Bloggandet är en ensamaktivitet medan det som oftast beskrivs här är upplevelser i ett rikt socialt sammanhang. Ibland är det så rikt och pågår så intensivt, det där sociala livet, att det blir svårt att hinna med att dokumentera.Det är något av en paradox, att jag när jag inte är här ibland kan ha svårt att hitta något att berätta om, medan jag när upplevelserna är många på plats har så lite tid att knattra ned dem.

Idag var en sådan dag.

Vi for till Faugeres på vinmarknad. Det var varmt men byns smala gränder vindlar sig upp för kullen där byn ligger och är så pittoresk att det nästan gör ont.

Vinmakarna bjöd på ädla drycker,

medan en och annan visade prov på brygder av annat, starkare slag

och när strupen började anta pergamentstatus av allt vinprovande kändes den medhavda vattenflaskan som en gudagåva. Vi har äntligen lärt oss att rätt utrustning är avgörande för hur lyckosam en vinmarknad upplevs och för hur mycket ork som finns kvar efteråt.

Spontanunderhållning hör marknader till

och jag älskar hur denna urgamla gyckeltradition lever vidare i nästan oförändrat skick i byarna här nere.

Jag älskar det. Älskar hur inte ett enda tillfälle att fira och festa missas och hur alla generationer samlas och deltar i festligheterna. Imorgon är det dags igen för festernas fest. Om jag hinner, så kanske jag berättar om den efteråt.

Men för ikväll får det vara bra. Jag bör nog göra som alla andra i mitt tysta natthus och gå och lägga mig. Måste bara först berätta att vi höll på att bli kvar i Faugeres tidigare idag, eftersom vi blev inparkerade och tvingades ropa tillbaka en bilägare som täppt till parkeringens enda kvarvarande utfart för att kunna trixa den bastuheta bilen ut på vägen igen

… och så vill jag avsluta med några bilder från hunden Askas trädgård i St-Geniès-de-Fontedit där det vankades champagne och snittar och högtidlig invigning av Å:s fina lilla hus: