Kategoriarkiv: grand-mère

Tillbakablick – Bertil, Murvelhuset och jag

07 söndag Aug 2016

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Jag är hemma på Tjörn till slut och känner mig lite tom. Lyssnar på Anna Ternheims sommarprat, gillar hennes låtval och det är väldigt mycket svensk sensommar. Lite mysigt här innanför fönstren, eftersom vädret inte inbjuder till så värst mycket uteliv. Jag betraktar mina händer som vilar på tangentbordet i väntan på inspiration. De bär spår av murvielsommar och den grå ylleärmen känns ovan mot det solvana skinnet;

image

Det är alls inte längesedan svettpärlor bröt fram på överläppen där jag satt i skuggan under torgpaviljongen och lunchen fick avbrytas för ett dopp i det turkosa. Eller när gästande hunden Molly fann det för gott att hoppa i blötan för att undkomma hettan.

Klicka på bilden för att beundra Mollys konster!

Nu fryser jag. Regnet har börjat piska mot rutan. Ingen ny murvielresa är bokad. Ännu.

Imorgon skall jag på intervju i Alingsås och dit är det ganska långt. Jag vet när jag kommer fram om det kommer att kännas aktuellt över huvudtaget eller om det kommer att innebära för långa resor att göra varje dag. Det är längre än till Dingle och vägen dit inte lika självklart rak.

I huvudet surrar andra idéer och planer och det känns viktigt att de får plats och att de får ta min tid i anspråk. De handlar förstås om möjligheter för mer tid i murvelhuset framöver, kanske inte på heltid men väl på mertid. Och de handlar om det absolut nödvändiga i att få till så pass mycket flexibilitet i mitt kvarvarande arbetsliv att jag kan ägna mer tid och kraft åt alla mina viktiga människor. Och hunden, det lilla hjärtat, som saknar mig när jag är borta och förvirrat iakttar mig när jag äntligen kliver in genom dörren igen.

IMG_3209

Till helgen åker jag till Bertil. Vi har inte setts sedan han lämnade Murviel tillsammans med sina päron och längtan efter honom går att ta på. Jag tittar på bilderna från de där ljuvliga julidagarna när Bertil mumsade ost till frukost på den nya verandan,

IMG_4651

eller upptäckte den franska snitsen med att äta sniglar,

Bertilpappan plockar ut det ätbara till den ivrigt väntande sonen

Bertilpappan plockar ut det ätbara till den ivrigt väntande sonen

och myste med sin förtjusta mormor medan resten av familjen utan resultat försökte heja fram Frankrike till EM-seger tillsammans med murvielborna på Le Café Nouvel.

IMG_0299

Lite mer tveksam var lillprinsen till poolbad

Detta bildspel kräver JavaScript.

men förstod för all del snitsen med att låta sig lotsas runt på ett bekvämt flytetyg.

IMG_4715

Eller för den delen låta sig vaggas till sömns med vattnet kluckande runt benen…

IMG_4818

Det är fint att ha alla bilderna nu när sommaren 2016 börjar sjunga på sista versen, åtminstone här, ett par hundra mil norr om Murviel – på favoritplatsen är den ju fortfarande i full sving ännu ett bra tag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag tänker på kommande familjedagar i Murviel och hoppas att de skall bli många, många!

À bientôt, mon cher Bertil!

À bientôt, mon cher Bertil!

 

Underbara dagar med Bertil&Co

12 tisdag Jul 2016

Posted by in Familjen, grand-mère, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Hejdå, lilla älskling - vi ses snart!

Hejdå, lilla älskling – vi ses snart!

Nu har de åkt.

Solen bryter igenom molnen.

Rapporter om långa köer på A9 oroar en smula.

Jag lyssnar på France Bleu Herault och väntar på att klockan skall bli ett, då min fransklektion börjar.

Jag funderar på om jag skall städa. Jag ringer några jobbsamtal. Kastar ett slött öga på disken i köket. Funderar på om jag skall ta tag i det. Känner av en smula stress av småfixet som behöver betas av inom de närmaste dagarna för att resten av semestern skall bli behaglig.

Försöker samla samma tankar som jag utan vidare lyckats stöka undan i ett avlägset hörn av pallet och stängt dörren om dem för att kunna ägna mig åt den oförblommerade njutning som umgänget med Bertil och alla andra ljuvliga människor bjudit på de senaste veckorna.

Stoppar in lakan i tvättmaskinen.

Hänger upp dem.

Jag bläddrar bland bilderna. Blir glad av dem. Väljer ut några och inser att det varit svårt att hålla jämna steg med bloggandet. Vi har varit här och ett magiskt nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det får bli återblickar framöver!

Bonjour

07 torsdag Jul 2016

Posted by in Familjen, grand-mère, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Vårt franska hem är fyllt till bredden. Av flipflops och blöta handdukar.

IMG_0211

Av pottor, leksaker, blöta magasin och intressanta böcker. Det är fyllt till bredden av tomflaskor och emballage i påsar vid ytterdörren och kylskåpet bågnar av all mat som måste hållas kall i värmen. Mitt vanligtvis så organiserade stilleben i vacker grön krukkeramik från St Jean de Fos har förbytts i ett grönsakskaos

IMG_0212

medan jag försöker hålla jämna steg med disken på den gula granitbänken.

IMG_0210

Vårt franska hem är fullt av kärlek och har aldrig varit vackrare.

På verandan sitter jag med min äpplemaskin och väntar på att nattsuddarna skall vakna. Till och med lillprinsen sover, fastän klockan hunnit passera nio och E och K redan hunnit sitta på sitt tåg norrut i två dryga timmar. Hunden sover för övrigt också.

På bänken i köket ligger färskt bröd från bagaren och väntar och kaffet är klart. Kanske blir det marknad i St Chinian idag, kanske inte.

När cikadorna tystnat

03 söndag Jul 2016

Posted by in Familjen, grand-mère, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

…sitter jag på vår alldeles nya veranda och lyssnar på stillheten.

IMG_0100

Natten är sammetssvart, varm och trygg. Huset och dess många invånare har lagt sig men jag dröjer mig kvar, som jag så ofta gör fastän timmen är sen, och njuter av vetskapen att ensam är jag inte; jag är bara för mig själv en stund.

Tystnaden bryts av en bil utanför på gatan, en hund som skäller långt borta och av prassel i vegetationen därute i trädgårdsmörkret. Små ödlor som ilar, kanske, eller en fågel som inte riktigt förstått att det är natten? En liten mus eller rent av en råtta? Inte vet jag och inte spelar det någon roll, eftersom jag sitter tryggt på min upphöjda position på verandan. Det är märkligt det där, hur annorlunda det känns att sitta ute fast nära huset och inte på backen. De sena kvällarna förr om åren i Murviel har jag motvilligt dragit mig in i huset efter att L gått och lagt sig. Mörkret har skrämt mig lite men nu, på verandan med ljuset från köket, omsluter det mig istället.

Kvällen är magisk.

Jag är hemma.

Igår kom Bertil åkande från Chamonix med sina föräldrar och jag fick ha alla mina allra mest älskade samlade för en liten stund. Vi har latat oss vid poolen;

I full solskydds- och flytmundering!
Hårtork…
Fascinerande grus…

ätit sen lunch i svalkan under akacia-och lagerträden – på nya verandan, förstås;

Barnsäkerheten testad,
…och franska ostar provsmakade

 

och sedan skjutsade jag motvilligt några av finingarna till flygplatsen.

13576319_10154333573838420_1116115548_n

Kvällen avslutades sedan med middag, fotbollsmatch som Tyskland vann och stilla samtal medan Bertil myste bland kuddarna i sin utesäng, ungefär på samma sätt som vi gjorde både igår och i förrgår:

Torsdagsmys
fredagsmys

Hur fina är inte sådana dagar att sitta och tänka på i murvielnatten?

Familjen på resa

30 torsdag Jun 2016

Posted by in Familjen, grand-mère, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Resans tredje ben är avklarad och jag har äntligen hittat ett någorlunda fungerande nät på Hotel Bourgogne i Mâcon,

Hotel Bourgogne med magnifikt posthus i fonden

dryga femtio mil från Heidelberg. Tanken var att vi skulle ta oss till Chateauneuf-du-Pape idag men när dagen höll på att övergå i sen eftermiddag, insåg vi att vi nog skulle fastna i rusningstrafiken runt Lyon och ändrade raskt våra planer. Lyon har hittills alltid varit flaskhalsen, oavsett tid på dygnet, så det blir smått löjligt att utmana ett vid det här laget så välkänt öde.

Mâcon fick det bli, alltså. Jag vet att jag troligtvis inte är alldeles rättvis mot staden, som har såväl Beaujolais- som Bourgognedistriktet alldeles inpå, när jag efter bara några timmar på plats avfärdar den som en tämligen småtrist bekantskap. Fast en lagom dagsetapp blev det, vi har skön air condition på vårt hotell och sällskapet är det allra bästa. Middag al fresco på äktfranskt torg i ljummen kväll blev det också, så det är alldeles fel att klaga.

IMG_0079

Bertil och hans päron vinkade vi av i Heidelberg, eftersom de valde en avstickare till Chamonix. Vi fick bildbevis på att de har det ganska bra också…

Bertils mamma mms:ade bilden på far, son och alptoppar

Bertils mamma mms:ade bilden på far, son och alptoppar

På fredag sammanstrålar vi i Murviel. Där väntar ytterligare finisar och en terrass med allt sitt carrelage på plats och ett nytt bord från Maisons du Monde ihopmonterat och klart:

IMG_4528

Då har vi varit på resande fot sedan i måndags och hunnit begå badpremiär i nya karet på Tjörn. Bertil ställde upp och kunde konstatera att karet var till belåtenhet:

IMG_0047

Den unge mannen behövde få av sig resdammet efter att ha färdats baklänges på sträckan Solna-Tjörn, med full koll på både rutt, bilarna utanför och chauffören bakom ratten.

Att få sträcka ut ordentligt när en sådan duktig etapp är tillryggalagd och ett vidsträckt trädäck som gjort för språngmarsch breder ut sig, tyckte Bertil var föredömligt.

Skärmavbild 2016-06-30 kl. 00.09.54

Jag får liksom som små fjärilar i magen när den där lilla killen dyker upp. Att åka färja med honom ger resandet en helt ny och alldeles fantastiskt spännande twist.

På upptäcktsfärd!
Både shopping…
och restaurangbesök funkar i pyjamas när den sitter på Bertil!

Det gäller att ladda inför autobahnmilen och köerna, som kommer som ett brev på posten efter ett tag. Den här gången var det Frankfurt som ställde till det och sinkade oss med en hel timme. Inga problem för Bertil men för de vuxna i sällskapet gjorde sig resan påmind och innan middagen kommit på plats på restaurangbordet invid Neckarfloden i Heidelberg hade halva gänget sånär hunnit tappa geisten. Om det inte hade varit för Bertil… IMG_0061

Glansögd och trött men nöjd och gosig satt han med en flaska välling i mitt knä medan regnet smattrade stilla på parasolltaket innan det blev dags att vandra tillbaka på kullerstensgatorna till Hotell am Kornmarkt.

Där brukar jag bo när Heidelberg får agera lämplig anhalt på vägen ner mot Murviel. Tre trappor upp utan hiss bodde vi. Föredömligt igen, tyckte Bertil, som gillar trappor.

IMG_0074

Enligt uppgift har hans farfar lärt honom allt om trapphantering och det kommer ju väl till pass i Murviel. Bra gjort av farfarn, tycker jag.

Fast nu får det räcka med bloggeriet för idag. Jag har offrat tillräckligt med nattsömn för att i envis kamp mot segt nät kunna ladda upp bilder från de senaste dagarna. Imorrn vankas murvelnät. Kanske kan det bli tätare uppdateringar igen då?

Bon nuit!

På västfronten en massa nytt

21 fredag Aug 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Två veckor som dubbeljobbare är avklarade och jag har inte börjat gnissla tänder än, solen fortsätter att gassa inställsamt på mig och solnedgångarna bortom de västkustska kobbarna bortåt danmarkshållet till stillar mig, rensar det fram till alldeles nyss så anfrätta hjärnkontoret. Det känns inte hemma men hemtamt. Det är bara jag ett tag till men snart är vi här på L:s ö tillsammans och skapar vardag i huset som satts på undantag alltsedan Murvelhuset svepte iväg med oss. Nu skall det få lite omsorg till slut.

IMG_9816

Wilda gillar klimatet på Tjörn…

Hus tycker om att bli ompysslade. Det är som om de tar sig i takstolarna, borstar av sig dammet och förväntansfullt sträcker på sig när invånarna ivrigt börjar diskutera målarfärg, nya dörrar, vindskivor, åtgärdande av fuktskador, kakel, köksleverantörer och badkar på tassar. Det lilla huset på ön spetsar nyvaket öronen, ödmjukt tacksamt över att äntligen få känna sig ompysslat, medan murvelhuset, så här dryga tre år efter att vi klev in genom dörren, otåligt pockar på uppmärksamhet.

Som att det liksom säger att ”jo, jag vet att jag fått nytt tak, att golvet sulats om med vacker travertin, att trädgården rensats och fått nya planteringar, att trappor försetts med nya smidesräcken men när skall jag egentligen få ny färg på fönstren? Stenläggning innanför grinden? Ordentligt kök? Räcken runt poolen? Era slöhäckar!”

Mycket snack, liten verkstad. Typ.

Men jag har gått in i en annan lunk. Kravet på ekvilibrium har gått in i skarpt läge. Renoveringarna får ta den tid de tar. En sak i taget, eftertänksamt (inte min starkaste gren…), välplanerat och vederbörligen upphandlat på gustafskt (dvs inspirerat av en viss svärson) manér.

Inte fort och fel, utan klokt och rätt.

Nu skall jag prova att hyra ut mina rektorstjänster och därmed själv avgöra hur mycket tid jag tycker är rimligt att lägga på arbetsvardagen. Vi får se hur jag lyckas med det.

Snart sticker jag ner till Murviel igen för några dagar. Skall bara flytta först. Sånt brukar ju gå snabbt och friktionsfritt.

Snart flyttar lådorna ut igen…
S:s första natt på sjätte våningen

Och så viktigast av allt; Bertil skall firas! Han fyller ett år snart, den lille prinsen, och idag har jag aviserat för min uppdragsgivare att jag ibland kommer att behöva vara i Stockholm, jobba på distans och ta hand om mina åtaganden på östfronten. Som att hämta Bärra på förskolan ibland – för övrigt mitt viktigaste kommande uppdrag i höst.

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Vad som faktiskt hände när kärran drog till Frankrike utan mig

31 fredag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Jag jobbade. På jobbet. Hemma. Hos Bertil. Hos mamma. På promenaderna med hunden. Hade jag åkt till Murviel hade jag jobbat där med.

När jag inte jobbade, tänkte jag på jobbet och hade svårt att fullt ut fokusera på något annat. Det där låter galet trist och det hade det kunnat vara om inte tankarna på jobbet till slut trängdes bort av allt det som är här och nu. Av sådant som jag behöver mer än någonting annat.

Bertil – vackraste, finaste, ljuvligaste bebis! – tillsammans med sin fina mamma i ett trångt baksäte på väg västerut medan en blek höstsol badar landskapet i ett mjukt ljus utanför bilfönstret. Musik med texter om kärlek till ett barn i högtalarna – somt högtravande men det mesta bara vackert och bara lite sentimentalt.

På ett tåg på väg från Göteborg sitter samtidigt den allra finaste av mostrar för att möta upp i den lilla bruksorten där oldemor bor. Tre generationer kvinnor och en pytteliten manlig representant för den fjärde generationen lyckas stjäla några timmar tillsammans. Mostern tillbringar många timmar på ett tåg fram och tillbaka över dagen bara för att få vara med oss de där timmarna.

Tillsammans!

Tillsammans!

De där onsdagstimmarna tillsammans. Mina flickor. Min mamma. Det lilla barnbarnet.

Oldemor och Bertil

Oldemor och Bertil

Höst. Vi.

Så bra det kan bli när flygplan är fulla. Så väldigt lite jag saknat Murviel och favorithuset. Faktiskt.

 

 

Bonne nuit, Bertil!

27 lördag Sep 2014

Posted by in Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Det är tidig morgon – du var kanske vaken?

Runt din mormor sitter någon annans små barnbarn i ett plan på väg till Murviel.

flygplan

De är lite större än du, där de tumlar runt tillsammans och ser förväntansfulla ut; kanske är de till och med lite pirriga…?

Fast världsvana, förstås!

Det är nog inte deras första resa ner till mormors hus, farfars trädgård eller till en farmors takterrass i en liten lätt bedagad by någonstans i Languedoc. Jag iakttar dem med en antydan till mormorspillimariskt leende på läpparna – jag vill ju inte verka fånig, så jag håller mungiporna i schack fastän de vill grina från öra till öra. Jag tänker på dig igen, Bertil. Jag gör det jätteofta och då blir det liksom varmt därinne bakom tröjan som jag snart skall ta av mig. Det är ganska varmt där flygplanet skall landa, förstår du.

Jag kommer att fara runt i det välkända landskapet med helt andra glasögon på näsan den här gången. När blicken sveper över trädgården, kommer jag fortfarande att se hur trollvacker och småvild den är men kanske ändå mest hur många faror som lurar där för en liten pojke med spring i benen. Det är inte svårt alls att i fantasin se dig där. Nyfiken, påpassad, i en soldräkt med en haj på, solhatt, förstås, det måste du ha, och kanske ett par balla solglasögon?

Inför landning gråter ett av barnen väldigt mycket. Här måste jag varna dig lite, faktiskt; det kan göra lite ont i öronen precis då, när planet plöjer ner genom molnen och du ser små leksaksbilar hasta fram på vägarna under dig. De ser faktiskt lite skojiga ut, de pyttesmå bilarna!

Fast när jag skriver det här har det hunnit bli natt. Jag är i Frankrike, har träffat byvänner, varit en sväng till grannbyn och har slängt fram en hand med en illgrön iPhone i flera gånger idag. I ajfånen finns du, lilla barnbarn. I en ljusblå, ganska stor kofta.

Bertil i koftan

Faire de beaux rêves, mon petit!