Söndagsbestyr

16 söndag Sep 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Långa härliga timmar tillbringades vid poolen idag,

tillsammans med franska läroböcker och penna och papper – riktigt old school – för formulerande av medarbetarbrev om utvecklingssamtal. Här blandas business with pleasure hej vilt!

Enda problemet med murvelträdgården är att här har man det så oförskämt bra att det tar emot att masa sig därifrån. Tur då att jag haft lite tvätt att passa, så att jag kunnat skylla min inertia på det!

Så kom ett SMS från C & E om middag och sådant tackar man ju inte nej till!

På vägen dit badade deras bygata  i vackert kvällsljus, så jag blev tvungen att ta fram kameran.

Herrskapets entré skäms inte för sig:

Eller köksfönstret heller för den delen:

Middag med snittar,

bubbel, vin, mumsig efterrätt, kaffe och dessertvin avnjöts under bar stjärnklar himmel på deras takterrass och det smakar förstås inte maten sämre av.

Om det är någon som nu tycker att jag är alldeles olidlig i detta oförblommerade utgjutande över alltings franska förträfflighet, så får det vara så och jag håller med! Jag kan berätta att jag längtar efter alla mina ätteläggar, hund och sambo också, så alldeles komplett är ju inte tillvaron. Då blir det kanske lite balans på vurmandet?

Un petit bonjour

16 söndag Sep 2012

Posted by in Murvelhuset, Reminiscenser

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Solen når inte riktigt över trädtopparna tidigt på morgonen i murvelhuset men himlen är prickfri och den svala morgonluften börjar redan ge vika för en mer sommarlik dito.

Men visst är det lite höstaning också här och tydligt eftersäsong. Jag äter lång frukost med gott bröd och café crème med hysteriskt mycket koffein. Jag skall ha en jobbdag och rensa undan all administration som blivit liggande den senaste veckan och så ska jag ställa iordning huset efter golvläggningen men i övrigt inte förflytta mig många meter idag. Jag stannar här bakom min gröna grind.

Måndagen blir betydligt mer hektiskt (nåja…) för då skall jag ha ”byggmöte” med snickare Loubet, som sätter igång med köket och installerar kommod i badrummet med början imorgon. Banken skall få en visit också sen vete tusan om det inte är dags för en tur ut till havet till slut – det har inte blivit några strandbesök i sommar men nu kanske det går att ta sig ner till vattenbrynet utan att behöva kliva över alltför många inoljade kroppar i olika stadier av brännskada?

Bilden är tagen i oktober förra året, när havet höll behagliga 24 grader och jag tog mig ett bonusbad. Då hade vår kärleksaffär med murvelhuset just börjat och ett par månaders nagelbitande vidtagit innan huset till slut var vårt.

Reklam i min inbox

11 tisdag Sep 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag fick ett mejl om att det nu är dags för årets köpa-bostad-utomlands-mässa. Vi var ju där förra året. I år ska vi inte gå. Jag är upptagen med annat. Jag skall åka till Huset. Som vi köpte. Förra året. Ett par månader efter fjolårets mässa.

Så märkligt det är att läsa mejlet om hur det nu är köpläge och hur mässorganisatörerna märkte ett ökat intresse redan 2011 och hur fler faktiskt slog till. Märkligt att läsa om något som faktiskt handlar om oss och andra i samma situation som vi. För ett år sedan var det bara en fantasi och potentiella käppar i hjulet fanns det gott om.

28 grader varmt säger prognosen om lördagsvädret. C’est bon. C’est tres bon.

En stunds filmisk fransk flykt

09 söndag Sep 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Så har ännu en helg blivit sen söndagskväll och det är dags att krypa ner i bingen. S är på nattåg ner till Skåne och jag har tillbringat de senaste par timmarna med diverse fransoser. Ja, inte IRL men via TV-skärmen.

Film on demand är inte dumt och det förvånar säkert ingen att jag letar mig fram till de franska varianterna. Jag, som verkligen aldrig tidigare varit intresserad av fransk film! Nu däremot inser jag att det finns hur mycket frankofilt godis som helst att okulärbesiktiga!

Kvällens film blev en söt liten bagatell med softad lins, andra-världskrigs-backdrop, en fransk patriark med hjärtat där det skall sitta, vackra döttrar och en rik slyngel, en sydfransk by, stenhus med blekta fönsterluckor och tvätt på tork. Promenad genom vallmofälten kändes liksom obligatoriskt. Liksom en drullig men snäll brunnsgrävare som får nöja sig med den fulare dottern när han inte får den vackra.

Den hade varit olidlig utan sin franska charm och knasiga dialog men jag har garden nere och tycker att det var väl spenderade två timmar. Brunnsgrävarens dotter hette den. Eller i original La Fille du puisatier.

Daniel Auteuil heter regissören, som inte lyckades imponera på recensenterna med sin film. Den bygger på en historia författad av Marcel Pagnol, mannen bakom historien om Jean de Florette. Jag får nog se om den senare, för som jag minns den, var den alldeles ljuvlig med en rustik, lunsig och godtrogen Gerard Depardieu i huvudrollen. Det vackra landskapet har filmerna gemensamt men brunnsgrävaren har en bra bit kvar till Jean de Florettes nivå.

Blåne bak blåne

08 lördag Sep 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Reminiscenser

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Rubriken tarvar nog en förklaring och det skall ni få! Jag har precis lagt upp ett nytt sidhuvud på bloggen – V’s vy över Murviel – och jag slås igen av hur fantastiskt vackert det är att komma åkande från Béziers med Murviel och bergen i fonden. De intensivt blåa skiftningarna mellan berg och himmel och de vidsträckta vinfälten framför.

Det blir så tydligt hur Murviel ligger alldeles i kanten av de begynnande dramatiska bergen, snirklande upp för en egen liten kulle och med det platta landskapet som breder ut sig mot havet på andra sidan. Så har mina fantasier om den perfekta boplatsen alltid sett ut; det trygga, till synes ointagliga berget i bakgrunden och vidderna framför. Här behöver inte blicken fara åt alla håll för att hålla koll på mindre vänligt sinnade besökare! Grottmänniskomentalitet hos mig, alltså, och inte något som handlar om en faktisk rädsla.

Inte behöver jag gå så långt tillbaka som till förfäders grottor heller för att hitta förklaringen till varför jag tycker att just ett sådant landskap är så intagande. Svaret finns betydligt mer närliggande i tid än så och handlar om en trygg barndom, som om somrarna tillbringades på en av världens vackraste platser.

Tinn i Telemark. I Norge

Gamle huset på den branta bergssluttningen med åsen i ryggen och den djupblå Tinnsjön och ännu mera fjäll på andra sidan. Ointagliga, branta fjällväggar och uppe på vidderna blåne bak blåne – blå berg i olika nivåer och olika blåa skiftningar vid horisonten. Jag har ingen aning om det stavas så, blåne, men jag kan höra mamma prata om det och bestefar på sin karakteristiska tinndôlska. Bestefar kunde sitta i timmar och njuta av sin utsikt och förstod vad varje krusning på Tinnsjön, varje molntuss på himlen skulle innebära för vädret de kommande timmarna och nästa dag och nästa.

Att bergen får mig att tänka på min barndoms norgesomrar är kanske inte så konstigt men ytligt sett är det förstås mycket som är annorlunda och ändå…

Minnen djupt inne i mig tränger sig yrvaket fram utan att jag fullt ut ser kopplingen ännu men kanske är inte skillnaden så stor mellan franskt lantliv och dess  motsvarighet i den oländiga norska terrängen?

Status bekräftad

05 onsdag Sep 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Den satt långt inne, bokningen till Murviel, eftersom det är så förtvivlat svårt att under terminstid vara borta från jobbet. Även jobbrelaterad frånvaro har en förmåga att ställa till det enligt principen om dansande råttor på för ändamålet olämplig möbel… Nu handlar inte detta om en bångstyrig personalgrupp – det är snarare så att de arbetar hårt och att jag anser att de har rätt att ställa stora krav på min tillgänglighet. Istället kan jag inte låta bli att fundera över om det finns något slags naturlag om alltings j-vlighet som gör att elever skadar sig eller annat händer just då, som kräver en rektors närvaro?

Luther skriker i mitt öra innan pekfingret letar sig till boka-knappen på Ryan Airs hemsida men den här gången är det förgäves.

Det handlar om två dagar, skriker jag tillbaka och sekunderna senare är det försent och krank blekhet far över mitt nylle. Jag skall stänga in mig och skriva färdigt en rapport, motiverar jag detta med och bestämmer mig för att det faktiskt inte är så krystat som Luther på axeln tror. Det måste ändå finnas en bortre gräns för plikttrogenheten och kanske detta får mig att känna mig mindre invaderad av det arbete som trots allt innehåller en hel del tillfredsställelse också. I lagoma doser.

Det vi inte är med om

04 tisdag Sep 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Det är full aktivitet nu i Murvelhuset, fast vi är på hemmaplan och kan inte följa processen. Lite trist är det, mest för att jag är så nyfiken och för att det är kul att se hur det växer fram. Nu kommer jag inte att se golvet förrän det är klart och det är såklart en lyx att få det fixat utan att ens vara närvarande!
Jag skall försöka åka ner en kort sväng om en dryg vecka för att inspektera.
Idag fick jag bilder på mejlen från V & C, som var där förra helgen och de hittade vyer vi inte sett förut. De tog en sväng förbi grannbyn Thezan och hittade därifrån en riktigt bra fotovinkel mot Murviel.

20120904-230942.jpg

Det stora huset med svarta taket är ett bra landmärke; mittemot det ligger vårt hus och trädgård – det många stora träden syns tydligt.

Fina stentrappan har fått belysningen fixad och inte heller det har jag sett IRL men det ser lovande ut på bild iallafall!

20120904-231047.jpg