Trädgårdsmästare Bertrand kom förbi idag och vi gick en planeringsvända i trädgården, där det mesta växer som det skall, inklusive olivträdet som jag trodde var dött. Det behöver bara mer tid på sig, enligt Bertrand.

Ett år till skall murgrönan få krama träden men nästa år måste den klippas ner för att låta träden andas. Jag tycker det är trolskt och vackert där den slingrar sig fram över murarna och runtom trädstammarna men jag vill förstås inte att den kramar livet ur de värnlösa stackars träden. Nästa gång vi ses skall Bertrand ta med sig förslag på blommande medelhavsväxter för området precis innanför grindarna, för naturligtvis har han tankar på det också. Jag hann inte ens ta upp frågan. Han är steget före hela tiden.

Havet.

Har jag längtat till, inser jag.

Vi for dit idag också, fastän först efter att flera timmar vid poolen hemma avverkats. Det har varit en varm och skön dag och jag tog till slut mod till mig att sänka ner hela kroppen i det artongradiga vattnet. Det krävs inte så många grader till innan det är skönt på riktigt, fast idag var det bara skönt efteråt. Å simmade 20 längder…

Vi for till Cap d’Agde för att äta middag med havsutsikt. Jag tycker verkligen om stället, så här innan säsongen tagit fart. Det är vackert och ännu så länge utan horder av turister i flipflops och brottarlinnen. Restaurangerna är i startgroparna men ännu blir vi bemötta med försiktig nyfikenhet och havsmaten är förstklassig.

När magen fått sitt blev det kamerans tur igen. Idag blir det därför hav i skymningsjus som kontrast till gårdagens hav i blåst.