Ett fint nu och ett efterlängtat sen

03 lördag Maj 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Klockan har passerat midnatt, diskmaskinen surrar i köket, de sista ljusstumparna kämpar för sin överlevnad, L har lagt sig och hunden snarkar i soffan. Jag tycker om de där sena ensamma stunderna, när tankarna får fritt spelrum och kan ge sig iväg åt alla möjliga håll. Många gånger är de stunderna mina allra mest kreativa. Så har det alltid varit. Jag kan känna mig smått filosofisk, lite vemodig ibland eller, som ikväll, förundrad över allt jag har omkring mig. Och tacksam. Över nuet.

Kvällen har tillbringats med allra finaste J och murvielvännernas till Stockholm nyinflyttade dotter. Vi har pratat om Murviel, förstås, och om Sydafrika, där gästen tillbringat det senaste året och om lille Mini, som lyckas göra mig alldeles fnoskig fastän det dröjer ända till efter sommaren innan han får göra storstilad entré.

Fast idag for jag och de blivande päronen till Den Stora Barnvagnsaffären och bokade en Emmaljunga med skuttande får med knasiga ben i fodret. Jag skall bli mormor. Jag skall få skämma bort en liten pojke. Jag säger det högt för mig själv och blir rentav lite gråtmild. Det är så stort.

Funderar på vilken färg han skall få på Bugattitrampbilen från Gepetto i Aigues Mortes?

image

Om vi skall bygga en carport invid den planerade lekstugan i murvelträdgården? En båt till poolen, kanske? En dockvagn?

image

Nä, jag skojar bara. Tror jag nöjer mig med att sticka ett par sockor. Till att börja med.

Ett besök på Noilly Prat

01 torsdag Maj 2014

Posted by in Byliv, Utflykter

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

… blev det inte. Vår vädergrå påskdagsutflykt slutade istället i hamnen i Marseillan, där vi fick in havsmat i alla de former och därtill vitt vin, som inte var Picpoul, eftersom den produkten bara gick att få in på helflaska. Riktigt så törstiga var nu inte de två av oss som inte skulle ta plats bakom ratten efteråt, så det fick bli en halva husets.  Inte var det plonket mycket att hurra för, men maten var ok och vårt hörn av restaurangen var mysigt. Packat med matgäster som jagats in av den kalla vinden utanför var Entre Ciel et Mer i alla händelser. Jag tittade in på TripAdvisor efteråt och kunde konstatera att recensionerna inte är alldeles översvallande…

Marseillan skall dock få fler chanser av mig för den där lilla hamnen kan jag tänka mig att njuta av när vädergudarna är på bättre humör.

Med havsmat och plonk i kistorna styrde vi sedan stegen mot Noilly Prat bara för att konstatera att där var det påskstängt. Snopet men inte helt oväntat, så vi satte oss i bilen och åkte hem. Hade vädret varit bättre, hade vi nog dristat oss till en kaffe och några kulor glass invid kajen medan den färgglada påskparaden marscherade förbi. Men bara åsynen av de mest lättklädda karnevalsutstyrda deltagarna i paraden fick mig att börja huttra, så vi vände Marseillans säkert alldeles förträffliga byfest ryggen och for tillbaka till Murviel. Där väntade bygrannarnas takterrass och en rafflande darttävling – som mitt team inte vann men nästan – följt av Mr Selfridge på TV hos nästa bygranne.

10270146_10152424909853420_1851133620_n

Livet när det levs på en pinne; det lever jag i Murviel. Murvielpatriotismen vet inga som helst gränser. Jag är blind för eventuella bybrister och ser bara det som jag tycker om. Himla skön inställning, faktiskt. Skall försöka överföra den till den del av mitt liv som inte skildras här. Bra det livet också för det mesta, men på sjätte våningen är vinet liksom mer utspätt…

Trädgårdspysslet som kom av sig – om en stor markis som hamnade i poolhus

26 lördag Apr 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Dagen har tillbringats på balkongen…

10264610_10152435336588420_491824900_n

Säsongsinvigning av balkong med languedocvin i faugèresglas på duk inhandlad i Béziers sommaren 2000

Ingvars fina evighetsblommor i gammal kopparkruka kommer att klara långa sommarvistelser i murvelhuset

Ingvars fina evighetsblommor i gammal kopparkruka kommer att klara långa sommarvistelser ensamma när vi är i murvelhuset

och först nu, under sen eftermiddag, blev vinden som nästan alltid snor runt balkongen på sjätte våningen under sena eftermiddagstimmar lite kylig. Alltså förflyttade jag mig in i lägenheten för att istället drömma mig bort till det där som också är hemma. För en vecka sedan var jag fortfarande där. Med E, L och alla i den brokiga skara expatrioter och fransmän som blivit våra vänner sedan murvelhuset blev vårt. Påskaftons förmiddag tillbringades i trädgården medan lunchförberedelser pågick några hundra meter längre upp i byn. E njöt av värme och sol under parasollet

10287205_10152435367143420_1005075618_n (3)

men bara minuter efter att bilden togs, svepte en tornado fram över trädgården, lyfte med sig parasollet på sin färd över poolhustaket och släppte ner det i grannens trädgård. E såg sig yrvaket omkring, letade inne i poolhuset efter det försvunna parasollet, kliade sig på hjässan och gav sig sedan ut på parasolljakt tillsammans med L, som bevittnat dramat från köksfönstret. Parasollet hittades och återbördades till de egna ägorna men utan den del som sätts i parasollfoten. Den är och förblir borta. Vad vi vet, har ingen träffats av det flygande parasollröret men var det hamnat har vi ingen aning om. Squatters, gendarmer och tornados – det är förknippat med stor dramatik att vara ägare av franskt viste!

Lite omtumlade, skakade och något visare av skadan, fattades sedan det informerade beslutet att inte lämna den nyinförskaffade markisen ute medan vi själva for norrut. Inga betongklumpar hade nämligen införskaffats och det kändes som att utmana ödet att lämna den utan fast förankring i marken:

Om det duger i Mèze... eller nej, riktiga betongklumpar får det bli

Om det duger i Mèze… eller nej, riktiga betongklumpar får det bli

Istället bars den till hälften monterade markisen in i poolhuset där den får stå i väntan på vår ankomst i juni:

Men då skall den ut och ge skugga åt matplatsen, som fått ett nytt bord med ledig plats för minst tio hungriga samtidigt:

 

Äpplarö klaffbord från IKEA i Montpellier

Äpplarö klaffbord från IKEA i Montpellier

Kan knappt bärga mig.

Efter solsken kom det regn

23 onsdag Apr 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Byliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Tio dagar i sydfransk härlighet är till ända och jag är tillbaka i vardagen igen. Hunden ligger bredvid mig, jobbet är kvar där jag lämnade det och solen skiner. Intensivt blå himmel utanför fönstret men det har inte varit en helt varm dag idag. Fast det gör ingenting för ljuset får livsandarna att dansa snoa ändå.

Murvieldagarna, däremot, var högsommarvarma ända fram till påskdagen, då gråvädret tog över. Bra för de kommande produkterna som skall fylla på vinböndernas förråd i höst, konstaterade vi murvielbor när vi förvånat drog in sandalklädda fötter från blötan och raskt fick på dem något mer heltäckande. Jackan, som hängt på en krok hela veckan, åkte på igen men riktigt rätt kändes ju inte det.

Dagen innan, dvs påskafton, hade bjudit på väder av ett helt annat slag och vi satt länge, länge med vår påsklunch ute på en solig terrass.

Vi mumsade svenskt, drack mestadels franskt och fick sötsaker efter sillarna och Jansson,

Svensk punsch i äggskalet
Påskäggsgodis
Pouzac levererade, förstås
Tabberaset över för denna gång

Rackarns trevligt var det och vi samlades på samma terrass som förra året, så nu är det en tradition. Kan undra vad det blir för dessert nästa påsk…?

Vägen hem gick via utsiktsplatsen vid kyrkan

Vägen hem gick via utsiktsplatsen vid kyrkan

Så läggs påsken till handlingarna

22 tisdag Apr 2014

Posted by in Byliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

IMG_7448

Det har varit mycket att stå i under påskhelgen och jag har inte alls hunnit blogga som det var tänkt. Det har till och med gått så långt att jag fått propåer från en och annan som brukar titta in hos mig på Murvielklotter med en stilla undran om det har hänt något.

Mår bloggarn kanske inte bra?

Vi-vet-nog-att-du-är-därnere-och-härjar-så-varför-berättar-du-inget?!?

Typ så.

Fast då kan jag berätta att det var ju just det att jag umgåtts och haft det så bra att timmen hunnit bli alldeles för sen för tangentknatter. Egentligen är den det nu också, timmen. Sen, alltså. Fast nu vill jag istället krama ur det allra sista av vistelsen här, för imorgon bär det av till sjätte våningen igen. Alltså sitter jag i vårt tysta vardagsrum och sorterar tankarna medan L redan gjort det enda kloka och gått och lagt sig. E skjutsade jag till Montpelliers flygplats tidigare idag och han är redan tillbaka i Heidelberg. Vi försökte oss på en tur till Sète på vägen till flygplatsen, men fick vända om, eftersom det var allför många fler än vi som bespetsat sig på en lunch med utsikt mot vackra fullriggare på tillfälligt besök i hamnen.

Snabb kursändring mot Bouzigues för en skaldjurslunch fick det bli, tänkte vi. Men det var vi inte ensamma om heller, så efter en liten stunds irrande gav vi upp och for till Mèze, för där finns det många parkeringsplatser. Och skaldjur. I Mèze fick vi vår lunch till slut, innan det var dags att säga hejdå för den här gången. Fint med ätteläggar på besök och alltid lite ledsamt när de far iväg igen.

Kvällen har ägnats åt en pratstund hos familjen trädgårdsmästare, följt av en avskedsaperó med M & K. Så lite pyssel och inspektion av ägorna, följt av lite hejdåprat med ytterligare några fina bygrannar. Så packning på det, inflyttning i nya vitrinskåpen

Borgsjö från Ingvars butik i Montpellier

Borgsjö från Ingvars butik i Montpellier

och lite tvätt, köksskrubb och några varv med snabeldraken.

Så ni förstår ju själva.

Att dela med mig av upplevelserna har helt enkelt fått vänta. Men nu ligger de på kö, inläggen. Hemifrån, när jag sitter där på sjätte våningen och trånar, skall jag berätta om påsklunchen, om ett försök att besöka Noilly Prat i Marseillan, om regn som inte ville sluta, om pilkastning på takterrass, om Mr Selfridges, om franska barn som inte får tilldelas hurringar på svenska gator och om en stor markis som hamnade i ett poolhus.

En sån cliff hanger, va?

Men – to be continued – nu går jag och lägger mig.

När du jagar efter skugga och hittar andra trevligheter

18 fredag Apr 2014

Posted by in Inredning, Min franska trädgård, Shopping

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

Häromdagen for jag iväg med Outi och Magnus från Chez Amis till grossistfirman Metró. Enligt ryktet skulle där finnas en rejäl markis till ett överkomligt pris, så det verkade vara ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Matplatsen vid poolen behöver skugga redan så här års, nämligen. Så vi for iväg, hämtade upp ännu en hugad shoppare i Magalas och möttes inne i butiken av det franskaste av allt franskt;

Bubbelprovning!
Lyckliga madamer frotterar sig med vinexperterna
Riktigt, riktigt gott Limouxbubbel

Vinbonden blev alldeles till sig vid åsynen av A, kysste på hand och vips fick två kartonger bubbel följa med därifrån. Civiliserat, om du frågar mig.

Så passerade vi fiskdisken,

IMG_0014

och köttavdelningen

IMG_0018

och vidare förbi vinhörnan och jag, som inte är alldeles lättflörtad inne i matbutiker, blev alldeles till mig. Så hittade jag vad jag kommit dit för att köpa, bokade raskt upp markisen och for därifrån.

Taupe

Idag for L dit med Outi och Magnus (och nej, det finns ingen ände på deras hjälpsamhet) och hämtade hem trofén. Imorgon skall den monteras upp. Resultatet av det arbetet får väl redovisas imorgon, antar jag. Om vi hinner, vill säga. Det är ju så mycket att stå i hela tiden härnere; middagar, apèroer och imorgon är det traditionell påsklunch på Rue Joseph Lavagne.

Och nyss har jag hämtat E på flygplatsen i Montpellier. Det är fint nu.

Lagens långa arm

18 fredag Apr 2014

Posted by in Byliv

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Ovälkomna gäster kommer i alla former och storlekar. De som sätter sig på apelsinträd hanteras bryskt och bestämt men ändå utan alltför stora åthävor. Men för dem som klättrar över staket från ödetomter krävs män i blåa skjortor, grova kängor och fasta handslag.

gendarmerna

Vi hämtade gendarmen idag.

Inte för att vi är rädda eller för att vi själva sett någon röra sig i trädgården. Det törs de nog inte när de ser att det är folk i murvelhuset. Men när vi kom förra lördagen upptäckte vi att någon vridit sönder veven till jalusin vid uteköket. Jalusin var dessutom öppen en liten bit, så antingen blev de störda eller också var de så våldsamma med vredet att det gick sönder med en gång.

IMG_7386

Grannar har kliat sina hjässor tillsammans med oss och kommit med konstruktiva förslag på lösningar men tillslut tog vi hit en mycket hjälpsam fransk hantverkare, som vid åsynen av detta tillhåll på granntomten…

Mysigt...

Mysigt…

… föreslog omedelbar kontakt med gendarmen. För de vill säkert veta det, sa han. Så att de kan patrullera och hålla koll. Vi insåg att han nog hade rätt i det, så sagt och gjort; lagens långa arm tillkallades, vilken var på plats föredömligt snabbt.

Jaha, sa de, la maison secondaire; hur ofta är ni här? Var kommer ni ifrån? Kallt i Sverige, väl?

När de åkt härifrån,

Iväg igen efter väl förrättat värv

Iväg igen efter väl förrättat värv

… kändes allt tryggt och bra igen. Inte skulle jag vilja vara en squatter som ertappas av de båda myndiga gendarmerna – de är säkert lika stränga när det gäller, som de var trevliga och hjälpsamma mot oss in our hour of need.

Franskt byliv. Finfint på alla sätt och vis för en svensk tillfällig expatriot, som får behålla sina naiva glasögon framför de ljusblå ännu ett tag till!

 

 

Sådärja!

16 onsdag Apr 2014

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Du kanske har undrat, kära läsare, över frånvaron av småtrevliga skildringar av allehanda utflykter i environgerna? Det kan bero på att det inte gjorts några. En av anledningarna till det är att trädgården fjäskar, bröstar sig och pockar på uppmärksamhet. Eller på att akacian blommar och tävlar med apelsinträdet i att dofta förföriskt.

IMG_7421 (2)

En annan på att jag inte haft något behov av att förflytta mig härifrån när solen värmer och himlen är alldeles utan en endaste liten prick. Men allra mest beror det på att jag jobbat och inte haft så mycket tid. Jag har skrivit verksamhetsrapport och ekonomisk månadsrapport. Mejlat, attesterat fakturor, ordnat med avtal, jobbat ikapp. Och slutfört avrapportering till Skolinspektionen. Åtta olika dokument, ett för varje nedslag och så ett som sammanfattar hela klabbet. För den som inte orkar bry sig om detaljerna. Eller bara vill få överblick.

Jag har gått upp tidigt varje morgon. Jobbat fram till lunch. Tagit en lång siesta under parasollet med blaskor och bra bok. Fortsatt en stund under tidiga kvällar. Men nu loggar jag ut och tar påsklov. För en liten stund sedan bockade jag av det sista på att-göra-listan, fick ett glas gott för att fira, pustade ut och nu sitter jag här och pöser – så nöjd med mig själv att jag nästan är sprickfärdig.

Imorrn blir det shopping på förmiddagen och en eftermiddag helt och hållet fri från allt vad måsten heter.

Det du. Och i de här environgerna.

Saknar bara älsklingarna, utspridda som vanligt, och jycken; den senare smörjandes kråset på Pensionat Paradiset.