… har umgåtts intensivt idag.

Han fick följa med ut till frukostplatsen:

Och poolside:

Det där var ett meck, vill jag lova. Det har nämligen sina sidor att rå sig själv i några dagar. Det visade sig framförallt när pool och sol skulle tvättas bort i eftermiddags. Magrutor håller jag nämligen inte, men magveck. De skriker ilsket vita i badrumsspegeln. Så blir det när man inte kan ligga på mage och läsa därför att ryggen brändes igår. Ingen fanns där som kunde smörja den och jag glömde alldeles bort att den var osmord när Hosseinis afghanska berättelse svepte iväg mig.

Ryggen mot ett ryggstöd idag, därmed, med djupa veck på magen som följd.

Egentligen är jag numer en förståndig solbadare med ordentlig faktor och siesta mitt på dagen. Det där med siesta tycker för övrigt mitt pälsförsedda sällskap är en utmärkt idé. Hon intog min nyinförskaffade och inte helt billiga kudde från Norrgavel…

… medan jag kröp upp bredvid henne med Khaled i knäet.

I nästan tre timmar satt vi så, sedan kröp jag ut i solen igen, simmade några längder, bensparkade därefter tills mjölksyra satte stopp för just den aktiviteten. På land väntade Khaled.

Hade det inte varit för att det var trevligheter planerade på kvällen, hade nog solen fått gå ner innan jag slitit mig från såväl bok som bad. Tjugosju badgrader, en lätt eftermiddagsbris och livet kändes rent av rättvist, för att citera E, som bjöd på middag i Magalas tillsammans med A.

Nu går jag och lägger mig. Khaled får följa med. Och hunden.