Alldeles väldigt välkomna gäster i trädgården

Etiketter

, ,

Väntar på gästerna i skuggan undan eftermiddagssolen

Väntar på gästerna i skuggan undan eftermiddagssolen

Så blev L firad till slut, en dryg månad efter den faktiska födelsedagen. Med skaldjur och en massa annat gott som Outi och Magnus från Chez Amis hade fixat och tagit med.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma i sin trädgård blickade födelsedagspojken själv  ut över ägorna, med panamahatten på svaj och gudfaderblick, utan att själv behöva stå för matlagningen den här gången:

IMG_7403

Nu är dessutom bilden komplett, eftersom han fick en käpp värdig varje patron med Marlon Brando-aspirationer av bygrannarna K och M.

Kvällen var ännu en ljum variant och vi hann avhandla både stort och smått innan det till slut var dags att bryta upp.

IMG_7402

IMG_7413

IMG_7414

Termitproblematiken, tex, diskuterades ingående. De otäcka små krypen kan hinna ställa till det rejält om man inte ser upp! Särskilt riskabla är knarriga gamla klenoder inhandlade på Emmaus eller på någon av alla otaliga brocantes du hittar i byarna och längs med vägarna. Då kan det vara bra med uppfinningsrika vänner som ser till att vara beredda på allehanda sätt, om det skräckinjagande vita pulvret skulle upptäckas under klenoden…

IMG_7415

Bara att fylla med termitmedel och spruta in i termithålen, så är det ordentligt färdigätet för de små kräken!

Vi fick dock lite andra associationer vid anblicken av sprutan och kanylerna bland matrester och tomma vinpavor på middagsbordet…

IMG_7419

Var de kom ifrån? Bara att springa in på närmaste franska apotek och införskaffa, enligt uppgift!

Alldeles väldigt ovälkomna inkräktare i lustgården

Etiketter

, , ,

Det är varmt. Sommarvarmt. Och vi är många som trivs då:

 

De där blommorna hade inte slagit ut igår men idag har de fått glädjefnatt. Apelsinträdet är översållat med ljuvliga knoppar och utslagna blommor, som jag upptäckte först idag. Bina surrar runt det men tyvärr är det inte bara jag och bina som är förtjusta:

 

Ohyra!!!

Ohyra!!!

Så härmed förklarar jag krig. De skall fördrivas. Snabbt och skoningslöst. Såpavatten som när rosenbusken angrips av löss? Jag googlar och får svaret att såpavatten fungerar även på apelsinträd. Så föreslås en blandning av såpa och antiseptisk neemolja – tydligen en olja  från ett sorts mahognyträd och en vanlig ingrediens inom ajurvedisk medicin. Får se var jag kan få tag i det härnere på de franska breddgraderna. Får fråga Bertrand. Han vet allt. Tror jag.

Tillsvidare får det duga med rent såpavatten. Omedelbar åtgärd är det som gäller.

IMG_7380

Efter uträttad krigföring lugnar jag ner mig med lite retrohängning av tvätt:

Visst är de fina, nyporna från Nacka Byggnadsvård?

Visst är de fina, nyporna från Nacka Byggnadsvård?

Grodkonsert under fullmånen

Etiketter

,

Vi åt en lätt sallad ackompanjerad av ostar och kallskuret till middag idag. Ett glas kallt rosé till det och stilla samtal medan solen försvann bakom granntaket. Läste lite om La Belle Èpoque i Tête à tête, stickade och njöt av den ljumma kvällen. Så kom bygrannar på besök, ännu ett glas ljusrosa slank ner och tillsammans förundrade vi oss över hur varm dagen varit och hur somrigt det känns att sitta ute fortfarande när klockan passerat nio och termometern fortfarande visar 20 grader. Sådana nätter som på svenska breddgrader brukar kallas tropiska och som i bästa fall bara inträffar under en handfull sommarkvällar varje år.

Här kan de upplevas redan i mitten av april.

10169149_10152406100248420_160645009_n

Grodorna har party varje kväll och sjunger för fulla halsar under fullmånen. En och annan fladdermus gör dem sällskap, liksom en hoper fåglar av alla möjliga slag. Svalorna har dock inte riktigt kommit igång ännu men den ensamma ugglan är med och slåss om utrymmet. Det är ett jädra oväsen!

Alldeles nyss gick vi in. Imorgon blir det uppstigning tidigt, eftersom det är vardag och jobburken är full av måsten. Skall ringa skolan och chefa på distans, sedan flyttar kontoret ut på gårdsplanet nedanför huset, innan lunch och siesta tar vid. Känns inte så betungande att behöva arbeta när det sker i sådan miljö.

Snart en ny dag i Murviel

Etiketter

,

IMG_7347

I år är vi på plats i rätt tid för att kunna njuta av prakten från den taniga rosenbusken, som verkar må bättre till slut. Kanske är den glad över ljuset den får på sig efter att Bertrand ansat träden ovanför den? De utslagna blommorna doftar intensivt, men det verkar jag inte vara ensam om att gilla, så imorgon blir det såpaspray så att inte ohyran tuggar i sig alla knopparna som väntar på att få slå ut i samma prakt som de mer försigkomna släktingarna på samma blomstjälk.

IMG_7351

Vårt nyplanterade smultronträd har små kart och ser ut att må bra det också. Jag hoppas att jag är på plats när det växer till sig och frukterna skiftar färg. Det kommer att bli fint med det gula, orangea och röda mot det mörka bladverket. Jag är inte överdrivet förtjust i trädgårdspyssel för egen del men njuter alldeles väldigt av det färdiga resultatet. Gärna från en skön stol med utblick över ägorna. Så fick det därför bli denna vår första kväll i murvelträdgården och jag blev sittande länge i den sena solen med bassängvattnet glittrande framför mig. För kallt att bada i, åtminstone för mig, men fint att titta på. Perfekt plats också för min återupptagna hobby där det krävs mycket ljus numera. Ögonen har visst blivit lite äldre sedan senast det begav sig…

IMG_7346

Jag hade glömt hur vilsamt det är att se något växa fram i händerna och ju intrikatare mönster, desto bättre. Helst norskt, förstås, för rötterna kallar. Medan jag satt där och lät pinnarna jobba, letade sig dofter från grillen fram till näsborrarna. Färsk dourade ovanpå flisor från ansade vinrankor på glöden smakade så bra när den hamnade på tallriken att bilden inte blev tagen förrän sagda fisk var uppäten.

IMG_7344

Den tidiga morgonen börjar nu göra sig påmind och det är dags att krypa till kojs. Fönstret öppet mot trädgården förstås och sval nattluft som sveper in från den mörka trädgården. Imorgon är det en ny dag i Murviel och den ska jag visst få vara med om.

Känslan

Etiketter

,

… när planet tar mark bland vinfälten en halvtimme före utsatt tid och det är mulet men molnen hinner skingra sig lagom tills Murviel tornar upp sig i fonden. Eller när vi öppnar den gamla porten och kliver in i vårt hus, där allting ser ut precis som när vi lämnade det. När fönsterluckorna öppnas och förmiddagssolen dansar in över travertinen.

Känslan när fötterna möter det knastrande gruset och tar dig med uppför stentrappan i trädgården och solen värmer medan flygfäna för oväsen i de ansade träden. När poolen öppnas för första gången i år och du slår bort spindelväven som attackerar dig när du öppnar duschrummet i badhuset. Vattenslangen som snabbt sköljer bort både spindlarnas idoga arbete och konstruktörerna själva. Det där sista kanske en smula onödigt men resultatet av våryster och omedelbar städiver.

Den känslan.

Och den där du efter avslutad rundtur i trädgården konstaterar att det växer.

10250877_10152402997203420_225992357_n

Att det beramade blodregnet för några veckor sedan lämnat sina spår men att trädgården i allt väsentligt bara är att ta i anspråk igen. Att första glaset rosé hos grannarna markerar invigningen av säsongen och att vi på vägen därifrån kan proviantera på den lilla marknaden på torget

10259582_10152402997198420_23362694_n

Att det bara är första dagen ännu så länge. Att hela påskvistelsen ligger framför oss.

Den känslan. Obetalbar är den.

12 timmars arbetsdag…

Etiketter

,

…förra onsdagen. Visst var jag trött men på ett bra sätt. Jag stod inför styrelsen och presenterade läget, ivrigt påhejad av chefen. Han utmanar mig. Får mig att tänka till, att ta mig ur dödlägen.

– Berätta vad du gjort, vad du åstadkommit, säger han, och jag inser hur viktigt det är att ha någon som ser klart åt dig när du inte riktigt klarar det själv. Det kändes som något av ett reningsbad och jag kunde bocka av ännu en att-göra-sak från min lista. En avbockning som förde mig ett steg närmare mot avfärd. Mot påsksemester. Mot Murviel.

Nu återstår dokumentation  och månadsrapport, sedan blir det lugnare igen en liten stund.

Och så blir det Murviel. I tio härliga dagar. Med vänner. Med L. Och med ljuvliga E – hur fint är inte det?

Påsk. Tolv och en halv grad i poolvattnet under förra årets marspåsk:

Öppnande av poolsäsong 2013

Öppnande av poolsäsong 2013

Hur blir det i år, tro? Kommer jag att bada? Tveksamt…

Men påsklunch blir det. Hos bästa bygrannarna. Med bästa expatriot-semester-deltidsboende-vännerna.

image

Så härligt och så långt från vardagen det är. Skall vila i och njuta av det. Snart.

 

Languedoc på Lundbergs konditori

Etiketter

,

Hela klanen var samlad i helgen och vi festade. Firade bonusfrun som fyllde 40 och glömde världen för några ljuvliga lördagstimmar. Det är vår i Stockholm och på alla sätt precis så där ljuvligt som jag vill att det ska vara. Knoppar, späd grönska och sol. Ljuset över Stockholm och alla älsklingar samlade på ett och samma ställe för en liten stund. Fast nu är det tyst på sjätte våningen. Bara hunden och jag.

S tillbaka i Skåne, L på Västkusten för några dagar, E i Heidelberg. Men E och jag hann dock med en kombinerad lunch/fika på Lundbergs konditori i Gröndal innan han satte sig på planet söderut i eftermiddags. Vardagslyx på hög nivå, liksom det var i fredags när J besökte skolan och hjärtan lyssnades på med rosa stetoskop.

E tog med sig gratistidningen Metro till konditoriet. Resejournalisten på tidningen visade sig ha hittat rätt, eftersom dagens resereportage tog sin utgångspunkt i Béziers, som omväxling.

image

 

Inte Rivieran. Inte Paris.

Béziers.

Fattiga staden som inte lyckas locka områdets besökare in till staden för en aldrig så liten glass.

Inte så informativt, kanske, men roligt att ”vårt” område får lite utrymme i svensk press. Languedoc är värt det.

Om du frågar mig.

Så tycker jag det.

Blir det turistinvasion nu, tro?

Stränderna är långa och breda, bergen många. De skall nog få plats, turisterna. Men invasion? Äsch, det krävs nog mer än en försiktig artikel i Metro för att så skall ske.

Putting ”a Dying Town Back on Its Feet”

Etiketter

, , , , , ,

Det har varit borgmästarval i Frankrike. Med ansenliga framgångar för Marine Le Pen. Vår del av Frankrike är inte förskonad och vi har mer än en gång blivit varse hur det förhåller sig. Alltifrån vinfarfar på gården Ravanès alldeles nästgårds, där jag och mitt sällskap hamnade i en diskussion om invandring mitt i vinprovandet en vacker oktoberdag för ett och ett halvt år sedan

IMG_2994

till gubbarna från Front Nationale, som delade ut flyers i Montpellier häromsistens.

IMG_7228

På Domaine de Ravanès styrde vi diplomatiskt tillbaka samtalet till de goda vinerna, när monsieurs främlingsfientlighet stack fram sitt fula tryne. Det var ett intressant besök ändå eller kanske just därför, för det visade sig att familjen var en av de många franskättlingar som flydde från Algeriet på sextiotalet och att motvilligheten, eller hatet, för den delen, hade sin upprinnelse där, i familjetragedien. Det är inte helt enkelt men det går naturligtvis inte att ursäkta rasism ändå, oavsett hur den en gång tog sin början. I synnerhet inte med tanke på hur länge sedan det börjar bli. Men precis så fungerar det väl oftast – ett osande hat som övergår i en nedärvd bitterhet genom flera generationer, ordentligt rotat och inte längre ifrågasatt.

Béziers, vår närmaste större stad, har jag ännu inte lyckats få grepp om. Den känns ruff, bitvis rå och lite bortglömd, trots att den kunde vara hur charmig som helst.

IMG_0420

Just det vill en av borgmästarkandidaterna ändra på. En gång var Béziers en tummelplats för parisisk societet, ditlockade av ett rikt kulturliv med otaliga teatrar, Paul Riquets imponerande paradgata och många välrenommerade(!) bordeller. Vinpengarna flödade och staden var rik.

Så slog phylloxera till och Béziers övergavs. Nu är den Frankrikes fjärde fattigaste och det märks.

Området saknar inte turister, konstaterar borgmästarkandidaten men ytterst få hittar in till Béziers. De som suttit på den politiska makten de senaste 18 åren har inte lyckats vända den trenden. Kan Robert Ménard, utmanaren, ändra på det? Kan han väcka liv i den döende staden?

Han har chansen nu. Han rönte framgång i valet. Han säger sig vara opolitisk, men stöds bland annat av Front Nationale och säger sig sympatisera med många av Le Pens idéer.

Han vill göra Béziers till en stolt stad. Och vem vill inte vara stolt över sin stad?

Bra grogrund för högerextrema strömningar, alltså. Trötta husfasader och hög arbetslöshet. Allt fler som inte klarar att betala kommunalskatten. Stängda caféer och tomma affärslokaler.

Ménard, mannen som en gång grundade Reporters sans frontiers, vill ändra på det. Öppna upp staden. Släppa in ljus och bryta segregeringen för att få staden att kännas trygg igen. Det går inte att integrera alla, säger han.

Han är inte rasist men sympatiserar med Le Pens idéer.

Han är inte rasist men säger att det inte går att integrera alla.

Menar han att arbetslösheten sjunker om invandringen begränsas mer än vad som redan sker?

Blir husfasaderna vackrare med färre immigranter? Caféerna fler? Butikerna?

Ménard är kontroversiell men inte politisk. Menar han.

Jag är skeptisk.