Månadsarkiv: juli 2012

Utflykt i environgerna

13 fredag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Igår for vi med bygrannarna genom det fantastiska landskapet till en vingård utanför Servian, Domaine de Pouzac

 

och fick med oss två lådor ädla drycker hem; en låda vitt och en låda rött.

Vinbonden själv berättade stolt om gården Puisac, som funnits i familjen under lång tid och idyllen förstärktes av de två nyfikna barnen som höll oss sällskap och gårdens kärvänliga hund som ingenting hellre ville än att kela och kramas. Nu var ju det inte helt lätt, eftersom det arma djuret hade en tratt runt huvudet.

 

Efter degustationen var det dags för musikunderhållning – barnen hade arrangerat trumpet- och tvärflöjtskonsert i trädgården och det var naturligtvis alldeles fantastiskt. Den vackra, lätt vilda trädgården med kvällssolen silande genom träden och cikadorna som högljudd ljudmatta gjorde scenen filmiskt vacker.

 

Jag såg framför mig en liknande scen med andra barn på en värmländsk gräsmatta med svensk kvällssol för ett antal år sedan och blev både nostalgisk och greps av längtan efter min lilla teaterflicka och hennes syskon.

Mycket ordnat igår

12 torsdag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Landskapet är ett annat nu mitt i sommaren än när vi var här sist – naturligtvis! Ändå kan jag inte låta bli att förundras över med vilken kraft det skjuter iväg. Bougainvillean längtar efter något att klättra på, så vi åkte till Emmaus

för att förhoppningsvis hitta en fin gammal stege att ställa mot muren där den växer.

Någon stege hittade vi dock inte, däremot ett litet sängbord, som skall få en liten färgslatt på sig och ett tidningsställ. €15 fick vi säga hej då till för att få ta med oss dem hem.

Någon sa till mig att allt i trä som man släpar med sig hem från brocantes och liknande måste behandlas mot termiter innan de tas in i huset. Frågan är bara var man hittar sånt? Det kanske snickaren Loubet i byn vet, han som kommer hit imorgon för att titta på det som behöver göras i huset med hjälp av vana snickarhänder.

En tur till Destock på väg ut mot Beziers flygplats hanns också med innan vi tyckte att det blev dags att åka hem och svalka av oss när middagshettan satte in med full kraft.

Vi hittade ett soffbord och ett litet drinkbord till solsängarna,

 

pratade med försäljaren som uppgivet slog ut med händerna och berättade att kommersen var lika med noll. Halva priset på allt därmed och det får nog bli ett besök till för att köpa det där fina middagsbordet för utomhusbruk också.

Om detta är vi dock inte helt överens, L och jag, men jag skall slipa lite till på argumenten, så skall nog också det gå vägen.

Så var det det där med internetuppkopplingen, som nu till slut verkar ha fått sin lösning. SFR, blev det, eftersom det visade sig att förre ägaren haft samma operatör och att allt därmed var förberett. Dessutom visar det sig att vår lilla by valt att satsa på internet, så enligt uppgift skall det bli riktigt bra hastighet på hela härligheten. Det tror jag när jag ser det!

Alltså är fast telefon, TV och internet beställt och nu väntar vi bara på leverans av boxen. Har vi tur kommer den innan vi hinner härifrån, annars får vi ordna det på annat sätt. Utlämningsstället finns i Magalas, en by inte långt härifrån och det vore ju lite snitsigt att kunna åka härifrån och veta att det är kirrat när vi kommer nästa gång.

Under tiden och eftersom Taverne de Lèa har haft stängt i två dagar och därmed omöjliggjort bloggande, som jag hittills gjort hos dem, gjorde jag ett desperat försök att få igång vårt mobila nätverk, som vi skaffade i påskas och voilà! med franskt bankkort funkade det och jag har internet en stund igen!

Dåliga tider

10 tisdag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Läser i Sunday Times att engelsmännen flyr Frankrike till förmån för  Spanien och Italien. Där är det köparens marknad med priser som sjunkit med uppemot 20% sedan 2008.

I Frankrike har priserna istället stigit, om än blygsamt. Låter ju då som om en fransk egendom kan vara en något säkrare investering och det är mycket riktigt inte heller sjunkande priser på annat håll som lockar, utan rädslan för vad Hollande skall hitta på härnäst. Ett ökat skattetryck på de hyresintäkter alla utsocknes håvar in på sitt franska semesterboende, liksom den nya vinstskatt vid försäljning, som snart träder i kraft i Frankrike, skrämmer många. Hur dessa skatter sedan kommer att kunna kvittas mot den skatt som betalas i det egna landet är ännu så länge en öppen fråga.

Så blir jag då orolig för våra finanser? Inte nämnvärt. Vi har nyss köpt och har inga planer på att sälja och det är vårt hem i solen, inte ett hyresobjekt.

Frågan är dock hur stor nytta dessa skattereformer kommer att göra? Hur många ”utsocknes” husägare finns det och hur mycket har de bidragit till sysselsättning och annat matnyttigt i landet? Är det värt det att skrämma bort dem eller biter sig fransoserna med Hollande i spetsen där bak?

Om allt detta anade vi intet när vi skrev på i november förra året men för vår del hade det inte ändrat något. Att det var oroligt i Euroland var i medvetna om redan då men vilka uttryck det skulle ta sig var och är svårt att sia om. Tror dock inte att jag hade vågat köpa ett hus i Grekland…

Hunden jagar katt

10 tisdag Jul 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Pälsens franska äventyr fortsätter. Nu handlar det framför allt om jaga sval skugga och att hålla de nya ägorna fria från alla katter som de senaste par åren vant sig vid att kunna rumstera om fritt här. Hundar som passerar förbi utanför grinden gör klokast i att ta den långa tassen före och skyndsamt förflytta sig bort från Wildas åsyn. Den annars så försynta hundmadamen försvarar nämligen både ägor och flock å det bestämdaste och såväl byrackor som katter får sig rejäla utskällningar om de dristar sig till att komma för nära.

Nu är det dock väldigt varmt för henne och den lunk hon hittat innebär att promenader är sådant som får klaras av innan ora canis sätter in eller efter att solen försvunnit ner bakom bergen. Fast trivs, det gör hon tveklöst och fortsättningsvis kommer hon att få följa med ner när vi skall vara här längre än bara över en långhelg.

Bank-, nät- & praktiska bestyr

10 tisdag Jul 2012

Posted by in Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Nu har vi franska bankcheckar, så nu skall det bli betydligt enklare att betala räkningar! Jag har dessutom mitt Carte bleu men det har inte L fått ännu. Inte heller har vi fått koder och annat som behövs för att kunna utnyttja internetbankens tjänster men det kommer väl det med, så småningom..

Uppkoppling kommer vi inte att ha under den här vistelsen heller men har åtmonstone hittat lite olika alternativ, så imorgon skall också det beställas. SFR blir det nog eller Orange. Det är dyrare än hemma men det är besvärligt utan, så det är bara att tugga i sig. Sedan ingår å andra sidan såväl TV som internet och fast telefon , den senare dessutom med en riktigt prisvärd deal för samtal både inom Frankrike och utanför landets gränser. Kanske kan vi där spara in på det vi annars lägger på samtal med våra svenska mobiler, en kostnad som har en tendens att springa iväg.

I flera dagar nu har jag slöat vid poolen och i skuggan på fina nyanlagda gårdsplanen och det börjar därför bli hög tid för lite action. Snickaren Loubet i byn och smeden mitt emot honom skall få ett besök imorgon, liksom Emmaus på väg mot Pezenas. Vi behöver hjälp med fönsterluckor, ytterdörren och järnsmidesräcket, som känns en smula ostadigt.

 

En rörmokare vore bra att få fatt i också, liksom en takkunnig, för även om solen bränner från en prickfri himmel och fukt endast hittas i poolen, så behövs hela takrännor när regnet väl bestämmer sig för att göra entré. Det brukar piska på rätt så rejält när det väl börjar droppa.

Hundens franska kort, del 3

09 måndag Jul 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Kontrasten kunde inte vara större. Jag sitter vid vårt lilla olivträd i skuggan och summerar de senaste dagarna. Fåglar och cikador tävlar om vem som kan låta mest och lugnet störs med jämna mellanrum av bilar som åker förbi på gatan utanför den rostiga grinden.

Wilda har genast gjort sig hemmastadd, håller sig inomhus nu mitt på dagen men ägnar i övrigt mycket tid åt inspektion av de nya ägorna. Första morgonen väcktes hon av solen som letade sig in till fotänden på sängen där hon låg och sov och med bara en aldrig så liten sträckning på halsen kunde dagens första inspektion av ägorna företas från sagda sängkant.

Också hon tycker att stentrappan i trädgården är fantastisk och har hittat den ultimata utsiktsposten, där hon har koll både på vad som sker inne i huset och vilka inkräktare som eventuellt skulle våga sig in genom grinden.

Lite sol lapas också, följt av bad i poolen och sedan in i poolhuset där takfläkten ger skön svalka. Värmen plågar henne inte alls, åtminstone inte ännu och nu tycker jag inte längre att det var en dålig idé att ta med henne hit.

Hundens franska kort, del 2

09 måndag Jul 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Nice 16.30

Vi har just landat och det är varmt. Väldigt varmt och dessutom trångt i ankomsthallen där vi står och väntar på vårt bagage, i mitt fall på ett oerhört viktigt bagage. Jag återupptar mitt arlandabeteende från tidigare på dagen och springer runt för att försöka utröna var de levererar specialbagaget. Lugn är jag minst av allt, för flygresans sista halvtimme präglades av ett tjutande brandlarm och en kabinpersonal som såg allt mer stressad ut . Planet gjorde en vid sväng ut över Medelhavet under inflygningen och känslan av att något var gruvligt fel var alldeles påtaglig.

I normala fall, utan en liten hund i lastutrymmet, hade jag tänkt på familjen och att det vore lite trist om jag inte kom ner på backen igen men den här gången är det hunden jag bekymrar mig för; tänk om det brinner nere hos henne, tänk om hon kvävs där instängd i sin bur?

Fast ner kommer vi utan några åthävor utöver det vanliga men i ankomsthallen visar sig väntan på bagaget bli olidligt lång och med tanke på värmen får oron för vovvsen förnyad kraft; tänk om hon dör av värmeslag? Kommer ut från bagageinlämningen medvetslös och måste rusas till närmaste veterinär? Jag förbannar mitt påfund och inte blir det bättre av att de i informationsdisken otrevligt fräser att jag väl måste begripa att de inte kan riskera livet för en hundstackare, när ingen får gå i närheten av planet innan de undersökt vad som är fel!

Jag svettas ymnigt, irrar med blicken, tänker att den där kvarten de säger att det kommer att ta innan bagaget skeppas ut kommer att kännas som en hel evighet. Men det tar ingen kvart. Väskorna kommer i strid ström och min irrande blick söker sig till bagagebandet, där jag nästan missar min röda resväska, eftersom jag letar efter en hundbur med älsklingen i. Hundburen, som naturligtvis inte kommer åkande på något bagageband, utan varsamt bärs ut till mig av en snäll fransos som småpratar med allra finaste Wilda med öron rätt upp, svansen frenetiskt viftande och ivrig att få komma ut till mig.

Scenen som sedan utspelar sig drar till sig blickar – lycklig lyfter jag upp henne och vi pussas (nåja, hunden pussas och jag låter henne), kramas och skyndar och sedan ut till hussen, som ser märkbart lättad ut.

Wilda är till synes helt oberörd av det äventyr hon just varit med om, dricker lite vatten och svassar sedan vidare för pinka in det nya landet.

Så vad blir då kontentan av allt detta? Jo, att jag oroat mig i onödan, att flygplatspersonalen både hemma och i Frankrike hanterat resenärers curlade pälsvarelser förr och att det naturligvis finns regler för hur djur får hanteras, så att de inte tar skada.

Hundens franska kort, del 1

09 måndag Jul 2012

Posted by in Okategoriserade

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

13.50

Jag skall i detta inlägg försöka skildra hundens flygäventyr i alla dess delar för att dela med mig av mina erfarenheter på ett sådant sätt som jag själv hade önskat att jag stött på när jag försökte googla fram information om hur hundar klarar strapatser av detta slag. Den hundointresserade kan därmed hoppa över resten av detta inlägg eller läsa och himla lite med ögonen åt denna min hundfnoskighet! Hade jag nog själv gjort innan jag jag blev med hund.

Det här är Wildas reseberättelse, den som började för en månad sedan när vi bokat flygresan och fått påfyllning på rabiesvaccinet hos veterinären. Ungefär samtidigt började min vånda, som kulminerade alldeles för en liten stund sedan när jag vinkade hejdå till det lilla djuret instängd i sin bur ensam i en hiss på väg ner till specialbagaget på Arlanda.

Nu ombord på planet undrar jag hur hon klarat det tjutande ljudet av flygmotorerna, trycket av accelerationen precis när planet lyfter och skakningarna i planet av landningsstället som åker in. Det lär jag aldrig få veta men kanske ändå ana när vi ses igen i Nice. Jag hoppas att det går bra.

Eftersom det är lite märkvärdigt med första resan utomlands, fick jycken sig ett bad igår kväll för att vara riktigt snygg inför mötet med alla franska doggar.

Skönt, tyckte hon och kröp sedan in i sin flygbur för lite nattsömn

. Också jag kröp till kojs i anständig tid, färdigpackad som jag otypiskt nog var redan på förkvällen. Kanske var det det faktum att jag inte fått klart besked om att hon verkligen skulle få följa med som gjorde att jag såg till att ha råkoll på precis allt annat? Kontrollfreak är jag, inser jag med jämna mellanrum.

Klockan 8 ringde telefonen och hjälpsamma tjejen på SAS, som jag pratade med i fredags fanns i andra änden med beskedet att visst får lilla vovven följa med! Frukost kunde därmed ätas i lugn och ro på en kall balkong och sedan blev det morgonpromenad med bästa J, som kommit för att skjutsa oss till Arlanda.

Väl där,  skrämde terminalen för övrigt inte W ett enda dugg – hon var snarare bara nyfiken och fick dessutom skinka på fiket dit vi gick efter att vi checkat in. Personalen vid incheckningsdisken var väldigt hjälpsam och tyckte att W var en riktig sötnos. Ras efterfrågades, för en sådan liten jycke kanske man borde skaffa sig?

J höll oss sällskap också på kisspromenaden utanför terminalen och där hade det kunnat bli problem om inte vi hittat en livskraftig grästuva som trotsat stenöknen alldeles invid en perfekt lyktstolpe. Där blev det en ordentlig drill innan vi fortsatte till specialincheckningen, där den lilla älsklingen till slut alltså lämnades i händerna på bagagepersonalen efter den ensamma hissfärden.

Jag satte mig en stund för att återfå lugnet – fick ett adrenalinpåslag av det värre slaget, hur fånigt som helst – jag blev en smula echaufferad, nämligen… Sedan gallopperade jag igenom säkerhetskontrollen, plöjde fram mellan alla charterresenärer på terminal 5 och intog fönsterplats med utsikt över plattan med plan och bagage på väg in i flygplanskroppen. Bara väskor dock, ingen hundbur och då blev det lite jobbigt igen och tankarna började flyga.

Fast ganska snart kom hund och bur rullande, blev stående en stund utanför planet, där en av killarna gick fram och såg ut att prata lite med henne. Jag kunde se de pigga öronen inne i buren och dessutom konstatera att hon verkade helt lugn så långt.

Sedan bar samma kille varsamt in buren i planet och ingenting av det som skedde där nere såg särskilt skrämmande ut.

Nu stänger jag datorlocket – om två timmar landar vi och då fortsätter Wildas reseskildring.