Det är dimgrått ute och jag känner mig märkligt tung idag. Söndagen har ägnats åt diverse jobb och det är skönt att få det undanstökat men jag längtar efter så många älsklingar, trots att större delen av förra veckan ägnades åt såväl prinsar som min fina mamma.

Prinsarna, som jag för övrigt börjar längta efter i samma stund som jag lämnar dem, har jag vaknat hos, delat vardag med, skrattat och gosat med i flera dagar förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fina fyraåriga Bertil kommer tassande med sin elefant för att morgonmysa tillsammans med sin mamma,

och Bror sprider glädje och humor på en ettårings typiska vis.

I sommar skall de där båda flyga ner till Murviel tillsammans med mig och L, medan päronen passar på att se andra delar av Hexagonen innan de ansluter i Murvelhuset för några veckors välbehövlig avkoppling.

I sommar stämmer planerna så mycket bättre än förra sommaren, då ingen av barnen och vi lyckades sy ihop gemensamma murvelveckor. Jag ser alltid fram emot varje ny säsong men i år är jag extra glad över alla planer som smids. De inbegriper ju murvieldagar tillsammans med dem alla!

Dessförinnan kommer jag dock att hinna med åtminstone två turer till Murviel; en alldeles bara om några dagar och ytterligare en runt påsk, då nästan hela storfamiljen dyker upp. Jag fullkomligt älskar när huset fylls med alla dem som betyder allra mest för mig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det blir särskilt viktigt när det på andra håll är svårt och när du ingenting kan göra åt det som oundvikligen närmar sig. Det är allt på en gång, som vanligt. Det som gör mig sprittande glad och det som kastar mig ner i vemod.

Då är det fint att tänka på middagen med bygrannarna på torsdag och på marknaden i Pezenas på lördag,

liksom sand i skorna efter en promenad på stranden.

Köksplanering skall det också handla om, liksom diskussioner med Bertrand om hur vi skall få till matplatsen vid poolen. Det där trädäcket fungerade liksom inte, eftersom virket var alldeles för dåligt.

Skall du lägga trädäck direkt på sydfransk mark, får du öppna plånboken rejält. Det gjorde inte vi, så nu får vi erfara hur snålheten alltid bedrar visheten. Det får bli stenläggning istället. Och påfyllning med singel runtomkring, sedan skall det nog bli snyggt igen. Tänk om det skulle fungera med något klassiskt mönstrat carrelage utan att det blir alldeles för halkigt…?

Ganska många badblöta fötter skall trots allt beträda den där stenläggningen. Bertrand vet alltid besked, så det får bli en diskussion med honom om saken.

Om några dagar.

När jag är på plats igen.