Till slut fick jag den berömda bakdelen ur vagnen och har skickat iväg såväl bokningar som förfrågningar. Nu finns det därmed datum för diverse nedräkningar och det känns väldigt bra.

Så, hur blir det nu då, med biltåg, färjor, hotell och flygresor? Intrikat logistik även för denna sommar har nu resulterat i En Plan. Sommaren på allvar tar sin början 13 juni. Då kommer E hem från Aberdeen. Tillsammans far vi till Värmland för att fira mamma, som firar pigg 84-årsdag. Det blir en sväng förbi Karlstad också, innan det bär av till Tjörn för midsommarfirande. Jag ser fram emot alltihop, för Sverige så här års är så insmickrande fantastiskt att allt, precis allt är förlåtet. Till och med den förfärliga hög snö i Sköndal, som fortfarande ligger och ångar i värmen.

Men sen, den 25 juni, kör hunden och jag ombord på Kielfärjan i Göteborg

och installerar oss i hundhytt med havsutsikt. Fint ska det vara när hunden är ute och reser. Inte för att det var så mycket att välja på men inte mig emot. Det är fint att titta på havet. Vi får ta en kvällspromenad på däck för uträttande av behov – hennes, inte mina – och sedan blir det tidigt sängående för att klara de kommande strapatserna.

Från Kiel bär det vidare mot Hamburg och vårt Autozug mot Lörrach i södra Tyskland. Efter en natt på båt blir det således en natt på biltåg.

I egen kupé, för det ska vara fint när hunden är ute och reser. Eller så har vi inte så mycket val här heller – reser du med hund måste du boka en hel kupé för dig själv. Inte helt billigt. Men bekvämt.

Tidigt på morgonen den 27 juni kör vi av tåget och far mot La Villa du Rhône utanför Lyon. Då har vi kört ungefär halva sträckan till Murviel och pustar ut med god middag och en natts sömn på ett B&B, som välkomnar också pälsförsedda gäster.

På resruttens sista dag, 28 juni, tar nog matten ett morgondopp, följt av en petite dejeuner på hotellets veranda innan vi ger oss iväg på resans sista ben. Den dagsetapp som slutligen tar oss till Murviel.

Tre övernattningar – på båt, biltåg och B&B – och två halvdagars körningar låter inte så betungande. Det blir en minisemester för mig och hunden inför årets långvistelse i murvelhuset.

Långvistelse för hunden, vill säga. Henne lämnar jag hos bygrannarna E & C efter bara några dagar, för 3 juli bär det iväg igen. Till Edinburgh och sedan Aberdeen. Då skall E firas med pompa och ståt och det skotska höglandet besiktigas.

Efter ett besök på Aberdeen University’s hemsida blir jag sittande på min balkong på sjätte våningen.

I tårar.

Av rörelse vid blotta tanken på att få se finaste E skrida upp på podiet iförd cape och hatt för att motta sitt examensbevis.

Examensceremoni, Aberdeen University förra året

Hur ska det då inte bli när det är på riktigt? Pur modersstolthet av sådant slag kommer att kräva vattenfast mascara. Eller ska jag kanske permanentfärga de vippiga inför tilldragelsen?

Efter sådan sinnesrörelse kommer det att vara helt nödvändigt med det lugn och den ro som murvelträdgården skänker. Länge.

Inte förrän i augusti bär det av norrut igen. Får se vad jag hunnit skaffa mig för sysselsättning tills dess.