Författararkiv: murvielklotter

Lördag, marknad och lunch vid havet

08 lördag Mar 2014

Posted by in Utflykter

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

IMG_7250

Vi gick upp tidigt idag, eftersom vi ville hinna med lördagsmarknad i Montpellier. Det tar en knapp timme att åka dit med bil, så det fick bli en snabb morgonritual utan frukost – det tänkte jag att vi kunde släntra in på ett mysigt café och ordna med. Gärna i närheten av marknaden med utsikt mot något historiskt.

Tanken var ju god men vid just den marknad vi valde, fanns det bara ett enda, inte så överdrivet trevligt café. Kaffe gick att ordna men frukost? En seg pain au chocolat var vad som erbjöds. Jag tog en tugga, rynkade på näsan och lät den ligga.

Men läget på både marknad och café var spektakulärt, alldeles invid den fantastiska akvedukten:

IMG_7228

IMG_7230

Ett gott bröd och några grova olivoljetvålar plockade vi med oss innan vi klättrade upp till Place du Peyrou för att närmare kunna inspektera Aqueduc St-Clement

IMG_7231

Jag hade tagit för givet att akvedukten var romersk, men den byggdes på 1700-talet, insåg jag när jag undersökt saken närmare. Visst finns det gott om romerska lämningar i området men i fallet Montpellier är det snarare en bit utanför, närmare bestämt i Murviel lès Montpellier, som lämningarna återfinns. Och jo, det finns mer än ett Murviel! Får väl se till att åka dit och kontrollera om det är lika trevligt där som i vårt Murviel.

IMG_7237

Fascinerande är akvedukten ändå men Place du Peyrou, akveduktens slutstation, skulle behöva lite TLC. Det är inte alls turisanpassat och jag kan inte bestämma mig för om jag skall tycka att det är skönt eller bara tråkigt att de inte utnyttjar platsen bättre.

IMG_7238

Många roliga detaljer fångar ögat, du har utsikt över hela Montpellier men det är öde. Några små parasoller och en aldrig så liten uteservering skulle väl inte skada? Eller kanske en glasskiosk eller två?

IMG_7241

Eller så är det bara off-season. I vilket fall som helst gav vi upp och greps av längtan till havet igen. Bouzigues, föreslog L och så fick det bli:

IMG_7248

I tjugogradig värme på en uteservering vid etangen blev det både skaldjur, grillad dourade, picpoul i glaset och glass till dessert.

1624276_10152333858458420_51955305_n

Lite vårdisig himmel, en lätt krusad vattenyta, nyvakna livsandar och, som tur var, ordentligt med faktor på skinnet och säsongen får sägas ha börjat.

Hur ljuvligt är inte det?!?

Trädgården vaknar

07 fredag Mar 2014

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Fredagen har känts som en vacker junidag, om man som jag utgår från mina i huvudsak svenska sommarerfarenheter. Ljuset är intensivt och landskapet blir grönare för varje timme, känns det som.

Mimosan lyser gul ikapp med solen runtom i landskapet, men vår egen behöver några dagar till på sig innan knopparna spränger skalen.

IMG_7226

Det blommar mellan springorna i stenläggningen vid poolen också och det är svårt att inte fascineras över växtkraften…

IMG_7168

Ödehusets tomt, som gränsar till vårt poolområde, har fått sig en liten ansning men det ser lika övergivet ut ändå. Jag fantiserar om hur vi annekterar det, bygger till en flygel med gästrum och öppnar ett litet kombinerat gite/familjehus, så att många kan hälsa på samtidigt. Det ligger skyddat och gömt bakom grannens uthus och där hörs nästan ingenting av trafiken, som ibland stör, hur mycket jag än försöker ignorera den.

IMG_7175

Vår egen trädgård är som sagt ordentligt rensad från både murgröna och grenar som stal ljus. Att det var ett hål rätt igenom en av akaciastammarna hade jag till exempel ingen aning om, eftersom murgrönan alldeles fyllde upp det.

IMG_7179

Jag går runt och inspekterar. Njuter av allt som spirar. Av naket grenverk mot languedocblå himmel. Av att vara här.

IMG_7180

Bilden ovan togs för två dagar sedan. Sedan dess har det hänt saker och grenarna är inte längre lika kala:

IMG_7227

Men nätterna är svala och det tjocka duntäcket drar jag upp till näsan medan den ensamma ugglan hoar mig till sömns. Imorgon berättar jag mera.

Vi skyndade oss till Chez Amis

06 torsdag Mar 2014

Posted by in Byliv, Utflykter

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi har varit här i mindre än ett dygn men det känns mycket längre. Som att jag nästan inte varit härifrån alls. Bara det intensiva vårljuset påminner mig om att det inte är senhöst och dagarna innan mitt nya jobbliv längre. Ljuset, och det faktum att bilbatteriet inte gick att väcka ur sin vinterdvala när vi skulle åka iväg och proviantera. Sådant är dock sällan problem någon längre stund härnere – med bukar fyllda med vällagad lunch från Taverne de Léa, traskade vi därifrån försedda med en batteriladdare, som vi fick låna efter att historien om den döda bilen berättats för restaurangägarna.

En stund i solen senare var kärran redo för avfärd och vi rattade då raskt iväg till St Nazaire de Ladarez – för att batteriet skulle få ladda upp sig men mest för att vi var nyfikna på Chez Amis nya hus:

IMG_7183

Blivande fönster i översta våningens lägenhet

Trots nyopererad axel, vattenläckor och en massa hinder efter vägen är entusiasmen inte att ta miste på. Vänner kommer till undsättning, byns borgmästare är glad att ha dem där och själva är de fast beslutna att inte låta någonting stoppa dem. Drömmar kan försätta berg, om man ger sig den på att det skall gå vägen. Om knappa två veckor kommer de första gästerna. Lyckost dem, säger jag. De kommer att åka därifrån alldeles fulltankade med förnyad energi. För det liksom spritter i livsandarna efter ett besök hos Magnus och Outi i den lilla byn i dalsänkan.

IMG_7184

Kan undra vad Gustave, en gång son i huset, skulle tycka om han såg med vilken kärlek huset putsas upp och återges sin forna stolthet? Över skörden 1949 var han i alla fall uppenbarligen så glad att han blev tvungen att rista in sin förtjusning på takterrassens vägg. Utsikten över byn därifrån går det an att njuta av…

IMG_7185 IMG_7186

Det är en söt liten by med gamla, gamla hus…

IMG_7187

Lite sömnig på typiskt sydfranskt vis och med så mycket bedagad charm att det är lätt att förstå varför M och O väljer att nystarta sitt B&B här.

Till huset hör två trädgårdar, varav den ena, också det på typiskt sydfranskt manér, ligger tvärsöver gatan. Där skall det bli en pool innan säsongen börjar. Det verkar smått omöjligt men jag tror dem, för det var ju det där att drömmar är kraftfulla saker när de får fritt spelrum. Poolhus med toalett finns ju dessutom redan…

Nej, skämt åsido, det kommer att bli kanon. Boka in några dagar där i sommar, vettja! Det blir hur mysigt som helst!

Resan hem medan skymningen föll över vinfälten var mycket mera magisk än vad bilderna låter ana.

Hemma

05 onsdag Mar 2014

Posted by in Murvelhuset, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

20140305-230701.jpg

Jo, det är så det känns här i soffhörnet med tofflor på fötterna och en kofta om axlarna och mörk murvielnatt utanför fönstret. Som hemma. Inne i huset ser det ut som när jag lämnade det den tidiga novembermånaden för lite drygt fyra månader sedan, trots att vi haft huset utlånat några veckor kring jul. Det enda som påminner om att det varit gäster här, är en trevlig låda vin och ett fint brev, som tack för huslånet. Och sådant kan jag definitivt stå ut med. Men i övrigt – efter två år i familjens ägo har huset redan blivit sådär typiskt som sommarvisten brukar vara. Bikinin på en krok i badrummet. Snickarbyxorna på en annan krok, redo att tas i bruk vid nästa projekt. Och så allt det som jag nästan glömt att det fanns men som jag blir glad av att återse.
L har inte varit här sedan i augusti och att jag varit här i flera höstveckor utan honom märker han meddetsamma.
– Den där har jag inte sett förut, säger han, när han i varje rum hittar nya saker.
– Nä, visst nej, svarar jag; det har du nog inte, nej…
Det hände ett och annat, uppenbarligen, när huset och jag var på tumanhand i höstas.

I trädgården har det hänt saker också. Bertrand har befriat akaciaträden från murgrönan och kapat grenar för att få in mer ljus till växterna på marken.

20140305-231230.jpg

Det blir fint – fortfarande inte alltför tillrättalagt, bara rensat och omhändertaget.

Poolen är fortfarande i vinteride

20140305-224604.jpg

men solen värmer och jag satte mig en stund invid den vintertrötta poolen med min nyligen återuppväckta terapeutiska hobby

20140305-224614.jpg

och lät solen värma den stackars prövade vinterkroppen. Det tyckte den om.

Nu är det dags

03 måndag Mar 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Nu bär det av. Några timmar på jobbet imorgon och sedan far vi mot Murviel. Väskorna är packade, hunden är installerad på sitt favoritpensionat, elever och personal är på plats i de nya lokalerna och ett intensivt sportlov och en helt galen men rolig jobbhelg är till ända.
Vi lämnar verkligheten en stund och ger oss hän åt (förhoppningsvis) blåa himlar, kvittrande sydfranska fåglar och kanske den ensamt hoande murvelugglan medan vi drar duntäckena upp till öronen mot den svala natten utanför öppna sovrumsfönstret.
Jag kan knappt bärga mig.
Nästa inlägg blir äktmurvelskt. Från favorithuset.

Kala träd på Södermalm

25 tisdag Feb 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Det är tyst i lokalerna. Barnen har sportlov, personalen har gått för dagen och jag har administrerat färdigt för idag. Överallt står flyttkartonger, dammelefanter virvlar runt och det känns kusligt övergivet. På torsdag går flyttlasset till nya jobblokaler och det skall bli så skönt att lämna de gamla, slitna, lätt klaustrofobiska rummen som varit min arbetsplats de senaste fyra månaderna.

Tiden har gått galet fort. Mest för att jobblivet varit otroligt tillfredsställande, samtidigt som det krävt oceaner av tålamod och diplomati. Det har inte lyckats varje dag men personalen har jag med mig och de är på alla sätt otroligt professionella, kreativa och entusiastiska. Skratten ekar mellan väggarna och vi trivs tillsammans.

Det gamla tvingas sakta men säkert lämna över till det nya och med en fysisk flytt blir det högst påtagligt. Förändringen omfamnas av alla dem som skall driva skolan vidare men det känns alldeles säkert kämpigt för dem som skall lämna över sitt livsverk utan att kunna påverka vad som sedan skall hända med det. Själva den livsviktiga entusiasmen hos personalen upplevs stundtals som nästan hotfull av de två som lämnar. Jag anstränger mig för att försöka visa att jag både förstår att det är svårt och respekterar det de byggt upp. Till slut når det fram men någon lätt dans är det inte.

När jag satte mig på ett TGV mot Paris från Beziers första dagen i november i höstas hade jag allt detta framför mig. Höstdagarna i Murviel hade hunnit bli många och jag kände mig nöjd med det och mogen för att kavla upp ärmarna igen. Jag hade kanske inte tänkt att det skulle dröja så länge innan jag kunde åka tillbaka och det var kanske tur. Fast det känns ok. Jag är ju snart där.

Ikväll skall jag ordna med transfer från Montpellier, fundera över vad som skall packas med och roa mig med att tillsammans med L bestämma vad vi skall fylla dagarna med.

Runt de kala södermalmsträden utanför jobbfönstret skymmer det nu. Imorgon är det en annan dag – fylld av intensitet den med, gissar jag. Rackarns skoj, om du frågar mig.

Svår längtan efter murveldagar

22 lördag Feb 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

,

Blommande mandelträd, vita, blommande mattor under de ännu så länge kala vinstockarna, blåa himlar och rapporter om dubbelsiffriga temperaturer fyller mina frankofila vänners bloggar och facebookuppdateringar. De riktigt pöser av belåtenhet. Delar med sig av den där alldeles speciella glädjen som kommer av att ha tillgång till allt sånt; av att ha lyckats ordna det så vist för sig. Det kan ju väcka viss avundsjuka.  Rapporteringarna kan ju, ytligt sett, te sig oviktiga och rentav världsfrånvända. Som att de lever skyddade från allt det där jobbiga som är vanliga livet.

Snögloppet.

Långa dagar på jobbet.

Alldeles för korta helger och gråa dagar.

Sjukdom, olyckor och oro.

Att livet är livet, också under den blåaste av himlar, är lätt att glömma bort men efter snart två år som lycklig ägare av murvelhuset, har jag gång på gång tvingats inse att detta faktum i sig inte garanterar något annat än att det finns där och att det gör mig lycklig. Med jämna mellanrum. Däremellan har tillvaron spelat både mig och flera av de nyfunna vännerna i Languedoc åtskilliga spratt.

Älskade åldriga föräldrar blir sjuka, frisknar till eller lämnar oss, någon kör på stenar med sin cross och skadar sig illa, sjukdomar ställer sig i vägen för ett hett eftertraktat eqvilibrium och jobblivet krånglar och ställer till det.

Allt på en gång. Hela tiden. Vi har blivit duktiga på att njuta av stunderna, alla vi languedocvurmare. Som tur är.

Nu återstår elva dagar innan jag och L är på plats i Murviel igen och jag tänker njuta. Fara runt med min kamera, prova vin på nya slott och låta allt som varit rinna av mig för en stund.

Det får nog bli så att vi påskpyntar innan vi åker hem, så att huset står redo när vi kommer ner till påsk. Längtar redan efter påskalunchen hos herrskapet H – det brukar vara föredömliga tillställningar i deras chateau!

Plötsligt händer det…

15 lördag Feb 2014

Posted by in Resor

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Nu bär det av. Biljetten är bokad. Fem sydfranska dagar är intryckta i almanackan, som för detta ändamål städats, stökats om, spärrats för tidsbokningar och stökats om igen. Det har varit tidsödande i sig att bända loss de där dagarna och jag har flyttat fram dem många gånger innan det blev klart. Glädjen över att äntligen ha fått till det är desto större och tanken på att vi snart är där igen ger mig den energi jag behöver för att ta mig igenom de närmaste två mycket intensiva veckorna också.
Vi skall byta lokaler på jobbet, så jag blir både flyttgumma och transportör, visserligen med benägen hjälp av en riktig flyttfirma, men ändå.
Nästan lika svårt som att få loss dagar ur almanackan har det varit att hitta en resrutt som inte äter upp två hela dagar bara för resandet. Det har gått sådär.
Men nu är det ordnat med hjälp av Norwegian, Easyjet och en övernattning på Gatwick på nervägen för att få ut så mycket tid som möjligt i Murviel. Det går hur många plan som helst från Stockholm till Gatwick men inte lika många från Gatwick till Montpellier. Ungefär 4500:- för två personer inklusive hotellnatt stannade det på. Inte illa, tycker jag!

20140215-153238.jpg

20140215-153247.jpg

Så vilka rutter har undersökts? Låt mig ge några exempel:
Air France till Montpellier via Paris med fem timmars väntan i den vackra staden kunde kanske ha varit ett alternativ, men vi har bråttom till Murviel och det blir nästan dubbelt så dyrt som det valda alternativet.
Ryan Air till Carcassonne via London fungerade utmärkt med anslutningstider och med ungefär samma slutsumma som Norwegian, men då skulle vi behöva hyra bil, så det alternativet ströks till sist.
Brussels Airlines via Bryssel kollades också upp men där sprang priset iväg med en gång, så det avskrevs snabbt.
Sammanfattningsvis konstaterar vi, som åtskilliga gånger tidigare, att det är betydligt krångligare att ta sig till Murviel off-season och att det vore trevligt med en öppen Beziers-rutt året om. Fast kanske vi bortskämda nollåttor skall vara tacksamma över sommarflygningarna och sluta gnälla?
L är dessutom lycklig över de tjocka engelska söndagstidningarna han får möjlighet att läsa på vägen hem medan jag gläds åt alla engelska inredningsmagasin jag tänker köpa med mig på vägen ner!