Etiketter
Vi jobbade med kontraster igår på resruttens sista ben. Jag ger er härmed en betraktelse över landskapen vi susade igenom.
Resan tar sin början en kall, regnig morgon på La Villa du Rhône utanför Lyon:
Kalla fingrar runt en gigantisk mugg rykande het, stark café au lait, en vederbörligen rustik baguette med söt marmelad och en croissant på det och dagen tar sin början. Regnet strilar utanför frukostfönstret på mitt B&B och av den formidabla utsikten syns inte mycket.
Vi tackar för oss och sätter oss i bilen med slutdestinationen i sikte.
Autoroute 7 tar oss snabbt söderut och ganska snart skingras molnen och termometern lämnar morgonens ynkliga 14 grader för att bara tio mil längre söderut visa betydligt behagligare 20 dito.
Torrt gräs på första rastplatsen. Centralmassivets blånande berg gömmer sig bakom vägarbetsbarrikader och i fonden syns en alltmer medelhavsljus himmel. Det är snart mitt på dagen och molnen är chanslösa mot den hett efterlängtade solen. Jycken får förstås göra ifrån sig och hon träffar en liten holländsk pojke, som nyfiket tultar fram till henne. Det är skönt med en cool hund i sådana lägen. Pojken drar henne i örat och kiknar av förtjust skratt. Wilda låter honom dra en stund och vänder sedan försiktigt på klacken, förlåt, tassen.
Så hoppar vi in i bilen igen och far vidare. Termometern fortsätter att stiga och resan ner mot lunchsällskapet i La Madrague är hisnande vacker. Medelhavet, som plötsligt gnistrar bakom en krök, bergen, byarna. Jag har ett fånigt leende liksom fastklistrat i nyllet och när detta inlägg började skrivas, på rastplatsen med den holländska pojken, var planen att jag skulle berätta vidare om allt det vackra.
Och det ska jag. Fast det får ta en omväg om det som sedan hände och det är en sån intrikat liten historia att det får vänta till nästa inlägg. Jag bjuder därmed på en aldrig så liten cliffhanger!
Murvielklotter 
Kom igen nu! Skriv, skriv!
/Otålig publik
GillaGilla
NÄÄÄ, vill veta NU! 😀
GillaGilla
Såg att du hade lunchstopp i La Madrague nära les Lecques. Det är nära våra trakter och det är så här vi upplever Medelhavet med sina berg och det fullkomligt fantastiska landskap det erbjuder. Min dotters franska familj har sommarviste i La Cadière d’Azur, inte långt från La Madrague där vi ätit en och annan god måltid på någon av strandrestaurangerna. Oprententiöst och så långt från ”Rivieran” man kan komma!
Få höra nu vad som hände där – du har ju en bit till Murviel därifrån trots allt?
GillaGilla
Kusten och La Madrague är svindlande vacker och att semestra här måste vara paradisiskt. Men precis som i kustbyarna i Languedoc känns livet i dem inriktat på just semester och skall man vara en del av en bygemenskap året om, känns det mer stabilt en bit inåt land.
Men vad gäller kustskönhet står det nu 1-0 till Var-kusten men landskapet runt vår by står sig väl i konkurrensen vad gäller bergs- och vinlandskap;) Men varför tävla? Allt har sin charm!
GillaGilla