Fransk nätshopping

Etiketter

, ,

Jo, det shoppas en del, inser jag, fastän jag tycker att jag hållit mig ganska lugn. Kläder tilldrar sig inte mitt intresse härnere nämnvärt – jag slänger på mig en av mina numera ganska slitna solklänningar på morgonen och kör fötterna ner i ett par Birckenstock och så är det klart. Kläderna åker oftast av direkt efter frukost iallafall, eftersom jag inte har för vana att bada med kläderna på.

Men inredning, det är grejer, det! Nu har jag dessutom upptäckt fransk nätshopping och då flyger fingrarna över tangentbordet. Innan jag hämtar S på flygplatsen imorgon förmiddag skall jag svänga förbi tabacen i Thezan och hämta mina beställda hamambadlakan:

Badlakan från La Redoute

Badlakan från La Redoute

En rund trasmatta från Sverige har också skickats efter:

Liten rund trasmatta från Trendcarpet.se

Liten rund trasmatta från Trendcarpet.se

Ska bli spännande att se hur det fungerar. Medan jag ändå var igång beställde jag visst två par skor också men nu räcker det. Basta cosi!

Något långt inlägg blir det heller inte ikväll för imorgon måste jag vara pigg och innan söta örat landar på kudden, måste jag bädda S säng och hänga fram rena handdukar. Så mycket att stå i. Så lite tid.

When in Rome, do as the Romans

Etiketter

, ,

Nu. Är det varmt. Vi frustar i värmen. Dricker ohemula mängder vatten och ändå känns halsen som ett urgammalt pergament mest hela tiden.

I poolen råder 31 grader och vi kämpar med att hålla nere temperaturen där. Övervåningen i huset kokar men på bottenvåningen är det svalt och skönt.

Aktiviteter företas med sengångarhastighet och jag är glad att jag inte behöver jobba just nu. Det är semestertider och för många härnere innebär det att turister skall servas så att lokalbefolkningen inte bara måste jobba i värmen, utan dessutom måste hålla sina affärer och serviceinrättningar öppna mitt på dagen. Vafalls, tänker jag, man måste ju stänga under hundtimmarna! Allt annat är ju omänskligt! Så snabbt går det alltså att anpassa sig till en lunk som man här förhållit sig till alltid. Minimal aktivitet när dagen är som varmast och lite yrvaket fix när hettan släppt sitt mest intensiva grepp om jordskorpan.

Jag lämnade J och G på tågstationen i Béziers mitt på dagen idag. Jag ville inte åka hem till ett hus utan dem meddetsamma, så jag for iväg för att uträtta ärenden. Biltermometern visade på 35 grader. Jag for först till Destock 34 på väg ut mot flygplatsen. Där var det rea med 50% så då shoppade jag schäslong att ha i trädgården. Den kom de körande med bara några timmar senare, så nu står den på gårdsplanen i väntan på att få komma upp till övre delen av trädgården:

schäslong

Den skall förstås få sköna kuddar i sig och lämplig omgivning. Det kan hända att det kommer en bild på det också så småningom…

En tamburmajor plockade jag med mig i förbifarten

tamburmajor

Madame i butiken led svårt i sitt bås ute på grusplanen där möblerna stod uppställda. Hon hade visserligen tak över huvudet men luften stod stilla och inte fick hon någon lunchpaus heller. De hade öppet toute la journée, för ovanlighetens skull.

Jag tog tamburmajoren under armen, stolt över att ha handlat både den och schäslongen på stapplande men uppenbarligen begriplig franska.

Så vidare till Decathlon för att leta cyklar. Hittade en ”promenadcykel” utan växlar och med präktigt stuk men gick ändå därifrån utan cykel, för här fungerade inte stappelfranskan lika bra och jag bestämde mig för att läsa på hemma på nätet först, innan det blir franska cykelaffärer av. Vill nog trots allt ha några växlar ändå.

Castorama, granne med Decathlon, halades däremot plånboken upp för nu äntligen tror jag att jag har hittat handtagen som passar till våra innerdörrar

handtag

Det har varit knepigare än vad man skulle kunna tro och vi har spräckt ett antal porslinshandtag när nöden gjort sig påmind och ivriga händer ryckt i handtag som inte suttit fast ordentligt. Penibelt för den nödige, som dessutom alltsomoftast blivit inlåst i puderrummet när handtaget på andra sidan dråsat i golvet.

No more. Nu skall sagda handtag skruvas fast ordentligt i dörren med ett bleck och då vore det väl tusan om det inte skulle sitta!

Jag hann med en sväng inom Boulanger för att leta kylskåp, som jag inte hittade, och till Géant för proviantering. Dryga fyra timmar efter jag släppt av J och G på stationen, sjönk jag ihop i den flytande fåtöljen i poolen hemma och somnade i eftermiddagsskuggan. Lite tjatter med bygrannarna hanns också med innan jag hamnade här framför min äpplemaskin. Fast det är dags för kroken på dörren – morgondagen har visst redan börjat.

Jag tycker om …

Etiketter

, , , ,

… när vår facteur

brevbärare

… kommer åkande på sin motorcykel, stannar och vinkar på mig där jag sitter vid frukostbordet under olivträdet. I hans väska ligger ett grönt vadderat kuvert och han undrar om han kan få frimärkena!

– Mais oui, säger jag, naturellement!

Så öppnar jag brevet från Sverige, plockar ut innehållet och räcker tillbaka kuvertet till brevbäraren, som sedan puttrar därifrån. Kvar står jag med en tjock bunt inredningsbilagor från de stora kvällsdrakarna utan att veta vem som skickat dem:

IMG_5013

Men med hjälp av uteslutningsmetoden – inte så många känner till mitt näst intill bisarra beroende av just dessa blaskor – kommer jag dock fram till att handstilen jag hann kasta ett snabbt getöga på innan kuvertet försvann med facteuren måste tillhöra fantastiska bonusfrun. Vilken omtanke och vilken kul idé, bara så där! Sånt blir jag lycklig av en onsdagsmorgon i förskingringen.

… när J målat mina naglar glittrigt sommarröda:

IMG_5016

Jag tycker liksom att händerna skär vattenytan i poolen elegantare med röda naglar när den dagliga simturen avverkas. Känner mig rentav glamorös.

… när jag får diska efter lunchen i vårt cuisine américaine (hon kallade det så, vårt utekök, schweiziska bygrannen):

IMG_5007

Solen, som hunnit få eftermiddagsfärg. De varma stenplattorna under fötterna. Tycker till och med att diskmedlet luktar gott när jag får stå så.

… när barn flyter omkring i poolen och har det bra:

IMG_5001

… när J och G hittat räkor att grilla till kvällens förrätt:

IMG_5020

och jag tycker om diskussionen om miljöpåverkan som följer medan vi äter.

…när J hittar konstiga sötsaker som ingen tror sig tycka om:

IMG_5022

men som sedan visar sig vara en riktig lyckträff. Marshmallows med hallonsmak, någon? Med bitar av riktiga, inte syntetiska hallon i? Det var gott, jag lovar.

… när allt är uppätet och vi smackar och smuttar på vinet medan mörkret tätnar omkring oss:

IMG_5025

… när klockan passerat midnatt och vi avslutar kvällen med ett dopp, J och jag:

IMG_5037_2

… medan G tittar på, eftersom vattnet är för blött.

Imorgon åker de hem.

Det tycker jag INTE om.

På utflykt bland vinerierna

Etiketter

, , , , , , , ,

Det är ju en himla tur att det kommer barn och gäster hit med jämna mellanrum, så att det blir lite utflykter. Risken är annars stor att värmen har en sådan letargisk effekt att det franska semesterlivet huvudsakligen framlevs i den egna trädgården. Den är ju trevlig, förstås men här finns så mycket att se och göra i environgerna att det vore synd att bekväma sig alltför mycket tillrätta.

Alltså bestämde vi oss för en utflykt idag och rattade iväg ut mot havet. Vi är fyra morgontrötta personer, så istället för att hinna med första aktiviteten på förmiddagen, fick vi börja med att äta lunch. Lilla Mèze ligger vid Étang du Thau, är lite sömnigt, trots alla sommargäster men restaurangerna är flera till antalet och, som sig bör med ett läge alldeles invid en av Frankrikes största ostronodlingar, är det skaldjur som äts här.

En promenad på maten verkade vara en god idé men utanför parasollerna på restaurangen blev det så varmt att jag istället rymde in i den minimala skuggan av en palm och fotograferade det jag såg därifrån.

J och G tog en vända runt hamnen men kom snart tillbaka de med. Nästa anhalt var byn Pinet och Cave de L’Ormarine. Här skulle provas picpoulviner;

Här fanns femliters bag-in-boxar och vin att tappas rakt ner i medhavd plastdunk men vi valde varianten på flaska och fick med oss varsin låda av det friska, goda vinet.

Färden gick sedan vidare mot våra hemtrakter igen, via Servian. Vägarbeten ledde oss med en déviation ut på smala grusvägar genom åkrar och vinfält och trots att den riktiga vägen egentligen var avstängd, så viftades vi fram av vägarbetarna när déviationsskyltarna upphörde och vi inte hade någon aning om vart vi skulle ta vägen.

Avstängt, fast ändå inte riktigt. På en väg som inte var en riktig väg längre. Lite vådligt men sånt är förstås normal. Inget att yvas över.

Sista anhalt för dagen var caven i Cazouls lès Béziers. Den hade vår byguru C rekommenderat och det gjorde han ju rätt i. Välsorterat, trevligt och proffsigt var det. Medan vi stod där och sniffade i glasen på det ena vinet godare än det andra, kom bygubbarna in med sina plastdunkar och fyllde på från tappen. Vi fascinerades av detta, blåbär som vi är i sådana här sammanhang, och knäppte bilder på den exotiska tappen och de pittoreska farbröderna. Sickna turister…!

Det bar sig iallafall inte bättre än att det blev affärer här med. Några lådor till, av både rött och rosa, fick följa med i skuffen hem.

Så här efteråt inser jag att jag fått lära mig en hel del idag om både druvor och tillverkningsprocess. Till caven i Cazouls blir det många fler turer. Vi fick ju dessutom ett Carte fidélité och har börjat samla poäng. Pilutta dig, Systembolaget, det har inte du!

Fête du cru Saint-Chinian

Etiketter

, , , ,

Fête du cru Saint-Chinian

Det är vin det handlar om här nere. Vin som dryck. Vin som arbete. Vin som stolthet. Vin som turistattraktion. Vin ibland för mycket.

Igår åkte vi till Saint Chinian, köpte varsitt glas att likt Karlsson hänga om halsen och så började vi botanisera.

Värmen rådde de bot på med hjälp av vattenånga över våra huvuden. Förvånansvärt effektivt, faktiskt.

Vattenånga=utomhus-AC

Vattenånga=utomhus-AC

Inte ett enda rödvin provade vi, eftersom det inte riktigt går att göra en sådan dryck rättvisa i värmen. Rosévinerna frontades däremot ivrigt och ganska snart hittade vi vår favorit hos Domaine Montcabrel från Cazerdanes

Tilltugg till vinet fanns också att köpa i form av korv gjord på anka,

IMG_5648

liksom oliver i olika nyanser av brunt. Och grönt, för den delen.

IMG_5664

Vi köpte de senare men lät ankkorven ligga. Den var säkert god den också men det fick vara.

Keramik har jag lite svårt att bara gå ifrån, så de här prisvärda utensilierna fick följa med hem också. Nu bor de i badhuset och skall fyllas med godsaker så småningom.

keramik

Underhållna blev vi också av något som väl skulle påminna om medeltida trubadurer. Samma flöjtslinga upprepades några gånger under deras vandring fram och tillbaka genom dégustationområdet…

Skulle väl vara charmigt, men nä...

Skulle väl vara charmigt, men nä…

Man blir törstig av att prova vin men vatten fanns inte att uppbringa på området. Man kanske skulle hyra en plats nästa år och sälja vatten? Finfin affärsidé – att åka runt på vinfestivaler och sälja vatten…?

Vatten hittade vi istället på en servering i skuggan nedanför kyrktornet, så vi slog oss ner en stund innan vi vände näsan hemåt igen.

St Chinian-kyrktorn

Fotograferade blomsterdekorationerna medan de vattnades. Blev blöt.

Fotograferade blomsterdekorationerna medan de vattnades. Blev blöt.

Fyra nya vinglas står nu i skåpet hemma – avdelning souvernirer som kommer att användas mycket!

Glasen fick följa med hem, tummade och vinkladdiga

Glasen fick följa med hem, tummade och vinkladdiga

Blå himlar

Etiketter

,

Det har kommit regn på oss flera gånger de senaste dagarna men idag hade de inte en chans, dropparna. Jag låg och dåsade en stund under mitt parasoll i eftermiddags och när jag vaknade till var himlen så där omöjligt blå som vi vant oss vid att den brukar vara. Vädervariationer av det slag vi haft har fått våra franska bekantingar att väderprata, något som inte heller det hör till vanligheterna. Det brukar ju liksom inte hända så mycket att det räcker för att fylla en meningsfull konversation:

Om en liten stund tar jag bilen in till Beziers för att hämta min ljuvliga stora unge och hennes pojkvän. De har åkt både eurotunnel och TGV på sin väg hit och hunnit med både London och Paris sen de lämnade Stockholm tidigare i veckan. Jag är glad som en lärka och har hunnit sträcka lakanen flera gånger på sängen jag bäddat inför deras ankomst. Nyper lite i handdukarna gör jag också och kollar att de hänger rakt.

Om knappa två timmar är de här och då var det ost och vin beställt. Kanske att det blir ett midnattssdopp då också?

Canicule

Etiketter

, , , , ,

Det regnade på vår Petetas igår. Rejält. Alla tittade förvånat på hur regnet dränkte de uppdukade borden medan alla gästerna tog sin tillflykt in i maireriet. Så slutade det naturligtvis och solen värmde igen.

Solnedgång bakom krigsmonumentet

Solnedgång bakom krigsmonumentet

Tidigt i morse visade termometern ynkliga 21 grader och jag, som hunnit vänja mig vid betydligt högre temperaturer än så, tyckte rentav att det kändes lite småkyligt. Så jag städade – skurade golv, dammade, bäddade iordning för älskade J och pojkvän som kommer imorgon.

J och G får inviga de nya badlakanen

J och G får inviga de nya badlakanen från Craft Collective

… och dito för händerna

… och dito för händerna

Nybäddat och redo för världens bästa!

Nybäddat och redo för världens bästa!

Nu är det inte svalt längre. Värmebölja – canicule – råder och luftkonditioneringen går på högvarv inne i det igenbommade huset. Där tillbringar för övrigt hunden större delen av sin tid innan kvällen kommer med något mer hundvänliga temperaturer. Då letar hon sig ut i trädgården, sniffar runt för en första bedömning av vilka inkräktare som vågat sig in på hennes ägor under siestan. Det händer att sagda inkräktare inte hunnit undan och då far Wilda ut genom dörren, flyger uppför trappan och blir stående på helspänn.

Wilda ylar ominöst

Wilda ylar ominöst

Hennes husse tycker att hon är särskilt vacker då, med svansen rakt upp och så alert att det ångar om henne.

Kom igen om du törs, kattuschling!

Kom igen om du törs, kattuschling!

Det här är jyckens franska hoods och hit kommer ingen oinbjuden, om hunden själv får välja.

Ikväll blir det middag i Causses et Veyran. Outi på Chez Amis har förberett en hemlig meny åt oss. Blir lite småhungrig när jag tänker på det!

Det lilla livet

Etiketter

, , ,

Jag lever det lilla livet den här sommaren, på ett sätt som jag inte har gjort på många år. Bekymren är också de av de mindre livsomstörtande slagen.

Jag funderar till exempel över hur vi skall göra med den tröga gamla garageporten. Skall det få bli function over fashion, ekonomi över design? Till slut är det en säkerhetsfråga, med tanke på den periodvis täta trafiken utanför på gatan. Det blir mycket stopp, snabbt ut för att öppna porten, upp i byn och vända för att få rätt vinkel in i garaget och sedan, medan svetten lackar, knirka igen samma port. Ett halvt dagsverke.

Eller flottören på toaletten i badhuset som kärvar och som jag nu till slut malligt petat tillbaka i funktion så många gånger att den uppenbarligen tycker att det är lika bra att befinna sig i pumpläge hela tiden. Då svämmar den över. Lätt avhjälpt med ny tätning, förvisso men ska vi fortsätta att mixtra själva eller leja rörmokare, blir den ytterst svåra följdfrågan.

Gick ju bra ett tag...

Gick ju bra ett tag…

Diskmaskinen som la av i våras har nu ersatts med en ny med tjusig display. Den talar hela tiden om var i programmet maskinen befinner sig och hur många minuter det är kvar. Men hur i allsin dar skall två personer som äter ytterst lite i värmen bära sig åt för att fylla den, så att vi kan sitta och lyssna på hur tyst den går? Ultra silencer, minsann.

Vad gäller de båda senare bekymren, toalett och diskmaskin, är det troligt att grundproblemet kan härledas till samma källa; det ohemult kalkhaltiga vattnet som klär allt som kommer i kontakt med det i en stenhård kalkyta. Allt mekaniskt fastnar  i kalket till slut. Köpa avkalkare meddetsamma och få den installerad bums, innan den förstör ännu en maskin eller vänta och tro på gud-ske-lov, blir därmed ytterligare ett beslut att fatta.

Så mycket bekymmer. Så mycket tankekraft.

Problematik av detta slag börjar få till följd att hjärnan börjar längta efter något större utmaningar. Hjärnkontoret har nog varit i stort behov av renovering men nu känner jag mig snart redo för att leta upp och bestämma mig för en sysselsättning som gör att jag har roligt på jobbet igen. Det var ett par år sen sist. Jag ska välja med omsorg, oavsett om jag väljer en egen väg eller om jag skall låta mig anställas igen. Vardagen måste hur som helst kännas meningsfull och hanterbar i mitt kommande jobbkapitel. Det känns mer spännande än skrämmande just nu.

Tack Murviel. Jag tänker klarare efter några veckor här.