Etiketter
Jag vaknar tidigt här. Utvilad. Glad.
Morgonen såg att bjuda på lite-av-varje-väder men mitt på dagen segrade solen och jag tog med mig mina rapporter upp till poolen för ett par timmars läsning och slöande i solen. Hög faktor på krämen och en av de nedfraktade solhattarna på huvudet. Den blå himlen anade jag genom stråhatten och genom solbrillorna. Här skall inte brännas skinn eller rynkas till nyllet mer än vad som redan skett!
Dagen förflöt i sakta mak och efter lite montering av IKEA-prylar och rörmokeri
… jo, jag är en woman of many talents och har lurat ut att när ”utedasset” stått oanvänt ett tag, så kärvar det ihop av alla kalkavlagringar som bildas. Då är det bara att skruva isär porslinsfåtöljen och peta till flottören, så går det som smort igen. Fritt fram för uträttande av diverse behov, följdaktligen.
Med IKEA-snickrandet och rörmokeriet avklarat, tyckte jag att det var dags för lite lekamlig uppfräschning inför dagens proviantering. Fast då skypade E – älskade, fina son – för att fråga om sina skickade boklådor. Samtidigt var det ett fasligt liv på gatan utanför, för sagda boklådor anlände as we spoke och kroppsarbete vidtog.
Två kartonger studielitteratur har färdats från Aberdeen till Murviel för att få bosätta sig här i huset som är mitt och L:s men i allra högsta grad också barnens – arvegodset! Lådorna såg att ha utsatts för omild behandling och på väg uppför yttertrappen gav en av dem vika…
Fast vad gör väl det? Böckerna tog inte nämnvärd skada och värmen temperades av en tilltagande mistralvind, så det ordnade sig. Ingenting verkar kunna rucka på mitt ekvilibrium här nere; allt tas om hand med vad som närmast måste beskrivas som ett varggrin i det nyss så trötta nyllet. Murvielterapi och jag tinar upp, sakta men säkert.
Dagens utflykt gick inte längre än till SuperU i Thezan, med en liten omväg om St Geniès, eftersom jag hade tänkt mig en tur om kakelbutiken på väg mot Magalas. Varenda by verkar ägna sig åt att gräva upp sina gator och då leds trafiken åt annat håll. Sin vana trogen skyltar fransoserna med deviation men glömmer sedan att fullfölja sin skyltning. Så jag körde vilse och hamnade på en vingård.
Fast jag gick inte in.
Ropade bara Bonjour!, vinkade, tog ett kort och körde vidare.
Kaklet fick jag hoppa över och det fick räcka med lite allmän proviantering.
Inne i huset hände sedan inget mer än att de små trycken från Etat d’ame i Montpellier kom upp på väggen.
Recept för den som känner sig hugad!
Det får duga för idag. Imorgon är alldeles säkert en ny dag och den inleds med lite telefonjobb innan jag till slut ger mig iväg för att på allvar försöka hitta kakel till badrumsmöbeln.
Murvielklotter 