18 torsdag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jag öppnade min mejl imorse och möttes av meddelandet att jag inte är ensam.
Vi är flera.
Vi har samma bild på våra respektive näthinnor.
Vi är Systrar i snickarbyxor!
Bygrannarna C och E hittade henne invid lilla vägen från Murviel till Orben.
17 onsdag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Birckenstock, fransk trädgård, Gudrun Sjödén, halmhatt, sekatör, snickarbyxor
Kolla vad jag har införskaffat…
Snickarbyxor i grovt linne från Gudrun Sjödén
… en fransig, väl använd halmhatt på det, småblommiga arbetshandskar, en sekatör av god kvalitet – väl använd den med, för övrigt – och den gamla bilden av en framtida betzy-pensionär joyfully pruning me (sic!) roses i en urengelsk liten trädgård med tillhörande Agatha Christie-cottage letar sig fram till näthinnan.
Förutom då att trädgården är fransk, inte engelsk. Att där inte växer så många rosor. Ännu. Att huset inte är en stuga utan ett hus som en gång tillhört en inte alltför fattig vinbonde.
Men resten stämmer. Lycklig tant i snickarbyxor i trädgård. På fötterna? Väl ingådda birckenstocks, naturligtvis och med så mycket spår av trädgård på sin skinnyta att de blir två vandrande historier om trädgårdens alla stadier.
Vi jobbar på historien, tofflorna och jag
Det hjälper att skriva. Om helt ovidkommande saker. Men framförallt hjälper det att skriva om allt som hör murvelhuset till. Och jag kan få nästan allt att handla om det.
16 tisdag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jag är hemma idag och försöker gaska upp mig. Det går sådär. Den där omtalade väggen kan vara ett reellt hot också för en så urstark person som jag, inser jag, så det är bäst att dra i handbromsen medan tid är.
Det där med urstark är förstås ironiskt menat, för även om jag alltid hittills lyckats ruska av mig och gå vidare, så blir jag med åren alltmer ödmjuk inför det faktum att det kan bli för mycket ibland för precis vem som helst. Det har mycket litet med styrka – eller brist på densamma – att göra utan handlar mer om ett psyke som också måste bli lyssnat på.
Jag har bytt jobb flera gånger de senaste fem åren. Flyttat. Köpt en fransk dröm. Det mesta med en frustande energi. Haft kul på jobbet. Haft det tufft på jobbet. Har oroat mig över en sjuk och ynklig mamma. Har pustat ut, lättad när samma mamma nu mår så mycket bättre. Insett att planer för framtiden inte kan smidas med vidhäftande garantisedel.
Ett ganska ordinärt mitt-i-livet-liv, alltså. Ups and downs.
Förutom kanske det där med uppfyllandet av drömmen om en plats i solen.
Ett franskt hus kan inte alla förverkliga. Alla vill det inte. För mig är det på många sätt räddningen. Jag vet att det finns där. Jag vet att jag andas lugnare så fort jag kliver in genom grinden. Jag är oändligt tacksam. Vägen dit har inte på något sätt varit spikrak och självklar, utan det är tillfällen som fångats i flykten, kriser utefter samma krokiga väg, mod – vill jag hävda – och inte så lite till synes naivt drömmande.
Under det år vi hunnit vara lyckliga ägare till murvelhuset har jag också mötts av illa dold missunnsamhet, även om det definitivt hör till undantagen. Den barnsliga, förbehållslösa glädje jag ibland ger uttryck för, retar upp en och annan. När det sker, griper önskan om att förklara, att rättfärdiga tag i mig, för vem är väl jag att tillåta mig sådana utsvävningar?
Så jag försöker dela med mig. Allt jag kan. Och det är nästan det bästa med alltihop, att så många tycker om huset och vill vara där. Skall fixa till en gästvägg nästa gång jag är på plats och sedan kommer jag att avkräva alla som varit i huset att föreviga sig själva på plats.
Sådärja.
Nu har jag fantiserat kring murvelhuset en stund. Ruskat av mig. Manat fram solen.
14 söndag Apr 2013
Posted in Inredning
Etiketter
emaljerade köksredskap, köksskåp, Maisons du Monde, måttsats
Snart borde jag få rabatt tycker jag, för trots att jag tycker att butikens fakeslitna möbler ofta känns som en ocharmig genväg, så hittar jag alltid det jag letar efter där:
Garde manger från Maisons du Monde – klicka på bilden för besök på hemsidan
Egentligen hade jag tänkt mig en bredare variant men kanske är detta mer lagom? Det är ett gråvitt skåp rakt upp och ner med zinkskiva och hönsnät i skåpsluckorna. Dessutom kan jag handla det på nätet hemifrån och få det levererat till murvelhuset. Vår hustomte S kan kanske vidtalas för att ta emot leveransen och då är det lite för frestande enkelt för att låta bli. En lösning som också innebär att François kan riva ner de fula väggskåpen i köket utan att porslinet blir utan fast bostad:
Skåpen på väggen får ersättas av något i den här stilen:
Foto från ett äldre nummer av Leva&Bo
Under hyllorna får måttsatsen och köksredskapen som fraktades ner häromsistens hänga:
Måttsats från Nigella Lawson
Emaljerade köksredskap från Nigella Lawson
Tror jag får ta och boka en inredningstripp snart.
13 lördag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Aftonbladet, DN, Härligt Hemma, Leva&Bo, Murviel lès Béziers
Vad är det som får mig att börja knattra ner tankar i äpplemaskinen, funderar jag på? Från hemmahorisont, när jag egentligen inte har något nytt att komma med, får tankarna flöda fritt och jag vet aldrig vart de skall ta vägen. Förutom då att de alltid letar sig ner till Murviel!
Nya fina plåtskyltar pryder byn
Idag duggregnar det på mig och på byggarbetsplatsen utanför. Det är vår alldeles tydligt och står jag still, kan jag bergis se hur snöhögarna krymper inför mina ögon. Den magnifikaste av alla skitiga snöhögar återfinns för övrigt i Sköndal, söder om Stockholm. Jag passerar den varje vardag efter att pälsförsedd älskling avlevererats till, respektive avhämtats från hunddagiset:
Tungmetallstinn miljökatastrof efter vinterelände
Sådana vyer kan få vem som helst att drömma sig bort någon annanstans och jag är föga förvånande inget undantag. Lördagar är dessutom för det mesta skrota-omkring-hemma-dagar för min del. Frukosten tar timmar i anspråk. DN, AB och Expressen skall plöjas igenom och det är samma procedur varje lördag. Först huvudblaskorna och sedan inredningsbilagorna, som sedan i påskas är intill förvillelse lika varandra; Härligt Hemma har inte längre korsord och snyfthistorier om mindre lyckligt lottade på sina sidor, utan har blivit en renodlad inredningsbilaga den med. Och inte mig emot.
Om inte L hunnit lämna tidningskaoset före mig, kan det hända att det blir jag som inspekterar environgerna tillsammans med Djuret. Riktigt härlig var dagens promenad, för nu är som sagt våren, frustande försenad, i startgroparna, så pollenallergikerna lär få det besvärligt de närmaste dagarna!
Hemma framför datorn igen vidtar den dagliga bloggpromenaden. Någon har gillat mina inlägg och nyfiket klickar jag mig vidare bara för att hitta ytterligare inredning att inspireras av.
Trendenser, som jag brukar hälsa på och Design By Me, som är en ny bekantskap, klickade jag mig fram till idag.
Engelska My French Country Brocante brukar också få besök och på olika sätt ger de mig idéer och uppslag till framtida inredning av murvelhuset.
En flygel, till exempel, skulle man kunna ha i det stora murvelrummet men måhända vore det en smula fånigt när ingen i familjen är någon större pianovirtuos…?
Gärna gammal och sliten får den vara…
11 torsdag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jo, jag vet – väderuppdateringar har ett begränsat informationsvärde oavsett om de avges på Facebook, Instagram eller i en klottrares blogg. Jag kan inte låta bli iallafall, för nu finns det hopp om sommarlivet!
På hemmaplan ser jag fram emot en söndag med sol och temperaturer in double digits. I Murviel är det inte många dagar om året då det inte under någon del av dagen är minst tio grader. Här och nu, efter den senaste håvetesvintern, känns nyheter om sådana temperaturer som något som är näst intill omöjligt att föreställa sig. Men; balkonghörnan är redo. Ni vet var ni hittar mig.
I en annan del av världen – min favoritdel, vill jag meddela – pratar vi istället meteorologisk sommar om bara några dagar
Med ordentlig ordning på temperaturerna
Fast jag vet ju inte förstås, om samma meteorologiska principer gäller för årstidsbestämning där som här.
Kvällslektyren innan nattlampan släcks bjöd igår på ovanligt mycket matnyttigt:
Jag klippte och klippte med ögonen för att hålla mig vaken och kunna läsa vidare om engelsmän som lyckats med sina nyfranska affärer. Giteuthyrningar, Performing Arts-skolor och andra inkomstbringande aktiviteter tipsas det om i det trevliga lilla magasinet. Kan dom så kan jag, tänker jag och drömmer mig vidare. Fin-fina drömmar, kan jag meddela. Må-bra-drömmar.
10 onsdag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset
Etiketter
Det händer saker i Murviel och jag förstår inte riktigt varför jag är här och inte där. Jag lever i en delad lekamen där de väsentligaste organen flyttat söderut medan förnuftet stannat kvar hemma. Det kan bli lite ensamt för förnuftet, som nu saknar sitt hemtama sammanhang. Vi sliter med det, förnuftet och jag och funderar på hur sammanhang, försörjning och ekvilibrium skall hitta tillbaka till varandra.
Gårdagskvällen spenderades med en kär gammal vän, som köpt ett italienskt viste och vi kunde inte sluta prata om våra nya respektive äventyr, idéer och drömmar. Det bar sig inte bättre än att vi fick bädda gästsängen och avsluta utbytet av väsentligheter över en tidig frukost innan jobbet kallade. Dagen gick sedan lekande lätt, trots att allt skulle ske samtidigt och jag inte var hemma förrän strax efter sju.
Det bekom mig inte. Att ha mycket att göra stressar mig bara när jag befinner mig utanför den trygghet det innebär att känna tillit. Idag fanns den där igen, tilliten, välkänd och trygg i form av en gammal kollegas ryggdunk och livfulla, kreativa tankar.
Samtidigt kom det idag inte bara ett, utan två mejl från Murviel; det ena från vår nya husvärd S, som ordnat med sotarbesök, så att vi kan börja elda i öppna spisen. Förhoppningsvis skall det dock inte behövas nästa gång vi är där för då skall det väl vara sommartemperaturer på riktigt? Bra att det blir gjort ändå och att kunna bocka av ännu en punkt på att-göra-listan.
Bygrannarna mejlade och berättade om English Day på byns collège på fredag, med en massa aktiviteter och bara på engelska. Jag kan ju spontanhoppa på ett plan och kvista ner för mindre! Man hade kanske kunnat bidra med något, engelskfröken som man är?
Runt fasaden på vårt hus finns nu till sist byggnadsställningar, godkända av borgmästeriet i laga ordning. Nu skall taket fixas och gaffatejpens dagar är räknade;
Älsklingssonen E hann få iväg bilder på desamma innan han hoppade på bussen mot flygplatsen efter avslutad vistelse för denna gång. Nu får murvelhuset klara sig utan familjen en stund.
08 måndag Apr 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Reminiscenser
Etiketter
Jag skall inte låtsas – i snart trettio år har skola varit en så stor del av mitt liv att jag inte riktigt kunnat avgöra var jobbet slutar och det högst personliga engagemanget tar vid – men nu har något ändå hänt. De senaste fem åren av mitt liv har inneburit förändringar och uppbrott som påverkat mig på fler sätt än vad jag kanske förstått. Eller förstår.
En sväng i England 2008 blev startskottet på en resa som förra året resulterade i införskaffandet av älskade murvelhuset. Då, för fem år sedan, var fina lilla S bara 14 år och jag veckopendlade mellan London och ältahuset, utan att riktigt veta var det skulle sluta. Jag slets mellan den envisa gamla drömmen om anglofilt liv och det familjeliv som fanns kvar här hemma.
Hur det slutade? Hemma förstås. Flickorna, den äldsta redan hemifrånflyttad men ändå nära, S, mitt i allt det som hör tonåren till. Älskade sonen visserligen på väg ut i livet och – as destiny would have it – på väg till den övärld jag drömt om större delen av mitt liv men ändå i behov av ett hemma.
New King’s College, Aberdeen med ”The Reclining Student” (maj 2011)
Då insåg jag att mammor inte är de som skall ge sig ut på äventyr. De skall stanna hemma och stå för det som är hemtamt och välkänt. Äventyren tillhör nästa generation.
Alltså ställde jag in mig på att parkera mig stadigt i svensk mylla. Nytt golv las i ältahusets bottenvåning, det trötta gamla badrummet byttes ut mot ett modernt drömdito och jag lutade mig tillbaka, nöjd och belåten över vårt vackra hem.
Badrummet före…
Men så kom vintern 2009/2010.
Nyårsnatten 2009
Följt av vintern 2010/2011.
januari 2011
Lilla S, nu en gymnasieelev, gnällde över kommunikationerna ut till ältabushen.
Jag försökte muta med en moppe.
Det hjälpte.
I två veckor.
Jobbet roade mig måttligt och äventyret kändes ännu en gång som något jag faktiskt inte klarade att helt och hållet överlämna åt nästa generation. På min kombinerade 50-årsfest och kräftskiva sjöng S och hennes fina syssling L (klicka på bilden för favorit i repris):
Det skulle dröja mindre än fyra månader från den där ljumma augustikvällen i ältaträdgården till den dag då vi fick en diger lunta papper att signera i vår röda brevlåda:
Då var huset jag varit så stolt över sålt, murvelhuset var vårt men i Stockholm var ännu inget nytt tak över huvudet fixat. En aldrig så liten detalj, som precis före jul 2011 fick sin lösning genom införskaffandet av en nästan nybyggd lägenhet med oroväckande orange badrumsgolv och gräsliga tapeter. Det var den enda lägenhet vi tittade på.
– Den tar vi. Det blir bra.
Sa vi och flyttade in. Den skulle ju ändå bara vara ett tak över huvudet.
Men vi trivs tillsammans, lägenheten och vi. Den kräver ingenting av oss. Den är där bara. Omsluter oss på sjätte våningen borta från både världen och snöskottning. När vi lämnar den för Murviel, ägnar jag den inte en tanke och ändå välkomnar den oss när vi kommer tillbaka. Ett kravlöst boende som visat sig vara den kompromiss som behövs just nu; en fast punkt för äventyrliga barn att komma hem till och ett tak över de huvuden som inte kan pensionera sig ännu på ett tag. Huvuden som inte klarar att vara förnöjsamt stilla och på en plats, utan som behöver en fransk dröm att längta till.
För jag skall som sagt inte låtsas.
Att jag nöjer mig med nio till fem eller åtta till sju tills jag fyller sextiofem. Det är för många år kvar. Kommer jag på ett hållbart sätt att försörja mig på franskt manér, då drar jag. Från sjätte våningen och snö i drivor i i april.
Murvielklotter 