I dagarna handlar det mest om att riva ner. Både i norr- och söderläge. Igår förmiddags plingade Murviel i min telefon och lät meddela att nu river de ner den gamla terrassen utanför köksdörren.

Under den nya terrassen blir det ett förrådsutrymme och in dit är det praktiskt om det finns en dörr…

Byggledandet på distans sköts både telefonledes och med meddelanden och det har ju sina sidor, förstås. Faktiskt vet jag inte alls hur slutresultatet kommer att bli; vi har lagt vår frukostveranda i händerna på byggarna och har valt att lita på att de vet vad de gör.

Idiotiskt?

Naivt?

Dumdristigt?

Tveklöst.

Men de gör skalet, lägger grunden, gjuter plattan och finliret kommer sen. Det får bli bra.

I det västkustska huset har det varit två lugna veckor i väntan på badrumsinredningen men idag drog det igång igen. Badrummet på övervåningen finns inte längre…

När det är klart, är det dubbelt så stort och har en dörr ut till balkongen, som vi hittills aldrig använt.

Stor hall blir liten hall och litet badrum blir stort

Ett spröjsat fönster får släppa in ljus i hallen utanför och toastolen får ett eget litet bås. Tanken är att det skall kännas lite franskt blandat med lite engelskt.

Rumsarkitektens moodboard

Under tiden har Bertrand och hans medhjälpare Robin färdigställt terrasseringen i murvelträdgården. Kanske är det alla goda erfarenheter av Bertrands mödor i vår trädgård som gör att vi möjligen är onödigt godtrogna när vi lämnar ifrån oss nycklar och låter hantverkare gå loss fastän vi inte är på plats för att övervaka?

Hursomhelst; Bertrand och Robin fick helt fria händer och det har varit en fröjd att lyssna på dem och se hur kreativa de är. Resultatet blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Den lilla skissen,

har blivit verklighet:

Kan riktigt se hur de där späda nyplanterade plantorna kommer att välla över stenmurarna och hur jag, medan jag gnuggar sömnen ur ögonen, kommer att sitta på sängkanten i languedocsk morgonsol och njuta av åsynen av hela härligheten

I sommar skall jag visa lilla ögonstenen alltihop. Kombinationen Bertil och gladställe blir alldeles formidabelt.

Fast först måste vi få lite grindar och staket på plats; han får ju inte trilla nerför hårda trappor på sin franska upptäcksfärd!

Ibland är det så att den viktigaste egenskapen hos en lycklig ägare av franskt viste är en smällfet plånbok. Här har lägenhet sålts,

pengar för förbättringar av finlirskaraktär avsatts på ett renoveringskonto, glada planer smitts och förhoppningsfulla om än amatörmässiga ritningar uppdragits för framtida finputs av paradiset och så faller ridån. Verkligheten kommer ikapp. Skiten träffar fläkten. Budbäraren går inte att skjuta eller ens fräsa åt och mitt ansiktsuttryck går från godmodigt flinande till alltmer sammanbitet, smal-läppat (fick infoga bindestreck för förståelsehjälp av mitt egenhändigt hopsnickrade nyord) surmuleri.

Tre sinsemellan oberoende duktiga typer har förkunnat domen över vår vackra mosaikbelagda pool.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Grundarbetet är förmodligen inte tillfyllest, stödmur saknas och betongen spricker, inte bara på ett ställe, utan på flera. Sättningar i marken på grund av otillräcklig dränering runtom är ytterligare en bov. Resultat?

Såvida vi inte skiljs från en ansenlig summa pengar, finns ingen långsiktig lösning på problemet. Alltså öppnar vi plånboken och tar farväl av några surt förvärvade tillgångar, låter en av de duktiga spackla över den vackra mosaiken, byta skimrar och slänga på en liner istället. Resultat?

En inte lika vacker men tät pool. För att trösta oss (mig?) installeras samtidigt en värmepump, så att vi badkrukor kan påbörja badsäsongen redan i mars och inte kliva upp ur vätan förrän tidigast sent i oktober. Det ni; det blir grejer, det!

Så till slut – är det synd om oss? Nej, verkligen inte ett skvatt. Det gäller att ha perspektiv på lyxtillvaron och jag känner stor ödmjukhet varje dag inför det faktum att vi äger en liten bit paradis, att vi kan dela med oss av det och att också andra har glädje av det. Annars vete tusan om jag skulle ha mage att unna mig allt det här.

När säsongen börjar behöver jag njutningshjälp. Jag behöver vännerna, familjen, grannarna runt vår varma, fixade pool. Annars kanske det blir dålig karma. Annars kanske jag tycker att jag gapat över på tok för mycket alldeles själv. Annars blir det väldigt ensligt i jättebadkaret.

Välkomna!