I min pendlarbil på väg upp till Rättvik fick jag plötsligt för mig att jag skulle skriva. Jag blev uttråkad av alla granar och furor och plockade fram min reMarkable. Vad jag fick ur mig? Tja, en lägesbeskrivning, typ:
Jag är på väg till Rättvik i bil igen. Som passagerare den här gången. Vid ratten sitter L, så att jag skall få en paus från pendelrattandet, och i baksätet sover hunden lycklig över att få följa med.
Tre veckor återstår av mitt uppdrag på plats, sedan väntar en nedbantad version av det på distans. Det är en sällsamt vacker augustidag och vi susar fram på nästan tomma landsvägar med solen silande genom rader av spikraka furor. Upplevelsen är en helt annan än den under torsdagskvällens körning på samma väg fast åt andra hållet för en vecka sedan. Då var jag ensam i bilen och min blick svepte från höger till vänster och alla övriga sinnen var på helspänn. Det är älgland vi pratar om på sträckan mellan Rättvik och Karlstad och i skymningen känns skogen lika hotfull som den är glittrande vacker i förmiddagens augustisol. Här vill jag verkligen inte köra i vare sig tät novemberdimma eller i lovikkasnö i januari, så just detta veckopendlande är för mig synnerligen säsongsberoende.
Inte bara älgland, utan epa-traktorland också…Jobbdatorn har på fler sätt än ett inte greppat att semestern är slut.Lingonris på frukostbordet på Lustigsgården
I Murvelhuset njuter just nu tredje omgången hyresgäster av tillvaron och det innebär ett välkommet tillskott i murvelkassan. Det behövs för de två projekt vi tänker oss inför nästa säsong, med poolhusförbättringar och förhoppningsvis ett orangeri på framsidan av huset.
Inspirationsbild…
En tur till skrotnisse i Caylar har för ändamålet hamnat på min to-do-list inför vistelsen i september. Stället är ett Mecka för den som letar efter återbrukade räcken och fönster & dörrar i smide.
Caylar, 2018 – det är här jag hoppas hitta smidespartier till mitt orangeri…
Sedan återstår bara att hitta en duktig hantverkare som kan hjälpa oss att få härligheten på plats, förutsatt att skattkistan i Caylar kan få fram materialet, vill säga. Sådant sitter jag och tänker på medan mil efter mil av skog passeras. Till slut blir den utsikten tämligen enahanda och jag längtar efter vidder och utsikt över västkustskt hav, eller över languedocska vinfält, eller för all del över Siljan!
Det senare duger bra som substitut ett tag; det är ju inte för inte som den vackra sjön i folkmun kallas för mashavet!
Kvällarna i Rättvik är svala nu och om natten drar jag upp täcket över öronen mot nattluften in genom det öppna fönstret. Den intensiva delen av mitt uppdrag i denna vackra del av landet börjar tugga sig mot ett snart avslut.
De här kannorna lär det finnas många av på dalaloppisarna – skall försöka hitta en sån!Klicka på bilderna för full storlek!
Jag har gillat mitt dalauppdrag och tycker fortfarande om det. Det skall också ha något slags fortsättning ett tag till, om än inte på plats särskilt mycket. Och det är tur, för trots att det är ett finfint uppdrag, så längtar jag hem till Tjuvkil och till en lugnare lunk ett tag. Resorna börja ta ut sin rätt och kroppen är trött nu, berättar den. Jag lyssnar på det, lägger mig tidigare och ger efter när gäspningarna blir för många. Nu vill jag vakna i min egen säng om morgnarna, titta ut över grannskapet, kramas med hunden och äta frukost i mitt kök utan så många tider att passa.
Jag längtar efter att få packa upp alla olika stadier av min packning och hänga upp alltihop i min klädkammare igen.
En jobbvecka i Rättvik kräver sin speciella packning, en vecka i Stockholm, Karlstad eller Oslo en annan, och när det skall bilas mellan Tjuvkil och Murviel krävs ytterligare något helt annat, med tanke på att väskan skall packas upp på flera olika ställen och, om jag har otur, ta hänsyn till alla möjliga sorters temperaturer och väderslag.
HeiligenhafenLuxembourgAlvisse Parc
Jag känner mig som en baglady nu, ständigt med en packad väska på armlängds avstånd.
Jag har inte varit hemma i Tjuvkil sedan i midsomras och det är ju inte klokt, egentligen. Fast det hittar ju sin förklaring i att jag helt självvalt och med stor glädje lajvar Mary Poppins när jag med väskan packad turnerar mellan mina små älsklingar och både barnvaktar och njuter av att få vara nära dem.
Och ändå. Murvieldagarna har fått stryka rejält på foten detta år och den där långa, sammanhängande vistelsen har vi inte lyckats få till. Lika mycket som jag längtar hem till Tjuvkil, lika intensivt längtar jag efter ändlösa veckor i Murvelhuset, kanske till och med utan avresedagen inbokad. Jag skall planera annorlunda nästa år, har jag lovat mig själv.
Vi tog oss en rekordkort sommarsejour i vårt Murvelhus i år. Mycket av tiden gick åt till att iordningsställa och ändra om sådant som vi behövt göra ett tag, men som vi inte hunnit med tidigare i år. Det har ju varit en minst sagt hektisk vår sedan jag tog uppdraget i Rättvik i april. Familjen har dessutom prioriterats framför murvelmys och det har varit både nödvändigt och väldigt fint. Under årets murvelsemester varvades husfix med sköna timmar vid poolen; fysiskt arbete klarades av innan middagshettan satte in och efter att solen försvunnit bakom grannens hustak om kvällen.
Vi fyndade en bredare säng till det ena gästrummet och flyttade den gamla 140-sängen till det andra gästrummet. Där behöll vi den ena av de två enkelsängar som tidigare stått där, eftersom huset i slutet av säsongen har många gäster.
Ny 160-säng – tack, Davidssons!140-sängen fick flytta på sig.Ena enkelsängen kvar……blev en smula trångt, så den kommer nog att få flytta på sig så småningom.
I det stora rummet på entréplan har till slut dagbädden Hemnes gett upp:
Tavlor och vägghyllor skall upp men det är skönt med mer utrymme vid matplatsen!
Den har använts hårt i över 12 år, så den får ändå anses ha gjort vad man kan förvänta sig av den. Det kan vara så att ett och annat barn har hoppat och härjat i den genom åren, dessutom… Jag är inte särskilt ledsen över att den är borta, eftersom jag tyckt att den varit lite för skrymmande där den stått. Den har blivit kvar, eftersom sängplatserna behövts, inte för att den tillför något annat till inredningen. Nu får de sängplatserna istället i framtiden lösas med extrasängar, som tas fram vid behov.
Uppe i poolhuset har nya sovplatser ordnats i lilla boxrummet. Det där har jag funderat på hur vi skall få till hur länge som helst och till slut tänkt att vi skulle behöva platsbygga en våningssäng. Sådant kan vi inte fixa själva och hantverkshjälp kostar mer än Ikea, så vi löste till slut rummet med hjälp av den blågula kompisen.
Hantverkshjälp kommer att behövas iallafall för att ändra på dörrarna för att ge mer plats i det lilla rummet. Jag vill att det skall gå att öppna upp hela dörrväggen, precis som i det stora poolrummet, fastän med dörrar som löper smidigare. Fönsterrutor vill jag ha även in till lilla rummet, precis som vi låtit göra in till det stora. I den tankeprocessen landade jag till slut i att vi kanske lika gärna byter vikdörrarna i hela poolhuset, eftersom de blivit både tröga och i vissa lägen till och med farliga.
Vikdörrar längre ut vid pelarna skulle dessutom göra framförallt det lilla boxrummet större och därmed mer funktionellt. Pinterest och Google konsulteras därför flitigt nu för att få tips på smarta och inte alltför dyra lösningar.
Bilder från dofab.se
Jobbigast av alla våra småjobb denna gången var just att montera och få loftsängen på plats i det lilla boxrummet.
Skruvarna var många och monteringen tog tid, även om det inte var särskilt komplicerat. Men det hann bli rejält varmt innan jag var klar och det var inte helt lätt att baxa in monstret i det pyttelilla rummet. Den inåtgående dörren gjorde det inte direkt lättare och just den dörren blev startskottet för planerna på att byta ut hela dörrhärligheten i poolhuset till nästa säsong. Det ena ger dessutom ofta det andra, så nu funderar vi på att försöka hyra ut poolhuset separat som ett enklare och billigare semesterboende, men med full tillgång till poolområdet, förstås. Poolen är ju liksom det som lockar mest hos dem som lånat eller hyrt vårt hus sommartid iallafall.
Trots allt fix vi hade att göra, var det så galet skönt att vara där. Någon riktig canicule upplevde vi inte men det var ändå ordentligt julivarmt. Jag låg blötlagd större delen av den varmaste delen av dagarna men svepte till slut en handduk om kroppen, torkade mig och njöt av den något svalare men fortfarande ljumma kvällen. En och annan byfest klarades av,
liksom sedvanlig fredags-AT (aprés travail) på bykrogen och en sväng in till Béziers.
L’OrangeriePlace Jean Jaurés
I övrigt och när morgonens bestyr klarats av, tog vi det lugnt. Något annat är inte möjligt efter att dagen på allvar anmält ankomst med temperaturer som inte tillåter några mer avancerade övningar.
I september är vi tillbaka igen. Jag har då en del fjärrjobb framför skärmen att göra men i övrigt tänker jag bara fixa med sådant jag känner för, som att måla några väggar och kanske dörrar och sortera vår garderob?
Utflykter blir det garanterat; några frukostutflykter till havet, restaurang- och vingårdsbesök samt kanske lite sightseeing där vi inte har varit förut.
Min sommar fortsätter, alltså, även om några veckors intensivt jobb i Rättvik väntar först.
Utsikt över Siljan från min hotellrumsbalkongpå Lustigsgården.
Murvielklotter 