… blev det alltså istället för poolhäng i Murviel. Bertil verkar dock tycka att det går alldeles utmärkt. Han gör lekland av det stora trädäcket som omger huset. Hängmatteställningen blir en klätterställning.

Jordgubbarna i pallkragen är slut; de flesta av plantorna råkade visst följa med också…

Det är kul att springa runt huset, plinga på dörren, springa igenom och ut genom terrassdörren, hoppa i den iskalla plaskpoolen med kläderna på och däremellan krypa in under täcket för en stunds mys med elefanten.

Mer än så behövs inte.

Det är äventyrligt, kreativt och fullt av barndom

Och det är full rulle från klockan sex på morgonen tills unge herrn slocknar vid åttasnåret på kvällen.

Han är lycklig och sprallig och vill inte gå in.

Att det under de senaste par dagarna hunnit komma rejäla störtskurar bekommer honom inte; att stänga dörren mot regnet är inte att tänka på. Och solen kommer ju tillbaka och då torkar allt igen.

Nu är det riktig sommar. Den svenska varianten.

Härlig den också.

Planerade båtturer och andra utflykter har fått ställas in på grund av det opålitliga vädret men sådant hittepå handlar nog mer om en mormors önskan om att hjälpa till att skapa härliga sommarminnen för den älskade lilla skatten än om ett faktiskt behov hos den sprudlande energiske. Bertil fixar sina sommarminnen själv. Trädäcket runt huset på ön räcker gott för det ändamålet.

Däcket är frihet i grånad, väderbiten och trygg form.

En tur till Dingle har vi ändå fått till och imorgon bär det av till moster Susanna, Erik och hunden Kerstin. Om vädret tillåter, vill säga. Lite regn gör inget – det har vi picnickat i förut.

Vi drar gränsen bara vid stark vind i kombination med öppnade stålgrå himlar.