Hur skall jag sammanfatta en dag som denna? Två dagar sedan jag lämnade Murviel med en stegrande oro gnagande i magtrakten. Den nådde visserligen aldrig full styrka men plågade mig en smula ändå. Men någonstans fanns ändå en insikt av något slag om att jag och medarbetarna på jobbet hade tagit rejäla kliv bort från det hotande vitet för vår skola. Protokollet från Skolinspektionens besök i början av juni ingav ett trevande hopp och när beskedet kom i förmiddags fick vi rätt i vår försiktiga optimism. Ja, mer än så, faktiskt. Vi hade nog trott att ett vite skulle utdömas men att summan skulle vara lägre än den hotfulla halvmiljon som sattes i april. Istället hävdes hotet helt och hållet. Sju av de tidigare tio punkterna är nu godkända och de tre som återstår är, som inspektörerna uttryckte det ”av dokumentationskaraktär”, om än med ett nytt betydligt beskedligare vitesföreläggande om 100.000.

Inspektörerna beskrev sedan hur de sett stora förändringar och stadiga förbättringar för varje gång de varit hos oss och att engagemanget och beslutsamheten är så påtaglig att läget nu känns så stabilt att de kan släppa viteshotet och ”skruva ner” rejält. De beskrev studiero och fin stämning och en personalgrupp som tillsammans med ledningen känns enad.

Jag väljer att använda min frankofila blogg för att beskriva just detta, eftersom det inte framgår helt av det nya beslutet och för att jag är så in i vassen lättad över att äntligen kunna säga att nu ror vi iland det här helt och hållet. Jag kan säga det utan att tveka, utan att darra på manschetten. Jag får lämna ifrån mig en välstädad verksamhet, duka fram fint för min efterträdare och kliva av med en gigantisk suck av lättnad. Vi har avvärjt hot om stängning och sedan ett drygt vite och vi har vunnit respekt för våra ansträngningar.

Med förnyat självförtroende skall jag nu mer aktivt leta ny sysselsättning. Vad det blir är en öppen fråga.

Men först skall jag vara ledig.

På begäran börjar jag med efterlängtat umgänge med Bertil nästa vecka (förlåt Murviel, du får klara dig utan mig till 11 juli). Päronen har semester och föräldraledigt och efter det senaste årets turboliv har vi lite tid att ta igen. Bäst att passa på.

Jag är smått euforisk, känner jag. Befriad. Lite ny, rentav.

Bonne nuit, mes amis!