”Akacian sveper in…

Etiketter

, ,

… hela trädgården i väldoft. Det är helt ljuvligt”, skriver M i ett SMS från Murviel och jag grips av otålig längtan ner.

Vackert är det också

Vackert är det också

Kanske har trädet några blomklasar kvar när jag kommer ner om en dryg vecka, annars får jag vara nöjd med att ha kunnat bjuda gästerna på den upplevelsen och se till att försöka pricka in blomningen nästa vår.

Nyplanteringen från förra året verkar ha överlevt vintern och börjat ägna sig åt att sprida sina gracer längs med stentrappan i trädgården:

blommor i trädgården

Takläggarna har jobbat på hela veckan och nu börjat städa upp efter sig, så jag lär nog komma ner till ett färdigt tak.

Trädgårdsmästare B har hört av sig och vi skall få till ett planeringsmöte – vinterdvalan är definitivt avslutad och huset gör sig berett inför den begynnande säsongen. Huset kommer inte att stå tomt särskilt många dagar de närmaste månaderna och därmed är allt precis som det skall.

Att temperaturen i poolen stigit med två grader på bara några dagar låter också lovande. Den har hunnit upp till hela 18 grader och är därmed bara ett par grader från vad jag anser vara badbart. Kanske hittar man mig flytande i plurret större delen av tiden därnere…

Födelsedagspresent frånJ!

Födelsedagspresent från J!

… istället för iklädd snickarbrallor och med sekatör i högsta hugg? Jag har långtgående planer på idogt DIY-arbete både inom- och utomhus men vi får väl se.

Tack M, förresten, för alla bilder och rapporter!

Work in Progress

Etiketter

, , , ,

Vi har vänner på besök i Murviel. De har hamnat mitt i renoveringskaoset. Vi är inte där men de verkar ha det bra ändå, trots att de måste kliva över brädlappar och annan bråte så fort de skall ut. Men takarbetena är inne i sin slutfas och enligt uppgift är takläggarna mycket hänsynsfulla. Två dagars arbete denna vecka och sista handen vid på måndag nästa vecka, sedan skall det visst vara klart.

Taket snart klart

Taket snart klart

Vår husvärd S hälsade på gästerna i lördags för att kolla läget, för vi hade glömt att informera henne om att det skulle vara gäster i huset. Sådant kan jag få lite dåligt samvete för men samtidigt känns det så bra att vi har någon som har koll på huset när vi inte är där. Egentligen är det helt nödvändigt, vi hade bara inte riktigt funderat ut hur det skulle kunna fungera innan vi satte oss ner med bygrannarna och Sandrine i påskas. Då gick vi igenom vad vi ansåg oss behöva hjälp med och formaliserade alltihop för att det skulle bli tydligt att det är ett faktiskt arbete hon utför. Så nu är det bara att lyfta på luren eller skicka iväg ett mejl, så fixas saker i ett nafs!

S har ordnat så att sotaren varit på plats, så nu kan vi elda i öppna spisen. Spåren efter honom städade gästerna undan i lördags…

Nu kan vi elda med vedklabbar istället för stearinljus...

Nu kan vi elda med vedklabbar istället för stearinljus…

Kommoden i gästbadrummet har äntligen fått sin tvättho och kommit på plats:

Om knappa två veckor är jag där och då skall kommoden få samma blågråa färg som dörren och mönstrat kakel omkring hon. Jag skall göra det själv. Resultatet kommer att publiceras på en blogg nära dig…

Så många frågor – var finns svaren?

Etiketter

,

Om jag nu hade väntat mig att det skulle bli lugna, stilla dagar de närmaste veckorna, så verkar det komma på skam. Jag har sökt jobb på flera olika ställen och kallas på intervju till det ena efter det andra. Det där med att inte fatta några beslut alls den närmaste tiden verkar därmed bli allt svårare.

Skall jag välja trygghet och lön varje månad med detsamma eller skall jag ge Frankrike och Murviel en chans…? Det senare känns naturligtvis lockande men det är kanske inte riktigt dags ännu? Är jag modig nog? Är vi modiga nog?

Att jag befinner mig i en situation där jag faktiskt skulle kunna kliva av en stund för att pröva något helt annat, känns nymornat overkligt. Kanske behöver jag vila en stund i de tankegångarna innan jag hoppar på nästa uppdrag? Det går lite fort nu. Jag håller fortfarande på att borsta av mig och kamma till det som blivit rufsigt. Reser mig och blir stark igen.

Min identitet är så starkt förknippad med jobbet, inser jag, och det skrämmer. Är det pondusen, statusen det ger eller är det tillfredsställelsen av att kunna göra skillnad som får mig att vilja fortsätta? Båda delarna, kanske? Den ekonomiska tryggheten vet jag att jag vill ha, så någon sann entreprenör är jag inte. Vore jag det, skulle jag kasta mig ut nu, utan att tveka.

Så många val, så många möjligheter. Så lite tid – eller?

Rektor G eller en mångsysslande Lady of Leisure i franska hoods?

Eoner av tid, inte lika mycket pengar eller för lite tid men med stadigt influx av likvida medel?

Och om jag kliver av, kan jag kliva på igen då?

Äsch, värre bekymmer kan man verkligen ha, så det får räcka med ältandet. Jag lär återkomma i ämnet. Tills dess skall jag starta nedräkningen till avfärd mot…

IMG_2630

Spam i kommentarsfältet

Plötsligt svämmas mitt kommentarsfält över av spam och jag tvingas åtgärda det, trots att jag helst vill att man bara skall kunna skriva och publicera direkt. Hoppar själv ofta över att kommentera om jag först måste försöka dechiffrera förvrängda ord. Har liksom inte alltid tålamod. Men nu har jag lagt in att kommentarer måste godkännas innan publicering. Jag plockar bort det när spam-posterna hittat någon annan sida att plåga. Jag får hoppas att det inte skrämmer bort dem av er, kära läsare, som vill kommentera!

Ledigt i maj

Etiketter

, , ,

… har jag inte haft på mycket, mycket länge. Man har liksom inte det när man är skolmänscha. Det är som allra mest intensivt just då och jag brukar vara ganska slut de sista dagarna i maj. Jag brukar titta på träden som hastigast när jag susar förbi dem på väg till eller från jobbet och varje år tänker jag att det är bra synd att jag aldrig riktigt har tid att bli hänryckt mer än korta stunder denna tid på året.

I år blir det annorlunda. I år lämnar jag ifrån mig mina arbetsuppgifter och har plötsligt tid. Tid att upptäcka våren på promenader med hunden. Tid att ta en lunch på stan med favoriter jag annars inte hinner träffa så ofta som jag skulle önska. Tid att åka till Murviel i tio härliga dagar. Tid att fundera över vad jag skall göra härnäst.

Just nu vet jag inte vilken jobbdörr jag kliver in genom i höst, om ens någon alls. Jag har lite tid på mig att fundera och det känns bra, fast lite märkligt. Jag har alltid jobbat. Mycket. Och för det mesta tyckt om det. Men nu är det pausläge och jag skall fundera. Frankrike på heltid ett tag? Eller ett nytt jobb här hemma?

I alla händelser skall inga fler beslut fattas de närmaste veckorna. Jag skall låta tankarna löpa fritt, åka till murvelhuset 18 maj och inspektera takarbetena och tanka må-bra-vibbar.

I tio dagar.

I maj!

Bara den grejen.

Jag har inte varit ledig i maj sedan 1994, då lilla S var en partiellt skallig, fruktansvärt söt 6 månader gammal bundle of joy. Massor med tid fanns då också för bedårande E under hans sista år som dagispojke och älskade J, förnumstig och duktig skolflicka med blont hårsvall  i det färgglada ponnyland hon skapat åt sig och sina vänner.

Nu är de vuxna alla tre och tid med dem är alltid en ynnest. På lördag blir det Svalöv och stora lilla S på scenen i Ruben Pottas eländiga salonger, en pjäs av Staffan Göthe. Det får bli inledningen på det som jag har bestämt skall bli en helt speciell maj månad, för det kanske dröjer innan jag får en sådan maj nästa gång.

Resväska på stand-by

Etiketter

, , , , , , ,

På sjätte våningen står den röda resväskan ständigt beredd. Den är inte särskilt gammal men bär ändå spår av många resors omilda behandling. Det är inte så att den egentligen är särskilt berest, eftersom det är ständigt samma rutt den skickas iväg på. Ibland får den dock lite variation och får uppleva lyxen att flyga Norwegian, Vueling eller SAS till Nice eller Barcelona. Slutdestinationen är dock nästan alltid densamma och flygbolaget också.

Väskan är så gott som aldrig tom. På mina bloggpromenader hittar jag spännande saker som passar i murvelhuset och när lördagens läsning av allehanda inredningsbilagor är avklarad är mobilen påfylld med bilder av bra-att-ha-saker jag fotat av.

Kan man ha olivolja i på snygg hylla - inte införskaffad. Ännu.

Kan man ha olivolja i på snygg hylla – inte införskaffad. Ännu.

När jag sen är ute på byn plockar jag fram mobilen och letar upp prylarna jag sett. Det mesta av det jag köper hamnar sedan i resväskan i väntan på vidare färd till Murviel.

Så vad har hamnat där sedan jag senast packade upp tvålar och krämer som fraktats den andra vägen? Allsköns bråte eller en skön samling nödvändigheter…?

Det finns ingen logik. Den ena prytteln har ofta inte med den andra att göra men alla har för min inre syn sin givna plats antingen i huset eller i den murvielska trädgården

Frågan är dock varför jag handlar här hemma och fraktar ner? Finns inte sådant i överflöd nere i Frankrike? Inredningsmagasinen här hemma svämmar över av franskinspirerad inredning och var bättre hittar man sådant, om inte på ursprungsplatsen?

Det finns nog fler svar än ett på den första frågan. Ett är att svensk design är stilren. Ett annat att jag gör det av gammal vana. Att det är prisvärt, också i andra butiker än det stora blågula. Fast det mest uppenbara svaret är nog ändå att jag behöver mer tid på plats för att lära mig var jag hittar godbitarna. Nästa vända i Murviel skall jag ta en dag i Montpellier och bland annat leta upp en butik som heter Boutique Violette. Där har de fina dynor från Caravane som skulle sitta som en smäck på utrymmet bredvid öppna spisen:

Prinsessan på ärten-madrasser

Prinsessan på ärten-madrasser

Madrasserna lär finnas på Norrgavel här hemma också, om jag inte är alldeles felinformerad. Men där drar jag gränsen. Madrasser skall inte behöva åka fram och tillbaka på det sättet. Onödigt.

Islossning

Etiketter

, , , ,

Bloggen har haft några dagars paus efter en period med i stort sett dagliga uppdateringar, så nu börjar det bli dags. Det har varit ett par turbulenta veckor och mina glättiga franska drömmar har inte riktigt lyckats stånga sig fram.

Men det betyder inte att ingenting händer! Jag får täta rapporter från E och C, som är kvar därnere ett par veckor till. De håller koll på vårt takbygge och rapporterar att vår duktige takläggare Campo nu börjar lägga på takpannorna, vilket innebär att takarbetena går in i sitt slutskede. Därmed verkar den utlovade tidsplanen hålla.

Rörmokaren har varit på plats och kopplat in diskmaskinen och fixat tvättställskommoden i gästbadrummet, så nu kan också gästerna tvätta händerna efter uträttat värv!

Så ringde Rakel och vi diskuterade kommande SPA-dagar i murvelträdgården och då får förstås alla drömska tankar om kommande murveldagar fart igen! Rakel och hennes man har tagit klivet fullt ut och är i färd med att bygga upp en tillvaro i en av grannbyarna. Tillsammans med dem kan man åka på cykelutflykter i environgerna och få välbehövlig massage efteråt:

Klicka på bilden för att komma till Rakel och Arnes hemsida!

Klicka på bilden för att komma till Rakel och Arnes hemsida!

Idéerna virvlar omkring bland oss lyckliga som satt ner en fot eller två i sydfransk mylla och vi tar små steg mot vad som skulle kunna bli framtida aktiviteter av mer permanent karaktär.

Rubriken islossning då?

Jo, efter några dagar utan att jag åkt förbi Hellasgården, Källtorpssjön och Järla sjö i Nacka, kunde jag igår konstatera att isen äntligen släppt. Hade tänkt skriva om det egentligen och göra någon intelligent koppling till ett spirande hopp om inre islossning men så lyckades murveltankarna tränga sig förbi, till slut.

Och de får mig trots allt på avsevärt bättre humör.

Hemma hos mamma

Etiketter

, , , , ,

Vi har möblerat om, mamma och jag. Lyft, dragit, släpat och ändrat om i hennes vardagsrum. Själva förflyttandet av möbler gjorde förstås jag, fast med en mycket bestämd och sträng övervakare. Inte kunde hon heller helt låta bli att dra sakerna rätt när de fått fel vinkel eller hamnat för långt fram, för långt bak eller för mycket till höger.
Jag förundras över energin, över kontrasten mot hur det var alla de helgerna då ingenting var som vanligt i min mammas hem. Fast allra mest förundras jag över blicken och förmågan att visualisera innan saker och ting hamnat på plats. När jag var liten tyckte jag ibland att det var jobbigt att lämna ett hem på morgonen och komma hem från skolan till annat. Mamma möblerade ofta om. Väldigt ofta.
Som vuxen ser jag vad det är hon gör, vad hon alltid har gjort och jag kan bli avundsjuk på med vilken lätthet hon får de trivialaste saker att se eleganta ut. De behöver bara sin rätta omgivning.
Som kloka kossor i bokhyllan:

Repliker av konstkor - originalen, som bla var i Stockholm på turné var i naturlig kostorlek

Repliker av konstkor – originalen, som bla var i Stockholm på turné var i naturlig kostorlek

Kossor från Tjörn

Kossor från Tjörn

HC Andersen-kossan är så fin så han(?) får ståta i ensamt majestät:

Dansk litterär ko

Dansk litterär ko

Anglofil sida...

Anglofil sida…

... och en dansk

… och en dansk

Ulliga får från Värmland:

20130420-174409.jpg

Rosenmaling från mammas barndomshem i Tinn, Telemark:

"Det er ei era stor og stå på jævmanns bord"

”Det er ei era stor og stå på jævmanns bord”

Kistan med målning i original från sjuttonhundratal

Kistan med målning i original från sjuttonhundratal

20130420-174249.jpg

Lika fin inuti

Lägenheten är välbevarat sextiotal, som en och annan retrodrottning skulle falla i farstun för:

Mamma ger den sin egen prägel:

Så vad har då allt detta med Murviel att göra?
Inte ett skvatt, faktiskt, förutom att jag alltid när jag ger mig på att inreda funderar över hur mamma skulle ha gjort. Hon skulle behövas i Murvelhuset. Jag får kanske skaffa en kossa eller två …?