Vi är på väg igen. En ny rutt den här gången och tillsammans med L i bil istället för de där ensamseglingarna på autobahn som jag ägnade mig åt förra året. Tidigt imorse lämnade vi Göteborg på Stena Danica mot Fredrikshamn. Det var lite småkyligt, så vi satt i VIP-loungen en stund
Hundar har en glasad lounge på båten – måste väl vara VIP, eller?
innan vi vågade oss upp på däck för lite frisk luft:
Soligt och skönt på sjön
Ett alls inte dumt sätt att börja resan på var det, och de gråmulna danska milen gick sedan undan värre. Jag stickade ljusblå babykofta tills jag fick träningsvärk i fingrarna medan L rattade åket – en för övrigt fin arbetsfördelning, tycker jag, som nog fick mitt lystmäte bakom ratten i fjol, trots allt.
Flensburg susade vi snabbt förbi, men inte lika snabbt som Porschen som brände av mot horisonten så fort hen passerat tyska gränsen. Vi gungade vidare söderut, förvånade över att trafiken var så gles men blev naturligtvis varse var den hållit hus – trafiken alltså – när vi närmade oss Hamburg lagom till eftermiddagsrusningen. Att planera in förbifart Hamburg när hamburgborna på väg hem från jobbet slåss om utrymmet med turister på väg söderut, är kanske inte det smartaste…
Stau på A7
Så vi tog avfart 39 mot lilla byn Hanstedt istället. Den såg ut att ligga lagom till för lite middag och en säng. Och det visade sig stämma alldeles utmärkt. Vi hittade det här:
Hotell Sellhorn i Hanstedt
Hotelträdgården
klämde i oss varsin portion tysk husmanskost och
avrundade med glass och jordgubbar
innan L gick och lade sig med jycken och jag hittade det här:
Ensam i den fina hotellpoolen
En timme i poolen, längd efter längd varvat med närkamp med simtränaren vid bassängkanten och jag hoppas att jag gjort mig av med både sittfläsket och det som slank ner genom strupen på hotellrestaurangen tidigare under kvällen. Wilda fick förresten följa med in i restaurangen, där ytterligare två jyckar låg under borden tillsammans med sina människor. Föredömligt, om du frågar mig, för det är inte kul att lämna pälsresenären ensam på ett okänt hotellrum efter en lång dag i bilen.
Nu skall jag få några timmars sömn innan det bär av mot Heidelberg och en snabb visit hos E imorgon. De två andra resenärerna snarkar redan.
Utanför fönstret är trädgården alldeles lugn och stilla.
Murvielklotter 