Etiketter
Jag sitter vid mitt skrivbord med en sovande valp på bordet mellan mig och datorn. Lite halvbesvärligt är det men också så väldigt sött. Det har varit jobbintensivt några dagar och den lilla valpen vill ha närhet. Markerar att hon visst kan vara nöjd med arrangemanget bara hon får vara tydligt i fokus. Jag blir alldeles lugn av hennes sovande andetag.

Vi har börjat promenera på riktigt och hon har rejäl fart på sina små valpben. Pälsen blir nästan kamoflagefärgad i den vinterbruna ljungen och hon sniffar in sina hoods med stor noggrannhet.

Det är fint att hon flyttat in till oss och får fart på både det ena och det andra. Hon bryter coronatristessen och ser till att vi får en massa frisk luft. Rena hälsoförsäkringen, faktiskt.
Solen är intensiv idag men vinden narar och glömda vantar på hundpromenaden är ingen hit. Andra dagen i mars var det däremot ordentlig vår på Tjörn. En aning krispigt tidig morgon men med en sol som värmde till slut. Köksfönstret stod lite på glänt och utanför sjöng fåglar. Köksbordet var belamrat med böcker, dator, kaffekopp med kaffeslatt, vattenglas och en skärm med fjärrfranska.

Jag ägnar till slut många timmar i veckan åt franska. Minst den halvtid som är tänkt. Jag har hamnat i ett läge när jag visserligen får syn på mycket och lär mig, men där det också med jämna mellanrum känns övermäktigt. Litegrand enligt devisen ju mer du lär dig, desto svårare blir det. Men jag hoppas ju förstås att det så småningom skall bli ordning på röran. En försiktig plan är att ta några universitetspoäng bortom introduktionen och att komplettera med några intensivveckor med en kurs i Frankrike längre fram.
Lite snällare med mig själv gällande mina bristfälliga kunskaper i franska är ändå en effekt av mina nyligen påbörjade studier; jag har ganska snabbt insett att studier i den här takten inte hade varit möjligt att kombinera med mitt rektorsjobb. Studierna kräver både tid, tålamod och engagemang. Helst skulle jag vilja ägna hela dagarna åt futur proche, verbes pronominaux och elisioner men det går ju inte nu heller. Jobbet, som visserligen är annorlunda nu, kräver ändå sitt.
Jag tycker om att titta i backspegeln och konstatera att även om dingleprojektet kraftigt försenat och påverkat mina andra planer, så är det så mycket annat som istället blivit både bättre och tryggare. Det har gjort att väntan på ett friare liv nu känns helt rätt. Väntan har inneburit att jag vet bättre vilken sorts frihet jag vill ha och att det inte handlar om att jag inte vill ha ett jobbsammanhang, kolleger, en arbetsplats att åka till varvat med möjligheten till distansjobb och längre sejourer i Murviel.
De där längre sejourerna i Murviel hoppas jag är någorlunda nära förestående och att vi skall stå beredda så snart Corona lugnar ner sig och lilla jycken fått sitt pass.
7 april är bokat för den senare detaljen, sedan är det fritt fram vad gäller jycken, iallafall.

En glad överraskning var att Stina inte behöver två sprutor med tre veckor emellan, som det var när Wilda fick sitt pass,

utan att det räcker med en spruta och sedan en regelbunden påfyllning – om det nu var varje år eller vartannat, kommer jag inte ihåg. Det innebär möjlighet till tidigare avfärd till Murviel, om corona tillåter. Resan ner skall iallafall inte bero på bristande planering och förberedelser från vår sida!
Jag har också kontrollerat med Jordbruksverket för att se om det är något annat som ändrats sedan Wildas dagar men det ser det inte ut som. Däremot kan jag konstatera att de numera varnar för leishmania i södra Europa, något som veterinären inte kände till när vi tog upp det för Wildas räkning för några år sedan. Vaccination mot leishmania erbjuds dock inte i Sverige, så det får vi ombesörja när vi till slut kommer ner till Murviel.
Tills dess tränar vi bilåkning och nya miljöer i lagom mängd. Stina protesterar allt mildare och är oerhört läraktig. Så visst väntar väl bättre tider ändå runt hörnet? Tidig vår är det, iallafall; bara en sån sak!



Vi har startat med tabletter mot fästingar igår och annat fult. Tog en fästing som kröp på Kumas tass dagen innan. Bara vaccinationerna kommer igång ordentligt så ska nog livet reda upp sig tror jag.
Stina är så söt och ni har gjort rätt i att skaffa henne. Hundar ger sådan glädje och positivitet. Fast valpar är rätt krävande 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, det är tur för pirayan att hon är så söt, annars vete tusan😂Fast hon är ändå ganska lätt att ha att göra med, sin valpighet till trots och hon är otroligt gosig!
GillaGilla
Halloj! Det låter verkligen som om du lyckats planera livet och tillvaron till att få det bästa av två världar, grattis!
Vad gäller lilla pirayan så kan jag bidra med liiiite kunskap, rutinerade som vi är. Rabiesvaccinationen förnyas vart tredje år – även i Frankrike har man gett upp ettårsvaccinet och ger numera det treåriga. Efter första vaccinationen gäller det bara att vänta tre veckor innan lillan blir flyttbar. Den vaccination som tycks vara absolut nödvändig i sydeuropa är mot Leptospiros. Inledningsvis två sprutor med en månads mellanrum. Sen årligen. Vår veterinär blev alldeles förfärad när han insåg att våra tjejer inte fått Leptospirosskyddet tillsammans med de inledande DHPPI- vaccinerna. Kolla med den svenska veterinären när Stina ska ha sin 12-veckorsspruta – idag tror jag att man kan vaccinera mot Leptospiros även i Sverige. Vad beträffar Leishmania så avråder vår vet från vaccination, en dyrbar historia som ändå inte ger ett fullgott skydd. Även om hunden ska va’ skyddad av vaccinet bör man komplettera med ytterligare skydd – och då räcker det med den produkten menar han. Det som då gäller är fästingpreparat av traditionellt slag, droppar i nacken eller halsband. (Typ Frontline, Spot-on, Seresto eller Scalibor) Notera att det inte räcker med de produkter som finns att köpa i Sverige, köper man fästingskyddet här innehåller det även skydd mot sandmyggan som tydligen sprider Leishmania. Tri-Act heter den Frontlinevariant som vi använder. Men notera att det inte räcker med de fästingpreparat som finns att köpa i Sverige! Det här är en hel djungel av kunskap, lycka till!
GillaGilla
Tack snälla för din input – faktisk livsvikig information! Ska nog förtydliga detta i ett extra blogginlägg, ifall hundägande bloggläsare med planer på resor med hund inte läser kommentarerna.
Leptospirosen ska vi förstås ta upp vid tolvveckorsbesöket – hade faktiskt inte en tanke på det! När vi sedan kommer ner, bokar vi besök hos fransk vet med en gång.
GillaGilla
Låter klokt att konsultera fransk veterinär – det cirkulerar så många motstridiga uppgifter och alla verkar tycka att de har rätt… Men, leptospirosvaccin är nog det allra viktigaste – det tar ju dessutom lite tid att få fullständigt skydd eftersom det ska va två sprutor inledningsvis. Sen är det ju bra att ha en veterinärkontakt på plats, olyckan kan va framme förr än man anar. Men, det är klart att ni vet, ni har ju haft med hund till Languedoc i flera år tidigare… Vår erfarenhet av fransk veterinärvård är enbart positiv. Mycket kunskap, engagemang och erfarenhet – och otroligt mycket billigare än i Sverige.
GillaGilla