Ibland är det så att den viktigaste egenskapen hos en lycklig ägare av franskt viste är en smällfet plånbok. Här har lägenhet sålts,

image

pengar för förbättringar av finlirskaraktär avsatts på ett renoveringskonto, glada planer smitts och förhoppningsfulla om än amatörmässiga ritningar uppdragits för framtida finputs av paradiset och så faller ridån. Verkligheten kommer ikapp. Skiten träffar fläkten. Budbäraren går inte att skjuta eller ens fräsa åt och mitt ansiktsuttryck går från godmodigt flinande till alltmer sammanbitet, smal-läppat (fick infoga bindestreck för förståelsehjälp av mitt egenhändigt hopsnickrade nyord) surmuleri.

Tre sinsemellan oberoende duktiga typer har förkunnat domen över vår vackra mosaikbelagda pool.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grundarbetet är förmodligen inte tillfyllest, stödmur saknas och betongen spricker, inte bara på ett ställe, utan på flera. Sättningar i marken på grund av otillräcklig dränering runtom är ytterligare en bov. Resultat?

Såvida vi inte skiljs från en ansenlig summa pengar, finns ingen långsiktig lösning på problemet. Alltså öppnar vi plånboken och tar farväl av några surt förvärvade tillgångar, låter en av de duktiga spackla över den vackra mosaiken, byta skimrar och slänga på en liner istället. Resultat?

En inte lika vacker men tät pool. För att trösta oss (mig?) installeras samtidigt en värmepump, så att vi badkrukor kan påbörja badsäsongen redan i mars och inte kliva upp ur vätan förrän tidigast sent i oktober. Det ni; det blir grejer, det!

Så till slut – är det synd om oss? Nej, verkligen inte ett skvatt. Det gäller att ha perspektiv på lyxtillvaron och jag känner stor ödmjukhet varje dag inför det faktum att vi äger en liten bit paradis, att vi kan dela med oss av det och att också andra har glädje av det. Annars vete tusan om jag skulle ha mage att unna mig allt det här.

När säsongen börjar behöver jag njutningshjälp. Jag behöver vännerna, familjen, grannarna runt vår varma, fixade pool. Annars kanske det blir dålig karma. Annars kanske jag tycker att jag gapat över på tok för mycket alldeles själv. Annars blir det väldigt ensligt i jättebadkaret.

Välkomna!