Nä, det här går inte an…

Etiketter

, ,

Jag har inte bokat nästa tur till Murviel ännu, eftersom jag inte riktigt verkar kunna få till det i min kalender.

Jag inser att det är ett alldeles eget rekord, åtminstone sedan vi tog över huset i mars. Två veckor på hemmaplan snart, utan att jag har en ny resa bokad. Är det månne därför jag vaknar vemodig och måste skaka av mig detta för att istället varva igång knegarskallen?

Märkligt är det iallafall, att den där lilla franska byn upptar så mycket av min mer avslappnade tankeverksamhet och när den sover, hjärnan, far den söderut, snabbt som ögat och blir alldeles bedrövad när den vaknar av en skrällig mobil och tvingas styra ögonen mot Globen i regndis utanför sovrumsfönstret. I Murviel är det fåglarna i trädgården (och, för all del, morgontrafiken genom byn) och solen på benen genom det öppna sovrumsfönstret, som står för morgonreveljen.

Men så masar jag mig upp, låter duschen väcka mig ytterligare och så tar vardagen överhanden. Det är faktiskt helt ok det med och det är skönt att fokusera på något annat en stund.

Häromdagen sken solen och Stockholm bröstade sig något fasligt. Vi konfererade i Vaxholm

och jag tog båten både dit och hem istället för att sucka i ringlande bilköer på motorvägen i rusningstrafik. Ett bra val, kunde jag konstatera, trots att blygrå moln under hemresan bäddade in allt i skymningsgrått mitt på dagen. Ett magnifikt regn piskade mot rutorna på S/S Norrskär, där hon stävade fram mellan öarna och jag kom på mig själv med att vara alldeles nöjd och glad över att befinna mig just där, just då.

En himla tur att insikten om att också Stockholm har mycket att erbjuda lyckas tränga undan längtan söderut för en stund – jag ska ju trots allt under överskådlig framtid tillbringa huvuddelen av min tid här.

Före och efter

Etiketter

, , , ,

Idag var vi många på jobbet. Lite yrvaket såg de sig omkring, de som gjorde sin första dag efter semestrarna och nog anades ett aldrig så litet vemod bakom ett och annat ögonlock. Vemod över en semester som inte varit lång nog eller som inte riktigt blev som man hade tänkt efter att vederbörliga hänsyn tagits till andras behov. Lite smittar vemodet av sig på mig, som ändå tycker att det känts helt ok att vara tillbaka på jobbet, men det kanske snarare handlar om att jag projicerar min egen längtan tillbaka till semesterdagarna i Murviel alldeles nyss på dem som inte ännu inte riktigt greppat vad som bör prioriteras först.

Men vemodet biter sig fast en stund vid insikten att nu stundar ett nytt läsår med mycket små möjligheter att avsätta tid för mer än någon enstaka frankriketripp.

Jag tröstar mig med bilderna som trängs på min hårddisk och inser att i trädgården har det faktiskt hänt saker och det växer så det knakar:

Bougainvillean i april:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och i juli:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

trädgårdsrens i sen april:

…och resultatet:

Små, små marktäckare på plats:

… har vuxit bara lite i den torra, varma solen men orkar ändå klättra över murkanten och det går att ana hur det kan se ut när de förhoppningsvis väller ut över kanten med ett hav av rosa blommor:

Döda palmer och andra ledsna träd har fällts:

… och ett olivträd har flyttats för att få mer ljus:

Och sist men inte minst; från dypöl:

till trädgårdssmycke:

Tillbaka på jobbet

Etiketter

, , ,

Jag har varit hemma i tre dagar och jobbat i lika många. Murviel finns i tankarna hela tiden och i planeringen för terminen framför mig försöker jag hitta tid för franska långhelger. Det blir inte lätt, trots att jag har semester kvar och jag försöker vänja mig vid tanken. Det går bättre än förväntat, eftersom jobbet trots allt kräver sitt och ett halvhjärtat engagemang inte är ett alternativ. Fast märkligt är det att den där fantastiska tillvaron som alldeles nyss var min nu känns så avlägsen.

Kontrasten är fenomenal, inte minst vädermässigt. Alldeles nyss fick vi stänga fönster och dörrar mot ännu ett av de otaliga regnoväder som, enligt uppgift, dragit fram över Sverige den gångna månaden.

Jag kommer på mig själv med att snabbt bläddra mig igenom DN på morgnarna för att se hur vädret skall bli det närmaste dagarna, en vana som alldeles kom av sig i Murviel, där det är aningens mer solsäkert…

Under tiden ombesörjer bygrannarna överlämnande av husnycklar till hantverkare som skall in i huset under tiden som vi är borta. Näst på tur står elinstallationerna inomhus och utomhus och sedan är det dags för snickaren, som har några veckors semester nu.

Badrum nummer två på övervåningen skall äntligen få sitt handfat installerat.

Monsieur Loubet skall skräddarsy en kommod med öppna hyllplan, en lösning som visar sig bli billigare är att köpa en färdig lösning på IKEA och tusan så mycket roligare! Det blir lite lättare för gästerna när de slipper springa igenom vårt sovrum för att komma till badrummet!

Aeroport lès Béziers revisited

Etiketter

, ,

Det börjar bli många besök på Béziers lilla flygplats nu, denna gång en betydligt händelsefattigare check-in än för en vecka sedan när jag senast satt i avgångshallen. Jag såg till att boardingkort och pass var utom räckhåll för klåfingriga franska damer, så det var bara att dansa igenom.

Väl inne är det återigen som på en busshållplats i en liten håla, med flera ”nämen, hej – är du också här” och personalen är densamma, så vi börjar känna igen varandra. Trevligt, sånt.

Utanför fönstret flödar solen förstås och jag drömmer mig tillbaka till trädgården, där jag så här dags på dagen vanligtvis sitter i skuggan på grusplanen och äter frukost med goda ostar, kaffe på coaster i form av en ”äkta matta”, inhandlad på NK

färskt bröd, nypressad juice och en engelsk dagstidning. Det är inte riktigt samma sak på balkongen i förorten men det kan vara ganska trevligt det med. Om bara vädret tillåter, vill säga och det är ju en ständig osäkerhetsfaktor.  I fyra veckor nu har jag inte brytt mig om att kolla väderleksrapporter för det behövs inte. Vädret är en semesterfirares dröm men kanske meteorologens mardröm – här händer inte mycket på den omöjligt blå himlen.

Svenska expatrioter på franska landsbygden

Etiketter

, , , , ,

En av de saker jag inte hade räknat med när vi slog till och köpte vårt franska retreat var att vi skulle få så många nya vänner. Kanske hade jag till och med rynkat lite på näsan om någon sagt det och tänkt att inte åker man väl till Frankrike för att umgås med andra svenskar? Men se, det är precis vad vi gör, framförallt för att det är så rackarns trevligt, otvunget och naturligt! Dessutom är det lite av en överlevnadsstrategi, för vi kan tipsa varandra om hantverkare, gott vin, bra utflykter, duktiga fransklärare och annat matnyttigt som man kan behöva veta när man är ny i området. Så förutom att det vore en smula förmätet att rynka på näsan åt sådant, så vore det rent av dumt att inte utnyttja den kunskap om byn som finns hos dem som ägt hus där längre än vi.

SuperU i grannbyn Thèsan har en avdelning för engelska delikatesser. Börjar de sälja falukorv och svenskt kaffe, kommer jag nog ändå att börja rynka på näsan! Risken är dock minimal med våra nyfunna vänner, för här vältrar vi oss i inhemska ostar, korvar, viner och annat som är typiskt för området.

Sandra, hennes man vid grytorna och sommarkyparen på Taverne de Lèa känner oss väl vid det här laget och nu har de lyssnat länge nog på min stapplande franska för att våga möta mig halvvägs med den engelska de kan. Kyparen hävdar med bestämdhet att jag måste lära mig sydfranskt uttal hellre än snobbig parisfranska och jag gör så gott jag kan medan han får sig goda skratt åt mina tafatta försök.

Kontakt är också ordentligt etablerad med snickare Loubet i byn och elektrikern Kevin från Croydon, som bott i området i åtta år, liksom med Sandrine, som jag hoppas kunna få samarbeta med vid upprättandet av en aldrig så liten verksamhet på plats. Och hur har jag då kommit i kontakt med dem? Jamen, genom svenskarna i byn, naturligtvis!

Denna alldeles föredömliga gemenskap med innevånarna i byn, svenska såväl som franska, är alltså en oväntad bonus som gjort semesterlivet i Murviel så mycket enklare. Känner man sig frestad, finns det nu lyckligtvis ett fantastiskt trevligt byhus till salu. I sagda hus har vi sippat vin och ätit god mat i kvällssolen på takterrassen.

Allt är tipp-topp, har gamla, gamla anor och ligger inne i den medeltida cirkuladedelen i hjärtat av byn. Bra, inte minst med tanke på att gatorna här är så smala att genomfart inte är att tänka på.

Kolla här får du se, om du blir nyfiken:

http://www.blocket.se/vi/41692550.htm

Tabberaset i Murviel

Etiketter

, , ,

Jag har precis stängt köksdörren till trädgården efter en vi-ses-snart-igen-fest med bygrannarna. Vi är flera som åker hem imorgon, så vi skrapade ihop diverse godsaker i våra respektive kylskåp och ordnade knytis hemma hos oss.

Poolparty, var det sagt, men vi hade så mycket att prata om att det inte blev så mycket bada av. E badade och en och annan fot doppades i det 28-gradiga vattnet.

Inte förrän ikväll flyttade jag upp möbler och köksattiraljer till badhuset och insåg då hur alldeles förträffligt trevligt det är att sitta där när mörkret sänker sig och det upplysta vattnet spelar mot murväggen.

Jag hade svårt att slita mig när disken var diskad och allt som återstod var att släcka och låsa, så jag kastade av mig kläderna och dök ner i det mjuka, ljumma vattnet.

Månen tittade på och det var alldeles tyst på gatan – en och annan bil for förbi men annars var det bara ljudet av mina simtag som hördes.

224 gånger 9 i slösande sol

Etiketter

, , ,

Det är söndag, den sista i juli och min sista i Murviel för den här gången. Imorgon, efter vårt knyt-avskedsfest-poolparty med svenska bygrannarna, skall huset bommas igen, fejas och förberedas för nästa vistelse. På söndagar är det inte mycket som är öppet och det är ganska skönt för då går det alldeles utmärkt att tillbringa dagen i och invid det turkosblå i trädgården.

Nio meter lång är bassängen och det går att simma motionslängder i den. Idag blev det 224 längder för mig och Å (tror jag – tappade räkningen ibland), alltså cirka 2000 meter vardera, så här har inte legats på latsidan hela dagen. Intervallträning är bra, har jag hört, alltså fördelades de 224 längderna på flera tillfällen under de timmar som idag tillbringades vid poolen. Termometern letade sig upp mot fyrtiogradersstrecket i solen, så det kan ha bidragit aldrig så litet till de många simturerna. I alla händelser tycker jag mig se en antydan till minskat midjemått efter allt simmande i sommar…

Dagens goda gärning var utryckningen för att rädda en gigantisk skalbagge undan en säker drunkningsdöd. Hen fick ligga länge i solen och torka innan vingarna bar igen.

Nya badkompisen Tord-Arne, min födelsdagspresent från J, fick agera blöt vilsäng när det blev för varmt att ligga och läsa i solen.

Sunday Times, Le Monde (inte för mig, dock, för det kommer nog att dröja innan jag klarar att sätta tänderna i den) och en fantastisk massa inredningstidningar, som ger mig inspiration och idéer till murvelhusets framtida inredning, betades av i maklig takt.

Imorgon blir det tidig uppstigning för lite distansjobb innan avfärd till Gèant för proviantering. Efter det kan det hända att jag tar mig en simtur med efterföljande siesta igen…

Tillbaka i Murviel

Etiketter

,

… och uppkopplad! Vem hade väl trott på sådana underverk?!? Ännu en kväll på Léas i byn avslutades hemma med ännu ett halvhjärtat försök att få igång nätet – ni vet, när man försökt så många gånger att man gett upp men försöker ändå?

Titta! Är det inte en syn för gudar?

Ser ni det vackra gröna skenet i ringen? Det betyder att vi upprättat kontakt, etern och jag. Grönt är därmed skönt. Imorgon skall här bloggas och, som av en händelse, är detta bloggens hundrade inlägg! Får nog fira med en aldrig så liten sängfösare…

Godnatt, kära läsare – OS-invigning och fakirflyg från Skavsta är ingen ultimat kombo, så nu är det natten för mig.