Mistralen sveper över landskapet och idag har det känts väl så kylslaget. Fransoserna skakar på huvudet och sveper in sig i täckjackor och halsdukar denna den märkligaste av franska vårar. Nitton grader och vind är inte täckjackeväder i min värld men tröjan hänger med överallt. Det är inte bara dåligt att vädret är som det är för jag får ganska mycket gjort. Framförallt inomhus.

I förmiddags for jag iväg till Magalas för att träffa paret bakom Pure Nordic – återförsäljare av svenska äggoljetemperafärger härnere. Direkt jag klev in genom dörren till deras fantastiska vinbondehus förstod jag att här kan jag hämta inspiration. En svag doft av linoljemålade väggar, snickerier och tak mötte mig redan i hallen. Färgen jag vill ha på väggarna i det stora rummet på entréplanet i murvelhuset hittade jag också meddetsamma. 27 juli heter färgen och de hade valt den precis rätta brytningen för att ge väggarna värme och lyster.

Den i mitten blir fin mot travertinen

Enligt uppgift passar den lika bra till taket men då i en något ljusare nyans.

Länge satt jag hos dem och tittade på färgkartor och pigmentpulver i påsar och kände mig så inspirerad att jag ville hem och måla meddetsamma.

Fast jag stillade mig då jag insåg att det skulle bli lite snärjigt att hinna med innan jag åker tillbaka till Stockholm på tisdag.

I höst anordnas en kurs på plats i äggoljetemperamålningens sköna konst och jag har förstås anmält intresse. Då kommer en expert från Av Jord och visar hur det går till.

Vem vet, jag kanske har hittat en ny karriär som äggoljetemperamålare? Lång titel att skriva på sitt visitkort, bara.

Kakelinförskaffning var nästa punkt på programmet, så jag for vidare mot kakelbutiken, som naturligtvis var lunchstängd. Jag orkade inte vänta, så jag for vidare för att kika lite på Marseillan istället. Där var det vägarbeten överallt – som i flera andra byar just nu – och trafikkaos. En ilsken schweizare fick för sig att jag hade kört på honom i trängseln, vilket jag inte alls hade gjort. Han var dock så ihärdig och ivrigt påhejad av frun att jag fick gå ut för att titta på den påstådda skadan.

Ingenting.

Inte en skråma på någon av bilarna.

– I would have had to actually bump into you to leave a dent or a mark, sa jag spydigt och sedan kom gendarmen och dirigerade oss myndigt därifrån. Vi och minst tio andra bilar i en smal deviation-gränd.

Inte ett optimalt första intryck av byn, som var betydligt större än vad jag föreställt mig. Nere vid hamnen förlät jag dock både trängsel och schweizare, för visst är det fint i Marseillan!

Strandpromenaden söderut

Jag promenerade en stund i blåsten och vände sedan hemåt igen för att vara hemma när magalasborna jag träffade på förmiddagen skulle komma förbi med två överblivna hyllor.

Det sparade mig en tur till IKEA och E:s böcker från Aberdeen fick hyllor att stå i.

Väggen emellan dem är ängsligt öde men det får jag råda bot på nästa vända här. Man kanske skulle lyxa till det med något snyggt Josef Frank-tyg? Lite Manhattan goes Languedoc, till exempel? Fast då får överkastet och kuddarna maka på sig någon annanstans.