Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: Corona

Det här handlar bara om ett virus. Jag vill ändå att du läser.

17 söndag Maj 2020

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Corona, covid-19

Min äldsta dotter delade en artikel i dagens Expressen på Facebook imorse. Den skildrar fyra dagar på den avdelning som är hennes arbetsplats på Karolinska sjukhuset i Huddinge. Det är viktig läsning nu när många av oss börjar tröttna, när vi vill träffa alla dem vi tvingats avstå ifrån att krama i månader, när vi vill åka på semester, när vi vill återgå till normalitet igen.

Jag vill sätta mig bakom ratten nu och susa iväg till min mamma och till prinsarna; som jag längtar efter prinsarna! Det är nästan olidligt och jag kommer på mig själv med att tänka att så farligt kan det väl inte vara? Om jag åker bara dit? Om jag träffar bara dem? Om jag sätter mig i karantän när jag kommer hem? Sagda dotter är dessutom läkare, så hon kan väl ta hand om mig om jag skulle drabbas av covid?

Hade jag inte haft hennes ord ständigt ringande i mina öron, är jag inte säker på att jag hade varit så försiktig som jag är. Jag tror mig verkligen inte om att vara vare sig ädlare eller klokare än någon annan. Jag har kanske bara just nu ett något större öra än många andra in pandemins kaotiska mitt.

Titta på ansiktena på bilderna i artikeln. Titta på skavsåren, sorgen i deras ögon. Allvaret.

Ta en ordentlig titt på dem och säg sedan att du inte tycker att de är värda en kurva i brant nedåtgående och en arbetsvardag där inte liksäckar ligger i travar redo för alla de patienter som inte klarar sig, trots den fantastiska vård de får.

Det är en av många oerhört viktiga skildringar. Vi behöver höra dem om och om igen för minnet är kort och alltför ofta selektivt. Vi hör det vi vill höra och det är långt ifrån alltid det vi istället måste höra.

Jag avstår från umgänget med mina älskade, älskade barnbarn, mina barn, min mamma och jag åker inte till Murviel. Jag jobbar hemifrån så mycket det går, tvättar och spritar händerna och väntar. På bättre R-tal, varmare väder och öppna gränser.

Jag är i sammanhanget oerhört priviligierad. Det gäller att vara medveten om det.

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Livet med en helt ny vokabulär

02 lördag Maj 2020

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Corona, fracance, Hemester, nyord, social distansering

Det är lördag och då sover vi lite längre. Jag är alltid lite kluven inför det. Det är visserligen skönt att dra sig en stund men bortom nio-snåret drabbas jag av en lätt irritation över att jag låtit dagen få en så seg start. Lördag innebär lång frukost och högar med dagstidningar; numer kompletterat med paddblaskor, svenska såväl som utländska. Det tar sina modiga timmar i anspråk och då duger det inte att sova alltför länge. På det följer oftast städ, tvätt och fix.

Mattor på välbehövlig vädring…

Kanske en utflykt i environgerna om vädret inbjuder till det, och jo, det finns visst dåligt väder, trots bra kläder. Åtminstone på västkusten.

Lite korsordslösning på det och hus, knopp och kropp har fått välbehövligt avbrott och ikappkommande från vardagen.

Att läsa tidningar i dessa tider är ganska enahanda och jag börjar bli duktigt trött på corona. Ändå kan jag inte låta bli att plöja artikel efter artikel på jakt efter ljusning, positiva nyheter och på en förutsägbarhet som hittills lyckats vara fullständigt undflyende. Jag roar mig med att stapla nyorden; social distansering, coronasommar, hemester, svemester och fracance(!) – jag vill åka på fracance!-

Les Falaises, juli 2019

… flockimmunitet eller som Erik Andersson skriver i dagens Gp; ”Jag sitter här och väntar på flockmentaliteten”. Så hittar jag R-tal, utplanade kurvor, distanskosläpp,

distansarbete, fjärrmöten, stapeldiagram, inkubationstid, följdverkningar, rehabiliteringsbehov, hypoxemi och hypoxi tillsammans med pulsoximeter.  Komplikationer och ecmo – ett återbrukat ord från svininfluensans dagar – och pandemi.

Aftonbladet ägnar sig idag åt att sia om permanenta förändringar i coronapandemins spår. Somligt förfärar, annat inger hopp. Som köpladors och galleriors hotande död, till exempel, trots anstormningen av kunder med uppdämt shoppingbehov på Ullared nyligen. Närhandeln, däremot, blomstrar. Närbutikerna har fått ett uppsving. Kan vi försiktigt hoppas på en återgång till mer av småskalighet och närodlat, härodlat, lokalproducerat? Hur sårbar den skenande globaliseringen är blir vi ju varse nu och det där med att maten inte skall behöva färdas så långt innan den hamnar på mitt bord har tilltalat mig länge. Jag fantiserar drömskt om vajande blå linfält där råvaran till mina framtida kläder växer och återkomsten av gula rapsfält som en av de mer vanliga sommarsynerna igen. Det blir lite idylliserat sextiotal och barndom över de tankegångarna men det är kanske inte så konstigt. Det är lätt att nostalgiskt önska sig tillbaka till sådant som en gång var trygghet och norm när så mycket är ställt på ända.

Till slut hamnar tankarna som vanligt i Murviel. Åtta år och många vistelser senare har visat oss att inte heller små franska byar är immuna mot förändring. Livet i Murviel är visserligen starkt präglat av vinodling men bagaren, slaktaren, fiskehandlaren, barerna, restaurangerna, caféerna och de små butikerna byter ägare eller tvingas stänga. I grannbyn Thézan har ett shoppingcenter vuxit fram och les murvielois sätter sig i sina bilar och åker dit istället för att knata runt till byns småbutiker med en korg på armen.

Marknadskorg i maj 2018

Effektivitet och tidsbrist konkurrerar ut långsamhetens socialiserande trivsamhet.

Affärsresorna lär bli betydligt färre nu, spås det. De stora konferenserna lika så. Många med kontorsjobb har nu fått ordentlig smak för distansjobb och kraven på att få fortsätta med det i någon form lär inte bli möjliga för arbetsgivare att stå emot. Det är inte ens önskvärt. Färre resor, mindre slitage på vägar och kollektivtrafik, stora tidsbesparingar, bättre effektivitet och ett minskat behov av stora kontorskomplex låter som en både vettig och framkomlig väg framåt. De som kan jobba hemifrån kanske borde fortsätta med det även sedan coronaviruset släppt greppet om tillvaron? För miljöns och för den egna hälsans skull. Runtomkring mig ser jag tidigare sönderstressade bekanta som plötsligt får mer gjort och som låtit axlarna sjunka. Så jo, jag hoppas på ett rejält paradigmskifte vad gäller distansjobb i coronans spår.

I förlängningen ser jag förstås mig själv i allt större utsträckning framför en skärm i Murviel.

Pauser i trädgården och turer till bagaren. Kanske en och annan lunch på Café Nouvel under ett parasoll i solen. Eller en middag.

Promenader på grusvägar genom vinfälten med en liten hund som sällskap igen, kanske.

Morgonpigg Wilda

När det nu rådande kaoset stillnat och världen hittat en ny normalitet.

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...

Har du tröttnat på coronasnacket kan du skippa det som följer här

26 torsdag Mar 2020

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Corona, flatten the curve

Jag är ingen alarmist

Tar inte ut sorger i förskott. Tycker att det räcker med den tid som krävs att hantera sorgerna när de är ett faktum.
Jag hänger med så snart en coronapresskonferens aviseras; lyssnar, värderar, tolkar och försöker förhålla mig till det jag hör, både som privatperson och som yrkesperson. Jag anstränger mig för att hålla en någorlunda tydlig linje och kommenterar till slut sparsamt i sociala medier.

Jag blir för arg.

Inte i första hand över det som sägs, utan över tvärsäkerheten och elakheterna som haglar över såväl de som är satta att fatta beslut för allas bästa och över dem som dristar sig till att ta dem i försvar.

Resultatet blir förvirring, förstås. Vilket ben skall jag stå på idag? Imorgon? Borde jag också inta en annan, mer ilsket kritisk hållning? Men nej, svaret blir att jag måste fortsätta tro på att vi har kompetent folk där de behövs. I alla händelser lär de ha oändligt mycket mer på fötterna än vad jag någonsin ilsket skulle kunna ha att komma med i frågan om hur smittspridningen skall hejdas och skydd för de mest sårbara skall säkerställas.

Som alltid när det krisar, blir det tydligt vilka vi känner mest samhörighet med och jag tror att när denna coronakris är över, har vänskapsband både stärkts och ibland kapats.

Sociala medier hinner jag inte med på samma sätt som tidigare och det är förstås kanske bara en fördel. Bloggat har jag tänkt göra i en vecka men när arbetsdagen rundats av, har jag varit skärmtrött och behövt vila från flimret ifrån den.

För sedan beskedet kom förra veckan om att Sverige stänger sina gymnasieskolebyggnader och går över till fjärr- och distansundervisning, jobbar jag intensivt hemifrån framför datorn. Det har hållit tankarna på den rådande situationen borta, jag har tillsammans med dinglefolket kört ner huvudet i kragen och fokuserat på att få den nya undervisningssituationen att fungera. Det har gått över förväntan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lärarna har skickats hem, även om några är kvar på skolan, eftersom de inte har tillräckligt bra uppkoppling hemifrån. De har tagit till sig fjärrverktyget och idéer kläcks på löpande band, liksom de låter tankarna på hur det här sättet att undervisa kan tänkas fungera som ett komplement även sedan krisen är över, få fritt spelrum. Eleverna har anammat nyordningen meddetsamma och jag är extra nöjd över att vi har fått igång såväl digitala klassrum, som dito uppehållsrum och personalrum. Vi kör digital personalfika tillsammans varje förmiddag för dem som vill. Rutinerna ser vi alltså till att försöka hålla fast vid. En digital variant av normalitet som blir nog så viktig när hela tillvaron är satt på svajig sparlåga.

Så har det förbaskade viruset så fullständigt tagit över min tankeverksamhet att jag inte förmår hålla bloggen fri från den. Jag drömmer mig inte bort till murvelhuset. Jag är intensivt här och nu, utan tillgång i närtid till det ekvilibrium som tankarna på murvelhuset alltid ger mig.

Än svårare är avståndet till alla mina fina. Det gör mig rastlös och modfälld.

Jag har inte träffat prinsarna på rekordlänge.

Två morgonprinsar på väg mot dagen med varsin elefant i släptåg

Deras mamma, mitt barn, befinner sig i virusets absoluta skottglugg i Stockholm och i helgen är det dags för ett jourpass på sjukhuset för hennes del. Jag hade behövt vara där hos dem för att avlasta nu men måste stanna på min ö för att kunna avlasta sen. När det värsta är över. När kurvan planat ut.

Det är för få balkonger där jag bor för att vi skall gå ut och applådera vårdpersonalen, så som det görs på andra håll. Men det gör mig glad att se inlägg där filmsnuttar visar just den sortens solidaritet. Jag tänker då att nu applåderar de mitt barn och alla hennes kolleger runt om i världen. De applåderar de riktiga hjältarna. Det gör det lite lättare att bära oron för det hon tvingas utsätta sig för medan jag själv tryggt lyssnar på vinden som viner runt huset på ön.

Det är bakvänt. Jag i relativ trygghet medan älsklingar befinner sig mitt i stormen. Med en sådan ordning är jag allt annat än nöjd men tvingas ändå kapitulera. Det är så jag kan bidra just nu. Genom att göra just ingenting alls vad gäller det.

Varje dag pratar jag med min mamma. Henne träffade jag helt kort i mitten av februari. Då var jag så förkyld fortfarande att jag inte vågade krama henne eller stanna någon längre stund. Hade det varit nu, hade jag inte klivit över tröskeln till hennes lägenhet över huvudtaget. Som tur är smittade jag henne inte. Jag var på sluttampen av min segdragna förkylning men nu känns det resonemang jag förde då som något från en annan tid. Alldeles otänkbart nu, naturligtvis och jag reflekterar över hur mitt och andras förhållningssätt ändrar sig i takt med det massiva informationsflödet. Det gör mig ödmjuk inför hur exceptionellt svårt det har varit, och fortsätter att vara, att bedöma vilken information som har mest tyngd. Att det lockar fram de allra sämsta sidorna hos oss alla med jämna mellanrum är kanske inte så konstigt. Rädslan gör det med oss.

Det som gör just mig mest rädd nu är vetskapen att detta drabbar precis alla. Att vi reagerar på olika sätt och att paniken lurar runt hörnet. Ledare som tar kommando och pekar med hela handen vinner poäng och nog funderas det lite för lite offentligt kring vilka konsekvenser hela den här sitationen får för vårt öppna, demokratiska samhälle. Åtminstone sådana funderingar som förmår tränga igenom bruset.

Det skrämmer mig också en smula att jag efter bara en knapp vecka drabbas av insikten om hur otroligt svårt det kommer att bli att leva med alla restriktioner, trots ett bekvämt hem och ännu så länge tillgång till allt vi behöver. Måtte det inte bli alltför långvarigt.

Jag vill hänga med mina barn, barnbarnen, mamma. Jag vill kunna tänka på ett Murviel inom ständigt räckhåll och jag vill hålla vardag med kolleger och på min ö. Normalitet är min högsta önskan, inklusive den som ibland är hektisk i övermått, inklusive mina resor kors och tvärs. Fast åkej då, just resorna får jag kanske förhålla mig till på ett annat sätt framöver.

Det har varit onsdag i strålande vårsol på min ö. Jag har tillåtit mig ett lugnare tempo denna eftermiddag och då släpper anspänningen. Jag gick ut på vår blåsiga veranda och släppte fram en stilla gråt med havet framför mig. Inte en ledsen men låg gråt, lite sorgsen.

I helgen som var planterade jag ett träd.

L använde helgen åt att äntligen få igång projekt garderobsdörrar i källaren medan min  hjärna höll på att gå i spinn över funderingar kring sådant som hade behövt hinnas med innan helgen var över. Hjärnan har ju inte fattat att det blir mycket ”hemma” de kommande helgerna.Vi kommer att hinna med både garderobsdörrar och införskaffande av täckbark.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så läser jag Magda Gad i Expressen (25 mars 2020), återfår perspektiv och inser att min tillvaro fortsatt är oerhört priviligierad:

”Vårt fokus nu – positiv attityd och tacksamma för det vi har. Kämpa! Ett osynligt virus som vi kan bekämpa med handtvätt och skönt häng hemma i soffan kommer inte att vinna över oss.”

Alltså återgår jag till se ut över havet och njuta av utsikten.

Imorgon.

Soluppgång över Toftenäs

Bonne nuit.

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar...
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Det där med att blogga
  • Otålig …
  • En gång skolflicka …
  • Ett sådant påskfirande …
  • Covid, covid, covid

Besöksstatistik

  • 270 729 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone Béziers canicule carrelage Chez Amis B&B D'Oc d'or distansjobb Domaine de Pouzac Domaine de Ravanès Förberedelser garde manger hantverkare Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Övrigt

  • Get Support

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Äventyra med oss
  • Brev från Servian
  • Chèvre & Cinsault
  • Doris två hem
  • Franska fikon
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Miras Mirakel
  • Petite suedoise
  • Taste of France
  • The Good Life France
  • Vårt franska hus
  • Vårt franska kök
  • Voltaires Frankrike

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan
  • Vårt franska hus

Husmäklare

  • Franska hus
  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Inspirationssidor

  • Trendenser
  • Under the Almond Tree

Gör sällskap med 53 andra följare

april 2021
M T O T F L S
 1234
567891011
12131415161718
19202122232425
2627282930  
« Mar    

Arkiv

  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Det där med att blogga
  • murvielklotter om Det där med att blogga
  • mycketyck om Det där med att blogga
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

Avbryt

 
Laddar kommentarer...
Kommentar
    ×
    loading Avbryt
    Inlägget skickades inte – kontrollera dina e-postadresser!
    E-postkontroll misslyckades, försök igen
    Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.
    <span>%d</span> bloggare gillar detta: