I förrgår kväll kröp jag in under duntäcket och somnade till ett mjukt strilande regn utanför ett sovrumsfönster på glänt. Ett sommarregn allra sista kvällen i mars och sista natten i murvelhuset. Nu var det inte särskilt svårt att åka härifrån den här gången, eftersom vi åker tillbaka igen om bara en vecka. Anledningen till detta hattande fram och tillbaka för min del är den bästa tänkbara. Han heter Bertil och nästa vecka har han och jag ett antal inbokade viktiga möten.

L:s blixtvisit passade bra med ett parisiskt jobbmöte,

The Laird of the Manor has landed…

och tanken var att vi skulle få till ett möte med banken i byn. Så blev det nu inte, för banken hade datastrul. L hängde inte läpp för det, utan njöt istället av aprés travail på D’Oc d’Or följt av ostron- och musselslurp hos K och M.

Après travail hos Rolle & Therese på D’Oc D’Or

Ostronöppning och musseltvätt

Middag al fresco med murvielslottet i fonden

Musslor i keramik från Solhem i Bohuslän

Jag har smugit igång säsongen,

Tidig morgon i trädgården

städat poolhuset,

Högtryck och

fransk savon noir fixar bort vintersmutsen

och sanerat ett kylskåp som svämmat över av smällt glass. Med spänning har jag följt poolens stigande temperatur,

Onsdag morgon…

…torsdag lunch

…lördag eftermiddag

jobbat ivrigt och entusiastiskt med spännade projekt i utekontoret på terrassen,

och kisat mot solen och det glittrande vattnet med datorn i knäet under några sköna eftermiddagstimmar.

Man skulle kanske kunna tro att det inte skulle vara särskilt effektivt men det är precis tvärtom; det går som en dans och jag får mycket gjort.

Innan vi lämnade huset – den här gången utan att stänga alla fönsterluckorna! – stoppade jag tårna i poolvattnet och kunde konstatera att 24 grader räcker för badkrukan, så hela min lekamen doppades i det turkosblå. Vädret var inte det allra bästa, utan som en sådan där typisk svensk sommardag när molnen envisas med att parkera sig framför solen vid helt fel tillfällen. Med knottror i skinnet som följd.

Fast i vattnet var det fantastiskt skönt; mjukt, ljummet och uppfriskande på samma gång och att vara tvungen att kliva upp kändes bra onödigt.

Om en dryg vecka plaskar jag inte omkring där ensam, utan får njuta av formidabelt sällskap. Sisten i är en… badkruka!