Igår var den så där omöjligt blå igen, himlen. Solen letade sig in genom fönstren och värmde snabbt upp vårt igenbommade hus. Vi kom fram i förrgår innan solen gått ner och när jag öppnade fönstren för att komma åt voleterna, var luften mellan fönster och fönsterluckor nästan bastuvarm. Fönsterglasen stoppar uppenbarligen även de värmen från att komma in i huset.

Jag hann gå en runda i trädgården för att inspektera allt work in progress,

fick i mig en sallad och ett glas vin och stupade sedan i säng. Dagen blev väldigt lång och någon mer rutt med mellanlandning i London blir det inte. Känner mig lite färdig med fakirflyg och löjligt långa väntetider på tråkiga flygplatser. Fast Stansted som flygplats hamnar ändå relativt högt på trivsellistan med sin food court och sina roliga affärer.

Igår morse väcktes jag av intensiv fågelsång, reste mig upp på armbågarna och beundrade solen som silade ner genom grenverket utanför, suckade av vällust och dråsade ner på kudden igen och somnade om.

När jag sedan vaknade en timme senare var det inte av fågellåt…

Under förmiddagen igår rådde det full aktivitet i vår trädgård. På gatan utanför fick förbipasserande vackert maka på sig för att ge plats åt inte bara en, utan två betongbilar:

Det som i förrgår bara kunde anas som en blivande terrass och en ny trappa kom efter några timmars febrilt arbete på plats:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag skall det vara ok att gå på det nya terrassgolvet. Om ytterligare någon vecka går det bra att börja ställa möbler där och i sommar får det nog bli franskt carrelage på betongen.

Imorgon kan det hända att jag berättar om alla växter som bosatt sig i trädgården. Om jag hinner. En liten teaser får du, kära bloggläsare, här: