Nu går det undan! Papp, bråte och slipdamm…

… har fått maka på sig för nytt hallgolv, badrumsklinkers – nu med fog! – bokhyllekakel och måttbeställd glasvägg…

Framför bokhylleväggen skall ett badkar in och åt andra hållet väntar rummet på porslinsfåtöljen, tvättkommod och dusch:

I lilla duschnischen, där bara snygga schampoflaskor skall få stå, sitter en överbliven bokhylleplatta:

Snart, snart är det dags för renoveringspaus i det västkustska huset och vi kan äntligen komma i ordning. Ska bara fixa till det andra badrummet också men medan det pågår får vi iallafall vara ifred på övervåningen. Några klattar färg skall på fasaden också men det känns som en picknick i parken i jämförelse med det kaos som badrumsfixandet skapat.

Under tiden väntar vi fortfarande på att få besked om när carrelaget kan hamna där det skall i Murviel men det är nära nu, tror vi. Bästa bygrannarna hjälper oss att utöva påtryckning för att diverse bakdelar skall fås ur de berömda vagnarna.

Tycker jag att det varit jobbigt?

Lite, kanske, men det är självvalt, världsligt och egentligen inte viktigt alls. Livet bråkar med oss allihop med jämna mellanrum och att lägga energi och engagemang på sådant som dels går att påverka, dels tar form framför ögonen, ger en tillfredsställelse som inte är att förakta. Jag upplever samma tillfredsställelse av se stickepinnar tråckla fram ett intrikat mönster av ylle mellan mina fingrar:

Behovet av att skapa, att bygga något beständigt och att ha det fint runtomkring sig är tämligen universellt, om du frågar mig. Oavsett vilka uttryck det tar sig.

Jag måste ju hitta ett sätt att rättfärdiga denna det gångna årets renoveringshysteri. Jag lovar att jag sedan bara skall ägna mig åt löpande underhåll när detta är gjort.

Tror jag.