Etiketter

, ,

Vi bokade.
Med hängslen och livrem och med ombokningsmöjligheter.
Air France.
Jag från Stockholm via prinsarna och L från Göteborg, så sammanstrålar vi i Amsterdam innan vi flyger vidare till Montpellier.
Det är inte ens dyrt.
Vi vågar oss på flyget, för min del för första gången sedan jag flög hem via samma rutt innan Europa stängde i våras.

Glest på planet från Montpellier 10 mars

Det blir höstens enda tur innan vi förhoppningsvis åker ner under juluppehållet.
Jag är fortfarande inte trygg med att det blir av men nu finns iallafall bokningen där. Jag är glad över det men inte helt tillfreds ändå. Vet egentligen inte varför vankelmodet stångas med mig, varför jag inte bara väljer att se fram emot det.

Det blir ingen lång vistelse, trots att jag har pyramider av semesterdagar och uppbyggd övertid att rensa bort, helst innan årsskiftet. Istället bygger jag på med fler timmar och dagar, trots att jag försöker undvika just det. Vådan, helt enkelt, av att försöka klara av ett rektorsuppdrag på halvtid. Det går naturligtvis inte. En del av mitt vankelmod handlar om det; att försöka vara på plats när jag behövs som mest och samtidigt försöka hitta tidpunkter när jag inte behöver vara där. Av någon obskyr anledning kommer jag alltid fram till att min frånvaro inte är alldeles lämplig… Skall frånvaron dessutom tillbringas där jag mår som bäst, äter samvetet vidare på mitt jämnmod – vem är väl jag ta mig friheten till sådan sydfransk njutning och att lämna de andra att klara sig själva?
Det är förstås en smula fånigt, för riktigt så oumbärlig är jag inte och nåbar är jag ju ändå, om det skulle krisa.

Dinglekollegerna har nattat ankorna i lilla djurparken

Under tiden har västkusten fortsatt att kråma sig. Ännu en vindstilla och ljummen kväll dalade igår ner bakom grannens hustak och vi åt ännu en middag utomhus. I barärmat och utan strumpor. För varmt, nästan, i solen. Varje kväll tänker jag att det är nog sista kvällen för i år, men icke.

Så jag har verkligen passat på; inte stressigt och hetsigt utom som en alldeles särskild bonus och ynnest varje gång. Det är fint att bara vara hemma men av den varan blir det inte jättemycket i höst. Många helger är redan uppbokade och de där många resorna jag lovade mig själv i våras att låta bli, de är nu tillbaka. Förutom att jag inte sätter mig på flyget till Murviel mer än en gång i höst. Det är trots allt en förbättring.

Varför jag reser så mycket ❤️