Kategoriarkiv: Murvelhuset

Februaridagar i Murviel

14 lördag Feb 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

En vecka har gått och jag sticker ut näsan på balkongen för temperaturcheck. Det brukar vara något av ett mikroklimat där så här års, innan vårvindarna friskar i och tar tag i balkonginredningen. I februarisol längst inne i hörnet har det gått att avnjuta en aldrig så snabb liten kaffekopp så här års. Men idag frestar inte det. Jag är förresten fortfarande förkyld, så jag ägnar mig åt att gå igenom fotona från förra helgen. Det blev bara lite drygt hundra…

Det var ganska kalla dagar även i Murviel men allt är naturligtvis relativt. De gamla stenhusen är inte byggda för att i första hand stänga ute kylan, så med temperaturer under tio grader utanför och med en och annan minusgrad nattetid, lämnar inomhusklimaten oftast en hel del övrigt att önska. Murvelhuset utgjorde inget undantag i det hänseendet – det bjöd inte på någorlunda drägliga temperaturer på den stora öppna nedervåningen förrän det var dags att åka hem. Då hade jag till slut fått resignera, gjort som fransmännen och stängt ute såväl kyla som dagsljus med fönsterluckorna. Tycker inte om att stänga ute dagsljuset. Det går emot allt jag i min nordiska ljusiver lärt mig uppskatta. Övervåningen däremot, med sina modernare dubbelglasfönster höll oss behagligt varma om nätterna.

11004946_10153144504783420_895487374_n-2

På sjätte våningen är inomhustemperaturen mer eller mindre konstant. Här behövs inga raggsockor eller dubbla ylletröjor. Välordnat och behagligt är det. Fast det hjälps förstås inte. Murvelkärleken är ohämmad och blind. Jag längtar dit. Tillbaka. Hem.

Till samvaron…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trädgården i vårsol…

10961948_10153144506013420_2080528648_n-2 10968140_10153144506063420_65128264_n-2

Pysslet som året om går att ägna sig åt utomhus, med undantag för endast några få dagar om året…

IMG_8567

I helgen skall påskresan bokas. Vet inte ännu hur lång den vistelsen kan bli men två veckor känns som ett minimikrav.

Axlar i rätt nivå för en stund

06 fredag Feb 2015

Posted by in Murvelhuset, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Jag lämnade Stockholm med grus i ögonen i nattmörker och snö, sjönk ner i min flygplansfåtölj och somnade tvärt. Planen var att jag skulle jobba under flygresan. Skriva en aldrig så liten rapport. Allt skulle SAS göra för oss passagerare, skröt de med i SAS-tidningen i stolsfickan. Utom just att skriva min rapport, så då blev det ingen. Istället njöt jag av soluppgång genom flygplansgluggen, innan vi tog mark i den franska huvudstaden för vidare transport till Montpellier.

Inflygningen till Montpellier är spektakulär när planet girar bort från snöklädda berg, ut över ett februariblått Medelhav och in över La Grande Motte och den smala landtungan mellan hav och etang.

Med näsan tryckt mot fönstret, lycklig som ett barn, följde mina kisande ögon flygplansskuggan över vattnet och fånflinet parkerade sig tryggt på läppen.

Sandrine hämtade på flygplatsen och vi hade så mycket att prata om att vi missade inte bara den första, utan också den andra avfarten från autorouten till Béziers.

Vi vände tillbaka i Narbonne.

I Narbonne blåste vinden snöflingor med sig från Pyrenéerna, trots att solen sken. Ofrånkomligen pratade vi därför om snö. Om att Murviel såg vackert ut under fjolårets snötäcke och om att det skall snöa på lördag. Jag ställde mig självklart skeptisk till det förra och vågade vägra det senare.

Det är ganska kyligt men i mitt uppvärmda sovrum och under duntäcket är det varmt och skönt. Det doftar svagt av akaciaveden vi eldade med i öppna spisen tidigare under kvällen. Det blev mest kråkvärme av det men det var mysigt och eldhundarna från Nacka Byggnadsvård fick äntligen göra det de fraktats ned för:

Det blev bra drag med hundstöd för vedklabbarna

Det blev bra drag med hundstöd för vedklabbarna

Imorgon när jag vaknar kan jag se ut över trädgården som Bertrand städat och röjt inför vår ankomst. Blir nog stående en stund framför fönstret innan jag hoppar i paltorna och hastar upp till banken för att hämta de nya checkarna.

En dementi och Work in Progress

27 torsdag Nov 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Nu var det för bra för att vara sant med en restaurang på den gamla borggården vid slottet i Murviel men en säsongsrestaurang på en annan spektakulär plats i byn skall det bli. Var någonstans kan jag inte avslöja men stämmer skvallret fullt ut denna gång, blir det minst lika bra som på slottet! Det kommer att bli ett evigt sjå att äta sig igenom alla formidabla restauranger i environgerna framöver.

Under tiden händer det saker i murvelhuset också och det känns förstås bra. Pålitliga hantverkare  och många ögon som håller koll på de franska ägorna i vår frånvaro är guld värt när jobbet här hemma sätter käppar i hjulet för efterlängtade resor ner.

Köksfläkten, kan ni tänka er, är ordentligt installerad, efter nästan tre år i huset:

Lite industrikänsla, kanske...?

Lite industrikänsla, kanske…?

Jag tycker att det blev bra – skåpen till höger skall bytas ut mot ett par öppna hyllplan men det har kanske inte riktigt nått fram. Eller så har det inte hunnits med ännu. Under spisen har översta lådan kommit på plats men jag misstänker att det är en blindlåda – gashällen sitter i vägen för  lådinsatsen, nämligen.

DSCF0269

Nästan all lådhålen är tilltäppta, micron har fått en brädlapp över sig och köket ser inte längre ut som ett sorgligt lappverk. Så småningom skall vi göra om köket helt och hållet men nu får det duga i några år. Det finns liksom en del annat högre upp på priolistan…

Och L har fått sin stalldörr! De gistna voleterna vid köksingången… IMG_78521

… har ersatts av rejäla nya:

Grågrön äggoljetempera på det, så börjar även fasaden få sin uppfräschning. Fast måla skall jag göra åtminstone delvis själv.

Nu kan the laird of the manor stänga halva köksdörren, sova middag på soffan och ändå höra när sollaparna vid poolen pockar på hans uppmärksamhet. Win-win för alla inblandade. Det blir så fint så.

La voiture française

03 fredag Okt 2014

Posted by in Fransk kuriosa, La voiture, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Kvällarna är ljumma fortfarande. Nätterna svala utanför det nattöppna fönstret. Jag tar plats i solen om dagarna och njuter av skön sommarvärme. Luften är klar, fåglarna har dragit ner tempot och det råder skön eftersäsong. Av ovädret i början av veckan minns jag ingenting.
Det är tredje oktober och sista dagen i Murviel för den här gången. Jag har tankat styrka, ägnat mig åt eftertanke och min kokande hjärna har fått helt nödvändig vila. Förhoppningsvis kan den därför vara till större hjälp framöver. Det här är det riktigt fina med att vara med franskt hus – att kunna fly för en stund till behagligare temperaturer när minusgraderna gör sig påminda där hemma om morgnarna.

poolglitter

Som vanligt har jag inte hunnit med hälften av det jag föresatt mig att göra, eftersom jag varje gång härnere blir så upptagen av att njuta! Men våra carte bleu är fixade och – j’ai une voiture française maintenant! Många timmar på prefekturen och finanscentret i Bèziers, med en avslutande tur till maireriet idag, krävdes innan jag nu till slut har mitt tillfälliga franska carte grise i handen. Bilens svenska registreringsbevis är borta, om ca en vecka kommer de riktiga pappren och då far Sandrine iväg och fixar de nya registreringsskyltarna.
Bortsett från det irriterande namndebaclet, så har det gått väldigt smidigt och alla de franska ämbetsmännen och -kvinnorna jag mött har varit hjälpsamma, förstående och med ett formidabelt lösningsfokus.

Ikväll blir det en tur till Pezenas igen. För att uträtta de ärenden vi inte lyckades med i måndags, när regnet hällde och butikerna var stängda.

En plats i solen revisited

01 onsdag Okt 2014

Posted by in Murvelhuset, Utflykter

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

För exakt tre år sedan satt jag och L på det lilla cafét i grannbyn St Genies och tittade på mäklarprospekt. Bredvid oss satt Eva och Rachel, mäklarna, och visade vilka hus de sett ut åt oss. Vi drack varsinn kaffe och njöt en stund av den varma oktobersolen. Minnet från den dagen är glasklart. Bara dagarna innan hade L:s pappa plötsligt gått bort och vi hade funderat på att ställa in vår resa. Men så tänkte vi istället att det ju bara handlade om några dagar och att vi kanske istället behövde den korta lilla verklighetsflykten ännu mer. Han var ju med oss i tankarna ändå och det kändes fint.

Vemodigt, men fint.

Drömmarna var nära, nära där under platanen på cafét. Vi tittade på bilderna, lyssnade på mäklarpratet och tyckte att det var väldigt skönt att få fokusera på oväsentligheter ett tag. Att det var startskottet på ett formidabelt languedocäventyr visste vi ju inte då.

Idag på treårsdagen var det dags igen.

IMG_8127

Samma café, Karin från Hus i Languedoc och Freddy Ruedas representant och så Å och jag. Samma strålande sol, kaffe i koppen och förväntan i luften. Å:s, inte min.

Två tjocka pärmar och en påse nycklar,

IMG_8129

skvallrade om att det finns ett och annat hus till försäljning. Köparnas marknad fortfarande kanske?

Så for vi iväg, först till Cazouls och ett märkligt men trevligt och fräscht litet hus alldeles vid kyrkan:

Det är två hus, inte ett, så brett är det inte!

Det är två hus, inte ett, så det är smalt som tusan!

Huset till höger är djupt och smalt men förvånansvärt ljust ändå. Smart placerade takfönster tar hand om dagsljusdetaljen.

Stort, fint badrum
Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass
Litet smalt men funktionellt kök
Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen
Takfönster i golvet med köket under

Byn är lite större och livlig med allt på plats men huset ligger alldeles tyst i en liten gränd. Skulle det kunna vara ett alternativ, tro?

Vi for vidare mot nästa objekt och våra hemtrakter; ett hus i Murviel på samma gata som herr & fru H:s hus.

Fönster ut mot den trafikerade huvudgatan, stökigt, eftersom ägarna inte visste att vi var på ingång, men potential fanns med tre sovrum och en bra takterrass.

Ingång rakt in till…
kök och allrum
Takterrass med utsikt…
… om du ställer dig på en pall

Charmigt?

Mysigt?

Ett alternativ?

Hmmm… Skulle vara för att det ligger i Murviel, då men nä, knappast.

Och så till sist  – en grand finale i Laurens, en söt liten by ungefär mittemellan Beziers och Pezenas. Inte en extra pinal framme, renoverat in i minsta detalj och med ett minst sagt svårslaget läge:

IMG_8155

En flodfåra med en för dagen porlande rännil, en helt ostörd, stor och nygjord terrass, ingen trafik alls utanför och mycket som är vackert att vila ögonen på.

Portal upp till ingången
House hunting med Åsa 2014
Grannen!

Jag föll i farstun, Å var mer återhållsam men gillade vad hon såg hon också.

Alldeles nytt kök
Nygjort badrum
Nya golv…
… fina detaljer
… och två stora sovrum

Till och med garaget var ordentligt fixat med nytt innertak…

IMG_8163

… istället för de för området så vanliga gamla taken med trasig puts mellan bjälkarna. Puts som gärna ramlar ner i stora sjok med jämna mellanrum. Inte så kul om bilen som bor där har ett tak av glas…

Ett alternativ?

Jisses, ja!

öFast då behöver det nog finnas lite prutmån.

Efter Laurens for vi hem, intog en mycket enkel lunch under markisen vid poolen,

Lunch

simmade några vändor i det svala men alls inte kalla vattnet

eftermiddagssol

och dröjde oss länge kvar i värmen medan eftermiddagsskuggorna växte sig allt längre…

långa skuggor

Min dröm, den är just här, högst verklig, högst påtaglig och alldeles väldigt tacksamt omhuldad.

Idag kom solen lite försiktigt

30 tisdag Sep 2014

Posted by in Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

… och imorgon skall det bli sådär sydfranskt soligt som jag nästan tar för givet att det skall vara när jag kommer hit. Men det här året liknar på intet sätt de tidigare säsongerna jag tillbringat härnere. Bortregnade byfester i juli är förstås trist men de bilder som kablats ut de senaste par dagarna visar hur futtigt, bortskämt och fånigt det är att oja sig över fester som inte blir av.

Det har regnat runt omkring oss. Groteskt, hysteriskt och farligt mycket. Men trots att vi gjorde en utflykt till Pezenas igår, såg vi inte mer än några översvämmade vinfält, trots att byarna runtomkring var helt avskurna på grund av översvämmade vägar.

Rue-Broussonnet-a-Montpellier - klicka på bilden för fler bilder

Rue-Broussonnet-a-Montpellier – klicka på bilden för fler bilder

Inte förstod jag, så sent som igår, hur languedocborna bara några kilometer ifrån oss under de senaste dagarna till och med i vissa fall kämpat för sina liv.

Mer regn på ett dygn än vad som normalt faller under fem månader.

Skolbarn som tvingats övernatta i sina skolor.

4000 människor evakuerade från sina hem.

Inställda flyg, tåg och bussar.

Enorma materiella skador.

IKEA under 40 cm vatten.

Ikea

Och så vi. I lilla Murviel, där det regnat rejält, blivit lite blött i källaren, regnat in lite grand genom fönstren men ingenting katastrofalt.

Sorglöst lapade Å och jag sol vid poolen i eftermiddags. Badade till och med. Glada över att det verkar som om resten av vistelsen här kommer att kunna avnjutas under slösande sol. Så att inte semestern blir förstörd. Rätt fokus är viktigt.

Ödmjukt konstaterar jag, att min ilska över fransk, könsdiskriminerande byråkrati inför bilimporten tidigare idag, eller den eventuella förekomsten av termiter i vårt älskade hus är en piss i Mississippi (pardon my French!) i jämförelse.

Stearinljusen brinner, säsongens sista rosé fyller glasen och huset omsluter oss vänligt.

rosé

Det är på sin plats att sända en tanke till alla dem i vår absoluta närhet som drabbats av skyfallen. Som inte enfaldigt bloggar, sippar vin och känner sig mer än lovligt avspänd och lugn. Trots allt.

Bortåt vinfälten bakom ålderdomshemmet i Murviel. Fin utsikt för åldringarna!

Bortåt vinfälten bakom ålderdomshemmet i Murviel i eftermiddags. Fin utsikt för åldringarna!

Orage

29 måndag Sep 2014

Posted by in Murvelhuset, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Jag sover med öppet fönster. Alltid. Det får vara många minusgrader innan det eventuellt stängs helt. Här nere är just många minusgrader inget problem, men i morse vaknade jag tidigt av att det kändes aningens fuktigt och kallt längs med ryggen, som jag vänt mot det nattöppna fönstret. Utanför var morgonen svart. Fönstret hade blåst upp på vid gavel och regnet piskade in i rummet. På mig, intet ont anande, under ett ombonat täcke.

En smula sömndrucken var jag och förstod inte vad som pågick förrän jag satte ner fötterna i en ansenlig regnpöl på golvet bredvid sängen. Då vaknade jag.

V-a-k-n-a-d-e.

Stängde fönstret.

Moppade golvet.

Fick på mig kläder i en hast.

Rasslade ner för trappan för att upptäcka att vi glömt ett fönster öppet i vardagsrummet men där hade vinden inte legat på, så ingenting hade hänt.

Kaffe, tända ljus och morgonmys vidtog

frukost

… men då vände vinden, regnet tog ny fart och började sippra in genom de stängda fönstren. De skall ju renoveras, fönstren, det finns på att-göra-listan men inte högst upp. Problemet löstes i alla händelser med hjälp av fönsterluckorna, som raskt stängdes och därmed fick ta smällen istället för de otäta fönstren.

Det blir inget trädgårdshäng idag.

Istället blir det bankärenden, inköp av ny skrivare och lite annat pyssel. Det gör ingenting att det regnar. Det är till och med lite mysigt. En stund.

Meddelanden du inte vill få

21 söndag Sep 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

,

Våra fina vänner i i Languedoc håller koll på vårt hus och dröjer inte med att berätta när något pockar på uppmärksamhet. Den här gången berättar ett sms från trädgårdsmästare B att det i stubben efter akaciaträdet som togs ned nyligen har flyttat in synnerligen ovälkomna gäster…

Termitangrepp...

Termitangrepp…

De där träätande gynnarna lyckas trots sin enskilda ringa storlek stressa upp mig ordentligt och för min inre syn smulas takbjälkar, fönster, möbler och övervåningens trägolv ner tills bara sorgliga högar av sågspån återstår. Fort går det också när fantasin skenar i soffan på sjätte våningen, långt ifrån termiter och franskt störtregn.

termiter

Nu går det ju inte riktigt så fort i verkligheten, dessbättre, men visst krävs en grundlig husesyn för att säkerställa att de små odjuren inte tagit sig från trädstubben och in i huset för att mumsa i sig alla godsaker som finns där.

Det är för väl att det bara är 6 dagar kvar tills jag åker ner för en vecka. B skall kontakta en termitjägare i Béziers och boka en tid för att få murvelhuset kontrollerat. Förhoppningsvis är det en storm i ett vattenglas men det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Murviel ligger ändå i ett högriskområde vad gäller termiter, så frågan har nog alltid varit när, snarare än om, vi skulle drabbas.

Så hoppas jag förstås att vistelsen inte bara skall handla om ohyra, utan mest om sol, vila och fina utflykter. Och husletning tillsammans med Å, som funderar på att göra slag i saken. Karin på Hus i Languedoc skall hjälpa till med den lilla detaljen. Kanhända blir det en liten rapport på det, vad det lider. Mycket roligare än termiter.