Kategoriarkiv: Betraktelser från hemmahorisont

Det svenska hemmet

13 tisdag Aug 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Click on the flag for an English version

Click on the flag for an English version

Här har jag varit i tre dagar nu. Alla tre barnen har jag träffat. Middag har ätits med storfamiljen, hunden är lycklig över att vara där som alldeles uppenbart är ”hemma” för henne. E får jag rå om i flera veckor, J finns inom räckhåll men lilla S är redan iväg på nästa äventyr, efter bara några timmar hemma igår eftermiddag och kväll.

Skjutsade och avlevererade flickor på Skavsta

Skjutsade och avlevererade flickor på Skavsta

Äventyret stavas Murviel, dit hon alldeles nu skjutsas av Sandrine efter att ha landat med skavstafakiren på Aéroport Béziers Cap d’Agde en Languedoc för en liten stund sedan.

Det är som det skall, alltså.

Nomadfamiljen.

Jag tassar omkring på sjätte våningen i en röra som känns alldeles opåtaglig att få ordning på. Jag har liksom bara landat i något som ännu så länge bara känns som något tillfälligt. Det är väldigt mycket hemma ändå, för alla som betyder något är här, har nyss varit och kommer snart igen. En lättillgänglig samlingsplats. Trivsamt, trots stöket.

Resväskan agerar hundbädd, ouppackad som den ännu är.

hund i väska

Kläderna, som hängt på tork i murvelträdgården får tvättas igen – helt grusfri är nämligen inte hundpälsen men jag har varken haft hjärta att jaga bort henne från väskan eller haft energi nog att packa upp den.

Vinlådorna som fraktats hem i bil fördelas ut till dem som beställt dem, medan de som skall stanna här ännu inte hittat sin plats.

vinlådor

Måste vi köpa en vinkyl, tro? Var skall den stå, isåfall?

Ljuvliga wiffar av fransk tvål

tvål

och favorittvättmedlet

Luktar barndomstvätt på norsk torklina

Luktar barndomstvätt på norsk torklina

når näsborrarna när jag går förbi och murvelhuset känns nära, nära.

Men så går jag ut på balkongen för lite kaffe al fresco och måste svepa in mig i en filt för att inte frysa och då blir jag genast varse var jag befinner mig. Den självklara värmen, oavsett om solen gömmer sig bakom molnen eller inte, den saknar jag.

Och ändå. Jag är precis där jag vill vara just nu.

Bra saker med att lämna Murviel

10 lördag Aug 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

… får jag anstränga mig att komma underfund med. Åtminstone innan jag hunnit lämna. Jag hade stunder av grav folkilska igår och var inte odelat trevlig att umgås med. Fredagsmorgonen, som var sval, innebar bestyr med ägorna inför avfärd. Jag svor eder över de taggiga akaciaskotten, som, inser jag nu, snabbt bildar djungel om de får vara ifred.

”Not a good tree”, sa ju Bertrand och jag tittade oförstående på honom. De är fantastiskt vackra, ju! Bara inte i en trädgård vars ägare är måttligt intresserade av ständig skötsel av densamma. Kontrollerad växtlighet, tack, för min del. Eller en trädgårdsmästare som håller ett vakande öga på vad som sticker iväg. En kombination av egna insatser och expertråd med jämna mellanrum passar plånboken bäst. Helt solokvist vad gäller trädgårdsansvar är inte att tänka på – alla års erfarenhet av en svensk trädgård väger lätt. I Murviel får vi ofta tänka precis tvärtom.

Att dra skyddet över poolen och låsa det kändes väldigt definitivt…

stängt poolhus

men jag tröstar mig med att det alldeles säkert blir några turer till innan det är dags att stänga den för säsongen.

Tvätt har det varit mycket av under den gångna veckan och vi överraskades av ett ordentligt regnväder natten mellan onsdag och torsdag.

En ovanlig syn

En ovanlig syn

Tvätten som hängde ute blev inte särskilt torr då.

Torrt till slut och på nya hyllor

Torrt till slut och på nya hyllor

Regnet innebar också något svalare temperaturer – bara 27-28 grader dagtid och ner mot 19 grader på natten. Alltså fick jag dra ett täcke över mig de följande nätterna. Det har inte behövts tidigare. Nästa vecka skall värmen enligt uppgift vara tillbaka igen, så då är ordningen återställd och S & vännerna får några sköna dagar. Huset är ensamt bara över helgen, sedan får det sällskap igen.

Fredagen avslutades med en apéro hos bygrannar K och M med efterföljande middag hos Outi och Magnus på Chez amis i Causses et Veyran.

Solen går ner över vinfält och björnbär

Solen går ner över vinfält och björnbär

Mowgli - eller är det kanske Baloo - tittar längtansfullt på middagsgästerna på Chez Amis

Mowgli – eller är det kanske Baloo – tittar längtansfullt på middagsgästerna på Chez Amis

Föredömligt alltihop och inte gör sådana aktiviteter hemresan enklare – det går att vänja sig vid trevligheterna.

Fast det finns bra saker med att lämna Murviel också. Faktiskt. I soffan på sjätte våningen med en självsanerad dator i knäet njuter jag av E:s sällskap. Han har besök av aberdeenkamrat och det är hur trevligt som helst. Middag med föräldrakollektivet stundar om ett par dagar, och  L och hunden bilar imorgon upp från Tjörn, där de tillbringat några dagar. J finns alldeles nära och om några dagar åker jag till mamma.

Hur härligt är inte det?

Hej, hörrni, jag är hemma nu. Har ni saknat mig?

Sedan har vi det här med abstinensen…

tidningar

Den är avhjälpt nu. Införskaffade direkt efter att jag passerat säkerhetskontrollen på Skavsta, faktiskt. Det är ju lördag. Bon weekend!

Lång dags färd mot Tjörn

20 torsdag Jun 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Om jag inte var svensk och visste hur det fungerar här i norr inför årets längsta dag, skulle jag nog börja undra om alla städerna samtidigt utsatts för attentat, multipla gasläckor eller plötsliga giftmoln. Varför annars denna massflykt? Dagens resa mellan Stockholm och Skärhamn tog tre timmar längre än vanligt och trafikradion pepprade ut bulletiner om olyckor och köer – oklart vad som orsakade vilket till slut.

Men nu är vi här. I sommarhuset som nog känner sig en smula övergivet sedan vi blev med franskt viste. Här har vi tillbringat många semestrar. Ätit glass nere i hamnen. Puttrat i gammal båt på vågorna och promenerat med hunden i de ljusa kvällarna. Klamrat oss fast på klipporna och kryssat mellan maneter de gånger havet varit varmt nog för en simtur eller två. När vädergudarna ler är det faktiskt svårt att tänka sig en bättre plats att semestra på.

Fast det är just det som är problemet; de är ena griniga sattyg, de vädermäktiga. Jag har krupit ner i bergsskrevor för att komma undan den allt annat än ljumma vinden, hukat bakom husknuten och rusat in med sommarläsningen när regnmolnen avgått med segern ännu en gång. Fler gånger än jag orkar räkna.

För två år sedan satt jag här och googlade franska hus och svor över att jag aldrig riktigt fick sluta huttra. Väste ilsket mellan tänderna att nu går det inte längre. Jag blir klimatflykting!

Nu finns det franska huset där och jag skall snart åka dit. Tjörnkvällen är sval, men vacker så att det nästan gör ont. Jag förnimmer bara det, att det är så vackert. Om jag måste sätta på mig en tröja när jag går ut, så spelar det inte längre någon roll. Det faktum att jag snart är i Frankrike, att jag kommer att åka dit igen och igen, öppnar ögonen på nytt också för det som finns här hemma. Den friska havsluften, tystnaden och L:s nöjda uppsyn över att vara på rätt sida om landet.

L:s unionsflagga

L:s unionsflagga

Märkvärdigt vad jag får syn på när jag inte längre oroar mig för att behöva huttra mig igenom ännu en semester. Märkvärdigt hur mycket som hinns med när vädret inte längre styr planeringen. Vädret och jag har rentav slutit fred och det är en bedrift av gigantiska mått. En bedrift som murvelhuset får ta åt sig äran för.

Magiskt, vårt murvelhus som får mig att uppskatta också det som jag haft länge. Nacken tackar också när den nu inte längre måste böjas bakåt inför alla otaliga molnanalyser jag tidigare ägnat mina semestrar åt.

Nu är det natten och jag skall krypa ner under täcket och låta den redan nämnda havsluften svepa in över mig genom det öppna fönstret. Bonne nuit!

Skiftbyte i Murvelhuset

08 lördag Jun 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , ,

S och vännerna är tillbaka, med ny kulör på skinnet, utvilade och nöjda. På plats i huset är nu två familjer, som möttes av lite ostadigare väder men det verkar inte som att det blir så långvarigt. Jag hoppas att de får det bra.

Imorgon åker vi till den sörmländska landsbygden för att lämna nycklar och nyinförskaffad grill, som vännerna skall stuva in i sin bil tillsammans med E:s gamla gunghäst, bestefars kaffeservis och lite annat som de fraktar ner till murvelhuset åt oss.

Grill, gunghäst och norsk kaffeservis – livets väsentligheter? Kanske inte, men tanken att fylla huset med älskade saker med en släng av nostalgi över sig, håller än. De är barndom, sakerna. Min, barnens. De passar där i det gamla huset, vars historia vi skriver vidare på nu. L bidrar med affisch på Marlon Brando som gudfader i båthus och tavlor med västkustska vyer. Barn- och ungdom, det med, kanske?

Sörmlänningarna avlöser i huset om ytterligare en dryg vecka och sedan börjar årets franska sommar för oss. Det har inneburit en hel del logistik, en och annan planeringsfadäs men nu är allt infört i kalendern och därmed förhoppningsvis på plats.

Hunden och jag på roadtrip genom Europa, B&B utanför Lyon bekräftat – hunden är välkommen och det var ju bra. Precis som förra året har vi nämligen funderat fram och tillbaka över bästa sättet att få ner lilla jycken. Våndats har vi gjort också, för det där med att stoppa henne i en bur och lämna henne vid specialbagaget på Arlanda känns inte så frestande, trots att det gick bra sist.

Hund i bil i många mil kräver förstås också förberedelser och eftersom den kommer att packas full (bilen alltså, inte hunden) med nya nödvändigheter, kommer inte hennes stora bur att få plats. Jag har googlat efter alternativ:

Bilstolar för hundar - nä, riktigt så fnoskig tänker jag inte vara

Bilstolar för hundar – jomänvisst, sörru, min plånbok är som ett ymnighetshorn, så jag kanske köper två? En för sommar- och en för vinterbruk?

Jag fascineras över hur vi förmänskligar och infantiliserar våra byrackor och det är en geschäft som får mig på lite halvdåligt humör. Men – självklart skall den lilla älsklingen åka säkert och inte heller förvandlas till en farlig projektil, om olyckan skulle vara framme, så jag fastnade för en säkerhetssele att fästa i bilens bälteshållare och ett sätesskydd för den nyss rekonditionerade bilen.

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 15.37.30

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 15.44.09

Jag dissade den burberryrutiga varianten och valde en beige som gör sig bra mot jyckens mörka brindlepäls. Blev bara några hundralappar fattigare på den affären och det får det vara värt.

We aim to travel in style, me and my döööög. Nämligen.

Facebookiska

06 torsdag Jun 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Jag har en bild på näthinnan. Den blockerar utsikten mot de färgglada och, förvisso ganska fina, husen utanför mitt smårutiga balkongräcke. Solen värmer benen som jag sträckt ut mot den, medan huvud och dator är behagligt placerade i skuggan. Så gamm-vuxen har jag alltså blivit, att jag numer helst vill hålla huvudet kallt.

För en dryg vecka sedan kom jag tillbaka till sjätte våningen från Murviel. Det känns längre sedan. Men nu, denna fantastiskt fina nationaldagsmorgon,

Skärmavbild 2013-06-06 kl. 10.37.55

är jag där i tanken igen. Anledningen, för att tala facebookiska, är en post i min feed. En sådan där indirekt sak som når mig för att en av mina facebookvänner lajkat (aj, vad det där sved i engelsklärarnerven! Felstavat enligt god facebooksed är det säkert också men jag ids inte dubbelkolla) en instagrambild, som någon annan lagt upp. Facebookvännen i fråga är dotter S, som befinner sig i Murviel nu. Bilden föreställer henne och vännerna vid poolen. De ser nöjda ut.

Den bilden hamnar inte här, utan får stanna på min näthinna men känslan den förmedlar kan jag inte låta bli att dela. Det är inte första gången och med all säkerhet inte den sista, som jag sitter här hemma och är så väldigt nöjd över att någon annan än jag själv får njuta av det som Murviel bjuder på. Den bedagat vackra trädgården; huset, som står för sval omväxling till den solvarma stenläggningen vid poolen; avkopplingen i skuggan av ett olivträd eller solvarmt skinn som möter turkosblått vatten. En apero när det börjar lida mot kvällen och mat. Egenhändigt lagad eller serverad på Taverne Léa i byn, kanske.

Huset har sällskap oavbrutet nu, ända in i augusti.

Tänk att det finns. Att det är vårt att dela med oss av. Det är svårt att inte känna sig lycklig över sådant.

Stockholm i sol

28 tisdag Maj 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Jag är hemma igen och tankarna far osorterade – ganska kreativa – och fulla av nytankad murvielenergi. Jag har hunnit vara i kontakt med flera av bygrannarna telefonledes, mejlledes och facebookledes och har hunnit sjunka ner i soffan på sjätte våningen.

Jycken, nyligen avhämtad från Pensionat Paradiset, har funnit det för gott att helt sonika placera sig i min ännu så länge inte uppackade resväska. Det går ju inte att lita på flocken, för rätt vad det är sticker delar av flocken iväg. Oftast söderut. Oftast till Frankrike.

De närmaste dagarna skall sommarens resor bokas. Viktigast är den till Aberdeen i början av juli, när duktige, fine son E skall firas storstilat. Näst viktigast är biltåget med hunden ner till Murviel och motsvarande tillbaka till Sverige igen i augusti.

Solen går ner bakom Globen.

Köksfönsterutsikt 21.30

Köksfönsterutsikt 21.30

Jag är hemma i stockholmshemmet. Murvielhemmet har stängda fönsterluckor, är nystädat och har ett påfyllt kylskåp, för om bara en vecka är huset fyllt av liv igen och det känns så bra, så bra.

De närmaste veckorna skall ägnas åt förberedelser av både det ena och andra slaget. Det kommer en höst så småningom och den tänker jag styra över så mycket jag kan. Det jag gör då, skall jag göra för att jag aktivt valt det. Oavsett vad det blir. Just nu, efter en tids bearbetning och funderande, känns det mest bara spännande.