Jag menar, titta bara! Hur skall jag nu kunna städa och fixa?

Skinnflådda fingrar. Ull är vasst!

Hög skaderisk när nosen skall på plats

Nålen gick rakt in där den inte skulle…

Det får nog bli ett antal vilodagar efter all ansträngande tovning, så att de hemska såren får läka. En kan inte vara nog försiktig med öppna sår i denna värme!

Om jag överdriver?

Kanske lite bara…

I alla händelser har vi blivit varse att det är mer arbete än vad en kanske skulle kunna tro och det går som sagt hårt åt händerna som blir ganska svampiga efter ett antal timmar i såpavatten och med bångstyrig ull överallt. Men gårdagens skepsis över de oformliga ullklumpar som utgjorde vårt work-in-progress ersattes gradvis under denna kursens andra dag med glad förvåning. För under våra händer visade sig ullen till slut vara ytterst samarbetsvillig och jisses så imponerad jag blev till slut över vad mina ”kursare” åstadkom:

Sandras tornseglare

… och Lottens!

Bittes söta ängel Gloria, som jag först trodde skulle bli en vinkylare

Och den här ljuvliga skapelsen med tovade ullägg i krävan!

Och så min draghund då, som jag inte riktigt vet vad den liknar; en råtta? Eller kanske en kanin? Eller finns där möjligen en aldrig så liten likhet med en cairnterrier…?

Wilda var i alla fall mycket skeptisk när de träffades första gången. Först gick hon fram och nosade, så morrade hon, tog några steg bakåt och morrade igen.

Hatten, vinkylen och grytunderlägget hann vandra iväg innan jag fick några bilder tagna, men jag kan lova att de blev bra.

Vi fick mat också. Arne, som till vardags annars mest ägnar sig åt att mura, stod vid grytorna medan vi tovade. Det gjorde han förra året också när vi hade spa-dag i trädgården.

Råvaror från Rakels och Arnes trädgård

Kyckling kokt i vin

Sallad med ankbröst och knaperstekt geziers

inte var det svårt att svälja den maten!