Idag träffade vi Marianne på Crédit Agricole och kom hem med en lunta papper:

Många sidor blev det…

Och ett nytt franskt bankkonto förstås, så nu lägger vi ner det gamla på Société Marsellaise de Crédit i Béziers. Istället kan vi traska tvåhundra meter upp i gatan, ringa på klockan och få omedelbar personlig hjälp. Finfint, det.

Marianne pratade franska och jag förstod till min stora glädje det mesta av vad hon sa men som vanligt ville inte läpparna forma sig kring de där undflyende franska orden, så jag svarade på engelska. Funkade det med. Trevligt var det också. Hur många snorkiga fransoser har jag mött under de två och ett halvt år vi varit husägare här? En handfull? Kan jag dra mig någon till minnes? Tror faktiskt inte det.

Men det där med franskan… Nu får det snart vara nog! Jag är trött på att inte få fram orden, så eftermiddagens stund i solen ägnades åt lilla magasinet bien-dire – skriven på franska men anpassad för sådana dönickar som mig – och åt en artikel om verktyg och byggmaterial.

Passande, minsann, eftersom byggmöte var bokat med ännu en trevlig hantverkare i byn och eftersom vi skall på byggmaterialsafari med familjen L imorgon. Allt för att förkovra mig i såväl den tekniska vokabulären, som i vad som erbjuds på marknaden. Är särskilt intresserad av byggsatser för gjutning av grindstolpar inför stundande barnsäkring av murvelträdgården. Vem hade kunnat tro att jag hade sådana intressen som låg och slumrade…!

Momo, hantverkaren, skall få ta sig an först färdigställande av kök (äntligen!), byte av terrassdörr till en mer inbrottssäker och därefter renovering av fönster och fönsterluckor. Några av fönsterluckorna måste bytas ut helt och hållet, somliga genast:

Allt hopp är ute…

andra behöver en rejäl omgång färg. Att Momo är villig att ta sig an de gamla fönstren som andra bara skakat på huvudet åt, känns väldigt skönt. Vi har varit nära att ge upp om dem, eftersom det gamla glaset är så skört men Momo såg inte nämnvärt bekymrad ut, så nu ger vi dem en chans.

Den stora betongplattan nedanför huset har sprickor i sig och vatten läcker in i de gamla vincisternerna, så den behöver också fixas.

– Den tätar vi, sa Momo och sedan lägger vi på carrelage. Blir jättefint, tyckte han. Lite förstärkning underifrån, så är allt klart.

Får bli nästa vår.

Vi har köpt ett underbart gammalt hus. Vi älskar det hur mycket som helst. Plånboken är däremot inte alltid lika glad, så arbetena får spridas ut så kassaflödet hinner med. Det är förresten bra av andra skäl också, annars blir det lätt fel. Köket har vi till exempel hunnit ändra oss om flera gånger och platsen nedanför huset kräver ytterligare lite tankekraft innan vi förstår hur vi skall kunna få till det. Fast bitarna börjar falla på plats.

Nyss var klockan midnatt och jag var nybadad.

Nu har det gått en timme till. Utanför på gatan krockade just en bil med stenmuren runt ett träd på trottoaren. Det small rejält, bilen blev ful och stenmuren gick åt fanders men föraren verkade klara sig bra. För mycket vin till kvällens middag, kanske? För hög fart på 30-sträckan utanför fönstret? Dags för det nya enfrågepartiet Förbifart Murviel att etableras för det körs för fort och för mycket genom vår by. Får nog ta och styra upp det.