Roadtrippin’

02 onsdag Jul 2014

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

Etiketter

A7, autobahn, Göteborg-Fredrikshamn, Hotell Sellhorn i Hanstedt, Stena Danica

Vi är på väg igen. En ny rutt den här gången och tillsammans med L i bil istället för de där ensamseglingarna på autobahn som jag ägnade mig åt förra året. Tidigt imorse lämnade vi Göteborg på Stena Danica mot Fredrikshamn. Det var lite småkyligt, så vi satt i VIP-loungen en stund

Hundar har en glasad lounge på båten – måste väl vara VIP, eller?

innan vi vågade oss upp på däck för lite frisk luft:

Soligt och skönt på sjön

Ett alls inte dumt sätt att börja resan på var det, och de gråmulna danska milen gick sedan undan värre. Jag stickade ljusblå babykofta tills jag fick träningsvärk i fingrarna medan L rattade åket – en för övrigt fin arbetsfördelning, tycker jag, som nog fick mitt lystmäte bakom ratten i fjol, trots allt.

Flensburg susade vi snabbt förbi, men inte lika snabbt som Porschen som brände av mot horisonten så fort hen passerat tyska gränsen. Vi gungade vidare söderut, förvånade över att trafiken var så gles men blev naturligtvis varse var den hållit hus – trafiken alltså – när vi närmade oss Hamburg lagom till eftermiddagsrusningen. Att planera in förbifart Hamburg när hamburgborna på väg hem från jobbet slåss om utrymmet med turister på väg söderut, är kanske inte det smartaste…

Stau på A7

Så vi tog avfart 39 mot lilla byn Hanstedt istället. Den såg ut att ligga lagom till för lite middag och en säng. Och det visade sig stämma alldeles utmärkt. Vi hittade det här:

Hotell Sellhorn i Hanstedt

Hotelträdgården

klämde i oss varsin portion tysk husmanskost och

avrundade med glass och jordgubbar

innan L gick och lade sig med jycken och jag hittade det här:

Ensam i den fina hotellpoolen

En timme i poolen, längd efter längd varvat med närkamp med simtränaren vid bassängkanten och jag hoppas att jag gjort mig av med både sittfläsket och det som slank ner genom strupen på hotellrestaurangen tidigare under kvällen. Wilda fick förresten följa med in i restaurangen, där ytterligare två jyckar låg under borden tillsammans med sina människor. Föredömligt, om du frågar mig, för det är inte kul att lämna pälsresenären ensam på ett okänt hotellrum efter en lång dag i bilen.

Nu skall jag få några timmars sömn innan det bär av mot Heidelberg och en snabb visit hos E imorgon. De två andra resenärerna snarkar redan.

Utanför fönstret är trädgården alldeles lugn och stilla.

Så drog jag en tröja över huvudet

28 lördag Jun 2014

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken, Resor

≈ 8 kommentarer

En väldigt smidig och snabb färd Béziers-Skavsta är avklarad och nu är det andra klädespersedlar som hänger på min kropp. Jag tyckte jag klädde på mig bra imorse innan jag lämnade murvelhuset, med gympaskor, småstrumpor, långbyxor och en långkofta över armen men ack så jag bedrog mig. Det är sk-tkallt i Stockholm!

Så jag drömmer mig genast tillbaka, förstås:

Formidabla bubblor…

Till cikadorna, de kvicka småödlorna på den varma stenväggen, svalorna som tävlar om luftrummet med fladdermössen när solen går ner över Murviel; till armar med ny kulör som plöjer det turkosbå vattnet fram och tillbaka tills det drar och spänner i muskler som legat i ide sedan förra sommaren.

De där middagarna ute medan mörkret faller…

Grönsaker rakt upp och ner bara…

… så kommer maten på bordet ovanpå ett grytunderlägg tillverkat av agent géneral av en bit borthugget akaciaträd

med en grönsallad till

… medan den kämpande bougainvillean släcker törsten efter dagens solgass

Oftast tillbringas kvällarna med andra som delar min begeistring över platsen som vi har den stora, stora ynnesten att få kalla hemma. I mitt fall en tillflyktsort då sjätte våningen är för högt upp, för långt norrut, befolkat av alldeles för få älsklingar och bara för mycket vardag.

Jag fick skjuts av trädgårdsmästare B till flygplatsen imorse. Jag känner mig väldigt omhändertagen, fast på ett försynt och försiktigt vis. Är det månne så att den där ensamma damen – dvs jag – på byns huvudaveny ger våra franska vänner lite huvudbry? Månne måste hon inte tas om hand lite? Oavsett hur det förhåller sig med den saken, så känns det så tryggt, så fint och det får mig att känna mig -oss! – inte bara accepterad utan också välkomnad in i bygemenskapen.

Sitter jag rentav här insvept i min tröja och längtar tillbaka?

Joråvars. Fast nästa vända tar jag med mig L och vår glada hund och inväntar besök av några av mina bästa. Då blir den gamla damen i grannhuset glad också. Hon frågade efter hunden och undrade bekymrat om hon mår bra, härom dagen. Så sken hon upp när jag kunde berätta att hon snart kommer att lufsa runt i trädgården och skrämma bort traktens katter.

Vad gör man inte för en älskad pälsförsedd

10 tisdag Jun 2014

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

hunden på resa

Mycket, kan jag tala om; både till vardags och när det stundar semester. Varje arbetsdag – så gott som – väcker jag en sömnig jycke och tillsammans lufsar vi ner till bilen i garaget. Hunden bältas och dråsar sedan ner i baksätet och fortsätter sova medan jag sätter mig bakom ratten och kör. Inte till jobbet, utan åt rakt motsatt håll för avlämna den lilla juvelen på hunddagiset där hon gått sedan hon var valp. Det är fint där på Maggies Farm

La Dame et ses amis

och så tryggt och bra att jag förlänger min restid med 40 minuter varje morgon och varje eftermiddag för att jycken skall ha det bra. Inte gladeligen, kanske, men gärna. Hon får långa promenader och så här års hittar man oftast den lilla lyxliraren vällustigt utsträckt i skuggan av ett träd i rastgården.
It’s a dog’s life. När det är så bra som det någonsin kan vara.

Snart är det semester. Ögonstenen skall med, men aldrig mer(?) vill vi utsätta henne eller oss själva för den stress en flygresa medför. Alltså bilar vi. Och förlänger restiden med sisådär i runda slängar 56 timmar. Ena vägen.

Fast imorse orkade jag inte, så hunden fick följa med till jobbet istället. Där är hon en Gudinna i Päls. En lycklig liten pojke följde med oss på promenad och jag fick nypa mig lite i armen för en verklighetscheck. Ta kort på oss, föreslog promenadassistenten:

”Wilda är min kompis och hon gillar nog mig…”

Ibland är jobbet inte svårt alls. Bara ljuvligt.

Byns lilla protégé

09 söndag Mar 2014

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken

≈ 1 kommentar

I Saint Nazaire de Ladarez springer det omkring en och annan herrelös hund. De tas om hand av byborna och ser inte jätteledsna ut över att ha många istället för en, alldeles särskild, matte eller husse.

Men i byn bor också Beuk. Beuks matte dog för en dryg vecka sedan, så nu är också han herrelös:

La Maison de Beuk

Byborna turas om att ta hand om honom. Han får mat, vatten, lite kel då och då, och ett alldeles eget vintunnehus. Men Beuk ser inte glad ut. Jag tror att Beuk sörjer.

Hemma i Sverige smörjer bortskämda lilla La Dame kråset på Pensionat Paradiset…

Wilda i poolhuset sommaren 2013

Tror inte hon skulle nöja sig med ett aldrig så väldoftande vintunnehus om vi försvann. Värme, kuddar, filtar och en matte och husse på tå är vad vår lilla byracka förväntar sig av sitt hundliv. Och en och annan vistelse på pensionat, förstås, för att äta upp sig med hjälp av en slamsa hjortstek med jämna mellanrum…

Taxar och cairnterriers

05 tisdag Nov 2013

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Jycken

≈ 3 kommentarer

Etiketter

draught excluder dachshund, jycken, Mulberry

Tillbaka i Stockholm igen, med hunden på plats i favoritfåtöljen och första dagen på nytt jobb avklarad. Ordningen är därmed återställd och det känns faktiskt helt i sin, just, ordning.

Det har varit en ganska lång period av kuskande fram och tillbaka mellan Murviel och sjätte våningen och till slut infinner sig känslan av att det kanske är dags att hålla sig lite mera still. Hon i favoritfåtöljen håller med, för hon är lite sur. Svårt att avgöra om det är en demonstration av hennes missnöje över min myckna frånvaro den senaste tiden eller om det rör sig om saknad av annat slag. Till exempel mer sådan saknad som har med godbitar av hjortkött och andra läckerheter hon bjudits på under vistelsen på Pensionat Paradiset att göra. Men eftersom La Dame inte är lika fixerad vid bukfylla som vanliga jyckar, väljer jag att tolka hennes tjurande som en reaktion på att hon saknat mig. Haft lite sorg, rentav.

Tänker inte ligga bredvid svikarmatten i soffan ikväll

Så kan vi ju inte ha det hur länge som helst, så nu får murvelhuset klara sig utan oss ett längre tag än vad som varit fallet det senaste halvåret. Fast i tanken flyger jag dit lika ofta som tidigare förstås. Det handlar ofta om inredning då, och med hunden snarkande bredvid mig, är inte tanken på hundar av annat slag så långt borta. Den här, till exempel:

En "draught excluder dachshund" från Mulberry Home till det facila priset av L115, kanske?

En ”draught excluder dachshund” från Mulberry Home till det facila priset av 115 pund, kanske?

Fast om jag införskaffar en sådan kommer nog en och annan att anse att jag alldeles mist förståndet. Det finns trots allt billigare sätt att stoppa golvdrag från otäta dörrar. Jag kanske skall sy en själv på min förträffliga symaskin från IKEA…?

Smorda leder

02 onsdag Okt 2013

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Dentastix, hundben, knän, Kroppen, trappor

Jag mår bra i Murviel. Knäna också. Och hela kroppen, inklusive knoppen. Så flyger jag hem, tråcklar mig ur flygplansstolen, skakar loss benen och tar några stapplande steg i flygplansgången innan kroppen fattar att den kan sträcka på sig och återfå normalfunktion.

För några år sedan veckopendlade jag med jobbet fram och tillbaka till London. Det var en lätt galen period och efter ett tag upptäckte jag att de där täta flygresorna påverkade kroppen på alla möjliga konstiga sätt. Den senaste månaden har jag ägnat mig åt flaxande av samma slag, fast fram och tillbaka till Languedoc och inte med jobbet. Men kroppen minns och protesterar.

Den vill inte sitta still.

Då får den ont.

Lätt avhjälpt. Bara att lyssna på den och ta ut den på motionsrundor.

Bäst tycker den om trappor – uppför då, inte nedför. Alltså tar den trapporna så fort den får chansen. Den har blivit bortskämd, kroppen, för i Murviel går den i trappor hela tiden och funderar inte så mycket på att den gör det:

Ner i trädgården

och upp till badet

Upp till ingången

och trappor där inne

Men så kommer den hem till sjätte våningen och knuffas in i en hiss nästan direkt från bilens plats i garaget. Eller från soffan åt andra hållet. En sån tur att kroppen bor på sjätte våningen just – vilken veritabel smörjgrop för knäna, höfterna och en hoper andra kroppsdelar!

Från garaget blir det sju våningar:

Vacker utsikt har ju inte trapphuset men samma effekt som trapporna i Murviel har den och kroppen slutar sura.

Fast hunden undrar vad jag pysslar med och tittar längtansfullt på hissdörren. På varje våningsplan. Sen fattar även hon galoppen, tar snabbt täten och när hon kommer in i lägenheten får hon ett ben.

Favoritbenet

Kroppen får ett glas vatten.

Hon har kommit nu

27 lördag Jul 2013

Posted by murvielklotter in Jycken

≈ 4 kommentarer

Etiketter

blogg, hundsäng, nattuggla

Wildas yngsta matte är här. Bäst att hon håller ett vakande öga på henne

Har du inte badat färdigt snart…?

så att hon inte försvinner i ett obevakat ögonblick. Kan behöva göras från skuggigare plats, dock

Ny hundsäng till mig. Schysst.

En sömnig dag under dubbla parasoll har avverkats

fast sedan kom molnen och kvällen avslutades med åskan mullrande långt borta. Då flydde Wilda först in under köksskåpen för att sedan ta sin tillflykt in till gästtoaletten.

S och L sover och hör nog inte åskan medan jag fortfarande ugglar framför bloggen i den ljumma natten.

Kanske borde börja hoa ikapp med den ensamma byugglan därute?

Canicule

19 fredag Jul 2013

Posted by murvielklotter in Jycken, Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Etiketter

canicule, Craft collective, hundens franska hoods, Le Maire, ora canis, regn

Det regnade på vår Petetas igår. Rejält. Alla tittade förvånat på hur regnet dränkte de uppdukade borden medan alla gästerna tog sin tillflykt in i maireriet. Så slutade det naturligtvis och solen värmde igen.

Solnedgång bakom krigsmonumentet

Tidigt i morse visade termometern ynkliga 21 grader och jag, som hunnit vänja mig vid betydligt högre temperaturer än så, tyckte rentav att det kändes lite småkyligt. Så jag städade – skurade golv, dammade, bäddade iordning för älskade J och pojkvän som kommer imorgon.

J och G får inviga de nya badlakanen från Craft Collective

… och dito för händerna

Nybäddat och redo för världens bästa!

Nu är det inte svalt längre. Värmebölja – canicule – råder och luftkonditioneringen går på högvarv inne i det igenbommade huset. Där tillbringar för övrigt hunden större delen av sin tid innan kvällen kommer med något mer hundvänliga temperaturer. Då letar hon sig ut i trädgården, sniffar runt för en första bedömning av vilka inkräktare som vågat sig in på hennes ägor under siestan. Det händer att sagda inkräktare inte hunnit undan och då far Wilda ut genom dörren, flyger uppför trappan och blir stående på helspänn.

Wilda ylar ominöst

Hennes husse tycker att hon är särskilt vacker då, med svansen rakt upp och så alert att det ångar om henne.

Kom igen om du törs, kattuschling!

Det här är jyckens franska hoods och hit kommer ingen oinbjuden, om hunden själv får välja.

Ikväll blir det middag i Causses et Veyran. Outi på Chez Amis har förberett en hemlig meny åt oss. Blir lite småhungrig när jag tänker på det!

Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Kategoriarkiv: Jycken

Roadtrippin’

Så drog jag en tröja över huvudet

Vad gör man inte för en älskad pälsförsedd

Byns lilla protégé

Taxar och cairnterriers

Smorda leder

Hon har kommit nu

Canicule

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: