Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: Jycken

Hej 2017

02 måndag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

magsjuka, nyårsfirande, Nytt jobbliv

Årets andra dag är snart till ända och denna årets första vardag har ägnats åt terrasstädning,

Detta bildspel kräver JavaScript.

jobb och allmän njutning så där i största allmänhet. Jobbet är för övrigt lika nymodigt som året; projektet som jag lite försiktigt nosat på under hösten sätter nu igång på allvar och inom de närmaste månaderna är det upp till bevis. Lyckas vi med vad vi föresatt oss, lär det bli fler arbetstimmar med favoritutsikten framöver…

img_0981

Det är så skönt att vara i Murviel igen. Vi har haft ett nyårsfirande, som trots att det höll på att gå i stöpet, var till belåtenhet för både jycke och oss. Inte en smällare, inte en endaste raket på hela kvällen och en formidabel måltid

Desserten...

Desserten…

som snabbt togs över av det nya värdparet med benägen hjälp av ytterligare bygrannar, efter att den arme R från D’Oc d’Or istället för med champagne, fick fira in det nya året med dropp på sjukhuset i Beziers. Han är dessbättre på bättringsvägen nu men har fortfarande inte fått komma hem. Och jag som har köpt snus och allt!

Medan R kämpade mot bacillerna med T oroligt vakande, spelade vi brädspel, drack kanske lite för mycket vin, samtalade intensivt om våra respektive äventyr med nya bekantskaper och hade, trots att vi saknade både våra sjukhusbesökande vänner och familjen hemmavid, en ohemult trevlig nyårskväll.

img_0954
img_0957
img_6823
img_0965
img_0970

Så kom nyårsdagen med besked om nya baciller hos nya värdparet och vi kände efter lite extra; fast nej, vi verkar ha klarat oss undan just de magbacillerna denna gång. Annat var det för fyra år sedan, då både jul- och nyårsfirande tog en vändning vi inte hade hoppats på.

Det krävs onekligen en del åthävor för att få till firandet med favoriter när årstiden är som den är och familjen är brokigare än vad som är nyttigt för vårt allmänna ekvilibrium. Men jag försöker ihärdigt att gång på gång återuppfinna både jul- och nyårsfirande med maximerat umgänge med de allra mest älskade. Nästa år tänker jag mig både jul och nyår i Murviel. Julfest med de i familjen som kan komma ner och med vänner som har ork och lust, är tanken.

Vi får väl se.

Mycket hinner hända under ett år, har jag blivit varse mer än en gång. Här och nu njuter jag därför av allt som är murvelhuset,

Detta bildspel kräver JavaScript.

funderar över hur våren kommer att utveckla sig och konsulterar kalendern för planer på nästa resa ner. Med flyg. Hunden får stanna hemma på Tjörn då, trots att hon verkar njuta lika mycket som jag av att vara här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Imorgon blir det ett besök på blågula varuhuset i Montpellier innan E plockas upp på tågstationen i Beziers. Bra dag, om du frågar mig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Bokslut över resan hem

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Reminiscenser, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, La Dame, sommarnatt, Tjörn

Syrsorna spelar och det sommarblå halvmörkret sänker sig över Skärhamn. Min tjörnska bloggplats under nya paviljongen är äntligen så där somrigt härlig som jag hade föreställt mig den när den kom på plats i snålblåsten för en månad sedan.

image

Det är helt vindstilla och alldeles tyst. Förutom syrsorna då. Fast de är betydligt beskedligare än de energiska cikadorna i Murviel, förstås. Det är så skönt att vara hemma efter fyra tämligen gräsliga dagar på bilköande fot. Bara en sån sak; att jag trots motviljan att behöva lämna Murviel, ändå nästan lite nyförälskat upptäcker att det tjörnska vistet också har blivit hemma och tryggt.

Svensk sommar när den beter sig som en sommar borde, är faktiskt precis lika härlig som en sydfransk, fast annorlunda. Om det inte vore för alla de där dagarna genom åren då svensksommaren fått mig att misströsta, så skulle Murviel få känna av konkurrensen, minsann.

Stockholm, som varit mitt hem i 34 år känns alldeles undanskuffad. Återvänder jag dit, tro? Kanske, kanske inte. I någon form, alldeles säkert, men som permanent vistelseort helst inte. Jag kan ju faktiskt bestämma det själv och just det känns som en alldeles särskild ynnest.

Tjörn och Murviel. Både och. Inte antingen eller.

Hur gick det till? När hände det?

Den galna tröttheten från igår är som bortblåst och jag är lugn. Alldeles lugn. Lika lugn som sammetsnatten som sveper sig omkring mig. Madame Wanderlust vill inte åka någonstans alls just nu.

Och det är en hel vecka tills jag åker till Murviel igen. Eoner av tid att njuta tjörnsommaren. Fast då flyger jag. Bilen får pusta ut här hemma. Liksom hunden.

Lyckliga, lilla fina hunden, som litar så blint på mig att hon tålmodigt hänger med på alla mina strapatser utan att knysta.

image
image
En av många båtturer mot Murviel
En av många båtturer mot Murviel

Hon vet precis hur det går till. Finner sig, fogar sig och fyller mig med en kärlek jag inte trodde var möjlig att känna för ett litet djur, hur burrigt sött det än är. Och Wilda är söt. Jättesöt, faktiskt, men där finns något annat som drar i min hjärterot. Ett slags oändlig visdom i de mörka iakttagande ögonen. En värdighet som är alldeles väldigt påtaglig. La Dame.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Ännu en lång dags färd mot midnatt

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Jycken, La voiture, Resor

≈ 4 kommentarer

Etiketter

autobahn, hunden på europaresa, Radisson Blu Rostock, stau

Vad gör bilister som parkerat på autobahn?

Skriker, gapar, tutar, fäktar, skäller på grannbilen, gör konstiga undanmanövrar, kör i räddningsfältet?

Gråter? Sliter sitt hår? Bryter ihop? Bråkar med frun? Skäller på barnen? Klipper till hunden?

None of the above.

Använder de en livlina och ringer en kompis? De har de ingenting för, isåfall. De tar sig ingenstans. Inte jag heller.

Så jag läser en bok. Lägger upp köbild på Facebook och får genast sympatier.

Stilla flyter inte bara Donau...

Stilla flyter inte bara Donau…

Gläds åt att murvelhusets gäster verkar ha det bra gör jag också och tvingar mig själv att tänka på att jag snart är där igen. Att det här går över. Att ingen hittills svultit ihjäl, tynat bort, dött av törst i en kö på autobahn. Tror jag, iallafall. Väl…?

Bäst som jag sitter där och funderar ut möjliga vidriga, vilda scenarios, släpper proppen och jag blir inte så lite irriterad. Just så, faktiskt.

Jag har ju just gett upp hoppet om att komma vidare i närtid och har plockat upp datorn för lite blogginläggsförberedelser. I huvudet stångas uttänkta formuleringar som jag måste få ner för att inte tappa bort dem och så måste jag snabbt stänga locket, ösa iväg äpplemaskinen på passagerargolvet och trycka igång voituren. Ni får ju förstå paniken!

Så vad göra?

Hitta första bästa rastplats medan jag högljutt ropar mina snitsiga rader om och om igen högt för hunden, naturligtvis. För att komma ihåg allt smart jag tänkt ut. Wilda tittar trött på mig. Som att det slagit slint alldeles. Som på en som vandrat i öknen i många dagar och med spruckna läppar och dammiga ögonfransar dråsar ihop och yrar när hon till slut når oasen.

Så nära och ändå så långt borta!

Så nära och ändå så långt borta!

Men fram med tangentbordet, snabbt, liksom febrigt, plita iväg det som måste plitas iväg, passa på att rasta både mig själv och jycke för att sedan återuppta färden igen. Denna gång försenad med en futtig timme bara. I äpplemaskinen vilar blogginlägget tryggt och jag är nöjd.

Så vad gör de köande bilisterna då, de som alls inte tappar fattningen?

I sann tysk ordningsanda ser de till att hålla räddningsfältet fritt, de kramar sina barn, samtalar lugnt om tingens besvärliga ordning med nyfunna brothers and sisters in arms och röker kanske en cigarett. Hundarna får vatten. Kaffetermosar åker fram, böcker läses och en och annan svensk donna bloggar.

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen...

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen…

Det är lugnt och städat och tålmodigt. De har uppenbarligen varit med förr. De gamla damerna i en exotisk vit Volvo V70 Classic också.

Idag tog den beräknade 7-timmarsresan istället drygt tolv timmar. Det svider i ögonen, värker en smula i axlarna men jag har inte känt mig trött. Förrän nu, när koncentrationen släpper, när hotellrummet är av det tjusigare slaget

Radisson Blu i Rostock

Radisson Blu i Rostock

och när hunden har snurrat runt av glädje över ytorna och en strategiskt placerad fåtölj,

image

då ger jag efter och blir med ens galet trött. Blogginlägget är ju dessutom redan skrivet. Bara att publicera. Sånt en gör när den ena stillastående bilkön avlöser den andra.

Mitt rufsiga änne skall till sist få möta kudden.

Bon nuit, Gute Nacht och söta drömmar.

Over and out.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

On the Road

10 söndag Jan 2016

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ 3 kommentarer

Etiketter

aires, autobahn, Autohof, autoroutes, bil genom Europa med hund, Stena Line Gbg-Kiel

IMG_2636

Det är lördagkväll. Ännu en roadtrip med jycken är avklarad och vi har stängt in oss i båthytten, Wilda och jag. Lilla pälsen har fått kalkon till kvällsmat och snusar lyckligt med buken i vädret på sin bilfilt i en gigantisk biabädd.

IMG_2639

Jag har fått glada tillrop i mobilen längs med min rutt och en och annan som kanske tycker att jag är smått galen som ger mig iväg solokvist genom Europa.

Igen.

Det börjar bli några gånger nu och jag tycker inte själv att det är särskilt märkvärdigt. Både autorouterna i Frankrike och autobahn i Tyskland sträcker sig mil efter mil med aires och autohofs för trötta chafförer spridda längs med rutten.

Vet inte om jag skall känna mig smickrad över omtanken eller kränkt av att förväntas vara i behov av skydd...?

Vet inte om jag skall känna mig smickrad över omtanken eller kränkt av att förväntas vara i behov av skydd…?

Det känns aldrig som om det är för långt emellan dem. Maten är förstås oftast ganska trist men det finns undantag och vid det här laget har jag hittat mina favoriter. Eftersom hunden är med, har någorlunda trevliga promenadstråk prioritet. Pälsdjurets toalettbestyr kräver de rätta omgivningarna, eftersom hon inte gärna vare sig drillar eller släpper högar på hårt underlag. En sätter liksom inte ner rumpan var som helst.

Tyska snöhögar är finfina att både gnufsa nyllet i och att skita på!

Tyska snöhögar är finfina att både gnufsa nyllet i och att skita på! Att smaka på den är förstås ett måste. Snöhögen, alltså.

De egna piffiga skinkhalvorna är för övrigt något krävande de med. Och här, håll i er, avviker jag i min frankofila vurm och skickar priset för bästa dassen till de tyska autohoferna. Frågan är om en kan älska offentliga porslinsfåtöljer? Isåfall älskar jag de tyska. När du sveper med handen bredvid spolknappen, så åker toaringen in i cisternen och kommer ut igen desinficerad och fin. Det är nästan halleluja på den! Jag har snudd på varit lite frestad att ta fram kameran och fotografera härligheten men det får ändå finnas gränser för vad en bloggläsare skall behöva utsättas för, alldeles utan att vara beredd på vad som poppar upp på skärmen.

Vad så med de franska? Hål i golvet på rastplatserna som bara har picnicområden och små toahus, så de går bort. Krislägen som kräver besök på sådana faciliteter uppstår icke. Inte en chans.

Och på de stora rastplatserna med fullservice, då?

Rent, modernt och välskött, för det mesta men av någon anledning finns sällan någon sittring. Finns oftast inte ens fästen för dem… Men det är nittio mil mellan Murviel och Heidelberg, så ja, ni förstår.

Sverige har i alla händelser mycket att lära av både Tyskland och Frankrike vad gäller service efter de stora vägarna. Det är en säkerhetsdetalj som jag är övertygad om räddar liv, eftersom det är så lätt att svänga in på dem och eftersom de är fullt ut anpassade efter stressade bilister.

Sedan skall vi inte glömma alla uppmaningar på skyltar ovanför vägbanan. I både Frankrike och Tyskland. Ofta har de en humoristisk udd.

”Glöm inte att ta paus varannan timme” uppmanas du upprepade gånger genom Frankrike. Ungdomar påminns om att familjen vill att de skall komma hela hem. Jag får plötsligt se mitt registreringsnummer i stora orangea bokstäver ovanför mig.

– Vad nu, tänker jag, och ser sedan att skylten tycker att min ”vitesse” skenar en aning. Så bromsen tas i bruk och sedan kör jag lugnare.

Tyskland är mindre high tech, så där är det istället banderoller som uppmanar till försiktighet och som påminner oss bilister på de fria farternas vägar om det ansvar vi har för våra medtrafikanter och att vi skall visa hänsyn. Också här påminns vi om att nära och kära väntar på oss och vill att vi skall komma helskinnade fram.

Min älskade, allra finaste mamma är alltid orolig när jag är ute och far. Det innebär att hon tvingas vara orolig ofta, så det är till henne jag hör av mig allra först när jag pausar och när jag kommit fram. Det är fint att vara 54 och att ha en mamma som oroar sig för en och som måste hållas uppdaterad.

Jag är fortfarande någons barn.

Tänka sig.

Jag vill också bli över åttio och uppleva ynnesten att få oroa mig för mina 50+ barn.

Så jag lovar att köra försiktigt också nästa gång det bär iväg. De får lova att göra detsamma, älsklingarna.

IMG_2652
Åter på svensk mark tidig söndagmorgon
Åter på svensk mark tidig söndagmorgon

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Rapport från Narbonne

03 söndag Jan 2016

Posted by murvielklotter in Jycken, Shopping, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gruissan, Les Halles, Narbonne

Det blev arla uppstigning i morse med kaffe i termosmugg och medhavda frukostmackor, för någon morgonpigg person är inte jag när jag är ledig. Det är jag förresten inte när jag inte är ledig heller. Morgonpigg, alltså. Följaktligen prioriterades sömn framför frukost hemma vid brasan och vi for istället iväg mot söndagsmarknad i Narbonne.

Han skulle bara veta att dagens outfit landade honom i en frankofil blogg...

Han skulle bara veta att dagens outfit landade honom i en frankofil blogg…

Om söndagen läser en tidningen. Den blommiga korgen har hängt med ett tag.

Om söndagen läser en tidningen. Den blommiga korgen har hängt med ett tag. Kanske skall han fylla den med kryddor…?

Tänk om det fanns doftfunktion på bilderna...

Tänk om det fanns doftfunktion på bilderna…

Längs med Canal de la Robinei var kommersen redan i full gång när vi i sakta mak kryssade mellan marknadsstånden.

IMG_9615

IMG_9617

Julmarknaden dröjer sig kvar...

Julmarknaden dröjer sig kvar…

Precis som när vi besökt marknader off season tidigare, slås jag av hur annorlunda det är och att det inte alls är samma varor som krängs. Korgarna finns där förstås och tygerna men det är inte riktigt samma touch på dem. Billigare är det också. Mycket billigare. Jag lyckades naturligtvis få med mig ett par prisvärda tygstycken, som nu pryder sina respektive platser i ett av gästrummen:

12482845_10153883372558420_685287810_o
12471147_10153883372278420_399938001_o

Les Halles i Narbonne skäms inte för sig den heller. Den imposanta art nouveau-byggnaden från 1901 sjuder av liv och är en skön kontrast till den vintersömniga atmosfären utanför. Hit vill jag åka i sommar också – upplevelsen då, gissar jag, kommer att vara en helt annan.

Än är inte julen slut...

Än är inte julen slut…

IMG_9621

... för här laddas för trettondagsfirande med Galette des Rois

… för här laddas för trettondagsfirande med Galette des Rois

Jag gillar det lite vintersömniga och hade gärna stannat och ätit lunch i hallarna men vi var så tidigt ute och färdiga med vår shopping att vi istället bestämde oss för att ta oss till havet och inta vår lunch där. Hamnen i Gruissan fick det bli. Här får den sömniga semesterbyn ett ansikte med skarpa konturer. Fördragna jalusier på tämligen ocharmiga hus och tomma gator möter oss. Och ändå – expatrioter på promenad med sina små hundar, en och annan öppen restaurang vid hamnpromenaden, båtfolk upptagna med allehanda bestyr och känslan blir ändå behaglig.

Vi letade upp en uteservering vid den spegelblanka hamnbassängen,

IMG_2562

placerade hunden på en medhavd fårfäll på en stol invid bordet och beställde in fisksoppa och en osttallrik. Att maten inte var någon kulinarisk höjdare uppvägdes mer än väl av det faktum att vi kunde sitta ute, att solen bröt igenom molnen och att jycken tyckte att det var ett förträffligt ställe att ta sin middagslur på.

IMG_2566

Efter några timmar hemma framför brasan kallade till slut målarpytsarna. Nu har kommoden i gästbadrummet försetts med ett lager grundfärg och skall få ett lager till innan det är dags att ratta norrut igen.

12483209_10153883524938420_1508230926_o

Det glöder fortfarande i spisen och vi sitter i soffan med varsin dator i knäet. Imorgon är första vardagen sedan vi kom hit och då skall diverse hantverkare kontaktas, banken besökas och skattekontoret konsulteras. Hinner vi, blir det en tur till Emmaus också.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Jyckens franska sommar 2015

04 onsdag Nov 2015

Posted by murvielklotter in Jycken, Renoveringar, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

badbart i poolen, hunden på resa, hundens franska hoods, påskresa

Jag går igenom sommarens bilder och blir varse hur mycket som försvunnit då min äpplemaskin fick för sig att lägga ner verksamheten för en dryg månad sedan. Jag har inte helt gett upp hoppet om att kunna tråckla fram bilderna från den trilskande hårddisken, men det är bortom irriterande att inte få fatt i sommarminnena så som jag är van att kunna göra när hösten kryper in under skinnet på mig. Det är mörkt när jag åker de nio milen till jobbet på morgonen och det har hunnit bli mörkt innan jag svänger upp på gatan till vårt västkustska hus. Så tankarna sticker söderut. Obönhörligen.

Hunden befinner sig hos S och E i Göteborg och det är allt lite tomt utan henne, fast mysigt att tänka på trion på promenader och hundvänliga fik och uppkrupna i soffhörnet tillsammans om kvällarna.

Vår beresta lilla jycke finner sig väl tillrätta vart hon än kommer.

I soffan i det svala poolhuset medan hettan dallrar utanför,

IMG_9299

i baksätet på den numera franska voituren på den ena utflykten efter den andra,

IMG_9376

och på lång rundresa i de nordvästra delarna av hexagonen, då Wilda fann det för gott att installera sig i resväskan så snart den slogs upp på hotellrummen.

IMG_0589

Hon tycker om solen, lilla hon, och tittar förebrående på oss när vi jagar in henne i skuggan igen. Att tungan nästan trasslar in sig i tassarna under den vaggande gången undan gasset verkar hon inte förknippa med det faktum att päls, sol och värmebölja inte är en toppenkombo…

IMG_9317

Utsiktsposter har hon många i den franska trädgården och La Dame har stenkoll på allt som rör sig, sin höga ålder till trots. Bäst koll på ägorna skaffar hon sig utanför köksingången. Inte en katt undgår då hennes hökblick.

IMG_9313

Huset har haft besök under hennes och vår frånvaro. Fönstren har inspekterats och nu väntar vi på att få höra hur de skulle kunna åtgärdas och vad kalaset kan tänkas kosta. Under tiden står poolen och tömmer sig själv, eftersom Alexandre har hittat en misstänkt spricka. Lite oroligt känns det allt, att den står där utan täcke men Alexandre försäkrar att han har läget under kontroll. När den öppnas för nästa säsong skall den förses med efterlängtad uppvärmning, så att även vi badkrukor kan starta badsäsongen i tidig april – eller kanske rent av redan i mars?!?

Nåja, det kanske är att ta i men försiktiga planer smids för en familjepåsk i Murviel och i storfamiljen återfinns en och annan modig och badglad individ. Påsken infaller tidigt nästa år och det kan ju tänkas att det finns förhoppningar om något glittrande och inte alldeles iskallt turkosblått att dyka ner i.

Vi får se.

Innan dess måste i alla händelser räcken upp runt de farliga trapporna och kanske, om det hinns med, nya fönster i poolhuset, så att gäster kan husera där också utan att känna sig alldeles instängda.

Jag ser dem framför mig. Alla älsklingarna samtidigt på den allra mest älskade av platser – det vore något det!

 

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Kvällar i Languedoc

07 fredag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken, Shopping, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Heidelberg, Hotel am Kornmarkt, Latino Beach, Murviel-Heidelberg med bil

… har för dagen bytts ut mot en dito i Heidelberg. Inte så dumt det heller, skall jag säga, för där väntade Emil och en fantastisk kväll under ett parasoll på torget. Ljummet, tända ljus och en kall en;

11855513_10153579939153420_1189748838_n

Det blev dock inte många klunkar av den innan jag insåg hur trött jag faktiskt blivit av de nästan hundra milen på autorouter och autobahn, så det fick vara, annars hade jag somnat på fläcken. Resan så här långt har gått bra men det har gått åt litervis med vatten och åtskilliga muggar espresso får att orka hålla uppe koncentrationen hela vägen. Jag stannade och tog mikropauser en gång i timmen. Långa pauser var helt enkelt inte möjligt. Det var för varmt.

11855517_10153579939148420_390511057_n

Det blir komplicerat att köra ensam så långt med en hund som sällskap på sommarens hittills hetaste dag.

Lämna hunden i bilen för att gå på toaletten? Kan en ju egentligen inte men nöden har till slut ingen lag, så jag armbågade mig fram, uträttade blixtsnabbt vad som skulle uträttas och rusade ut till jycken igen. Sedan var det hennes tur men hon var inte särskilt pigg på att lämna den svala bilen.

Sitta ute och käka lunch, glass och dricka sitt kaffe?

Alldeles galet omysigt och rent outhärdligt.

Svårt att hitta skugga på rastplatsen...

Svårt att hitta skugga på rastplatsen…

Den heta sommaren har lämnat sina tydliga spår:

... när träden torkat ihop och inte längre har ett tätt bladverk som kan skydda för solen

… när träden torkat ihop och inte längre har ett tätt bladverk som kan skydda för solen

Så jag tog med mig min lunch tillbaka till bilen och glufsade i mig den innan jag hunnit känna vad den smakade (kanske lika bra) alltmedan motorn surrade och AC:n arbetade för högtryck. Och jag erkänner att jag varit ungefär så miljöovänlig som en bilist kan bli idag, trots att trafikradion gång på gång varnade för höga halter luftföroreningar på grund av hettan. Den lilla hunddamen behövde skyddas för värmen, så idag blev det Wilda 1, miljön 0.

Lufttrycket i däcken och koll på motorn förmanade de också om och det var nog rätt och riktigt att göra det. Jag körde förbi flera bilar som blivit stående längs vägkanten med exploderade däck eller med motorhuvar tillräckligt heta för att steka ägg på.

För tredje gången har jag tagit in på Hotel am Kornmarkt i Heidelberg. Läget är perfekt, stämningen fin och garageplats finns alldeles om hörnet. Jag drömmer mig tillbaka till alla kvällarna i Languedoc. Gästerna har inte varit jättemånga denna sommar men lite besök har vi fått och det är tur, för då ser vi oss omkring lite mer än vad vi annars gör. För en vecka sedan for vi till havet för en middag på restaurangen med det något fåniga namnet Latino Beach.

IMG_9343
IMG_9355
IMG_9365

Vi kom dit strax efter fem och då var stranden full av solbadare och barn som lekte i strandkanten. Det lockar mig inte alls att göra dem sällskap, tvärtom blir jag beklämd över hur många rödbruna axlar och solimpregnerade kroppar som utan en tanke på någon morgondag låter sig bestrålas. Vårt sällskap påpekar att snart är nog det beteendet lika lite PK som att tända en cigarett bland en samling ickerökare och det har hon nog rätt i. Att jag, en soldyrkare som blivit försiktigare med åren, reagerar kan vara ett tecken så gott som något att attityderna kring solandet förändrats.

Vi satte oss istället i skuggan under restaurangmarkiserna, fick smörjt våra respektive krås och njöt av folklivet framför oss med solen sjönk ner bakom sanddynerna.

IMG_9357
IMG_9367

Stranden avfolkades sakta, några letade sig upp till strandbaren för att släcka törsten och försvann sedan därifrån. Istället kom uppklädda restauranggäster och till strandkanten kom semesterfirare med andra intressen än att sola och riggade upp sina metspön. Ljuset blev mjukt och vackert, havsbrisen behaglig och stranden återfick sin skönhet. För vackert är det när lugnet sänker sig och jag tänker att jag nog borde åka ut till havet lite oftare.

IMG_9369
IMG_9373
IMG_9369
IMG_9370

I söndags skjutsade jag vår gäst till flygplatsen i Carcassonne och blev, som så många gånger när jag är ute och kör solokvist, tvungen att stanna för att njuta av utsikten. I höst, förhoppningsvis, skall jag ta en tur till den gamla medeltida staden. Så här års är det nog ingen hit, med horder av turister och dallrande värme mellan de gamla murarna.

IMG_9383

Aktiviteter av ett helt annat slag blev det på söndagskvällen, då havet byttes ut mot en alldeles nyanlagd trädgård hos bygrannar. Där firades födelsedag med den äran och vi smaskade engelska ostar och en massa andra godsaker medan vi beundrade hur de förvandlat ett typiskt grottliknande garage till en riktig festsal med travertiner på golvet och de vackra gamla väggarna putsade och fina.

IMG_9397
IMG_9399
IMG_9408
IMG_9404
IMG_9406
IMG_9409

 

Tänk om vi skulle hitta på något sådant med vårt garage?

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Dag 8; Tillbaka mot Murviel

25 lördag Jul 2015

Posted by murvielklotter in Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

flytetyg, hemma i Murviel, La Rochelle, mondän dogg, poolliv

Jo, så fick det bli. Vi kortade vår roadtrip med ett par dagar och sparar Bordeaux till en annan gång. Vår sista kväll tillsammans med övriga asfaltsnötare blev därmed en sval men fin kväll i La Rochelle. Vi började som vanligt med en apéro på hotellet,

11798309_10153549217238420_87688555_n

och trampade sidan vidare till en av de många uteserveringarna vid hamnen. Herr K blev så lycklig över vinet han fick att flaskan måste förevigas:

11749525_10153549217538420_319011545_n

Jag, å andra sidan, var omåttligt glad över ovädersjackan jag köpte i Roscoff, eftersom vinden inte var obetydlig och kvällen, precis som de flesta andra kvällar under resan, tappade värme i takt med att solen sjönk ner bakom takåsarna.

Le vieux port i kvällsljus
Le vieux port i kvällsljus
Fin utsikt över hamnen från den gamla fyren
Fin utsikt över hamnen från den gamla fyren
11787444_10153549217753420_1455030683_n

Som en habil svensk sommardag kändes det.

Igår packade vi så ihop våra pinaler för sista gången och styrde hemåt mot Murviel. Jycken, resvan och mondän som hon är, hoppade glatt in i bilen och lade sig tillrätta på sin filt, trygg i förvissningen om att när flocken är ute och åker bil, då blir ingen lämnad ensam. Fast viss koll måste man förstås ändå ha när hussen sticker iväg för att snabbt uträtta vissa saker;

11777995_10153549212108420_1434334779_n

Välkommen precis överallt har hon också varit. Hotell- och restaurangpersonal har mest tittat frågande på oss när vi frågat om hunden är välkommen. Ja, varför skulle hon inte vara det?

– Pas de problème!

Hade vi haft med oss barnbarnet Bertil hade det dock blivit stopp på det här etablissemanget:

11780553_10153549217793420_1013648738_n

Så utomordentligt dumt. Hade Wilda tyckt också, om hon hade kunnat läsa.

Första dagen tillbaka i Murviel  har det blåst kraftigt – minsann om det inte var en liten köldknäpp, eftersom termometern bara precis tog sig förbi trettiogradersstrecket under eftermiddagen. Cikadorna – de tystnade innan solen hunnit gå ner.  Bara en sån sak.

Jag har simmat, dåsat, tvättat, dåsat, läst, såpaskurat golv, tvättat lite mer och hängt lakan att fladdra i vinden och till sist glidit ner i poolen och guppat omkring på konstiga skumgummituber som jag först nu förstått vad de skall vara bra till. De är formidabla och bättre än de flesta andra flytetyg jag provat.11798353_10153549278523420_707640631_n

Imorgon vidtar lite mer husbestyr och kanske en tur till marknaden i St Chinian. Om inte hettan återvänt, för då stannar jag nog kvar invid vårt turkosblå.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Snart är det jul igen
  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…
  • Mellandagar …

Besöksstatistik

  • 391 440 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • French Word a Day
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
december 2025
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Nov    

Arkiv

  • december 2025
  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • murvielklotter om Mellandagar …
  • Anonym om Mellandagar …
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d