Dagarna på svensk mark flyger iväg. Det är bara två veckor sedan vi kom hem från vår roadtrip norrut men det har inte varit stilla liv som gällt nu heller. Vi har träffat mäklaren som skall sälja tjörnhuset åt oss och förrförra veckan kom jag äntligen iväg till Dingle för två dagar med digitaliseringsfrågor, möten med medarbetarna och, till slut, fick jag träffa grisarna som flyttat in i djurhuset också!

Solna och prinsar lockade mig raskt bort från ön, så jag tog plats bakom ratten igen för några dagar tillsammans med dem.

Resan från Dalarna tillbaka till Tjörn gick via mamma i Degerfors. Mamma är pigg. Ögonen spelar och hon pratar om sitt hem på äldreboendet som sin lyxbostad; ett all-inclusive, där hon inte saknar något.

”Jag är precis där jag skall vara”, säger hon innan vi går över till att prata om vad som händer i Ukraina. I sommar blir hon 93. Att jag har henne kvar i mitt liv är ingen självklarhet. Två svåra kriser har hon tagit sig igenom det senaste decenniet. Mot alla odds. Vi skojar om att hon som katten verkar ha minst nio liv.

Under tiden fortsätter arbetena i Murviel, för klart blev det ju inte. Fortfarande är inte kranarna, dusch och duschväggar på plats, trots garantier om att tidsplanerna skulle hållas. Det är frustrerande och jag ångrar nu att jag inte köpte kranar och dusch i Sverige innan vi åkte. Min strålande idé om koppar och mässing som utgångspunkt försvårade införskaffandet på plats. Duschar & kranar i koppar eller mässing är inte stapelvaror någon­stans men definitivt inte i Frankrike. Nu har de ändå kommit, så förhoppnings­vis är de på plats innan veckan övergår i ny helg. Att inte vara på plats är dock ett helt annat läge och det är svårare att ligga på då, så vi får se. Vi är ganska renoveringströtta också så lite av luften har pyst ur oss.

År 2001 fick N. S Naipaul nobelpriset i litteratur. Då jobbade jag fortfarande som lärare i engelska och såg det som min plikt att läsa varje års litteraturpristagare. Så gjordes även detta år. A House for Mr Biswas införskaffades och jag läste, helt utan att njuta av upplevelsen. Mr Biswas, huvudpersonen, var alltigenom osympatisk och min dom över boken föll hård; när inte ens författaren själv förmår ge sina karaktärer redeeming features, hur skall då jag som läsare förstå mig på karaktärernas alla knasigheter, frågade jag mig själv.

Ändå har Mr Biswas stannat kvar hos mig; hans husdrömmar, hans önskan om att skapa ett hem åt sig och sin familj och hans magsura bitterhet när ingenting blir som han tänkt sig. Det regnar in, det möglar, träd­gården blir en djungel och problemen tar aldrig slut. Husdrömmen, ja, den blir istället en mardröm som drabbar alla runtomkring honom.
Kanske var författaren ändå värd sitt nobelpris, med tanke på att den magsure huvudpersonen fortfarande lyckas tränga sig på med jämna mellanrum?

Så varför denna utvikning om en nobelpris­tagare som kanske inte så många längre minns? Jo, det skall jag berätta!

När murvelhuset trilskas, tänker jag ofta på Mr Biswas och konstaterar att du måste tokälska ditt hus för att inte magsyran skall bubbla upp som hos Mr Biswas! Det, och att du måste utrusta dig med realistiska förväntningar, framförallt när det gäller vilken tid saker och ting tar.

Om du sedan har beredskap för att oförutsedda saker händer, ja då går det alldeles utmärkt att ägna sig åt ohämmad njutning. Med jämna mellanrum.

För fönsterluckor kan ryckas ur sina fästen i väggen;

och gamla gistna terrassdörrar kan slut­giltigt ge upp;

Sådana gånger är det tur att en ny dörr redan var beställd och färdig för leverans. Och att vår lokala snickare, Mr Loubet, genast ställde upp och kom tidigare än vad som var bestämt och fick såväl den nya terrassdörren som nytt köksfönster på plats.

Snabbt, proffsigt och smärtfritt, sånär som några små skador på kökskaklet. Nu hade de förstås en duktig byggledare på plats också. Iben höll stenkoll och såg till att allt gick rätt till:

Under tiden har solen lyst på husets gäster och vi skall ta några djupa andetag innan vi tar tag i fönsterluckor och poolhusdörrar. Om jag tror att vi blir klara någon gång? Nä, men kanske att vi ändå kan återgå till att göra lite i taget istället för att tvingas till akuta lösningar av det slag som det senaste halvåret bjudit på.

Snart är vi där igen för att fira påsk och jag längtar. Ingen plats skänker mig lika mycket glädje, alla mindre trevliga över­raskningar den senaste tiden till trots.

… är det mycket väntat att historier som denna dyker upp. Det är en ryggmärgsreaktion hos engagerade pedagoger världen över är att göra allt man kan för att hålla barnens skolgång vid liv så långt det är möjligt. Och det är så, så viktigt.

Klicka på länken för artikel i dagens GP:

Barnen från Kiev undervisas i Sverige

Så försvann den lördagen. Det har regnat lite lätt idag och det gjorde mig en smula villrådig. Mina lördagsplaner fick stuvas om och fixet i och omkring poolhuset skjutas upp.

Jag har packat ihop kläder, sängkläder, necessärprylar och handdukar för tillfällig överflytt till Claes & Evas hus.

Där skall vi kampera medan det härjas och renoveras i våra badrum. Det vill till att ha skaffat sig snälla bygrannar med charmigt hus när det skall stökas i det egna.
Förmiddagen ägnades åt att plocka ihop alla saker i badrum två, så nu är det helt tomt på saker.

Presenningar har införskaffats och lagts över sängarna för att skydda dem från slip- och byggdamm,

medan garderoben tömts på sommarkläder för att istället få ta hand om badrumspryttlarna. Det är en konstig känsla att se det tomma badrummet. Som om vi vore på väg härifrån. Jag vill att allt skall gå snabbt så att vi får flytta tillbaka alla sakerna igen.

Gary skulle ha påbörjat arbetet med badrum 2 idag men han blev fast på ett annat jobb. Jag skall inte klaga, för han är superengagerad i våra bad­rum och utan honom hade detta inte gått att genomföra överhuvudtaget.

Istället diskuterade vi kranar och badkar över telefon och nu är därmed allt utom just badkaret beställt. Vi skall mäta och vara säkra på underlaget först, innan vi placerar ett tungt badkar ovanför det nyfixade köket… Det blir en svart dusch och en svart badkarskran,

medan de utanpåliggande kopparrören matchas med en likadan kopparfärgad kran på tvättstället som i det andra badrummet. Besluten är tagna av såväl ekonomiska som tidsmässiga och estetiska skäl.

Min huvudknopp har varit ganska lugn idag och fixet jag ägnat mig åt har flutit på utan att jag funderat så mycket över det. Det lätta regnet tidigare under dagen upphörde ganska snart, så jag kunde ägna eftermiddagen åt att åtgärda en mångårig surdeg. Eller delvis åtgärda, iallafall. Över matplatsen invid poolen har ett stråtak tillåtits skräpa ner i flera år. Inte har det gett tillräckligt skydd för solen heller men nu är det borta!

Ögonen blev fulla med skräp och innanför tröjan hamnade små kliande stickor men jag är nöjd iallafall. Till veckan skall vi hjälpas åt att få på den nya taktäckningen. Den skall förhoppningsvis åldras med större värdighet och skänka välbehövlig skugga när solen står som högst.

Nu tar vi kväll.

Imorgon är en ny dag. Då skall poolhuset städas ur och loungemöbeln komma på plats utanför.

Alexandre skall kontaktas och poolen säsongsöppnas. Inte så mycket för badandets skull ännu, som för att det skall se trevligare ut. Och vem vet, kanske det blir ett och annat kallbad om februarisolen fortsätter att vara lika vänlig som den varit de senaste dagarna!