Jul i Murviel

21 söndag Okt 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , ,

Föräldrakollektivet skall fira storjul i Murviel, var det tänkt. E skall ta sig dit från Skottland, S från Köpenhamn och resten av oss från Stockholm. Hunden tänkte vi ta med också. Jag ser framför mig hur vi under ett par hektiska dagar pyntar, klär gran, lagar mat och bjuder grannar på exotiskt svenskt glöggkalas innan det är dags för julafton. Det där är inte ett dugg tidsoptimistiskt, bara väldigt trevligt att fantisera om. Jag är en obotlig julälskare, nämligen

Äldsta A har sina betänkligheter på grund av den förmodade bristen på vitt elände; samma anledning, för övrigt, som får mig att tycka att det är alldeles extra lockande att fira fransk jul eller rättare sagt, svensk jul med fransk kuliss. Inget av det här lär jag få se:

Midvinter på hunddagiset

Vintervackert på Tjörn så det gör ont…

Eftermiddagshimmel över havet

Fast jag vill iallafall inte – solen går ner för tidigt och det är för kallt!

Nu är det dessvärre inte alldeles enkelt att ta sig dit när flyglinjen Skavsta-Béziers ligger nere utanför säsong. Jag har dammsugit MrJet, samtliga tänkbara flygbolags hemsidor och lagt ner sökandet åtskilliga gånger, eftersom det antingen blir väldigt dyrt, innebär avgångar eller ankomster på okristliga tider eller innebär ett eller flera byten, som förlänger restiden bortom rim och reson. Gnällspiken framför skärmen i soffan – dvs jag – surar därför en stund och hoppas att det på något mirakulöst sätt skall lösa sig ändå och utan ansträngning. Ska nog lämna bloggen för idag och leta vidare!

Faror lurar i trädgården

17 onsdag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, ,

Murvelhusets första gäster i våras var systrarna A, då fem och sex år gamla. De var på upptäcktsfärd i trädgården och for fram och tillbaka, badade i poolens sextongradiga vatten, hittade stenar och for upp och ner för alla trapporna. Jag såg trädgården med nya, yngre ögon och kunde konstatera att den bjuder in till alla möjliga sorters lekar. Lite orolig var jag för det vingliga trappräcket utanför köksdörren på husets baksida men kände mig i övrigt ganska lugn.

Ända tills vi hörde dem hojta glatt att vi skulle komma ut och titta på kojan de hittat och vi stack ut huvudena genom dörren bara för att se dem hoppa jämfota på brunnen. Iskyla spred sig under min huvudsvål men jag försökte behålla lugnet och bad dem försiktigt kliva ned igen. Ett ”varför då” avfyrades men de slutade hoppa och gjorde som jag sa och jag kunde andas ut.

Förra veckan möttes jag av denna syn när jag klev in genom den rostiga trädgårdsgrinden:

Brunnslocket såg inte helt pålitligt ut i våras heller men att det var riktigt så gistet förstod vi inte. Nu törs jag inte tänka på hur farligt det var när de hoppade där i våras.

Snickare Loubet har därmed fått en ny uppgift, för med en sådan brunn kan vi inte ha småttingar springande i trädgården!

Hur blev det nu med taket?

15 måndag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jo tack, något av en kalldusch har vi fått till slut, efter en lång rad både snabba och skickliga leveranser utan otrevliga överraskningar. Idag kom nämligen offerten från takläggaren – sexton europeiska långschalar vill han ha och det är inte något vi i det här läget snyter ur oss utan viss vånda. Att behålla ett dåligt tak är förstås inte ett alternativ, så det blir nog till att bita i det sura äpplet. Takläggare Campo menar att taket, som jag, efter samtal med Ewa på Franska Hus, fått klart för mig lades om till hälften när förre ägaren köpte huset i början på 2000-talet, har lagts med för kraftig cement. Effekten har blivit att rörelser i huset, bland annat orsakat av trafiken ute på gatan, har fått flera takpannor att spricka. På bilderna syns att takkuporna är relativt nya men vem har lagat med gaffa-tejp och varför växer det grenar ur takpannorna?

Jag kan inte avgöra själv hur nödvändigt det är att lägga om hela taket men jag har ingen anledning att misstro Campos bedömning. För säkerhets skull ska vi dock ta in ytterligare en offert innan vi låter startskottet gå.

En liten ljusglimt är dock att det också för detta arbete går att använda ”Le rot”, vilket förstås är en lättnad. Jag försökte en bra stund att lista ut vad Le rot är för någonting med hjälp av google translate. Röta, föreslog google men det stämde inte alls med resten av kontexten men sedan insåg jag att detta rörde sig om det svenska ROT, som blivit ett så välkänt begrepp härnere att det letat sig in i vokabulären. Se där ett stycke modern språkhistoria om nylån från vikingarna i norr!

Finalkväll på slottsbacken

14 söndag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag vaknar i min stockholmssäng med lilla Wilda vid mina fötter. Hon är glad över att jag är hemma och visst känns det bra att vara hos henne och L igen. Men genom det öppna sovrumsfönstret sveper rå höstvind och jag sluter ögonen, borrar ner näsan i varm hundpäls och tänker mig söderut.

Morgontrött Wilda

Sista dagen i Murviel kändes lite svalare och vi konstaterade myndigt att nu hade det nog ändå kommit in en annan vädertyp med gårdagskvällens regn och åska. Beskedliga 20 grader visade termometern. Det hindrade dock inte att vi tillbringade några sköna timmar i trädgården innan jag tog med husgästerna på guidad tur upp till slottet.

Slottsbalkong & eftermiddagshimmel

En sista dos sol innan hemfärd

Vi provsmakade bytet från eftermiddagen och jag knäppte bilder på vad jag inser har blivit något av ett favoritmotiv för att det så väl återger den avspända stämning som råder i murvelträdgården.

Rosé, sol & pool

Färgerna är intensivare nu under oktobersolen och jag tröttnar aldrig på att se ut över de ockrafärgade, enkupiga bytaken.

Skall det egna taket bytas ut måste det se ut precis som taken som breder ut sig nedanför slottet och här gäller det nog att försöka vara så tydlig som möjligt, eftersom många av de hantverkare vi varit i kontakt med gillar nytt, modernt och lättarbetat. Även plånboken skulle må bra av de enklare lösningarna men kompromisser till följd av detta får vi nog vara försiktiga med. Kanske är det dags att ta ett snack med vår stolte Le Maire Norbert Etienne, för att få goda råd om hur vi bäst bevarar vårt gamla vinbondehus?

Och nu blir det reklam!

13 lördag Okt 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, ,

Onsdagens middag åts på Le Garde-Manger alldeles vid infarten till Murviel. Där blir man inte besviken heller och vinet som serverades där fick oss att ta en tur till vingården som levererat det. På smala, slingriga vägar vid grannbyn Thézan tog vi oss genom vinfälten fram till Domaine de Ravanès, där en skylt på dörren uppmanade oss att ringa, om vi skulle vara begivna på lite vin!

Den detaljen tog dock två hårt arbetande medhjälpare hand om, när de fick syn på oss lätt vilsna tanter från Sverige. De kallade snabbt på patron och fortsatte sedan arbetet med att skyffla skalmassan från det blivande vinet efter macerationen.

Luften var tung av jästa vindruvor och i rännstenen flöt vin istället för vatten.

Vi tittade fascinerat på medan vi väntade på patron själv, monsieur Benin d.y.

Så kom han till slut och trots att det är hektiska dagar för en vinbonde så här års, tog han sig tid att ge oss en degustation på alla de viner som tillverkas på gården.

Vi förklarade att vi smakat hans vin på en restaurang i Murviel och det gick inte att ta miste på att monsieur var mäkta stolt över att hans vin imponerat på oss. Han berättade vidare att han till slut efter mycket lobbande och en hel del red tape lyckats sälja ett av sina finare viner till svenska Systembolaget.

Förhoppningen är naturligtvis att vinet, sitt höga pris till trots, skall innebära att bolaget också vill köpa in de mer vardagliga vinerna för att få upp försäljningsvolymen.

Vi håller på med vår degustation så länge att också Benin Sr ansluter och vi lovar att tala oss varma för de ädla dropparna. Raskt hämtas en butelj modell större och far och son poserar glatt för den bild jag lovar att lägga ut på min blogg. Låt mig alltså få presentera Msrs Guy et Marc Benin, stolta vinmakare i soliga Languedoc:

Middag på Reals

13 lördag Okt 2012

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vi lagade inte middag hemma alls under vår fyra dagar långa vistelse i Murviel, utan såg till att gynna de lokala restauratörerna istället. Torsdagskvällen tillbringades därför på Reals invid Orb-floden på väg mot Cessenon. Det regnade när vi kom dit men när det var dags att åka tillbaka till Murvelhuset var det stjärnklart igen och kvällen var om inte ljum, så iallafall behagligt sensommarlik.

Maten där är lika rustik som inredningen och portionerna gigantiska. Kossor inomhus hade de inte men bilden ovanför vårt bord skvallrade om att det kanske inte var en alldeles ovanlig syn i lantliga miljöer back in the days!

Syster E fick sin efterlängtade Confit de canard och jag kunde inte låta bli chèvre chaude-salladen den här gången heller – den är nämligen himmelsk!

Vi dröjde oss kvar länge innan vi vände hemåt igen och kunde sjunka ner i soffan hemma för att prata inredningsplaner. Nya ögon, nya idéer!

Den vackra gamla dörren, del 2

12 fredag Okt 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Så här såg det ut i förmiddags, 11.00:

Med andra ord är dörren åter på plats, med de fuktskadade delarna utbytta och fixade. Nu saknas bara lite lasyr, sedan är dörren fin igen men utan att patinan för den skull gått förlorad. Imponerad, ja det blev jag igen, för fort går det och bra blir det!

Arla hantverkarmöten

12 fredag Okt 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Jag fick gå upp tidigt igår imorse för att ta emot Monsieur Campo, som skulle inspektera hängrännorna och taket. Monsieur själv var uppe och sprang på vårt höga tak utan säkerhetslinor och med bara en enkel stege vaktad av hans unge assistent. Campo visade mig sedan bilder på spruckna takpannor och förklarade att keramikrännorna är gamla och inte så charmiga som de ser ut. Lägga om hela taket är vad han föreslår att vi gör. DET kostar säkert nästan ingenting alls! Vi får kolla med en takläggare till, för säkerhets skull.

Lite senare dök snickare Loubet upp med sina medhjälpare och vi bestämde med hjälp av sambo L på telefon hemifrån Sverige ( mina ynkliga nyfunna franskkunskaper räcker inte långt när det skall pratas byggdetaljer) att vi inte skall kapa dörren för att få plats med carrelaget ända fram till tröskeln, eftersom den gamla fina porten riskerar att se för rumphuggen ut då. Loubet måttade och funderade och for sedan iväg för att instruera sina snickare, som sedan kom tillbaka för att plocka ned dörren för renovering. Gångjärnen fick sågas bort och vi betraktade alltihop från första parkett medan vi mumsade frukost:

Den massiva dörren är inget du tar under armen och går iväg med utan vidare och husets trappor är ganska branta och visst undslapp sig killarna ett och annat stön när de bar ned den till den väntande bilen.

På dörrens plats sitter nu en spånskiva, vars mått är så exakta att den bara var att skjuta på plats. Sådant blir jag imponerad av; den där blicken, exaktheten, effektiviteten.

Meningen är att dörren skall vara på plats i eftermiddag igen, eftersom Monsieur Loubet inte tycker att det är så lämpligt med en spånskiva i dörrens ställe när ingen är här. Vi får väl se.