25 söndag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Rekommenderar starkt Rökeriets brygga en sensommardag som denna! Skönt häng i mjuka soffor på bryggan med god mat, svalt vin och tillsammans med nästan alla favoriter – under några avspända timmar tänkte jag inte på Murviel alls. F’låt, murvelhus – tog bara en liten välbehövlig paus från trånandet.
24 lördag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Jag har ägnat mig åt balkonghäng, denna sensommarlördag. En lördag med väder så insmickrande att det borde krävas den bittraste av mänschor för att inte uppskattas. Så jag satt på min balkong med lördagsblaskorna och uppskattade. Ända tills solen gick i moln och jag fick gå och hämta en tröja. Fast när jag kom tillbaka var molnet borta och det var varmt igen. Då hängde jag tröjan över armstödet, rättade till solglasögonen på näsbenet och fortsatte förfasa mig över arbetsförmedlingens föga populära generaldirektör.
Fast till slut reste jag mig med en djup, bitter suck och övergav balkongen när jag tyckte att sensommarvädret larvat sig tillräckligt. Jag gillar inte det där att vädret inte kan bestämma sig. Det får gärna vara femton grader och växlande molnighet. Det får ännu hellre vara tjugofem grader, oavsett om det är prickfritt däruppe eller om en och annan molntuss seglar förbi. Jag tycker bara inte om att inte kunna lita på temperaturen. Blir rentav en smula bitter på det. Tycker bättre om det här
och det här
eller varför inte det här
Jag har bestämt gått och blivit alldeles bortskämd. Det får jag ta och styra upp.
22 torsdag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Shopping
Etiketter
äggoljetempera, Blocket, garde manger, Languedoc, St Jean de Fos
Hemmafix ägnar jag mig åt. Det har funnits en del att ta tag i efter en hel sommar på annat håll. I lägenheten har vi gjort korta mellanlandningar allihop och ingen har visat den stackars bostaden någon omsorg. Som en sommarkatt har den tufsats till och sjunkit allt djupare ner i förfallet, blivit allt mattare i pälsen.
Allt mitt inredarintresse fokuseras istället på murvelhuset. Alla resurser också, för den delen. Också när jag är långt därifrån är det nya och pågående projekt i vinbondens gamla hus som planeras. Köpte en gjutjärnsgryta häromdagen…
Den är svintung och alls inte något som en klok och sansad person packar ner i sin resväska för att flyga flera hundra mil med. I synnerhet inte som grytan är av välkänt franskt märke och rimligen går alldeles utmärkt att köpa på plats. Fast det där har jag ju gjort förut och har av en likasinnad svensk ägare av franskt hus fått det utmärkta argumentet att när jag är i Frankrike vill jag ägna mig åt annat än shopping. Alltså fraktar jag. Sedan var det ju det där med att Huset och Livet i Languedoc upptar mina tankar mest jämnt och då slinker även tunga grytor ner i min shoppingkasse.
Grytan är tänkt att matcha den gröna keramiken från krukmakarbyn St Jean de Fos
Den där gröna färgen…
Just nu längtar jag ner till vårt termitätna Garde Manger, som väntar otåligt på färg och hönsnät i vitrindörrarna
Nu står den inne i huset, termitbehandlad och klar i väntan på vacker äggoljetempera.
Så här är det hela tiden. Dagen skall egentligen ägnas åt sjätte våningen men istället sitter jag här och funderar på inredningen längre söderut. Men för all del; det händer lite saker här också. Vi har röjt, gjort oss av med en överflödig garderob och en säng, som fått lämna plats åt en dagbädd istället. Sängen och garderoben försvann med hjälp av Blocket, som ännu en gång blev lösningen på förvaringsbekymren. Den här gången kom Marlon traskande från husen några kvarter bort och tog först garderoben på en cykelkärra och sedan tog han sängen på ryggen och gick. Varken säng eller garderob gick nämligen in i bilen och varför vänta? Med ett stort leende travade han iväg utan tillstymmelse till suck eller irritation. Bara lösningsfokus. Vi fick oss samtidigt en lektion i hur bra det mesta går, bara du tänker positivt.
Alltså, bort från skärmen, uppbåda energi och sätt igång med resten av röjandet. Murviel får vänta. Lunch på byn med son skall det bli också.
17 lördag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Verkligheten gör sig påmind. Det är mycket att ordna med – en hel del är roligt, annat mer energikrävande – och efter några fina dagar hos mamma är det dags att kavla upp ärmarna.
Hunden och jag har promenerat välkända värmländska gator igen och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det jag känner är nostalgi över min barndoms kvarter eller om det bara är sorgligt med mossan i asfalten och det faktum att allt är sig precis likt, intill minsta konstiga eluttag i väggen; de där som kräver en halv ingenjörsutbildning för att låta sig forceras.
Det är ändå en numer ganska oälskad bygd. Också av mig. Fast mamma finns där och det är så fint.
Murviel, däremot, saknar jag intensivt. Det är lite höst i luften och jag glömde tröjan hemma. Är inte riktigt van vid de betydligt svalare temperaturerna ännu. Men framförallt har jag inte riktigt förstått att de där ändlösa, sociala semesterdagarna, fyllda av upplevelser och sådant som får mig att må bra, är över för den här gången.
Idag hämtade jag och E S på Skavsta för vidare färd mot Skåne. Efter fyra dagar med vännerna i Murviel är det dags för välkänd vardag för henne också. Skånsk sådan, inte stockholmsk.
Apéro på svalövsk balkong med bygrannarna C & E fick vi till efter att S bohag med de senares hjälp hittat tillbaka till Svalöv från sommarförvaringen i Ängelholm. Föredömligt, alltihop.
Nu väntar några lugna veckor i Stockholm innan det bär av igen. Nästa murvielresa är redan bokad och tur är väl det. Det beställda kaklet ligger och väntar på ett utlämningsställe i grannbyn, bilen måste på reparation, räckverken både inomhus och utomhus måste på plats och köket behöver diskuteras med François. Det där låter sig inte riktigt göras på distans. Vi har lärt oss det nu, trots duktiga hantverkare och all möjlig bra hjälp.
Sen tror jag nog att cikadorna saknar mig också. Bäst att åka ner och göra dem sällskap innan de går i vinteride.
13 tisdag Aug 2013
Posted in Betraktelser från hemmahorisont
Etiketter
Aéroport Béziers Cap d'Agde en Languedoc, Domaine de Pouzac, hemma, Saint-Chinian, vinlådor
Click on the flag for an English version
Här har jag varit i tre dagar nu. Alla tre barnen har jag träffat. Middag har ätits med storfamiljen, hunden är lycklig över att vara där som alldeles uppenbart är ”hemma” för henne. E får jag rå om i flera veckor, J finns inom räckhåll men lilla S är redan iväg på nästa äventyr, efter bara några timmar hemma igår eftermiddag och kväll.
Skjutsade och avlevererade flickor på Skavsta
Äventyret stavas Murviel, dit hon alldeles nu skjutsas av Sandrine efter att ha landat med skavstafakiren på Aéroport Béziers Cap d’Agde en Languedoc för en liten stund sedan.
Det är som det skall, alltså.
Nomadfamiljen.
Jag tassar omkring på sjätte våningen i en röra som känns alldeles opåtaglig att få ordning på. Jag har liksom bara landat i något som ännu så länge bara känns som något tillfälligt. Det är väldigt mycket hemma ändå, för alla som betyder något är här, har nyss varit och kommer snart igen. En lättillgänglig samlingsplats. Trivsamt, trots stöket.
Resväskan agerar hundbädd, ouppackad som den ännu är.
Kläderna, som hängt på tork i murvelträdgården får tvättas igen – helt grusfri är nämligen inte hundpälsen men jag har varken haft hjärta att jaga bort henne från väskan eller haft energi nog att packa upp den.
Vinlådorna som fraktats hem i bil fördelas ut till dem som beställt dem, medan de som skall stanna här ännu inte hittat sin plats.
Måste vi köpa en vinkyl, tro? Var skall den stå, isåfall?
Ljuvliga wiffar av fransk tvål
och favorittvättmedlet
Luktar barndomstvätt på norsk torklina
når näsborrarna när jag går förbi och murvelhuset känns nära, nära.
Men så går jag ut på balkongen för lite kaffe al fresco och måste svepa in mig i en filt för att inte frysa och då blir jag genast varse var jag befinner mig. Den självklara värmen, oavsett om solen gömmer sig bakom molnen eller inte, den saknar jag.
Och ändå. Jag är precis där jag vill vara just nu.
10 lördag Aug 2013
Etiketter
English version available at:
Måndag kväll, 5 augusti:
Söndagen såg husets gäster skingras åt alla håll och när frukosten var avklarad och vi vinkat hejdå till alla, for vi till Saint Chinian. Varje söndag är det marknad där och förutom mat säljs även en hel del annat. Vi kom fram ganska sent – strax före tolv – men det var ändå full kommers den tid vi behövde. Vi shoppade loss rejält och kom hem med både korgar, kläder, smycken, hamambadlakan och skor.
Sköna att torka sig med när frotté känns för varmt
Söndagens marknadsfynd
Vi gillade marknaden, för mitt bland krimskramset fanns också riktigt bra hantverk. Billigt var det nog ändå inte och jag är en riktig mes när det kommer till att pruta. Fast prutade gjorde jag. Lite försiktigt sådär och tillräckligt mycket så att jag förnöjsamt kunde strutta därifrån. Fin omväxling till alla huspryttlar, som brukar vara mitt fokus när jag ger mig ut på shoppingrundor härnere.
Lunch åt vi på en av de lokala syltorna. Riktigt bra mat fick vi
och det var skönt att sitta på den skuggiga innergården. För det är varmt fortfarande. Så varmt att svett tränger ut ur porer jag inte visste fanns.
Hemma väntade L, alldeles övergiven i badhuset, eftersom vi hade låst och tagit med oss nycklarna när han var ute och handlade. Men där låg han i loungemöbeln under takfläkten och hade det nog trots allt ganska bra. Vi andra krängde snabbt av oss de inte alltför fräscha marknadspaltorna och hoppade ner i det turkosblå. Trettio grader varmt vatten som känns svalt mot huden säger en del om vilka temperaturer det handlar om i luften. Sällskap fick vi av familjen L, som också de trampar svensk mark efter en lång sommar härnere. En apéro hos Madame och Monsieur H hanns också med innan dagen var slut, för det gäller ju att krama ur det sista ur allt fint vi ägnar oss åt i Murviel innan verkligheten hemmavid gör sig påmind.
10 lördag Aug 2013
Posted in Murvelhuset
Inlägget skrevs söndag 4 augusti men gick inte att publicera på min havererade dator:
Det är tyst i huset nu och det mesta är bortstädat efter helgens alla aktiviteter. Lakan hänger på tork, porslinet står i skåpet och i garaget står bilen packad för L:s och hundens avfärd på tisdag.
Annat var det i lördags. Då var det tidig revelj och hämtning av vänner på flygplatsen i Béziers
och sedan följde förberedelser hela dagen för kvällens klor.
S dukade…
… och dekorerade
Det var varmt trots att lördagen var molnig och till och med bjöd på några regnstänk, så vi tog många pauser. De nyanlända gästerna, som flugit fakir från Skavsta tog siesta och testade poolen.
Att ha kräftskiva på sydligare breddgrader är en smula annorlunda jämfört med hemma, där du aldrig kan vara säker på att kvällen är varm nog för utevistelse. Sådana bekymmer hade vi inte här, så vi satt länge. Vi sjöng, pratade, skålade och mådde bra tills timmen blev sen.
Så bra de passade allihop i vår natträdgård!
Så alldeles speciellt det kändes att låta den årliga klofesten från Älta återuppstå här! Gör vi det också nästa år innebär det en tradition i ny tappning. Så får det därför bli.
Dagen därpå vinkade vi av nästan alla våra gäster. K och H krängde på sig sina scooteroveraller i värmen och satte sig på motorcykeln för vidare färd norrut,
medan familjen R fortsatte till Barcelona och vi andra till Saint Chinian för ett marknadsbesök.
Fast om det tänker jag berätta i nästa inlägg för det blev det visst natten medan raderna ovan skrevs och sedan la min trogna äpplemaskin av och vägrade ta emot fler bilder. Några nervösa timmar blev det innan bilderna, som ännu inte kopierats till molnet, hamnade där men nu andas jag lugnt igen
10 lördag Aug 2013
Etiketter
… får jag anstränga mig att komma underfund med. Åtminstone innan jag hunnit lämna. Jag hade stunder av grav folkilska igår och var inte odelat trevlig att umgås med. Fredagsmorgonen, som var sval, innebar bestyr med ägorna inför avfärd. Jag svor eder över de taggiga akaciaskotten, som, inser jag nu, snabbt bildar djungel om de får vara ifred.
”Not a good tree”, sa ju Bertrand och jag tittade oförstående på honom. De är fantastiskt vackra, ju! Bara inte i en trädgård vars ägare är måttligt intresserade av ständig skötsel av densamma. Kontrollerad växtlighet, tack, för min del. Eller en trädgårdsmästare som håller ett vakande öga på vad som sticker iväg. En kombination av egna insatser och expertråd med jämna mellanrum passar plånboken bäst. Helt solokvist vad gäller trädgårdsansvar är inte att tänka på – alla års erfarenhet av en svensk trädgård väger lätt. I Murviel får vi ofta tänka precis tvärtom.
Att dra skyddet över poolen och låsa det kändes väldigt definitivt…
men jag tröstar mig med att det alldeles säkert blir några turer till innan det är dags att stänga den för säsongen.
Tvätt har det varit mycket av under den gångna veckan och vi överraskades av ett ordentligt regnväder natten mellan onsdag och torsdag.
En ovanlig syn
Tvätten som hängde ute blev inte särskilt torr då.
Torrt till slut och på nya hyllor
Regnet innebar också något svalare temperaturer – bara 27-28 grader dagtid och ner mot 19 grader på natten. Alltså fick jag dra ett täcke över mig de följande nätterna. Det har inte behövts tidigare. Nästa vecka skall värmen enligt uppgift vara tillbaka igen, så då är ordningen återställd och S & vännerna får några sköna dagar. Huset är ensamt bara över helgen, sedan får det sällskap igen.
Fredagen avslutades med en apéro hos bygrannar K och M med efterföljande middag hos Outi och Magnus på Chez amis i Causses et Veyran.
Solen går ner över vinfält och björnbär
Mowgli – eller är det kanske Baloo – tittar längtansfullt på middagsgästerna på Chez Amis
Föredömligt alltihop och inte gör sådana aktiviteter hemresan enklare – det går att vänja sig vid trevligheterna.
Fast det finns bra saker med att lämna Murviel också. Faktiskt. I soffan på sjätte våningen med en självsanerad dator i knäet njuter jag av E:s sällskap. Han har besök av aberdeenkamrat och det är hur trevligt som helst. Middag med föräldrakollektivet stundar om ett par dagar, och L och hunden bilar imorgon upp från Tjörn, där de tillbringat några dagar. J finns alldeles nära och om några dagar åker jag till mamma.
Hur härligt är inte det?
Hej, hörrni, jag är hemma nu. Har ni saknat mig?
Sedan har vi det här med abstinensen…
Den är avhjälpt nu. Införskaffade direkt efter att jag passerat säkerhetskontrollen på Skavsta, faktiskt. Det är ju lördag. Bon weekend!
Murvielklotter 