Etiketter
Kärcher, Stina och havet, stores bannes, terrassmarkis, tonnelle
Vi drog till havs igår. Molnen låg tunga över Murviel och vinden var frisk men har man bestämt sig för att åka till havet så har man. Stina hade lovats sand och vågor, så vi for iväg till Portiragnes Plage.


Där var det nästan öde, sånär som på några vågade flanörer och en och annan jycke. Stina tyckte att det var alldeles fantastiskt men så långvariga blev vi inte ändå. Havet är vackert när det är sådär otyglat vilt, men vi var inte riktigt klädda för sådan väderlek. Istället åkte vi hem till brunch och inomhusmys följt av fönsterputs och annat fix. De där gamla enkelglasfönstren, omsorgsfullt målade med linoljefärg av Anneli från Maison de deux för några år sedan, är så otroligt vackra att det till och med är roligt att putsa dem. Kluten far över det ojämna, handblåsta glaset och de languedocgröna bågarna befrias från smuts och damm från trafiken på gatan.

De utlovade regnet dök inte upp förrän på småtimmarna och då hade vinden mojnat helt. Trädgården låg stilla och trolsk och jag somnade till ett sakta tilltagande regnsmatter utanför.

Idag hade jag tänkt mig en dag helt vigd åt jobb och franskplugg men så blev det naturligtvis inte; det är alldeles för mycket annat som pockar på min uppmärksamhet och dessutom har jag egentligen semester. L for iväg för att införskaffa en ny Kärcher, medan jag stegade upp till poolhuset för att leta vidare efter pinaler som inte längre ligger där de brukar ligga. Hänga tvätt skulle jag göra också, trots tunga moln på himlen.

I lilla gästrummet hittade jag en ny Kärcher:

Inte kom vare sig jag eller L ihåg att en sådan införskaffades förra året! Inhandlingen aborterades därför raskt och jag blev så lycklig över fyndet att jag blev kvar där med den gule som sällskap i tre timmar.

Nu är klinkers och matplats rengjorda och de arma mattorna, som lämnades kvar ute i somras, fick sig en omgång med högtrycken de också.

Till min stora förvåning gick det att få också dem nästan som nya igen, trots att de såg mer än lovligt sjaviga ut.
Jag älskar högtryckstvättar. När de fungerar.
Imorgon kommer Will och monterar knoppar och handtag på köksskåpen. Allt är förberett.

Jag har till slut fått franskböckerna framför mig, lite jobb är undanstökat och snart har första hela måndagen på plats i murvelhuset förflutit utan att något spännande alls har hänt. Det är något vissst med vardagslunk, ändå.

Så mysigt det låter! Speciellt från Covid-19 isolering i Gbg.
GillaGilla
Usch – coviddrabbade eller bara covidisolerade? Det är otroligt skönt att vara här och få ställa iordning allting efter denna evighetslånga covidvinter.
GillaGilla
Vi har inte fått provsvaren ännu men yngsta dottern testade positivt i måndags så vi utgår från att det är det vi tre andra har också. Jag har haft nästan +40 under veckan som gick och känner mid fortfarande rätt risig. Ingen mat smakar något alls och huvudet värker. Men jag ser ljuset i änden av tunneln!
GillaGilla
Uff! Ja, det låter onekligen som Covid! Men snart kan ni förhoppningsvis pusta ut! I efterhand är det ändå sköna antikroppar att ha, trots att jag hade hellre sluppit, även om vi fick en tämligen mild variant. Ovissheten och alla skräckhistorier gjorde de där par veckorna psykiskt jobbiga, tyckte jag.
GillaGilla
Maken hade redan blivit vaccinerad och jag skulle vaccinerats på måndagen, men blev sjuk på söndagen. Kändes som att snubbla på målsnöret. Det jobbigaste var att vara sjuk med en 9-10 veckors valp hemma! Tack och lov blev äldsta dottern inte sjuk alls så hon tog hand om Nala.
GillaGillad av 1 person
Maximal otur, verkligen!
GillaGilla