Vad en dörrkläpp sätter igång

Etiketter

, , , , ,

Jag läser brev från Servian och det är aldrig en dålig idé när tankarna vill dra iväg till Herault. Och det vill det ju som bekant ganska ofta. Det finns många vackra saker jag skulle vilja fylla det franska huset med, men en dörrkläpp – det finns det redan en!

IMG_5610

Ett av höstens fortsättningsprojekt är ytterdörren, som i somras skrapades, tvättades och fick sig en första omgång linolja.

Nyskrapad, nytvättad…

…och törstig, törstig

…och törstig, törstig

Då, i juli, trodde jag att jag hade bestämt mig för att måla den i vackert och i för området typiskt dimgrönt med miljövänlig äggoljetempera. Jag såg framför mig hur vacker den skulle bli men kunde inte sätta igång, dels på grund av att det var så varmt, dels eftersom vi var många i huset. Målarfärgen luktar, visserligen gott och naturligt, men också väl starkt alldeles i början. Det lär visst inte vara så nyttigt heller innan färgen oxiderat av sig det värsta. Alltså sköts fortsättningen på dörrmålningsprojektet på framtiden.

Nu verkar det gå som det så ofta gör; jag ändrar mig. Den blir inte grön. Åtminstone inte nu. Den är vacker som den är. Massiv, tung, väderbiten och brun.

Vilken tur att det var för varmt, för socialt och att jag blev lite bekväm. Nu skall istället dörren strykas med tjärolja blandat med ägg tills den inte är törstig mer.

Klicka för köpställe

Klicka för köpställe

Tjäroljad detalj

Tjäroljad detalj

Föreställer mig en textur som på en gammal älskad, väl omhändertagen eka…

Skärmavbild 2013-08-31 kl. 17.21.18

Lite doft av hav kring huset i byn mitt bland vinfälten. Visst känner du det i näsborrarna? Blir det inte rentav lite svensk bryggsommar av alltihopa?

Jojomänsan, jag plockar upp Wildas fekalier

Etiketter

, ,

… i turkosa och rosa små bajspåsar, bara för att de svarta är så trista. Kokett, på gränsen till det löjeväckande, kan tyckas men den ångande, nyskitna högen försvinner iallafall från den vackert stenlagda sydfranska bygatan. Men som Per Mortensen skriver i sin krönika i dagens DN,

per mortensen

Hittar tyvärr inte det lilla stycket i DN:s nätversion

så är jag ganska ensam om att göra det. Trots att du kan hämta gratis fekaliepåsar på maireriet i Murviel.

Varför ett inlägg om det som med viss regelbundenhet töms på gatan ur bakdelen på min hund? Ja, inte är det ett inlägg om hur självklart jag egentligen tycker att det är utan mer om hur mina ögon reptilsnabbt letar upp allt som i tanken transporterar mig ner till Murviel. Så blir jag därmed barnsligt förtjust när en journalist på DN berättar om det han ser i sin sydfranska by och som inte är som hemma. Att han, precis som jag, kommer fram till att det är fördel Herault, Languedoc och Frankrike, det kan jag leva med.

Läs den lilla krönikan och nicka igenkännande. Precis som jag.

Fast idag, kära vänner…

Etiketter

,

… finns ingen bitterhet:

Rekommenderar starkt Rökeriets brygga en sensommardag som denna! Skönt häng i mjuka soffor på bryggan med god mat, svalt vin och tillsammans med nästan alla favoriter – under några avspända timmar tänkte jag inte på Murviel alls. F’låt, murvelhus – tog bara en liten välbehövlig paus från trånandet.

En bitter tant

Etiketter

,

Jag har ägnat mig åt balkonghäng, denna sensommarlördag. En lördag med väder så insmickrande att det borde krävas den bittraste av mänschor för att inte uppskattas. Så jag satt på min balkong med lördagsblaskorna och uppskattade. Ända tills solen gick i moln och jag fick gå och hämta en tröja. Fast när jag kom tillbaka var molnet borta och det var varmt igen. Då hängde jag tröjan över armstödet, rättade till solglasögonen på näsbenet och fortsatte förfasa mig över arbetsförmedlingens föga populära generaldirektör.

Fast till slut reste jag mig med en djup, bitter suck och övergav balkongen när jag tyckte att sensommarvädret larvat sig tillräckligt. Jag gillar inte det där att vädret inte kan bestämma sig. Det får gärna vara femton grader och växlande molnighet. Det får ännu hellre vara tjugofem grader, oavsett om det är prickfritt däruppe eller om en och annan molntuss seglar förbi. Jag tycker bara inte om att inte kunna lita på temperaturen. Blir rentav en smula bitter på det. Tycker bättre om det här

IMG_5154

och det här

IMG_5197

eller varför inte det här

IMG_4934

Jag har bestämt gått och blivit alldeles bortskämd. Det får jag ta och styra upp.

En leende Marlon

Etiketter

, , , ,

Hemmafix ägnar jag mig åt. Det har funnits en del att ta tag i efter en hel sommar på annat håll. I lägenheten har vi gjort korta mellanlandningar allihop och ingen har visat den stackars bostaden någon omsorg. Som en sommarkatt har den tufsats till och sjunkit allt djupare ner i förfallet, blivit allt mattare i pälsen.

Allt mitt inredarintresse fokuseras istället på murvelhuset. Alla resurser också, för den delen. Också när jag är långt därifrån är det nya och pågående projekt i vinbondens gamla hus som planeras. Köpte en gjutjärnsgryta häromdagen…

le Creusset

Den är svintung och alls inte något som en klok och sansad person packar ner i sin resväska för att flyga flera hundra mil med. I synnerhet inte som grytan är av välkänt franskt märke och rimligen går alldeles utmärkt att köpa på plats. Fast det där har jag ju gjort förut och har av en likasinnad svensk ägare av franskt hus fått det utmärkta argumentet att när jag är i Frankrike vill jag ägna mig åt annat än shopping. Alltså fraktar jag. Sedan var det ju det där med att Huset och Livet i Languedoc upptar mina tankar mest jämnt och då slinker även tunga grytor ner i min shoppingkasse.

Grytan är tänkt att matcha den gröna keramiken från krukmakarbyn St Jean de Fos

Den där gröna färgen...

Den där gröna färgen…

Just nu längtar jag ner till vårt termitätna Garde Manger, som väntar otåligt på färg och hönsnät i vitrindörrarna

Nu står den inne i huset, termitbehandlad och klar i väntan på vacker äggoljetempera.

Så här är det hela tiden. Dagen skall egentligen ägnas åt sjätte våningen men istället sitter jag här och funderar på inredningen längre söderut. Men för all del; det händer lite saker här också. Vi har röjt, gjort oss av med en överflödig garderob och en säng, som fått lämna plats åt en dagbädd istället. Sängen och garderoben försvann med hjälp av Blocket, som ännu en gång blev lösningen på förvaringsbekymren. Den här gången kom Marlon traskande från husen några kvarter bort och tog först garderoben på en cykelkärra och sedan tog han sängen på ryggen och gick. Varken säng eller garderob gick nämligen in i bilen och varför vänta? Med ett stort leende travade han iväg utan tillstymmelse till suck eller irritation. Bara lösningsfokus. Vi fick oss samtidigt en lektion i hur bra det mesta går, bara du tänker positivt.

Alltså, bort från skärmen, uppbåda energi och sätt igång med resten av röjandet. Murviel får vänta. Lunch på byn med son skall det bli också.

Ut ur varma murvielbubblan

Etiketter

, ,

Verkligheten gör sig påmind. Det är mycket att ordna med – en hel del är roligt, annat mer energikrävande – och efter några fina dagar hos mamma är det dags att kavla upp ärmarna.

Hunden och jag har promenerat välkända värmländska gator igen och jag kan inte riktigt bestämma mig för om det jag känner är nostalgi över min barndoms kvarter eller om det bara är sorgligt med mossan i asfalten och det faktum att allt är sig precis likt, intill minsta konstiga eluttag i väggen; de där som kräver en halv ingenjörsutbildning för att låta sig forceras.

Det är ändå en numer ganska oälskad bygd. Också av mig. Fast mamma finns där och det är så fint.

Murviel, däremot, saknar jag intensivt. Det är lite höst i luften och jag glömde tröjan hemma. Är inte riktigt van vid de betydligt svalare temperaturerna ännu. Men framförallt har jag inte riktigt förstått att de där ändlösa, sociala semesterdagarna, fyllda av upplevelser och sådant som får mig att må bra, är över för den här gången.

20130818-002557.jpg

Idag hämtade jag och E S på Skavsta för vidare färd mot Skåne. Efter fyra dagar med vännerna i Murviel är det dags för välkänd vardag för henne också. Skånsk sådan, inte stockholmsk.
Apéro på svalövsk balkong med bygrannarna C & E fick vi till efter att S bohag med de senares hjälp hittat tillbaka till Svalöv från sommarförvaringen i Ängelholm. Föredömligt, alltihop.

Nu väntar några lugna veckor i Stockholm innan det bär av igen. Nästa murvielresa är redan bokad och tur är väl det. Det beställda kaklet ligger och väntar på ett utlämningsställe i grannbyn, bilen måste på reparation, räckverken både inomhus och utomhus måste på plats och köket behöver diskuteras med François. Det där låter sig inte riktigt göras på distans. Vi har lärt oss det nu, trots duktiga hantverkare och all möjlig bra hjälp.

Sen tror jag nog att cikadorna saknar mig också. Bäst att åka ner och göra dem sällskap innan de går i vinteride.

Det svenska hemmet

Etiketter

, , , ,

Click on the flag for an English version

Click on the flag for an English version

Här har jag varit i tre dagar nu. Alla tre barnen har jag träffat. Middag har ätits med storfamiljen, hunden är lycklig över att vara där som alldeles uppenbart är ”hemma” för henne. E får jag rå om i flera veckor, J finns inom räckhåll men lilla S är redan iväg på nästa äventyr, efter bara några timmar hemma igår eftermiddag och kväll.

Skjutsade och avlevererade flickor på Skavsta

Skjutsade och avlevererade flickor på Skavsta

Äventyret stavas Murviel, dit hon alldeles nu skjutsas av Sandrine efter att ha landat med skavstafakiren på Aéroport Béziers Cap d’Agde en Languedoc för en liten stund sedan.

Det är som det skall, alltså.

Nomadfamiljen.

Jag tassar omkring på sjätte våningen i en röra som känns alldeles opåtaglig att få ordning på. Jag har liksom bara landat i något som ännu så länge bara känns som något tillfälligt. Det är väldigt mycket hemma ändå, för alla som betyder något är här, har nyss varit och kommer snart igen. En lättillgänglig samlingsplats. Trivsamt, trots stöket.

Resväskan agerar hundbädd, ouppackad som den ännu är.

hund i väska

Kläderna, som hängt på tork i murvelträdgården får tvättas igen – helt grusfri är nämligen inte hundpälsen men jag har varken haft hjärta att jaga bort henne från väskan eller haft energi nog att packa upp den.

Vinlådorna som fraktats hem i bil fördelas ut till dem som beställt dem, medan de som skall stanna här ännu inte hittat sin plats.

vinlådor

Måste vi köpa en vinkyl, tro? Var skall den stå, isåfall?

Ljuvliga wiffar av fransk tvål

tvål

och favorittvättmedlet

Luktar barndomstvätt på norsk torklina

Luktar barndomstvätt på norsk torklina

når näsborrarna när jag går förbi och murvelhuset känns nära, nära.

Men så går jag ut på balkongen för lite kaffe al fresco och måste svepa in mig i en filt för att inte frysa och då blir jag genast varse var jag befinner mig. Den självklara värmen, oavsett om solen gömmer sig bakom molnen eller inte, den saknar jag.

Och ändå. Jag är precis där jag vill vara just nu.

Saint Chinian revisited

Etiketter

, ,

English version available at:

Scribblings from Murviel

Måndag kväll, 5 augusti:

Söndagen såg husets gäster skingras åt alla håll och när frukosten var avklarad och vi vinkat hejdå till alla, for vi till Saint Chinian. Varje söndag är det marknad där och förutom mat säljs även en hel del annat. Vi kom fram ganska sent – strax före tolv – men det var ändå full kommers den tid vi behövde. Vi shoppade loss rejält och kom hem med både korgar, kläder, smycken, hamambadlakan och skor.

Sköna att torka sig med när frotte känns för varmt

Sköna att torka sig med när frotté känns för varmt

20130809-005714.jpg

Söndagens marknadsfynd

Vi gillade marknaden, för mitt bland krimskramset fanns också riktigt bra hantverk. Billigt var det nog ändå inte och jag är en riktig mes när det kommer till att pruta. Fast prutade gjorde jag. Lite försiktigt sådär och tillräckligt mycket så att jag förnöjsamt kunde strutta därifrån. Fin omväxling till alla huspryttlar, som brukar vara mitt fokus när jag ger mig ut på shoppingrundor härnere.

Lunch åt vi på en av de lokala syltorna. Riktigt bra mat fick vi

20130809-005901.jpg

och det var skönt att sitta på den skuggiga innergården. För det är varmt fortfarande. Så varmt att svett tränger ut ur porer jag inte visste fanns.

Hemma väntade L, alldeles övergiven i badhuset, eftersom vi hade låst och tagit med oss nycklarna när han var ute och handlade. Men där låg han i loungemöbeln under takfläkten och hade det nog trots allt ganska bra. Vi andra krängde snabbt av oss de inte alltför fräscha marknadspaltorna och hoppade ner i det turkosblå. Trettio grader varmt vatten som känns svalt mot huden säger en del om vilka temperaturer det handlar om i luften. Sällskap fick vi av familjen L, som också de trampar svensk mark efter en lång sommar härnere. En apéro hos Madame och Monsieur H hanns också med innan dagen var slut, för det gäller ju att krama ur det sista ur allt fint vi ägnar oss åt i Murviel innan verkligheten hemmavid gör sig påmind.