Många mil, en och annan kö och så Heidelberg. Ett Heidelberg i full sommar, vandring mellan uteserveringarna – de är många! – och så middag med E till långt in på natt i den ljumma kvällen.

Wenn jemand eine reise tut, kann er/sie etwas erzählen…

Vi lämnade Hanstedt efter en föredömlig frukost på Hotell Sellhorn i förmiddags och var på plats i Heidelberg under tidig eftermiddag. Vi hittade snabbt ett hotell i vrålcentrum, strax nedanför det gamla slottet, där också Wilda var välkommen. Den lilla byrackan är för övrigt välkommen nästan överallt och upphör inte att imponera på sina människor – dvs mig och L – med sin världsvana attityd till allt nytt hon möter. Hon får hänga med överallt och är så nöjd med det.

Hundtricket fungerar hur bra som helst på vår roadtrip och idag har vi tack vare henne kommit i samspråk med såväl en amerikansk cancerforskare på möte i Heidelberg tillsammans med tonårssonen, som ett bulgariskt läkarpar från Finland. Eller det spanska paret som helt sonika ställde sig och fotograferade det vackra djuret. Vi blir löjligt stolta över pälsen, medan Madame Chienne själv tar all uppståndelse med upphöjd och fördragsam ro.

Så kom E från jobbet och vi åt en sen middag tillsammans i närheten av Alte Brücke. Vi åt schnitzel, drack öl och vin, gick vidare till nästa ställe och medan solen lämnade Neckardalen, pratade vi om stort som smått, om måndagens euforiskt glada besked, om framtidsplaner, om familjen och – förstås – om Murviel. Imorgon kväll räknar vi med att vara på plats i Murvelhuset. Det blir hur fint som helst. Att resan ner i sig artar sig till en alldeles egen upplevelse att spara, är en extra bonus.

Dags att låta örat möta en ny hotellkudde; vi har många mil att avverka imorgon!