Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: distansjobb

Nakna träd och längtan

07 fredag Nov 2025

Posted by murvielklotter in Allmänt strunt!, Betraktelser från min nya hemmahorisont, distansjobb, Om dagsläget, Tjuvkil

≈ 1 kommentar

Etiketter

längtan

Jag är hemma nu och sällan har det känts så fantastiskt skönt som just denna gång. Det är inte jätteroligt just nu. Mitt uppdrag har inte blivit vad jag hoppats på och det är både märkligt och förvånande på samma gång. Desto mer fantastiskt då att komma hem till mitt västkustska viste, ta en tur ner till vår lilla hamn och andas hav och stillhet och känna hur livsandarna vaknar igen.

Hösten rusar på och jag börjar dessbättre se slutet på mitt småländska uppdrag. Bilresorna är många och nu är hösten så sen att det så gott som undantagslöst handlar om mörkerkörning när jag sätter mig bakom ratten. Det är betydligt tuffare än under tidig höst och jag börjar bli sliten just på grund av resorna. L och hund har nött asfalt på autobahn och autorouter med en ny bil, som skall bo i murvelhusets garage, medan jag jobbar vidare i några veckor till. De är på plats i murvelhuset och jag är inte så lite avundsjuk på dem.

Jag har längtat hem rejält nu de senaste dagarna; till såväl mitt tjuvkilska hemma som till mitt franska och jag längtar efter mitt vanliga, vardagliga sammanhang. Jag vill sitta vid mitt köksfönster och betrakta livet i bostadsrättsföreningen utanför.

Jag vill dra på mig mina merylbrallor och fortsätta med mina diy-projekt i våra franska hoods och puttra vidare med modersmålsuppdragen med Kennari.

Småfix, september 2024

Istället skall jag de närmaste veckorna avrunda ännu ett uppdrag som hyrrektor och jag räknar dagarna. Jag har ändå, trots en tuff jobbhöst, upptäckt en tjusning med hösten som jag i yngre år aldrig upplevde. September är ljuvlig i både Sverige och i Occitanie.

Oktober är sprakande vacker men när vi kliver in i november, kopplar mörkret ett stadigt grepp om mig och jag blir stundtals lika dyster som det grådaskiga vädret.


Imorse styrde jag alltså västerut igen, till ett tomt radhus. Jag skall i helgen dra fram adventspyntet och förbereda för novent! Jag har bestämt att lördag 15 november skall få bli starten på detta ljuvliga,
relativt nya påfund. Det lilla radhuset skall få tindra och omfamna mig, L och hund under de kommande helgerna fram tills att det är dags att säga hejdå till de småländska skogarna – för den här gången eller för gott skall jag kanske låta var osagt!
Det är trots allt tredje gången jag hamnat just här i växjötrakten, med uppdrag som hamnat där alldeles oberoende av varandra. Jag är inställd på ett nytt uppdrag i vår igen men hoppas på att kunna hålla mig närmare hemma nästa gång.

Men först skall jag ha en rejäl fransk dos! Jag bläddrar bakåt genom åren i bloggen och drömmer mig bort till ett oftast januarikyligt Murviel, där himlen är intensivt languedocblå och där solen är välgörande varm intill söderväggen vid murvelhusets entré.

Jorå, det händer att det snöar i januari även i Languedoc…
Valras Plage januari 2020

Hundpromenader längs med stranden och luncher al fresco invid en kajkant eller utflykter till ställen som sommartid bjuder på alltför, mycket trängsel för att locka till besök är annat som dyker upp.

Off season turistar vi mellan fixarvarven. Det är fint att tänka på de dagar när min tillfälliga Smålandsvardag känns extra tung. Jag bidar min tid. Räknar dagarna. Men det är många som jag kommer att sakna, för det är ändå en ynnest att få möjlighet att lära känna så många engagerade, fantastiska och fina kolleger kors och tvärs i vårt avlånga land.

Men först en ensam helg hemma innan resterande 6 uppdragsveckor skall betas av. Jag skall fylla helgen med må-bra-aktiviteter. Det finns gott om sådana att välja på. Som till exempel att förbereda för novent…

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Septemberlunk i Murviel

18 onsdag Sep 2024

Posted by murvielklotter in distansjobb, Murvelhuset, poolliv, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

airbnb, Åkerblads Tällberg, Cirque de Navacelles, DIY, jardin d’hiver, Kennari AB, Michel Espinossa, poolhuset, poolliv, Rättvik, Skrotnissen i Caylar, ständigt nya planer, tavelvägg, uthyrning

En och en halv vecka har gått sedan jag lämnade Rättvik. Eller åtminstone lämnade den vackra dalaorten som en fysisk plats; jag fortsätter att arbeta för kommunen på distans ett tag till under hösten. Hade jag fått önska mig något, hade det varit att mer koncentrerat fått fokusera på utvecklingsfrågorna men de trängs som så ofta bort av de mer vardagliga i alltför stor utsträckning. Men jag skall inte klaga, för uppdraget är bra och själen har fått sitt med allt vackert som ständigt fångat mitt öga.

Rättvik
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Tällberg
Åkerblads, Tällberg
Rättvik

Men nu är det Murviel som gäller och här är det trots allt mer av det landskap och framförallt det klimat som får mig att må som allra bäst.

Snart en vecka har gått av en mer rumphuggen murvielvistelse än vad jag ursprungligen hade planerat för. Men nu sitter jag här i solen, med fötterna i det ljumma turkosa, och låter lugnet ta tag i mig.

Den tre dagar långa resan ner är till slut bortvilad men rättviksjobbet har fått följa med ner tillsammans med fix med mitt egna Kennari; det lilla företaget som hjälper skolor med fjärrundervisning i modersmål. Det är inte alldeles lätt att låta jobbet begränsas till bara ett par dagar i veckan men jag försöker. Med fötterna i poolvattnet stirrar jag på vårt poolhus och skissar på en ny exteriör med vikdörrar längre ut än de befintliga. De som finns där nu gnisslar och kärvar ihop konstant och de som stänger uteköket hoppar fortfarande ur skenan de löper i och blir potentiellt livsfarliga.

Skulle vinden få ordentligt fatt i dem när de är öppna, skulle de kunna mosa också den mest imposanta av trädgårdsgäster.
Så kan vi ju faktiskt inte ha det längre!

En liten utbyggnad i glas på max en halvmeter, tänker jag därför. Vikdörrar, förstås, för att de skall kunna öppnas maximalt och i härdat glas, såklart. Vi får räkna på det. Tanken är också att göra poolhuset mer beboeligt för fler, genom att det lilla boxrummet då skulle kunna rymma en fullängdssäng till. Då kanske vi också skulle kunna nöja oss med att bara hyra ut poolhuset och ha det stora som bara vårt och några utvaldas. Airbnb har visserligen fungerat bra men uthyrning i större skala kräver en hel del. Jag har också insett att vi behöver finnas mer till hands, åtminstone mellan uthyrningarna.
Ja, ja, on verra!
Jag varvar mina lata timmar vid poolen med jobb, som sagt, och fix med huset. Än så länge har det bara resulterat i tre målade tavelhyllor och ordning på tavelväggen, som ersätter den trasiga extrabädden, äntligen.

Färg har dessutom införskaffats och fraktats ner för att äntligen få ny färg på de kritvita sovrumsväggarna:

Jotun minerals, för enkelhetens skull, fick det bli. En dov persikofärg till huvudsovrummet och en halmgul till de båda gästrummen hoppas jag skall bli toppen.
Idag på förmiddagen bar det av till Caylar för att reka lite. Kunde vi månne hitta stommen till den inglasning av verandan på framsidan av huset som vi tänkt oss?

Inspirationsbild!

Nog för att stället är fullständigt proppfullt med gamla grindar, staket, portar, dörrar och fönster i smide men det krävs att vi tar med oss en kunnig person för att se vad vi faktiskt skulle kunna använda som delar i vårt framtida jardin d’hiver på framsidan av huset.

Vi hittade en vacker dörr, som nog skulle kunna passa och som den gamle monsieur’n sa sig vilja ha 100€ för:

Hittar vi bara en kunnig smed som kan hjälpa oss att plocka ihop materialet på smidesjärnsbrocanten i Caylar, kan vi få till något riktigt snyggt och unikt. Men det var ju just det; var hittar vi en smed med ett sådant specialintresse och som inte kostar så himla mycket att det faller på det?

Nåväl, så länge får det duga med att drömma och planera och det äger sin alldeles speciella charm det med!

Nära Caylar ligger för övrigt Cirque de Navacelles och dit åkte vi i väntan på att Skrotnisse skulle öppna. Men det är en annan historia för ett annat inlägg.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Att sysselsätta sig genom tät granskog

22 torsdag Aug 2024

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, Hunden Stina, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

byggprojekttankar, orangeri

I min pendlarbil på väg upp till Rättvik fick jag plötsligt för mig att jag skulle skriva. Jag blev uttråkad av alla granar och furor och plockade fram min reMarkable. Vad jag fick ur mig? Tja, en lägesbeskrivning, typ:

Jag är på väg till Rättvik i bil igen. Som passagerare den här gången. Vid ratten sitter L, så att jag skall få en paus från pendelrattandet, och i baksätet sover hunden lycklig över att få följa med.

Tre veckor återstår av mitt uppdrag på plats, sedan väntar en nedbantad version av det på distans. Det är en sällsamt vacker augustidag och vi susar fram på nästan tomma landsvägar med solen silande genom rader av spikraka furor. Upplevelsen är en helt annan än den under torsdagskvällens körning på samma väg fast åt andra hållet för en vecka sedan. Då var jag ensam i bilen och min blick svepte från höger till vänster och alla övriga sinnen var på helspänn. Det är älgland vi pratar om på sträckan mellan Rättvik och Karlstad och i skymningen känns skogen lika hotfull som den är glittrande vacker i förmiddagens augustisol. Här vill jag verkligen inte köra i vare sig tät novemberdimma eller i lovikkasnö i januari, så just detta veckopendlande är för mig synnerligen säsongsberoende.

Inte bara älgland, utan epa-traktorland också…
Jobbdatorn har på fler sätt än ett inte greppat att semestern är slut.
Lingonris på frukostbordet på Lustigsgården

I Murvelhuset njuter just nu tredje omgången hyresgäster av tillvaron och det innebär ett välkommet tillskott i murvelkassan. Det behövs för de två projekt vi tänker oss inför nästa säsong, med poolhusförbättringar och förhoppningsvis ett orangeri på framsidan av huset.

Inspirationsbild…

En tur till skrotnisse i Caylar har för ändamålet hamnat på min to-do-list inför vistelsen i september. Stället är ett Mecka för den som letar efter återbrukade räcken och fönster & dörrar i smide.

Caylar, 2018 – det är här jag hoppas hitta smidespartier till mitt orangeri…

Sedan återstår bara att hitta en duktig hantverkare som kan hjälpa oss att få härligheten på plats, förutsatt att skattkistan i Caylar kan få fram materialet, vill säga. Sådant sitter jag och tänker på medan mil efter mil av skog passeras. Till slut blir den utsikten tämligen enahanda och jag längtar efter vidder och utsikt över västkustskt hav, eller över languedocska vinfält, eller för all del över Siljan!


Det senare duger bra som substitut ett tag; det är ju inte för inte som den vackra sjön i folkmun kallas för mashavet!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

En baglady lajvar Mary Poppins…

13 tisdag Aug 2024

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, Familjen, grand-mère, Om dagsläget, Tjuvkil

≈ 2 kommentarer

Etiketter

baglady, hemlängtan, hyrrektor, Mary Poppins, murviellängtan, Rättvik, Resor

Kvällarna i Rättvik är svala nu och om natten drar jag upp täcket över öronen mot nattluften in genom det öppna fönstret. Den intensiva delen av mitt uppdrag i denna vackra del av landet börjar tugga sig mot ett snart avslut.

De här kannorna lär det finnas många av på dalaloppisarna – skall försöka hitta en sån!
Klicka på bilderna för full storlek!

Jag har gillat mitt dalauppdrag och tycker fortfarande om det. Det skall också ha något slags fortsättning ett tag till, om än inte på plats särskilt mycket. Och det är tur, för trots att det är ett finfint uppdrag, så längtar jag hem till Tjuvkil och till en lugnare lunk ett tag. Resorna börja ta ut sin rätt och kroppen är trött nu, berättar den. Jag lyssnar på det, lägger mig tidigare och ger efter när gäspningarna blir för många. Nu vill jag vakna i min egen säng om morgnarna, titta ut över grannskapet, kramas med hunden och äta frukost i mitt kök utan så många tider att passa.

Jag längtar efter att få packa upp alla olika stadier av min packning och hänga upp alltihop i min klädkammare igen.

En jobbvecka i Rättvik kräver sin speciella packning, en vecka i Stockholm, Karlstad eller Oslo en annan, och när det skall bilas mellan Tjuvkil och Murviel krävs ytterligare något helt annat, med tanke på att väskan skall packas upp på flera olika ställen och, om jag har otur, ta hänsyn till alla möjliga sorters temperaturer och väderslag.

Heiligenhafen
Luxembourg
Alvisse Parc

Jag känner mig som en baglady nu, ständigt med en packad väska på armlängds avstånd.

Jag har inte varit hemma i Tjuvkil sedan i midsomras och det är ju inte klokt, egentligen. Fast det hittar ju sin förklaring i att jag helt självvalt och med stor glädje lajvar Mary Poppins när jag med väskan packad turnerar mellan mina små älsklingar och både barnvaktar och njuter av att få vara nära dem.

Och ändå. Murvieldagarna har fått stryka rejält på foten detta år och den där långa, sammanhängande vistelsen har vi inte lyckats få till. Lika mycket som jag längtar hem till Tjuvkil, lika intensivt längtar jag efter ändlösa veckor i Murvelhuset, kanske till och med utan avresedagen inbokad. Jag skall planera annorlunda nästa år, har jag lovat mig själv.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Semester blev det också denna sommar

07 onsdag Aug 2024

Posted by murvielklotter in Byliv, distansjobb, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Betraktelser från hemmahorisont, kort sommarsejour i Murviel, Lustigsgården i Rättvik, uthyrning

Vi tog oss en rekordkort sommarsejour i vårt Murvelhus i år. Mycket av tiden gick åt till att iordningsställa och ändra om sådant som vi behövt göra ett tag, men som vi inte hunnit med tidigare i år. Det har ju varit en minst sagt hektisk vår sedan jag tog uppdraget i Rättvik i april. Familjen har dessutom prioriterats framför murvelmys och det har varit både nödvändigt och väldigt fint.
Under årets murvelsemester varvades husfix med sköna timmar vid poolen; fysiskt arbete klarades av innan middagshettan satte in och efter att solen försvunnit bakom grannens hustak om kvällen.


Vi fyndade en bredare säng till det ena gästrummet och flyttade den gamla 140-sängen till det andra gästrummet. Där behöll vi den ena av de två enkelsängar som tidigare stått där, eftersom huset i slutet av säsongen har många gäster.

Ny 160-säng – tack, Davidssons!
140-sängen fick flytta på sig.
Ena enkelsängen kvar…
…blev en smula trångt, så den kommer nog att få flytta på sig så småningom.

I det stora rummet på entréplan har till slut dagbädden Hemnes gett upp:

Tavlor och vägghyllor skall upp men det är skönt med mer utrymme vid matplatsen!

Den har använts hårt i över 12 år, så den får ändå anses ha gjort vad man kan förvänta sig av den. Det kan vara så att ett och annat barn har hoppat och härjat i den genom åren, dessutom…
Jag är inte särskilt ledsen över att den är borta, eftersom jag tyckt att den varit lite för skrymmande där den stått. Den har blivit kvar, eftersom sängplatserna behövts, inte för att den tillför något annat till inredningen. Nu får de sängplatserna istället i framtiden lösas med extrasängar, som tas fram vid behov.

Uppe i poolhuset har nya sovplatser ordnats i lilla boxrummet. Det där har jag funderat på hur vi skall få till hur länge som helst och till slut tänkt att vi skulle behöva platsbygga en våningssäng. Sådant kan vi inte fixa själva och hantverkshjälp kostar mer än Ikea, så vi löste till slut rummet med hjälp av den blågula kompisen.

Hantverkshjälp kommer att behövas iallafall för att ändra på dörrarna för att ge mer plats i det lilla rummet. Jag vill att det skall gå att öppna upp hela dörrväggen, precis som i det stora poolrummet, fastän med dörrar som löper smidigare. Fönsterrutor vill jag ha även in till lilla rummet, precis som vi låtit göra in till det stora. I den tankeprocessen landade jag till slut i att vi kanske lika gärna byter vikdörrarna i hela poolhuset, eftersom de blivit både tröga och i vissa lägen till och med farliga.

Vikdörrar längre ut vid pelarna skulle dessutom göra framförallt det lilla boxrummet större och därmed mer funktionellt. Pinterest och Google konsulteras därför flitigt nu för att få tips på smarta och inte alltför dyra lösningar.

Bilder från dofab.se

Jobbigast av alla våra småjobb denna gången var just att montera och få loftsängen på plats i det lilla boxrummet.

Skruvarna var många och monteringen tog tid, även om det inte var särskilt komplicerat. Men det hann bli rejält varmt innan jag var klar och det var inte helt lätt att baxa in monstret i det pyttelilla rummet. Den inåtgående dörren gjorde det inte direkt lättare och just den dörren blev startskottet för planerna på att byta ut hela dörrhärligheten i poolhuset till nästa säsong. Det ena ger dessutom ofta det andra, så nu funderar vi på att försöka hyra ut poolhuset separat som ett enklare och billigare semesterboende, men med full tillgång till poolområdet, förstås. Poolen är ju liksom det som lockar mest hos dem som lånat eller hyrt vårt hus sommartid iallafall.

Trots allt fix vi hade att göra, var det så galet skönt att vara där. Någon riktig canicule upplevde vi inte men det var ändå ordentligt julivarmt. Jag låg blötlagd större delen av den varmaste delen av dagarna men svepte till slut en handduk om kroppen, torkade mig och njöt av den något svalare men fortfarande ljumma kvällen. En och annan byfest klarades av,

liksom sedvanlig fredags-AT (aprés travail) på bykrogen och en sväng in till Béziers.

L’Orangerie
Place Jean Jaurés

I övrigt och när morgonens bestyr klarats av, tog vi det lugnt. Något annat är inte möjligt efter att dagen på allvar anmält ankomst med temperaturer som inte tillåter några mer avancerade övningar.

I september är vi tillbaka igen. Jag har då en del fjärrjobb framför skärmen att göra men i övrigt tänker jag bara fixa med sådant jag känner för, som att måla några väggar och kanske dörrar och sortera vår garderob?

Utflykter blir det garanterat; några frukostutflykter till havet, restaurang- och vingårdsbesök samt kanske lite sightseeing där vi inte har varit förut.

Min sommar fortsätter, alltså, även om några veckors intensivt jobb i Rättvik väntar först.

Utsikt över Siljan från min hotellrumsbalkongpå Lustigsgården.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

En nomad i Växjö

12 lördag Nov 2022

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, grand-mère, Hunden Stina, Livet i Ulebergshamn, Tjuvkil

≈ 2 kommentarer

Etiketter

barndop, bröllopsfest, Falu gruva, falunfamiljen, Oslofamiljen, solnafamiljen, Svartskog kolonial, Uranienborg

Nomaderna är tillbaka i Ulebergshamn, efter tre dagar i Växjö.

Det är så här det kommer att vara i några veckor framöver; vardagar på jobb långt hemifrån och helger ulebergshemma. Jag har korta stunder då jag allvarligt ifrågasätter detta påfund – jag menar, resorna är ju redan i utgångsläget kanske något för många! – men så påminner jag mig själv om att tokigare upplägg har jag ägnat mig åt förr. Som när jag veckopendlade till London i nästan ett helt år. Av det blev vår lilla cairterrier Wilda förvirrad och något deprimerad, så den här gången hänger Stina och husse med. Nöjd jycke och nöjd nomad är resultatet.

Stina chillar i soldattorpet

Aktiviteterna denna helg sträcker sig dock inte särskilt långt bort från frukostkaffet och stickningen i soffan. Det senare har jag längtat efter; mönstret som växer fram, rytmen, det repetitiva och koncentrationen det kräver, får mig att gå ner i varv och koppla av. Den aktiviteten är det som håller mig på backen när jag sätter tillvaron i spinn; utan yllet i händerna om kvällarna skulle kanske stressen krypa på och stjälpa alltihopa. Men jag mår bra -förträffligt, till och med. Sedan vi kom hem från Murviel för en månad sedan, har vi hunnit med två vändor till prinsar och lilltrollet i Solna,

Och en helg i Falun med alldeles magisk bröllopsfest invid Falu gruva;

och älskade, galet charmiga lilla Majs dop i Torsångs kyrka – Dalarnas äldsta;

Höstlov i Solna följde och därefter fortsatte turnén till Oslo, där vi fick den stora äran att vara de allra första övernattande gästerna i sonfamiljens nyinförskaffade radhus,

Där finns också det ljuvligaste lilla troll, men henne visar jag inte här. Ni får tro mig när jag berättar att hon är den gulligaste lilla norska trollunge man kan tänka sig!

Vi tog en tur förbi Roald Amundsens hem Uranienborg i Svartskog utanför Oslo,

följt av lunch i det charmigaste av äterier en bit därifrån innan hem­färd.

En kort mellanlandning i Ulebergshamn följde, eftersom vi hade ett byggmöte inbokat i Tjuvkil. Vi fick titta in i ett färdigbyggt radhus, identiskt med vårt, och vi fick gå runt på området. Dörren till vårt radhus stod på glänt, så vi kikade in i stöket och konstaterade att väggarna var målade, parketten lagd och klinkers låg där i väntan på att bli lagda.

Alldeles upprymd blev jag av att få se det. Jag flög runt med mitt måttband, konstaterade att matplatsen i köket som förväntat inte har plats för mer än ett litet frukostbord, och att badrummet på övervåningen är mindre än vad jag trott. Det kommer att bli svårt att hitta ett tillräckligt kort badkar dit, som jag blir nöjd med. På alla andra sätt är vi positivt överraskande och det känns helt rätt. Bra åldersblandning på de blivande nya grannarna, som vi fick träffa, är det också. Tidsplanen verkar hålla, med inflytt sista veckan i mars. Då tänker jag att nomadlivet skall gå in i en annan, lugnare fas.
On verra!

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Fransk eftersäsong och sänkta axlar

16 fredag Sep 2022

Posted by murvielklotter in distansjobb, Hunden Stina, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Eric Baisset, Loubet, pergola, småfix, tonnelle


Åh vad jag älskar de här dagarna och kvällarna!

I eftersäsong på sydfranskt maner med en effektiv jobbförmiddag avklarad och med ett glas ekologiskt orange vin som fredagsapéro, är livet tämligen behagligt. Jag sitter vid vår pool. Skall snart hoppa i för dagens sista simpass men så kommer vovven tassande och lägger sig nära, nära. Alltså får simturen vänta lite. Vovven vill ha uppmärksamhet och kel och då får hon naturligtvis det. Hon har hållit oss vakna inatt, eftersom hon blev tvungen att skälla ut två rivaliserande katter, som hade mage att dyka upp i vår trädgård mitt i natten. Jycken blev så upprörd att hon hade svårt att komma till ro igen. Idag har hon därför varit väldigt trött.

Hade kanske månen med saken att göra? Iallafall var den så stark att den lyste upp hela vårt sovrum!

Där ligger hunden och sover i månskenet till slut
Tittar du noga ser du stjärnorna också

Gårdagskvällen var för övrigt ljuvlig, efter ett par dagars skyhög luftfuktighet. När jag till slut gick in, var det för att det var dags att sova, inte för att det var för kallt eller för muggigt.

Uppladdningsbara lampor från Kina visade sig vara förvånansvärt bra! Värda att vänta på, alltså.
Den där ljushållaren hittade vi i huset och jag bara älskar den. Blommor i vatten runtomkring den brukar vi ha när vi skall göra oss till!

Det är med alla svenska mått mätt fortfarande sommar här. En fin och varm sådan, dessutom. Efter en dryg vecka i Murviel börjar vi hitta en behaglig vardagslunk med en bra balans mellan jobb och ledighet. Den nattsuddande jycken är lycklig och för egen del känns augustis flyttstress redan långt borta. Jag pratar och facetimear med de mina med jämna mellanrum men jag saknar dem ständigt.

Men livet här är socialt och avspänt. Bygrannar kvistar förbi och spontanplaner kommer på plats. Vi försöker också att få kontaktade hantverkare att ge oss datum för de planerade småjobb som ligger och gnisslar en aning men helt lätt är inte det. Vi vill ju gärna planera in arbetena när vi själva är här, för att säkerställa att det blir som vi har tänkt. De vingliga poolköksdörrarna,

Bilden är från i våras – nu täcks hela murväggen till vänster återigen av vildvinet …

skall få en stadig pergola att luta sig emot och dörrarna till badrum och klädkammare i vårt sovrum behöver äntligen få komma på plats. Planen var att få till dörrarna redan våren 2020 men då var det liksom någonting annat som ställde sig ivägen …

Inför hösten 2021 smiddes nya dörrplaner men då sprang som bekant ett rör läck i ena badrumsväggen, med långtgående och vid det här laget välkända konsekvenser. Nu är jag därför en smula otålig och vi tjatar vidare på snickare Loubet om att få ett datum när allt skall vara klart.

Dessutom måste den bedagade parasollen på terrassen utanför köket,

bytas ut mot en ny tonnelle, som den vi har över matplatsen vid poolen.

Parasollen köptes som en tillfällig lösning och nu har den för länge sedan gjort sitt. Här är vi sällan rädda för regn men fågellivet i trädgården är rikt och maten de petar i sig måste få komma ut. Helst bara inte på våra utemöbler. Ett tak av mer permanent slag har därför stått högt på önskelistan länge nu. För att ordna det, kontaktades byns feronnier (alltså smed!) Eric Baisset omgående när vi kom ner. 

– Javisst skall jag hjälpa er med det, sade han glatt och fick snabbt fram en rimlig offert.
Sedan tog han semester.

Det måste han ju få, men det belyser återigen problemet med att inte vara permanentboende här. Våra planer är sällan helt kompatibla med hantverkarnas.

Det blir nog väl till slut, och både pergola, dörrar och tonnelle skall säkert komma på plats; kanske till och med på hitsidan om årsskiftet.

Det är när de här tämligen bagatellartade funderingarna dyker upp som insikten drabbar mig att jag på allvar har kommit ner i varv. Det är först då inredningstankarna kommer upp till ytan och förmår pocka på uppmärksamhet och rentav kunna göra mig otålig. Men det är en otålighet av ett slag som jag lätt skakar av mig.

Det är alltså fredag igen. Fiskbilen har ropat ut att den är på plats och jag tar sista doppet i det turkosblå innan jag anser det vara nog för idag.

Det är mitten av september och många bad återstår innan vi höststänger vår franska pool och åker tillbaka till Sverige. Sista badet för säsongen är alltid bitterljuvt men än så länge känns det tillräckligt avlägset för att inte behöva tänkas på. Det har länge funnits planer på att testa en vinteröppen pool och i år hade egentligen det passat väldigt bra, om det inte vore för att elpriserna skenar och det därmed till och med vore både korkat och oansvarigt.
Men ett annat år, kanske?

Även om jag inte är en vinterbadare?

Poolen i april, 2022

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …

Dagen efter

12 måndag Sep 2022

Posted by murvielklotter in distansjobb, Hunden Stina, La mer, Utflykter

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Cap d'Agde, Chez Ricardo, Les Falaises, septemberhav, Val 2022, valvaka

Vi är trötta idag, hunden, jag och L. Det blev sent igår och inte fanns där någon som helst anledning att fira. Vi bjöd in till valvaka på vår terrass,

och trots de allt dystrare prognoserna ju senare kvällen led, var det fint att vara omgiven av både klokskap och humor.

Resultaten börjar rulla in …
Skönt att ha någon att deppa ihop med när övriga gått hem/gått och lagt sig

Men av sinnesrörelse av gårdagskvällens slag blir iallafall jag trött. Jag ger efter för det och slänger mig ner på sofflocket tillsammans med hunden. Där försöker jag fokusera på de små ljus­glimtar som ändå verkar finnas. Som att det av allt att döma blir regimskifte i Region Stockholm, där Svenonius ändå måste hållas ansvarig för sjukvårdens haveri just där. Och förlåt för att jag blir så politisk nu, men frågorna som styrt mitt röstande denna gång är så grundläggande, handlar så mycket om både människosyn och värderingar.

Nu skall det sägas att jag inte varit trogen det ena eller det andra partiet genom åren. Jag kan bara inte tänka mig att sympatisera med något parti som släpper fram Sverigedemokraterna, oavsett vad de i övrigt står för och som jag kan sympatisera med. Att SD blev näst största parti ger mig ”SD-tourettes”, för att citera General Jomshof. Jag har svårt att vara optimist idag men långt bak i mitt medvetande gryr ändå hoppet att de där tomtarna, som gläfser så duktigt i opposition, inte kommer att klara av att navigera rätt om de placeras vid rodret. Och att de mer demokratiskt sinnade med mandat då står redo att fixa biffen.

Nog om detta. Jag har stängt av Tv4:s dagen-efter-snack, sovit en stund (jag som aldrig sover middag!) försökt jobba, men bara stirrat dumt mot skärmen utan att få något vettigt nedknattrat.

Gills det ändå som arbetad tid, funderar jag, varefter jag filosoferar en stund kring distansarbetets för- & nackdelar. En kollega nu hade suttit fint. En sådan som inspirerar och som man kan växla kreativitet med. De finns, men har annat de måste prioritera och de är långt borta.

Men jag befinner mig i mitt murvellus och har både jobbet och inkomsten med mig och det är minsann ingen liten sak. Hade någon sagt till mig för tio år sedan att detta skulle bli min verklighet, hade jag studsat av glädje. Om jag hade sett mig själv packa marknadskorgen med kaffe och croissanter för en söndagsutflykt i september, när skolorna dragit igång och min fysiska närvaro hade varit odiskutabelt nödvändig, hade jag garanterat fått något religiöst i blicken.

Septemberhavet är ljummet men friskt.

På stranden är stämningen loj och badvakterna har gått hem. Hunden blir gullad med istället för ombedd att lämna stranden och hon jagar lyckligt både vågor och måsar.

Det senare är dock något av en överdrift; måsarna är nästan lika stora som hunden själv. Dessutom är de både närgångna och väldigt sugna på croissanter.

Stina placerar sig då tryggt i mitt knä, men hjälper sedan till att sjasa bort dem när de redan jagats en bit på flykten av mig.

Fint team­work, alltså.

När det börjar närma sig lunchtid, töms stranden. Parasoller plockas ihop, campingstolar fälls ihop och blöta badkläder krängs diskret av under saronger och bad­lakan. Vi gör samma sak, medan vi sliter med att borsta av oss snäcksanden som letar sig in överallt. Läpparna är salta, håret är rufsigt och våra stranduppenbarelser fungerar ok där, men så särskilt presentabla är vi kanske inte när vi alldeles runt hörnet hittar restauranger med ljuvliga uteserveringar vid strand­kanten.

Det blir en spontanlunch med från början låga förväntningar, då huvudservitören bryskt jagat bort oss från hörnbordet med bäst utsikt. Jag tänker genast att det nog måste bero på mitt saltrufsiga och solblekta hår och min korg med blöta badkläder och handdukar.

Men restaurangupplevelsen tar sig snabbt när varsin gigantisk salladstallrik dyker upp och brisen svalkar i skuggan under parasollerna.

Det är i Cap d’Agde vi varit. Kust­sträckan där blir alltmer av en favorit hos mig. Falaiserna, som jag gärna badar ifrån,

bukterna i den gamla vulkan­kratern, där du kan inmuta din egna lilla strandremsa, och en kort promenad bort från det skrikigt turistiga hitta något helt annat – lugnare, vackrare, betydligt mysigare.

Att det är september och eftersäsong spelar förstås också roll.

Badliv på en sydfransk havsplage avnjuts bäst i eftersäsong. Det har jag lärt mig under våra år här. Det stillnar runt mig för ett tag nu och jorå, havet är inte bara ljummet. Det är blått också.

Dela detta:

  • Tweet
  • Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
  • Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Snart är det jul igen
  • Nakna träd och längtan
  • It takes a village…
  • De sista skälvande murveldagarna…
  • Mellandagar …

Besöksstatistik

  • 391 384 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France apéro Av jord barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • French Word a Day
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 59 andra, prenumerera du med.
december 2025
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Nov    

Arkiv

  • december 2025
  • november 2025
  • september 2025
  • juli 2025
  • juni 2025
  • maj 2025
  • april 2025
  • februari 2025
  • januari 2025
  • december 2024
  • oktober 2024
  • september 2024
  • augusti 2024
  • juli 2024
  • maj 2024
  • april 2024
  • mars 2024
  • februari 2024
  • januari 2024
  • december 2023
  • november 2023
  • oktober 2023
  • september 2023
  • augusti 2023
  • juli 2023
  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Anonym om Nakna träd och längtan
  • murvielklotter om Mellandagar …
  • Anonym om Mellandagar …
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Prenumerera Prenumererad
    • Murvielklotter
    • Anslut med 59 andra prenumeranter
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d