Kategoriarkiv: Valpen Stina

Ascension

15 lördag Maj 2021

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar, studier i franska, Valpen Stina

≈ 10 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Det är långhelg. Telefonen är tyst och inga mejl ramlar in i inkorgen. De är för övrigt mycket lugnare på den fronten numera sedan jag lämnade över rektorsrollen i februari och nu på jobbet får ägna mig åt analyser och undersökningar istället. Det börjar så smått sjunka in vilken otrolig ynnest det är.
Sjunker in gör också det faktum att jag befinner mig i murvelhuset, att ovädret tidigare i veckan dragit förbi och lämnat allt renspolat, fräscht och nästan löjligt grönt. Terrassen har befriats från vintersmuts och byggbråte från förra sommaren och den snirkliga dagbädden har fått flytta ner från poolområdet för att agera skönt häng för morgonkaffekoppen,

och nu, snart två veckor efter att vi kom ner, känns det mysigt att hänga där igen. Tror att det får bli ett citronträd i kruka invid dagbädden och naturligtvis ett litet parasoll även där. Skugga är viktiga saker!

I onsdags kom Amine och vi har nu ett poolkök som inte ser ut som om det kommer att falla ihop vilken sekund som helst. Den överblivna granitskivan har med stor möda och med risk för knäckta ryggar, krossade tår och illa medfarna knän burits upp och hamnat i sagda poolkök.

Den fick skäras till en aning och det var ju också ett nervöst moment, förstås.

Ursprungsplanen fick överges men som den fixare Amine är, hittade han lösningar som till och med är bättre än ursprungstanken. Vilket förstås än en gång bevisar att den sortens hantverk och byggande inte tillhör mitt expertisområde. Jag vet hur jag vill ha det och det är guld värt att få fatt i skickligt folk som kan realisera visionerna!

I två dagar pågick arbetet. Några smådetaljer skall vi fixa själva. Jag har städat ur poolhuset under tiden och tvättmaskinen går varm. Soffklädslar, gardiner, kvarglömda badlakan åker in i maskinen och tumlaren får jobba för högtryck den också, eftersom det fortsätter att komma regnskurar om eftermiddagarna. Bra för växtligheten men lite tjatigt blir det, till slut.
Men morgnarna! Hur ljuvliga är inte de? Frukost under parasollet, sol genom grenverket, varm baguette från bagarn – införskaffad av L och Stina, som varje morgon traskar iväg för att införskaffa sagda bröd. Stina är naturligtvis redan kompis med bagarna.
Lördagen vigdes åt montering av utemöbler.

IKEA håller stängt fram till 19 maj, då deconfinementet drar igång på allvar; R-talet är nu nere på 0,70 i Herault, efter en stadig nedgång de senaste veckorna, så det känns ju bra. Bara livsnödvändiga affärer har tillåtits hålla öppet under nedstängningen; som vincavar och andra inrättningar som säljer livsmedel. Och för all del även bygghandlare och trädgårdsbutiker.
Men inte IKEA, alltså. Däremot gick det bra att beställa och hämta sina varor på Click&Collect på varuhusets parkering, så det gjorde jag. Fällde optimistiskt baksätena i vår formidabla V70 och for iväg igår för att hämta våra platta paket. Föredömligt ordnat var det; jag anvisades en numrerad parkeringsplats (pratade för övrigt franska med han som hade hand om’et utan att jag tänkte på det – tack Britt-Marie på GU!), och väntade en liten stund. Sedan kom två kärror pryttlar,

och jag tittade lätt förskräckt på allt som skulle knökas in i den stackars bilen. Men visst sa jag att V70’n är formidabel? Allt gick naturligtvis in utan så förfärligt mycket trixande.

En fin kombination av stort lastutrymme och mitt omtalade ögonmått och min erkända packningskonst. Vinst nästan varje gång. Alla som känner mig håller med😇
Snart skall jag luta mig tillbaka en stund och njuta av vår ut-ur-dvalan-trädgård. Nästa projekt där blir en terrassmarkis vid poolhuset – store banne – nytt basttak på tonnellen, ytterligare ett satsbord och halkskydd mellan poolhus och pool, sen är vi redo för årets säsong!

Till havs

10 måndag Maj 2021

Posted by in La mer, Min franska trädgård, Murvelhuset, Valpen Stina, Väder

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vi drog till havs igår. Molnen låg tunga över Murviel och vinden var frisk men har man bestämt sig för att åka till havet så har man. Stina hade lovats sand och vågor, så vi for iväg till Portiragnes Plage.

Där var det nästan öde, sånär som på några vågade flanörer och en och annan jycke. Stina tyckte att det var alldeles fantastiskt men så långvariga blev vi inte ändå. Havet är vackert när det är sådär otyglat vilt, men vi var inte riktigt klädda för sådan väderlek. Istället åkte vi hem till brunch och inomhusmys följt av fönsterputs och annat fix. De där gamla enkelglasfönstren, omsorgsfullt målade med linoljefärg av Anneli från Maison de deux för några år sedan, är så otroligt vackra att det till och med är roligt att putsa dem. Kluten far över det ojämna, handblåsta glaset och de languedocgröna bågarna befrias från smuts och damm från trafiken på gatan.

Rena vyer över granne och bygata

De utlovade regnet dök inte upp förrän på småtimmarna och då hade vinden mojnat helt. Trädgården låg stilla och trolsk och jag somnade till ett sakta tilltagande regnsmatter utanför.

Alldeles innan regnet…

Idag hade jag tänkt mig en dag helt vigd åt jobb och franskplugg men så blev det naturligtvis inte; det är alldeles för mycket annat som pockar på min uppmärksamhet och dessutom har jag egentligen semester. L for iväg för att införskaffa en ny Kärcher, medan jag stegade upp till poolhuset för att leta vidare efter pinaler som inte längre ligger där de brukar ligga. Hänga tvätt skulle jag göra också, trots tunga moln på himlen.

Anna-Stinas fina linnehanddukar

I lilla gästrummet hittade jag en ny Kärcher:

Inte kom vare sig jag eller L ihåg att en sådan införskaffades förra året! Inhandlingen aborterades därför raskt och jag blev så lycklig över fyndet att jag blev kvar där med den gule som sällskap i tre timmar.

Rent, rensat och förberett för en ny loungemöbel. Den gamla fransiga tonnellen är bortforslad och skall ersättas med en väggfast terrassmarkis.

Nu är klinkers och matplats rengjorda och de arma mattorna, som lämnades kvar ute i somras, fick sig en omgång med högtrycken de också.

Work-in-progress: Övre delen tvättad ren från grönsörja

Till min stora förvåning gick det att få också dem nästan som nya igen, trots att de såg mer än lovligt sjaviga ut.

Jag älskar högtryckstvättar. När de fungerar.

Imorgon kommer Will och monterar knoppar och handtag på köksskåpen. Allt är förberett.

Jag har till slut fått franskböckerna framför mig, lite jobb är undanstökat och snart har första hela måndagen på plats i murvelhuset förflutit utan att något spännande alls har hänt. Det är något vissst med vardagslunk, ändå.

Nyaste älsklingen förevigad i favorittrappan

Fête de la victoire

08 lördag Maj 2021

Posted by in Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

… skall jag inte skriva om men den firas varje år den 8 maj. Den har gått tämligen obemärkt förbi för oss idag, precis som alla andra firationer och högtidsdagar detta eländiga coronaår. Vi hade planerat att åka till tippen men den var stängd och vi trodde förstås att även affärerna skulle vara stängda men så var det inte riktigt. Fast vi höll oss hemma i allafall, åt en skön frukost på terrassen,

  • Kaffekoppen från Milla keramik och …
  • … med marmeladen som Maria gjort på bären från vårt jordgubbsträd!

spolade hjälpligt av den värsta vintersmutsen uppe vid poolen med den vanliga vattenslangen, eftersom vår Kärcher så gott som gett upp. En ny skall införskaffas och det hade vi alltså kunnat ordna idag men det gör inte så mycket att vänta ett par dagar till med det. Istället knep vi åt oss en stund i solen med våra vinterbleka kroppar – jorå, faktor 50 på! – badade i det ljumma, mjuka vattnet i den renskrubbade och nyfogade poolen och så infann sig till slut euforin över att vara här!

… och med nytvättade gardiner på tork …

Den har låtit vänta på sig några dagar, euforin, för mitt huvud har inte riktigt fått ro. Den där fördröjningen känner jag visserligen igen sedan tidigare och den här gången handlar det säkert om att jag väntat så länge på att få komma hit, att jag varit orolig för i vilket skick vi skulle hitta hus och trädgård efter så lång tid och insikten väl på plats, att jodå, det ÄR mycket att fixa med och ta hand om nu.
Ytorna runt poolen är faktiskt dessutom riktigt risiga, med gistna möbler som stått oskyddade ute, riktigt smutsiga klinkers, dammigt i uteköket och inte iordningställt och bortplockat efter ordning i poolhuset som det brukar vara. Allt sådant plockar vi vanligtvis bort och ställer iordning under senhöst och sedan plockar vi fram det igen lagom till påsk, enligt en årscykel som vi hållit oss till under alla år. Nu ser vi hur viktigt det är och hur mycket merjobb det blir att få igång säsongen när årscykeln inte kunnat följas.
Imorgon hoppas vi på att dra till stranden för att visa Stina Medelhavet. Hon har haft fullt sjå att bekanta sig med omgivningarna runt huset, att förstå sig på trafiken utanför, att vänja sig vid de mystiska grodorna som fyller kvällar och nätter med sin skrämmande kväkningar, liksom ensamma ugglan, näktergalen och den där stora baljan som vi envisas med att hoppa i hela tiden.

Men jycken är lycklig över att då springa fritt på sina ägor och nu är det ändå dags för henne att vidga vyerna lite till.
Havet ändå.
Det blir fina grejer det!
Skall be att få återkomma med rapport.

Never a dull moment…

07 fredag Maj 2021

Posted by in Jycken, Läsning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Jag ligger i mörkret och lyssnar på en kvillrande näktergal(?) medan jag stryker med handen lätt över den sovande hundens päls. Stina ligger nära, nära och sticker in nosen mellan min kind och huvudkudden. Det är så hjärtknipande sött att jag blir liggande alldeles stilla för att inte störa henne, trots att ena armen somnat och axeln molar en smula. Jag är så otroligt tacksam över ynnesten att få tillhöra Stinas flock. Så självklar hon redan är!

Ensamma ugglan gör sitt bästa för att överrösta den kvillrande fågeln men lyckas inte. Inga andra ljud stör heller, eftersom couvre feu:n håller byinvånarna hemma.
Vår gata är vanligtvis livligt trafikerad, inte mitt i natten, förstås, men enstaka bilar brukar ändå bryta tystnaden med jämna mellanrum. Glada röster i natten brukar också höras när bybor passerar vårt hus på väg hem från Café Nouvel eller något annat trevligt.
Men inte nu.
Det är nästan kusligt tyst, om det inte vore för de energiska fjäderfäna därute i natten.

Jag och naturljuden utanför, hunden intill mig och L:s sömniga andetag.
Jag har haft svårt att somna sedan vi kom ner till Murviel. Tankarna flyger, det är mycket att göra i huset, jobbet skall ha sitt, och franskan. Och mamma därhemma mår inte så bra och oron för henne gnager. Jag försöker hjälpa till på distans men det går sådär. Anteckningsfunktionen i telefonen fylls med nummer till biståndshandläggare, en sköterska och med min systers redogörelser av vad doktorn sagt och vad mamma behöver.
Utökad hemtjänst eller särskilt boende? Vi får se.
Min närvaro kommer att krävas i närtid, frågan är bara när jag kan göra mest nytta.
För att vara beredd på att snabbt dra norrut igen, skyndar jag på med det som behöver fixas; köket och stora rummet är röjt och hjälpligt städat.

Inget finlir än så länge men bra som utgångsläge vidare inredning.

Tre fönster återstår att putsa, gardiner skall tvättas och komma på plats, väggarna skall få tavlor och pynt men det får verka fram lite. Tycker alltid att det är läskigt att sätta upp saker på nymålade väggar!
På tisdag kommer Will, en av hantverkarna från i somras, och sätter dit handtag och knoppar på köksskåpen och vi bockar av en hel del på vår att-göra-lista.

I helgen skall poolområdet få sig en välbehövlig genomkörare och sedan skall jag nog unna mig några timmar med en bok under ett parasoll. Jag har sparat på Emma Hambergs Je m’appelle Agneta för just sådana tillfällen.

Hon lär ha låtit sig inspireras av La Belle Vue i Neffiès när hon skrev den, så det blir en bra inramning för läsning av den, tänker jag!

En hel murvielsk dag

04 tisdag Maj 2021

Posted by in Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Vi vaknade tidigt imorse av att fåglarna förde ett herrans liv.

Lite småkylig var morgonen men solen tog ganska snart hand om den detaljen. Stina och jag släntrade ut i trädgården, jycken gjorde raskt toalett och sedan ägnade vi oss åt inspektion av ägorna. Jag öppnade poolen,

och konstaterade att den var ordentligt uppfräschad, uppvärmd och att de vassa hörnen nu är ett minne blott.

Sedan vaknade husse och tog med jycken till bagaren, medan jag förberedde mig för dagens fransklektion. Frukosten hade vi kunnat äta utomhus men terrassen var täckt av saharasand och annat bös, så det kändes inte särskilt inbjudande.

Lunch al fresco blev det, däremot; bordet torkades av hjälpligt och en duk slängdes på innan vi bänkade oss för en sallad och lite bröd. Det var skönt i sol och halvskugga men jag var för rastlös för att klara av att sitta där någon längre stund.
Ena köksdelen fejades och plockades fram;

Saknas knoppar, grejer på hyllorna och lite småfix, men snart så, äntligen!

terrassen gjordes ren med den gamla Kärchern, som nog får anses ha gjort sitt,

och sedan avslutades eftermiddagen med ett premiärdopp i 28-gradig pool – betydligt varmare än kvällsluften, kan jag berätta!

Det var gudomligt, minsann!

Stina höll koll; sprang runt poolen och försökte hjälpa mig bli torr så fort jag närmade mig kanten. Jag tänker inte tvinga henne ner i vattnet men försiktigt skall vi locka henne att prova. Det lär behövas i sommar, när temperaturerna får luften att dallra.

Stina är sprittande lycklig över alla ytorna men håller sig bestämt nära oss hela tiden. Allt det nya är så spännande men det avnjuts helst i trygghet nära flocken. Vi har kollat in växtligheten, jycken och jag,

och tagit igen oss i de sista strålarna kvällssol genom de gamla fönstren i det stora, nymålade rummet.

Imorgon är en annan dag och då skall diverse hjälpredor kontaktas för allt fix som vi inte riktigt grejar eller vågar ge oss på själva. Jag är otålig, vill få allt iordning snabbt nu och ägna resten av vistelsen åt att njuta, jobba en del och förkovra mig i franska.

Inför andra resbenet

02 söndag Maj 2021

Posted by in resa med hund, Resor, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vi är installerade på hotellrummet i Luxemburg efter en lugn resa genom Tyskland. Det enda som krävdes för transit genom landet var ett handskrivet intyg om att vi lovade att bara transittera. Intyget fylldes i och lämnades vi incheckning på färjeterminalen.
C’est tout.
Kombinationen av tysk söndagsfärd utan långtradare som vägkamrater och en tydlig covideffekt på antalet privatresenärer på vägarna, fyller mig med en märklig känsla. Jag minns från förra sommaren att det kändes en smula underligt och det gjorde det idag också. Fast nu handlar det mer om att restriktionerna börjar kännas en aning stelbenta. Vi glömmer till exempel munskydden varje gång vi skall in någonstans och får vackert lomma tillbaka till bilen för att hämta skydden som skall dölja våra nunor.

I somras fanns trots allt en poäng; vi hade kunnat vara bärare av viruset. Men nu tappar jag respekten. Missförstå mig rätt; jag gör vad som krävs av mig och försöker inte komma undan, men det är i vårt fall ingenting annat än ett spel för gallerierna. Jag har antikroppar och har förstås testat negativt för covid. Munskydd gör varken till eller från i ett sådant läge men det vore naturligtvis omöjligt att hålla koll på vilka som är vaccinerade, konstaterat antikroppade eller testade negativt för covid, så jag lyder och trär på dem, spritar händerna och håller avstånd. Av hänsyn till andra och för att jag förstår att det finns en symbolisk sida av saken.
Inatt sover vi på samma luxemburgska hotell som vi använt oss av tidigare; Alvisse Parc Hotel. Middagen intogs som room service, något annat alternativ fanns inte, och imorgon får vi vår hotellfrukost i varsin påse. Gästerna är otroligt få men poolen är öppen och det tyckte kroppen om.

Högst fyra badare samtidigt och endast med tidsbokning, men det är ju egentligen ingen nackdel att få plaska omkring i stort sett ensam. Nu skall det nybadade örat få möta kudden och imorgon är en annan dag. En dag som skall avslutas i ett efterlängtat murvelhus.

De viktiga intygen är redo och alltid till hands. Det är nästan så att jag hoppas på en kontroll, så att jag får känna mig präktig och duktig.
À demain!

Tre ynkliga grader – första resbenet

02 söndag Maj 2021

Posted by in resa med hund, Resor, Valpen Stina

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,


Vi skrapade bilrutorna rena från frost innan vi lämnade Tjörn igår imorse och det var inte ett dugg svårt att lämna ön när den betedde sig på det viset. Stina for omkring med kringelsvansen viftande och hade inte ett dugg emot att hoppa in i bilen hon heller.

I Malmö sken solen när vi kom fram och vi styrde först till iDr Kliniken för att få de eländiga PCR-intygen. Dyra som som skammen men jag fick rabatt på antikroppstestet, så då tog jag det med. Det var dock smidigt och snabbt, så om man nu ändå måste och känner att man har för mycket pengar på fickan, kan stället rekommenderas.

Några tusenlappar senare hade vi så reseintygen i handen,

for vidare till Ribersborg,

åt lunch och kände oss sedan en smula rastlösa. Det fick bli en kompletterande inhandling på ICA, ytterligare en sväng till en ny strandremsa, där hunden tyckte att det var formidabelt med all sand. Nästan som snö, fast inte kallt! Det bådar gott inför de tänkta morgonturerna till havet med henne. Promenader på stranden och kanske några morgondopp? Det senare är dock avhängigt av hur många gustavianska minusgrader som råder i havet.

Tredje resbenet – transit genom Tyskland – har nu anträtts. Malmösejouren avlöpte som sagt väl, Stina har gjort sig hemmastadd i bilen,

och färjan funkade också bra för henne.

L och jag var dock en smula irriterade över att det inte ordnats något hörn av ett äteri för oss med doggar, så den planerade middagen med hansbyarna blev inte som det var tänkt. Valpstina är för liten för att lämnas ensam i hytten ännu så länge; vi vill ju att hennes första långresa skall bli en så angenäm upplevelse som möjligt och då ingår rimligen flockens ständiga närvaro som det allramest grundläggande. Bilen är tryggaste punkten och hon sover gott i sitt bilskydd. När hon inte måste ha koll på vad som händer runtomkring, vill säga.

Luxemburg är nästa anhalt. Där blir det förhoppningsvis en simtur för att sträcka ut den stillasittande kroppen,

och en middag på hotellrummet, uppenbarligen. Covid härskar ännu och restriktionerna är tuffa, om än hanterbara. Ingen har hittills frågat efter våra tjusiga intyg om virusfrihet men det känns tryggt att ha dem. Ingenting som jag kan råda över eller förebygga skall tillåtas få sätta käppar i hjulet för ankomst till Murviel imorgon!

Så här nära har vi inte varit…

30 fredag Apr 2021

Posted by in Jycken, Resor, Valpen Stina

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

… under någon enda av alla planerade och aborterade resor till Murviel under det gångna året.

Men nu så!

Imorgon bär det av och jag är otålig som en nioåring dagen före tioårsdagen.
Innan corona hade hunnit ställa till det hade jag hunnit bli en smula restrött. De många korta resorna till Murviel gjorde att jag trots min ständiga murvellängtan kände ett visst motstånd inför varje resa. Självklart försvann den känslan så fort jag var på plats. Det räckte med att komma över krönet efter béziersrondellen med Corneillhan på kullen till höger och Murviel framför bergen i fonden för att axlarna skulle sjunka ner och för välmågan att parkera sig.

Av motståndet fanns varje gång inte ett spår kvar.
Sådant motstånd känns helt osannolikt nu. Istället kryper det i kroppen av förväntan. En ljuvlig helg med prinsarna följt av efterlängtade dagar med mamma har jag fått med mig men med mina två yngsta har jag fått låta nöja mig med Facetime och telefonsamtal. Längtet efter alla mina är där ständigt, för vi är ju ytterst sällan allihop på samma ställe samtidigt. Så måste det få vara och jag inser att det är en ynnest att få längta så
Men nu ser det alltså verkligen ut som om längtan till Murviel äntligen skall få stillas. Sakta, sakta börjar siffrorna se bättre ut. Macron har meddelat tidplanen för hur restriktionerna skall lättas i Frankrike och det känns till slut ok att åka nu.

Om besluten kring åtgärder och restriktioner tidigare kommit snabbt och med pondus, verkar det nu som om politiker runt om i Europa försiktigt försöker snegla på varandra för att kunna ha ryggen fri och skylla på den andra, om det skulle visa sig bli fel. En avvaktande, darrande hållning råder; skall vi våga hoppas på att de långsamt nedåtgående siffrorna fortsätter på rätt kurs?

Det är Valborg idag och Tjörn badar i sol. Det mesta är packat och redo inför avfärd och eftermiddags fick vi gäster på besök en liten stund.

Försiktigt öppnar vi oss mot omvärlden igen och valet att sitta ute gjordes för att vädret var så härligt, inte för att vi var tvingade till det. Bara en sån sak! Vi åt havskräftor, tog en promenad och njöt sedan av eftermiddagssolen på terrassen.

Det är vackraste tiden överallt nu och Tjörn är inget undantag. Stina och jag traskar ner till havet, njuter av stillheten och glittret i havet. De små promenaderna och havet alldeles nära kommer jag att sakna i Murviel, för, som sagt, jag har längtet som en ständig följeslagare. Fint längt, är det. Inte vemodigt.

Avresan är bara timmar bort. Jag har klippt mig, fått naglarna fixade på salong för första gången(!) i mitt liv,

Vi jämför klor…

och packningen är på plats i den nytvättade bilen. Stina har varit lite orolig av allt bestyr men nu är hon lugn. Skall bli spännande att se hur resan med henne skall gå – liten valp på lång resa med sin flock! Följ oss på vägen, om du har lust, och bered dig på täta uppdateringar från sydligare nejder!