Igår fick jag lära mig av bygrannarna, som ligger i lingvistisk hårdträning i det ädla språket, att Bonne Année, det säger man inte förrän efter tolvslaget. Innan det nya året är ett faktum får den ordentliga hålla sig till att önska Bonne Fête, eller någonting i den stilen. Lite som vårt gott slut!, tänker jag då. Och ett gott slut blev det. Med humrar, medhavd löjrom, fisk- och skaldjursspett, ostar, en ljuvlig cheese-/chokladcake med hallontäcke och lakritssås, bubbligt Limoux (naturligtvis) i glasen, liksom rött Parc, Picpoul och smakprover på en hel del annat. På det hela taget en synnerligen lyckad tillställning. Tack, Therese och Rolle på D’Oc D’Or!

Bland festdeltagarna märktes, förutom de uppklädda vuxna, en stycken katt, två doggar och två representanter för den färskaste generationen. De umgicks alla helt friktionsfritt med varandra hela kvällen.

Och alldeles nyårsfestligt blev det utan att så mycket som en endaste liten raket avfyrades.

Nu ligger en nöjd jycke och latar sig med sin flock medan nyårsdagen sakta övergår i eftermiddag till ljudet av en sprakande akaciabrasa.

Utanför är det grått idag men någon vinter är det då rakt inte! Träden är visserligen kala men blommar gör det iallafall:

Jag mår bra här. Tofflar runt i vårt hus och myser med ett halvfånigt smil på läpparna och önskar bara att vi kunde stanna här lite längre. Men plikten kallar och den är trots allt numera av sådant slag som inte alldeles suger musten ur mig. Det råder jämnvikt till slut och av det tänker jag njuta tillsammans med alla mina bästa.

Allt sådant som är fint önskar jag er alla under ännu så länge pinfärska 2016!