Lördagens obligaoriska tur till SuperU för proviantering resulterade i en ansenlig hög magasin och dagstidningar. Nästan alla på franska, så mycket annat finns inte på vår lokala supermarché. Är det kanske ett tecken på att det hänt något med mina stapplande franskkunskaper att jag ändå försöker mig på dem? Jo, det tror jag alldeles bestämt – för ett år sedan tyckte jag inte det var någon mening med att bläddra i dem men nu försöker jag och kan åtminstone förstå andemeningen. Mycket tragglande återstår förstås men det går sakta framåt, åtminstone med förståelsen.

På flygplatsen plockade jag upp BBB-midi

och den är alldeles lysande för en sån som jag för i den kan jag först läsa artikeln på engelska för förförståelse och sedan på franska. Eller tvärtom. Alltid fastnar något.

Informativt är det också…

…till exempel att det är julmarknad i Roujan i månadsskiftet november/december, fast det vill jag förstås helst inte tänka på. Att det är jul om bara några månader, alltså. Det innebär samtidigt att jag har en lång vinter framför mig, något som de som känner mig vet att det inte är något jag ser fram emot.

I L’accent du Sud tragglade jag mig igenom artikeln om Béziers nya lycée. Byggnaden är alldeles ny och byggd av lokala material och med typiska medelhavsväxter utplanterade bland sittgrupper i skuggan. Det ser onekligen fint ut och skribenten verkar vederbörligen imponerad.

Gratistidning med mycket skolnyheter

Nämnde jag att artikeln var på franska? Nämnde jag att jag läste den alldeles själv? Förstod ni att det är jag som återberättar? Utan hjälp? Sen behöver vi inte orda så mycket om det som jag inte förstod, tycker jag. Glaset är halvfullt, så att säga.

Så har vi den engelskspråkiga The Connexion, som ger mig nyheter från området utan att jag behöver anstränga mig och som därmed ger skön omväxling.

Att barn till åldriga föräldrar i Frankrike har ”maintenance duties – obligation alimentaire” var till exempel en nyhet för mig. Kanske jag skall förvarna mina tre ljuvliga ätteläggar att det är dags att börja lägga undan för lilla mamsens underhåll, skulle hon bestämma sig för att bli gaggig och vårdberoende som expatriot i Frankrike?

Nya uppslag kan man få också. Tänk om man skulle inreda garaget till ett litet bibliotek med engelskspråkig litteratur…? Kanske jag skulle föreslå det som Ernsts nästa projekt, rentav?

Här får jag ju till och med tips om hur man gör. Då skulle jag kunna ha bokcirklar, kurser och läxhjälp i engelska för traktens alla hugade. Skulle säkert vara väldigt lukrativt. Jag kan bjuda på afternoon tea också och vips har jag skapat mig ett Little Britain i murvielsk tappning.

Så skulle ryktet sprida sig och sedan skulle det göras en hollywoodfilm i stil med den om Shakespeare&Co, ni vet, bokhandeln i Paris? Eller som typ You’ve got mail och så kunde jag spela en åldrad motsvarighet till Meg Ryan, fast utan botox i rynkan och silikon i läppen. Och L ser ju nästan ut som Tom Hanks, så det passar också bra.

Fast det får nog vänta några år, trots allt.

Norberts, dvs borgmästarens i Murviel bulletin väntade i brevlådan och i den berättas det bland annat om kommande aktiviteter i byns cave.

En fotoutställning om byns vinodlare  under nittonhundratalet låter som något jag vill se. Phylloxéran, som ställde till med så mycket elände på artonhundratalets vinfält, har jag förstås hört talas om men jag vet ändå alldeles för lite både om just det och om byns historia i övrigt. Det går det dock att råda bot på – information finns både här och där. Jag får ta och styra upp det framöver.

Så här kan det gå när det är bonussöndag i Murviel i väntan på att det skall bli måndag och reparationsdags för bilen. Tankarna får fritt spelrum och bränsle av allt det som fångar ögonen.

Jag drog på mig bikini efter avslutad lunch, fick fram madrasser till solsängen och satte mig tillrätta i oktobersol och skön värme med alla mina blaskor. Solen står visserligen lägre nu och poolen är vinterstängd men det är ljuvligt ändå.

Ett stänk av vemod över löven i gruset och sommarens alla parafernalia undanstoppade och inlåsta kände jag, det skall erkännas. Det blir lite ödsligt i trädgården och jag funderar över hur vi skall kunna få det att kännas ombonat också så här års. Uteliv kan trots allt levas här i stort sett året om. Får fantisera vidare om det när snön yr utanför fönstren på sjätte våningen om bara jättesnart.