Kategoriarkiv: Hantverkare

På plats, äntligen

29 lördag Feb 2020

Posted by in Hantverkare, Inredning, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Vaknar tidigt av en tapper sol som envist försöker bryta igenom molntäcket medan fönsterluckorna slår i en vind som annars inte märks. Fönstret står lite på glänt och morgonluften genom det är sval.

Det är lördag morgon i Murviel och jag har absolut ingenting inplanerat. Jag drar på mig mina merylbrallor och målar plankbitar med färgprover jag köpt hos Helen på Le Studio des Artisans i St Chinian,

Elephant’s Breath, Dove Tale eller Charleston Grey till köksskåpen och Skimming Stone till väggarna i det stora rummet;

De vattenbaserade färgerna från Farrow&Ball håller på att knuffa undan planerna på att måla luckor och lådfronter med linoljefärg.

Av praktiska och tidsbesparande skäl.

Visserligen fäster linoljefärgen alldeles utmärkt på de glatta ikealuckorna men torktiden är lång och tiden knapp. Det är ingen bra kombination, har jag kommit fram till. Jag får spara det där vällustiga linoljemåleriet tills jag gått i pension men just det ser jag inte på horisonten än på ett tag.

När jag tog flyget ner för några dagar sedan kände jag mig ledbruten och trött. Jag hostade fortfarande och var rädd att de kanske skulle slänga mig av planet av rädsla för Corona. Och visst drällde det av munskyddsförsedda resenärer på CDG – fler än vad jag någonsin sett förut och åtskilliga av dem var dessutom alldeles bestämt européer – men min hosta hann stilla sig, så ingen tog någon notis om mig. Älskade J fixade till slut astmamedicin till mig och det, troligen i kombination med att få vakna av morgonsolen genom sovrumsfönstret i Murviel, gjorde susen.

I onsdags morse…

Nu känner jag mig därför så gott som frisk och livsandarna återvänder. Sakta men säkert tar jag mig an de uppgifter jag föresatt mig innan jag åkte ner. Igår for jag i vår skakiga gamla Ford till AS de Carreaux i Pezenas för att köpa kakel.

Med Annelies, från Maison de Deux, benägna hjälp var kaklet redan utsett med hjälp av hemsidan och på plats kunde jag konstatera att både nyansen och ytfinishen stämde med vad jag hade tänkt mig;

Alltså står nu en stapel kakel och väntar på François när han kommer för att lägga sista handen vid köket nästa vecka.

Innan dess skall även en köksfläkt införskaffas och det får bli måndagens uppgift. Då skall även en tur till IKEA klaras av för införskaffande av diverse komplementerande köksprylar.

Vad mer?

Jo, spis och ugnar har bränts av och testats. Till belåtenhet, skall tilläggas, efter en aldrig så liten fadäs med grillfunktionen i lilla ugnen härom morgonen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bubbelkranen har invigts med hjälp av bästa bykompisarna,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och jag har plockat in apelsiner till lördagsmorgonens frukost från apelsinträdet i terrasseringen.

Mugg från Milla keramik

Efter åtta år och på nionde säsongen, verkar apelsinträdet äntligen ha bestämt sig för att bära någorlunda rejält med frukt.

Mogna apelsiner…
… och en mandarin från nya citrusträdet!

Jag kommer att kunna plocka in en apelsin om dagen under hela vistelsen här, har jag räknat ut, och det är minsann inte illa! Jag hittade till och med en fallfrukt!

Det kommer att ta mig en bra stund innan jag slutar fascineras över att kunna gå ut i min egen trädgård och plocka apelsiner till frukost!

Trädgården har för övrigt fått sig en rejäl ansning sedan vi var här sist. Vildvinet, som klättrat på grannladans mur, är borta;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Träden är nedklippta,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och trädgården badar i ljus;

Visst ser det lite naket ut och visst ser jag nu mer av grannens inte alltför vackra lada,

men numer vet jag ju hur snabbt allting växer här. I sommar kommer träden att återigen skänka skugga men vildvinet kommer aldrig mer att tillåtas växa lika ohämmat igen. Det frodiga vildvinet visade sig nämligen vara oerhört populärt som fristad för byns gnagare. Jag tycker inte om gnagare. Varken i källaren på Tjörn eller rännnande runt i murvelträdgården om nätterna.

En ny säsong står för dörren. Ännu har jag många dagar på mig att förbereda inför den. Och hur fint är det inte att få skrota runt och tänka på alla älsklingar som skall befolka ägorna i sommar!

Ett svalkande kylskåp är bra att ha till hands när en tröttnat på poolen för en stund

Sommar är det ju om alldeles snart, dessutom!

Det är visst vår nu

22 lördag Feb 2020

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, huset på ön, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Det står så i tidningen. Att det är meteorologisk vår ända upp till norra Värmland. Det kan enligt uppgift inte bli vår förrän efter 15 februari men med tillräckligt många  dagar efter det datumet, så är den ett faktum. Och då betyder det att vi inte haft någon vinter denna säsong. Det passar mig egentligen alldeles utmärkt, om det inte vore för att det inte är som det borde. Det skall trots allt vara vinter i några månader på våra breddgrader.

Februari 2019

Också den gångna hösten var ovanlig med sin brist på ordentliga höststormar på rad. De har kommit nu istället. Nu avlöser de kraftiga vindarna varandra och vädret är ombytligt, opålitligt och lömskt. Som i mars. Solen värmer den lycklige som hittar en husvägg i lä men vinden från havet är isande kall och ingenstans kommer vi undan den. Den bråkar med Kerstins päls på våra promenader och jag drar upp krage och huva på min tjocka dunjacka för att slippa frysa.

Samtidigt är det något med den där nariga, frustande vinden som får havet att skumma och koka, som får mig att känna ett slags lugn. Det är bara att förhålla sig till det. Sådana vädrets makter rår du inte över. Utanför min kontroll, helt och hållet. Och det är lite skönt mitt i allt det som jag upplever att jag måste ha kontroll över.

Nu är det bara dagar kvar tills jag tar med mig min envisa hosta och drar till Murviel.

Tröjstickning i solen vid stängd pool, februari 2019

Till vårt halvfärdiga kök och till ännu mera vår, även om väderprognosen ser något ostadig ut. Jag hoppas att jag kommer ner till en spis som fått vederbörlig tillsyn och rätt kopplingar av François auktoriserade elektriker och jag hoppas spisen passats in ordentligt på sin plats. Att kylskåpet fått sina passbitar hoppas jag också, liksom att de öppna hyllorna har kommit upp ovanför diskbänken. Det senare är kanske att hoppas på för mycket och det vore heller inte hela världen, eftersom det ändå helst skall kaklas först. Och kaklet är ännu inte införskaffat. Första dagen på plats i vårt franska viste drar jag till St Chinian och Helen Heslop på Le studio des Artisans för att få hjälp med just den detaljen.

Det är med andra ord hög tid för lite byggledning på plats om allt skall hinna bli klart innan sommarens alla matglada horder ramlar in.

Poolen är ett annat kapitel. Den skall få en lättare renovering innan säsongen drar igång. Fogarna skall renoveras och de vassa hörnen på pooltrappan skall åtgärdas. Det är faktiskt ett under att det inte uppstått mer blodvite hos badarna än vad som skett genom åren! Nu skall de till slut rundas av och bli snällare mot alla bara fötter och ben. Det kommer att kosta en slant det också. Poollivet är minsann inte gratis!

I sommar börjar vi ändå att i liten skala hyra ut vårt murvelhus. Det dags att det får betala lite för den omsorg det får. I slutet på juli och i augusti är vi inte där själva och då är det högsäsong, trots hettan, så då passar det bra att låta andra få njuta av det en stund.

Jag vill semestra lite på Tjörn då innan terminen drar igång; njuta av salta bad,

och sensäsongen där medan båtarna ännu guppar lojt i hamnen,

och glasscaféet är öppet.

Fast här är det det privata glasscaféet som tillhandahåller godsakerna…

För hur härligt det än kan vara med friska vårvindar, så visar sig vanligtvis Tjörn från sin allra bästa sida just på sensommaren.

Nästa gång jag bloggar är jag nog i Murviel – vi hörs då!

Att låta saker ta sin tid…

02 torsdag Jan 2020

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

… frivilligt eller för att någon eller någonting annat försenar processen, har sina klara fördelar, trots allt. Det där finfina engelska uttrycket att ”hjärtat sjönk” var vad jag upplevde när jag klev in genom dörren och såg vårt halvfärdiga kök för några dagar sedan.

Hjärnan drog igång, gick på högvarv och började sedan tänka i andra banor.

Det finns till slut ändå fördelar med att allting tar mycket längre tid än vad man först hade tänkt. Det finns till och med fördelar med att inte vara på plats och byggleda, utan istället komma ner och upptäcka att oj då, titta här; här skulle vi kunna göra på ett annat sätt.

När jag stått och betraktat vårt halvfärdiga kök ett tag, kunde jag konstatera att det kanske ändå inte vore så tokigt att inte ha kakel hela vägen. Det kanske tar bort för mycket av den där snygga kanten på den nya diskbänken, till exempel, om den försvinner in i en kaklad vägg?

Hur får vi det snyggt runt fönstret, som är helt i våg med väggen, funderade jag så vidare.

Det är då jag börjar googla efter kalkfärg och funderar över om vi helt enkelt bara skall måla väggen?

Bäst jag googlar, upptäcker jag igen att det där materialet, den där färgen, eller det där murbruket, som man använder när man kalkar väggar; det går också att behandla, så att det får en vattenavvisande yta. Ungefär som tadelakt. Det kan man förstås också ha på en köksvägg där det skvätts vatten.

Nu är därför det planen; att här skall det bli en vägg behandlad med någon motsvarighet till tadelakt. Och kanske att vi skall ha kakel bakom spisen bara? Ett snyggt, ganska mönstrat kakel, men bara mellan spis och fläkt?

Imorse kom François och vi gick igenom vad som återstår att göra. Att spisen tiltar bakåt fick sin förklaring;

Snett och tokigt ännu så länge…

det är helt enkelt bara ett resultat av att spisen oavsett måste rättas till när den nya, kraftigare elkabeln är på plats. François skall ta med sig ”sin” elektriker – för övrigt från samma firma som drog om elen i huset för ca 20 år sedan – och ordna med detta nästa vecka. Då kommer också bubbelkranen på plats, kylskåpet att byggas in och den sista skåpsinredningen kommer på plats. De resterande lådorna fick jag själv dit de skulle, trots att vår nyinförskaffade skruvdragare fått fötter och gått och gömt sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trilskande skruvar och halvtaskiga verktyg är ingen toppenkombination men ett antal svavelosande eder senare hamnade lådorna ändå där de skulle och självstänger sig precis så mjukt och fint som de skall. Kryddor, redskap, grytor och pannor finns nu nära till hands för alla glada matlagare som kommer att befolka vårt kök framöver.

François fick också lyssna på när jag beklagade mig över alla fula köksfläktar jag inte vill ha men det hade han förstås redan funderat över. Han föreslog en skräddarsydd variant med metallram och glas, varpå jag fick något religiöst i blicken och nickade ivrigt.

Jag sansade mig dock och svarade myndigt att, jovisst, det låter toppen:

– Skicka en devis, så tittar vi på det.

Deviser är bra grejer. Dem skall en inte glömma bort. Plånboken gillar förutsägbarhet.

Vad mer på köksfronten?

Nya barpallar från IKEA blev bra, liksom belysning i skafferiet;

Hyllplanen vid diskbänken kommer upp nästa vecka men kakel blir svårt. Vi gav oss iväg på kakeljakt idag men kan återigen konstatera att det där traditionella franska, gedigna är svårt att hitta. Kopior på marockanskt finns i minut och parti men det känns inte aktuellt, så imorgon bär det av till St Chinian för att förhoppningsvis få fatt i den engelska madamen som har ett inredningsföretag där. Fånigt, kan tyckas, och något av ett misslyckande, återigen, att inte hitta det där rustika, äkta, på plats i kaklets och carrelagets förlovade land.

Ärtgrönt, orange, trämönstrat, silvrigt eller med mönster tryckt på en kakelplatta,

Kunde varit snyggt om det inte bara varit stencilerat…

får mig liksom inte att rysa av välbehag.

En annan dag berättar jag kanske om nyårsafton, den efterföljande nyårsdagen och promenader i solen vid havsstranden. Men idag har det handlat om kök, nästan bara om kök. Slitsamt värre.

Inte bara vanligt vatten

06 fredag Dec 2019

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Jag har sagt det förut men det kan måhända tåla att sägas igen; det är ingen enkel sak att byggleda på distans. Någon som minns att det pågår en murvielsk köksrenovering, till exempel? Etapp 2 var planerad att vara klar i september, så jag rusade runt under min septembervistelse för att få fatt i vitvarorna och lyckades nästan. Spisleveransen fick jag låta bygrannar ta hand om, medan kylskåpet hann komma innan jag flaxade norrut igen. Under min snabba oktobervistelse hann jag sedan montera återstående skåpstommar och jag hann också planera vidare med François.
I övrigt stod köksarbetet still.
Det står fortfarande till synes still och nu är det december.
Men inte allt arbete syns, minsann! Mejlväxling fram och tillbaka har pågått i några veckor och nu är till slut kökskranen – vår robinet – beställd! Ur den kommer vi att kunna fylla många glas med bubblande, kylt och filtrerat vatten.

Med knapp till vänster för att välja med eller utan bubblor
Kylaggregat, filter och kolsyra under diskbänken

En kraftfullare variant än vad som normalt installeras i vanliga hem fick det bli, men med varma somrar och semesterfirande familjemedlemmar och vänner i långa rader, känns det bra att arbetet med att hålla vätskebalansen blir mindre slitsamt när kranen är på plats. Inget mer kånkande på petflaskor från affären och ingen kyl proppfull med vattenflaskor på kylning. Bara att vrida på kranen och voilá; friskt, kallt, bubbligt och miljövänligare vatten!

Ville bara berätta. Att jag ser fram emot det. Kökets kanske mest nödvändiga pryl, faktiskt. Och jag är inte ens lite ironisk.

Bara trött, för det blev visst lite sent igen.

Bonne nuit!

 

Mörkertid och regn

23 lördag Nov 2019

Posted by in grand-mère, Hantverkare, Murvelhuset, Om dagsläget, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Det dök upp ett facebookminne från 21 november 2011 häromdagen. Då hade vi precis skrivit på vårt compromis de vente och vår köpemäklare Eva skickade en bild på utsikten genom hallfönstret på övervåningen i murvelhuset.

Lite suddigt men med så mycket längtan…

Jag var pirrande lycklig och nagelbitande nervös över detta vårt tämligen spontana infall och jag minns hur jag såg mig omkring i huset vi just sålt och som vi snart skulle lämna. Jag hade haft det bra där också och små anfall av vemod försökte bryta igenom murvellyckan utan att lyckas med det särskilt långa stunder i taget. Epoken familjeliv i ältahuset var så gott som över i alla fall och tankarna på att hitta ett annat viste att samla familjen i hade funnits där ett tag

Det har blivit många bilder på utsikter från murvelfönster sedan den där novemberdagen för åtta år sedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte kunde jag då föreställa mig riktigt hur viktigt huset skulle bli för mig – för oss – lika lite som jag då visste hur mycket oro och bekymmer som också väntade familjen. För det har också varit tuffa år. År som har tärt, splittrat men också svetsat samman. Ibland när jag tittar tillbaka förundras jag över hur mycket en faktiskt klarar av att bära. Samtidigt inser jag att det är så viktigt att det finns någonstans där en kan släppa taget och tankarna på det som gnager, skaver och oroar.

Vårt murvelhus.

Vår bedagade skönhet av sten har burit mig igenom allt det som prövat vår familj det senaste knappa decenniet. Där finns en vardag av ett helt annat slag, inte utan måsten det heller, men med måsten av det handgripliga slaget. Resultaten är synliga, synnerligen lätta att vila ögonen på, trots ett och annat misslyckat projekt och havererade planer. Hantverkare kommer inte alltid när de säger att de skall komma, arbeten drar ut på tiden eller blir ibland inte ens slutförda.

När en ovanligt regnig vår försenade stensättningen innanför grinden…

Frustrationen når ibland farligt höga nivåer men det är ohyggligt mycket lättare att till slut rycka på axlarna åt ofärdiga arbeten och inte helt pålitliga hantverkare än åt sådant som hotar hela ens tillvaro. För vem behöver egentligen bry sig så mycket om luckor som inte blir målade eller dörrar som aldrig tycks komma på plats? Världsliga saker, vill jag lova.

Nu är det som sagt november. Mörkt, grått, trist. Tidigt iväg, sent hem och alldeles för få stillsamma dagar på ön.

Så vad göra?

Att omge sig med prinsar hjälper! Vackre storprinsen hämtades därför för traditionellt hösthäng på ön förra helgen,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och om en dryg vecka är det dags för adventsmys hos prinsarna i Solna. Då skall också lillprinsen firas; två år redan och så ljuvlig att det riktigt knyter sig i mig!

Så planeras det för nyårsfirande i Murviel och i biblioteket på ön fylls murvelhörnet med prylar som skall få följa med ner. Där står provburkar med färg till skåpsdörrarna i köket, rengöringsmedel med mjölksyra från vassle, som enligt uppgift skall kunna råda bot på både kalkavlagringar och rost,

keramikmuggar från Milla keramik, som jag specialbeställde i våras och som levererades härom veckan,

och lite annat oumbärligt småkrafs som brukar få följa med i resväskorna.

De där förberedelserna hjälper mig att ta udden av mitt klimatspunk. Jag puttrar runt och placerar i tanken Millas muggar väl synliga på hyllan ovanför buffén i köket, fantiserar om hur jag iklädd mina meryl-brallor stryker brädor vackert gröna,

och hur klinkergolven i badrummen äntligen blir glänsande rena med vasslerengöringen jag släpat med mig.

Sedan är det inte säkert att jag vare sig målar eller fejar så särskilt mycket när jag väl är där. Jag kanske bara hinner umgås, äta lunch utomhus i Meze eller Bouzigues eller sitta med ansiktet vänt mot vintersolen hemmavid.

Det gör inget isåfall. Det blir fler tillfällen. Det är det som är det fina med murvelhuset.

 

Under gråa moln på Charles de Gaulle

30 onsdag Okt 2019

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Sommar, bad och frukost på terrassen är det färdigt med för ett tag. Fönsterluckorna har stängts mot omvärlden

och murvelhuset får klara sig själv ett tag igen. Det är som vanligt ännu svårare att lämna huset än vad det är att komma runt våndan inför resorna ner. Skillnaden i väder redan vid mellanlandningen i Paris på väg mot Sverige är monumental och den nedpackade tröjan åker fram så snart planet tar mark. Skillnaden är som störst nu. Den där milda höstvärmen i Murviel är alldeleles speciell.

Ljuset är intensivt fortfarande och i solen är det så varmt att bad i poolen känns helt rimligt.

30 oktober plöjer jag turkosblått, tjugofyragradigt vatten en stund innan det är dags att packa ihop både mig själv, mina väskor och resten av huset. Baddräkten hänger tvättad och på tork i badrummet och jag vet att jag kommer att le åt åsynen av den när jag kommer ner nästa gång. Då är poolen vinterstängd, dagarna kanske varma nog för lunch utomhus men bad tror jag inte kommer att locka, trots allt.

Igår kom François förbi och vi diskuterade det fortsatta köksbygget.  Jag försökte vara ganska bestämd och ställde krav på att det skall vara klart för användning när vi kommer ner över nyår. Jag har monterat skåpsstommarna –

Köksmontering, oktober 2019

fick för övrigt lite hjälp med det av nybygrannen medan han väntade på att dottern skulle ha poolbadat klart.

Köksmontering, oktober 2019

Den måttanpassade, rostfria diskbänken har vi lyckats pruta ner med några hundra euros men den är fortfarande inte billig. Men att försöka hitta andra alternativ i en hast riskerar att göra oss mindre nöjda med slutresultatet. Kompromisser med planer som trots allt vuxit fram under lång tid är kanske inte en så strålande idé.

Så återstår kakel och fläkt liksom en anordning för barngrind in mot matlagningsdelen av köket. Det måste bli så när en köpt en spis som saknar barnspärrar och som har vred som lätt går att pilla loss! Grinden kan vi dessutom ställa undan när inga barn är på plats och så slipper vi fula spärrar på skåp och lådor. Tänker att det blir bättre på alla sätt, även om det inte var planerat så.

Vi skall själva måla hela klabbet när det är på plats men det får ta sin lilla tid. Det gröna kaklet skall få bestämma nyansen på luckor och lådfronter. Så lite tapetsering och målning av väggar i det stora rummet och vi kan förhoppningsvis pusta ut från renoveringar för ett tag. Eller ja, så lite målning är det nu inte som behövs och så var det det där med fasaden och resterande fönsterluckor. Och dörren till badrummet och garderoben. Vi kommer nog att hålla oss själva och diverse hantverkare sysselsatta framöver också.

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.

I väntan på IKEA-leverans klottrar jag om kök

26 torsdag Sep 2019

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Ännu en tung transaktion över nätet är avklarad. Ett antal långsjalar har blixtsnabbt transporterats från vårt konto till Boulanger i Beziers och vi får förhoppningsvis en spis levererad till murvelhuset i mitten på oktober. Då är ingen av oss här. Den lilla detaljen återstår att lösa. Blir nog bra, tror jag. Jag har en plan. Och en backup-plan.

François och jag gick igenom de återstående arbetena innan han avslutade för dagen igår. Han är otroligt stabil att ha att göra med. Han beställer diskbänk och kran och nyss kom de resterande ikeastommarna, som jag tänkte montera innan jag sticker på lördag.

Bit för bit har jag under veckan rensat ur skåp och lådor i den befintliga köksdelen. Nu gapar de tomma.

Det gamla köket är därmed tömt och prylarna därifrån har fått ett tillfälligt viste på de nyligen uppmonterade hyllorna i skafferiet;

Skafferidörr blir en senare fråga!

Det ser ut som ett enkelt jobb men med bara böljande väggar är det allt annat än. Ingen hylla har samma mått som den andra. Vi snackar platsbyggt i den högre skolan!

Ovanför buffén har de öppna hyllplanen kommit upp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Samma sak där; baksidan av hyllplanen följer väggens ojämnheter. Det krävs hantverksskicklighet och en arsenal av snitsiga verktyg för att få till det. Konsolerna är handgjorda och inköpta på Överjärva gård i Solna och nedfraktade hit. Varje konsol har fått måttas in individuellt, eftersom de, liksom väggarna, inte bjuder på några standardmått.

Men fint blir det. I synnerhet när tapeten bakom kommer upp.

Testar tapeteffekt! Skruvhuvudena skall för övrigt lackas svarta…

Det är som om på en given signal att de gamla vitvarorna suckar djupt och ger upp. Kylskåpet har frustat ett bra tag och det är en definitionsfråga om det fortfarande är funktionellt. Ugnen, en en gång tjusig sak från Gaggenau, har läckt värme så länge jag kan minnas och nu, efter en timmes väntan på att den skall bli varm nog för mina bake-off croissanter och den fortfarande inte lyckats helt, kan jag konstatera att den till slut helt och hållet givit upp. Miljöhänsynen får här bli långsiktiga; köpa nytt är förstås i sig miljöbovigt men så är också förspilld el. Att de nya pjäserna i köket är energieffektivare blir mitt sätt att rättfärdiga förändringen från litet inklämt kök med knasiga lösningar, till  stort luftigt och med plats för många matlagare.

Senare i höst kommer kakel, fläkt och ytterligare hyllplan ovanför en ny rostfri diskbänk upp innan hela klabbet är klart. En mojäng som kyler, bubblar och filtrerar vattnet skall också på plats.

Bubblare från Grohe

Men det är en annan och senare historia. En sak i taget och lugn och fin.