Verklighetsflykt under bloggpromenad

I ett kalt hotellrum i Nynäshamn försvinner jag i tankarna ner till Murviel. Jag har haft en riktigt bra konferenseftermiddag med jobbet och det var välbehövligt, för det har varit lite smågnissel de senaste par veckorna. Så kan det ju vara ibland, så det är inte mycket att hänga läpp för men i de lägena utövar naturligtvis det betydligt enklare livet i Languedoc en ytterst påträngande lockelse.

När det förhåller sig på det viset, tenderar mina bloggpromenader att bli betydligt längre historier än vad de brukar vara och alldeles nyss avslutades bloggutflykten hos Madame Pri. Jag började om från början och läste de första inläggen och kommentarerna och förstår att de flesta av oss som blivit med franskt hus upplever samma förälskelse, upptäckarglädje och nyfikenhet på allt som på något sätt har beröringspunkter med det nya franska. Grannarna, restaurangerna, bylivet, utflykterna. Det är härligt, nästan barnsligt förtjust och så underbart befriat från allt vardagligt som annars bråkar bakom pannbenet!

Det blir fint att ha på näthinnan nu när jag släcker sänglampan. Imorgon är det en ny konferensdag och sedan har jag hört att det skall bli helg. Det blir också fint!

Gamla gycklartraditioner vid full vigör

Etiketter

, ,

Det börjar bli trångt på min hårddisk och i trängseln av bilder, filmsnuttar och musik hittar jag sommaren. En av de mer spektakulära upplevelserna från i somras var byfesterna och då alldeles särskilt Fête Petetas 20 juli. Vår lilla by gick man ur huse och följde med teatersällskapet genom de vindlande gränderna genom byn upp mot det vackra torget framför maireriet.

Jycklare i byn

Jycklare i byn

Jag fascinerades inte bara av uppslutningen utan ännu mer av det faktum att här fick jag, alldeles oförberedd, bevittna hur gycklartraditionerna från way back lever vidare i högönsklig välmåga utan att jag har vetat om det.

I mitt tidigare lärarvärv har jag berättat för mina elever om dessa gyckel som något som försvunnit och ersatts av teater som finkultur i imposanta byggnader i våra europeiska städer. Tänk om jag då hade vetat att man i Murviel låtit teatern ta plats på varje liten öppen plats i byn och att man därmed blåst liv i de fina gamla gycklartraditionerna igen!

En sommarscen

Etiketter

, ,

Fyra tågluffande flickor landade i Murviel en månad efter att de alla tagit studenten. De var trötta, inte alldeles rena men fulla av historier om vad de varit med om på sin resa. Deras första morgon i Murviel njöt vi av lång frukost i skuggan bakom huset med tågluffarkläderna på tork i den allt varmare luften. Mer idyll än så kan det knappast bli och jag njöt av att ha dem där.

Underhöll gjorde de också och klickar du på bilden kan du få ett smakprov:

Frukostunderhållning

Frukostunderhållning

Jag fryser ögonblicket och funderar på om jag skall låta det vara så. Det stämmer ju – just den där stunden vid frukosten var det bara fint.

Fast om jag inte berättar att det också fanns en annan verklighet än den som den lilla filmsnutten förmedlar, skulle det nästan vara att ljuga, för vi var alla ledsna.

Tankarna i Stockholm. Hos den gamle, som dagen innan inte längre orkat kämpa emot.

2012 var året då allt det som är livet stångades för att få plats.

Återblickar – igen

Etiketter

,

För ett år sedan befann vi oss mitt i vad jag då beskrev som en vansinnesflytt. Jobbet, både mitt och L:s, krävde mer än vanligt och villalivet packades i lådor för vidarebefordran till lägenhetsliv på betydligt mindre yta.

Framförallt förvaringsyta.

Stort garage, vind, förråd och friggebod skulle ersättas av ingenting och jag stod i huset som fortfarande var vårt hem och funderade över var i allsindar alla prylar skulle ta vägen. Så här ett år senare kan jag, när jag ser tillbaka på det gångna året, konstatera att en del av de möbler och saker, som försvann med hjälp av Blocket och till tippen, hade kunnat komma till användning, trots allt. Fast det mesta har jag inte saknat alls och huset lyckades vi tömma:

Skärmavbild 2013-02-17 kl. 00.09.03

Gamla hemmet tömt

Gamla hemmet tömt

En del hamnade i Murviel, ditfraktat med hjälp av en flyttfirma med en sväng om ett magasin i Nice och i vår bil, som bott i Murviel sedan dess.

Stora mattan på väg in

Stora mattan på väg in

Första flyttlasset i april

Första flyttlasset i april

Flyttfirman anländer i juli

Flyttfirman anländer i juli

Resten hamnade på sjätte våningen, där de sista flyttlådorna lämnade lägenheten för bara två veckor sedan!

IMG_1599

Jag plöjer inredningstidningar i jakt på idéer och inspiration, både för lägenheten och murvielhuset, för mycket återstår innan vi boat in oss på båda ställena. Det gör ingenting. Har faktiskt ingen brådska alls, utan tänker att det nog blir allra bäst om vi skyndar lite långsamt och till exempel sover på saken – en vettig sysselsättning när klockan passerat midnatt, så god natt, kära bloggläsare!

Murvielplaner

Etiketter

, ,

Törs jag skriva att nästa resa till Murviel bokats? Sist det begav sig blev det minst sagt en vistelse med förhinder och istället för två veckors ljuvligt umgänge, franska delikatesser och oändliga lata luncher – en del utomhus i solen – blev dagarna betydligt färre och även om de var fantastiska, så präglades de av oro för m därhemma.

Härom kvällen tog jag mod till mig, kvistade in på Ryan Airs hemsida och bokade påskresan. Till återresan fanns bara tre platser kvar, så jag vågade inte vänta.

Nu sitter jag här och undrar om det skall bära, för ingen vet hur det ser ut om en månad eller nästa vecka heller, för den delen. Men jag kan ju inte kan sitta här och vänta på att garantier om lugna månader framför mig skall materialiseras.

Vila och njuta vill jag. Vårstäda, fixa i badhuset och förbereda för den nära förestående säsongen i murvelhuset vill jag också göra. Arbetet med taket är planerat till i mars och vi behöver se till att det blir av och att det helst är klart innan huset invaderas av familjen och gästerna.

Alexandre behöver kontaktas, så att han kan öppna poolen, Bertrand för lite trädgårdsfix och så behövs en tur till IKEA i Montpellier. Sängplatser i badhuset skall ordnas och så behövs lite mer förvaringspryttlar.

Någon hall har vi ju inte, men i julas insåg vi att vi trots allt behöver en plats att hänga jackor på och någonstans att ställa skorna. En lång sittbänk på ena sidan om ytterdörren, tänker jag mig. Som den här, som jag hittade på Lantliga hem:

Kyrkbänk

Kyrkbänk

Den kan samtidigt få agera lite rumsavdelare. Under den får skorna stå – inga stövlar, utan mera sandaler och Birckenstocks, tänker jag mig. Jackorna, de får klara sig med en lagom sliten tamburmajor.

Från inreda.com

Från inreda.com

Sådana har jag sett många av på de brocantes jag varit på, så det skall nog inte vara så svårt att hitta.

Ännu flera magasin…

Etiketter

, ,

Jakten på matnyttig information om området runt vårt franska viste fortsätter. Jag hittade ett gammalt utkast från mars förra året och som jag alldeles glömt bort. Varför det aldrig publicerades, vet jag inte men det handlar iallafall om en publikation, på engelska, som handlar specifikt om Herault.

The Herault Times heter den, passande nog. Jag har inte sett den någonstans i pappersformat och nätvarianten känns inte jättespännande men jag skall nog prova den med, för trots allt är det framför allt den delen av södra Frankrike, som intresserar mig mest.

Skärmavbild 2013-02-14 kl. 22.37.23 Skärmavbild 2013-02-14 kl. 22.37.42

Hemsidan känns aningen amatörmässig men efter ett antal nedslag i diverse artiklar i senaste numret, konstaterar jag att här verkar finnas en distans och lite lagom uppfriskande engelsk humor. Fast – early days för mig, ännu så länge, så det är bäst att jag läser lite mer innan jag uttalar mig.

There’s always Google translate – alltså tar jag det lugnt med kritiken…!

Jag gör en pudel

Etiketter

, ,

Jag skapade en liten debatt här på bloggen med mitt senaste inlägg om Svensk-franska magasinet – ett inlägg jag nu plockat bort.

I kommentarsfältet och på min mejl har jag fått synpunkter på mitt ordval och tvingas inse att det jag ville förmedla uppfattades på ett helt annat sätt än vad som var avsett. Några har känt sig sårade och utpekade och det vill jag ju inte. Jag ville berätta om ett magasin, som jag tyckte var ganska fånigt men kan förstå om man läser inlägget som att jag tycker att det istället är alla de som figurerar på bilderna som är löjeväckande.

Det tycker jag inte.

Jag menar dock fortfarande att magasinet, med sitt spretiga hopplock, riskerar att skjuta över målet och att man av en tidning, som ändå ser ut att göra anspråk på att vara ett ”riktigt” magasin, borde kunna kräva att skribenterna får hjälp att anpassa längd, språk och stoff i artiklarna så att de blir mer läsarvänliga och håller en jämnare kvalitet. Åtminstone om målgruppen också inbegriper presumptiva köpare på mässbesök, som kanske för första gången möter texterna i magasinen som delades ut gratis i Globens annex den gångna helgen.

Men jag gör härmed en pudel och ber uppriktigt dem av er som känt er förolämpade av mitt inlägg om ursäkt och återgår till att fokusera på Murviel, huset, längtet och drömmarna.

Fast man vet aldrig – jag kanske surnar till över något igen som letar sig in i bloggen men då tänker jag lämna värdeomdömena därhän.

Drömkrämarpalatset en slaskgrå februarilördag

Etiketter

, , ,

Idag snörde jag på mig mina favoritkängor och halkade iväg till Annexet i Globen. Jag hade tänkt promenera dit men den snögröt som mötte mina nätta (I wish!) små kängbeklädda fötter fick mig att tänka om.

Snögröt möter oräfflade kängor = allvarlig halkvarning

Snögröt möter oräfflade kängor = allvarlig halkvarning

Alltså tog jag tunnelbanan och fick användning för mitt nytankade accesskort och bara det var ju ett äventyr i sig, eftersom jag alltsomoftast kör bil. Fram och tillbaka till jobbet via hunddagis i Älta, sedan brukar inte tid medges för så mycket annat.

Att lägga det lilla blå kortet mot kortläsaren i T-banespärren, att byta tåg på Gullmarsplan och förundrat ramla ut på den snöiga perrongen vid Globen, det var en ohyggligt spännande utflykt i verkligheten. Mina barn hade varit stolta.

Varför då sådana äventyrligheter en lördagseftermiddag?

A trip down memory lane, var syftet och att säga hej till Ewa på Franska hus, som i en mässhall full av mäklare i helgen lockar besökarna med små paradis i solen. Sist jag var här, var det september och på nätet hade vi sett ett intressant hus i Murviel… Då sken en vacker höstsol och mässhallen var bara halvfull. Idag, däremot, var det full kommers:

Hugade spekulanter fyller den lilla montern

Hugade spekulanter fyller den lilla montern

Ewa och hennes syster/medhjälpare hade fullt upp att hjälpa hugade spekulanter, så vi hann inte prata så mycket. Många var nämligen alla de som nöp i broschyrer och cirklade runt montrarna i jakten på drömmen om ett människovärdigare klimat i hus med bags of character och takterrasser under stjärnhimlar.

Gissar att det var fler än jag som gjorde sitt bästa att för en stund glömma vad som väntade på andra sidan mässhallsväggen:

Skärmavbild 2013-02-09 kl. 18.20.51