Kategoriarkiv: Renoveringar

Det viner runt knuten

05 torsdag Mar 2020

Posted by in Hantverkare, Inredning, Kennari fjärrundervisning, Min franska trädgård, Murvelhuset, Reminiscenser, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Det gnisslar och slår i fönsterluckorna. Ett lätt regn smattrar mot rutorna och det är kväll i Murviel. Jag är solokvist i huset och har noggrant stängt ute den kvällsmörka trädgården med hjälp av fönsterluckorna som vetter just mot trädgården.

Mot gatan fösöker jag envist hålla dem öppna men vinden vill något annat och till slut ger jag upp och stänger också luckorna mot gatan. Inte för att gnisslet och slamret skrämmer mig, utan för att jag trots allt inte vill att vinden plötsligt rycker tag i någon av dem och virvlar iväg med en fönsterlucka över gatan.

Imorgon när jag vaknar och släntrar ner för trappan, kommer rummet därför att vara dunklare än vad jag vill att det skall vara och jag kommer att få bråttom att öppna luckorna mot morgonljuset igen.

Två välfyllda dagar har jag bakom mig; jobb med fjärrundervisningsföretaget, samtal med Dingle, en tur till St Chinian och samtal med François medan han fått både kakel och hyllor på plats i vårt kök, som om alldeles snart är klart.

Några knoppar, lite färg, en fläkt, och lite småfix på det där och vi är hemma!

Igår kom en glad nybliven ägare av franskt hus och hämtade delar av vårt gamla kök. Jag är glad över att bli av med sakerna och att de kommer till användning. Förhoppningsvis får den nye ägaren glädje av attiraljerna.

Den förre ägaren till vårt hus satsade stort på vitvarorna. Gaggenau och Miele, minsann. Men istallationerna kan inte ha gjorts av någon särskilt kunnig och det ursprungliga köket har i alla år lämnat en hel del övrigt att önska.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var till och med så att när huset köptes, så var köket högst upp på priolistan. Nu, åtta år senare, har köksplanerna, som dessutom naturligtvis ändrat karaktär genom åren, äntligen blivit verklighet. Det som återstår att göra innan det är helt klart är överblickbart och redan nu kunde jag inte vara nöjdare. Flera års, låt vara milda, irritation över det knasiga och opraktiska köket har med hjälp av köksbyggarkunniga älsklingar förvandlats till en dröm.

April 2019

Hade det blivit lika bra om inte ett trasigt tak,

Takrenovering i april 2013

en veranda

Detta bildspel kräver JavaScript.

och en trilskande pool

ställt sig i vägen och knuffat ner köksrenoveringen på prioriteringslistan? Alldeles absolut inte alls. Om det är jag tämligen övertygad.

Imorgon beger jag mig iväg till en av våra franska frisörer i byn för en välbehövlig personlig  ansning. Det blir första gången jag klipper mig på franska. Skall bli spännande att se om en fransos klarar av mitt skandinaviska, typiskt mjuka och tunna hår!

Renoveringar är alltså vad dessa mina marsdagar i Murviel handlar om. Såväl byggnadsmässiga som personliga, uppenbarligen.

Firar utan jubilaren idag

03 tisdag Mar 2020

Posted by in Byliv, Familjen, Franskt traggel, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag skall ägna mig åt lite hyllningar nu. Han fyller sextio år idag, han som för snart 21 år sedan klev in i mitt liv och sedan inte klivit ut igen. Han är där. En konstant. Det spelar ingen roll vad jag hittar på. Han är där, bakom mig, bredvid mig, alltid uppmuntrande.
– Kör, säger han, oavsett hur vilda mina planer är. Trots att han ibland nog är lite orolig för att det skall bli dyrt, inte fungera, bli på tok. Han ger min kreativitet fritt spelrum och jag vågar mer än vad jag annars hade gjort. Tack vare honom (och åkejrå, min drivkraft!) har vi ett murvelhus, ett fint västkustliv och, tack vare hans obändiga tilltro till mig, har jag ett litet fjärrundervisningsföretag som till slut ser ut att lyfta. Och just det har länge varit allt annat än en självklarhet. Utan honom hade jag inte vågat.
Så jo, visst är det här en kärleksförklaring till mannen som har en surikat som profilbild när han figurerar i sociala medier. Lite hemlighetsfull och anonym; mystisk, rent av…?

Så mycket betyder han för mig att jag ser till att inte vara hemma när han fyller sextio. En kan ju fråga sig hur kärleksfullt det är, egentligen?

Men också det hejar han på. Annars kommer köksrenoveringen att stå still, menar han och det har han ju rätt i, så jag for iväg. Jag har röjt bort renoveringsbråte från terrassen,

Detta bildspel kräver JavaScript.

njutit av sol och vårvärme och efter förrättat värv slagit ner mina ädlare delar för en stunds vila och stickning i sagda sol.

Igår skramlade jag iväg till Pezenas i Gamle Svarten för att byta ut de trasiga kakelplattorna,

via Darty i Béziers, där en fläkt beställdes. Fläkten dröjer till 20 mars och då är jag inte längre här, så det får lösas på annat sätt.

Men fin är den och mycket billigare än vad jag hade räknat med. Affären gjordes dessutom upp i stort sett bara på franska med försäljaren som visade sig bo i Murviel. Rackarns trevligt. Och roligt att fixa det på franska, om än på en tämligen bruten sådan.

Jag börjar därmed äntligen skönja ett slut på vår kitchen makeover; tapeten skall upp, skåpsluckor och skafferi målas och lampsladdar döljas:

men nu börjar det bli både överblickbart och möjligt att få till. Färgpinnarna har jag flyttat runt och tittat på i fullt solljus, i kvällsljus, i gråvädersljus och i kökets mörkaste vrå, mot tapet, kakel och mot vita väggar.

Jag är alldeles fascinerad över hur olika färgerna beter sig beroende på hur ljuset faller. Jag har funderat på den mörkaste grå, tyckt att den som heter ”Elephant’s Breath (pinne nr 2 på första bilden) kanske blir för ljus men till slut, och efter att ha målat en stegpall med elefantfärgen, kommit fram till att det är den jag kommer att bli mest nöjd med.

Planen är att ha kommit en bit på väg med målandet innan jag åker tillbaka norrut och att kunna slutföra det när vi är här i påsk igen.

Det snart färdiga köket fungerar annars redan nu alldeles utmärkt. Diskbänken med den stora hon är makalöst bra att arbeta vid, köksön ger bra häng och massivt med extra arbetsyta och den nya spisen – vår piano de cuisson – är en ren matlagningsdröm.

Där står nu en Crème Ninon och väntar på bygrannar, som kommer hit för att fira sextioåringen. Ni vet, han som inte är här…

Grattis L – allt hade varit helt perfekt om också du varit här!

Ou sont ils…?

På plats, äntligen

29 lördag Feb 2020

Posted by in Hantverkare, Inredning, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Vaknar tidigt av en tapper sol som envist försöker bryta igenom molntäcket medan fönsterluckorna slår i en vind som annars inte märks. Fönstret står lite på glänt och morgonluften genom det är sval.

Det är lördag morgon i Murviel och jag har absolut ingenting inplanerat. Jag drar på mig mina merylbrallor och målar plankbitar med färgprover jag köpt hos Helen på Le Studio des Artisans i St Chinian,

Elephant’s Breath, Dove Tale eller Charleston Grey till köksskåpen och Skimming Stone till väggarna i det stora rummet;

De vattenbaserade färgerna från Farrow&Ball håller på att knuffa undan planerna på att måla luckor och lådfronter med linoljefärg.

Av praktiska och tidsbesparande skäl.

Visserligen fäster linoljefärgen alldeles utmärkt på de glatta ikealuckorna men torktiden är lång och tiden knapp. Det är ingen bra kombination, har jag kommit fram till. Jag får spara det där vällustiga linoljemåleriet tills jag gått i pension men just det ser jag inte på horisonten än på ett tag.

När jag tog flyget ner för några dagar sedan kände jag mig ledbruten och trött. Jag hostade fortfarande och var rädd att de kanske skulle slänga mig av planet av rädsla för Corona. Och visst drällde det av munskyddsförsedda resenärer på CDG – fler än vad jag någonsin sett förut och åtskilliga av dem var dessutom alldeles bestämt européer – men min hosta hann stilla sig, så ingen tog någon notis om mig. Älskade J fixade till slut astmamedicin till mig och det, troligen i kombination med att få vakna av morgonsolen genom sovrumsfönstret i Murviel, gjorde susen.

I onsdags morse…

Nu känner jag mig därför så gott som frisk och livsandarna återvänder. Sakta men säkert tar jag mig an de uppgifter jag föresatt mig innan jag åkte ner. Igår for jag i vår skakiga gamla Ford till AS de Carreaux i Pezenas för att köpa kakel.

Med Annelies, från Maison de Deux, benägna hjälp var kaklet redan utsett med hjälp av hemsidan och på plats kunde jag konstatera att både nyansen och ytfinishen stämde med vad jag hade tänkt mig;

Alltså står nu en stapel kakel och väntar på François när han kommer för att lägga sista handen vid köket nästa vecka.

Innan dess skall även en köksfläkt införskaffas och det får bli måndagens uppgift. Då skall även en tur till IKEA klaras av för införskaffande av diverse komplementerande köksprylar.

Vad mer?

Jo, spis och ugnar har bränts av och testats. Till belåtenhet, skall tilläggas, efter en aldrig så liten fadäs med grillfunktionen i lilla ugnen härom morgonen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bubbelkranen har invigts med hjälp av bästa bykompisarna,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och jag har plockat in apelsiner till lördagsmorgonens frukost från apelsinträdet i terrasseringen.

Mugg från Milla keramik

Efter åtta år och på nionde säsongen, verkar apelsinträdet äntligen ha bestämt sig för att bära någorlunda rejält med frukt.

Mogna apelsiner…
… och en mandarin från nya citrusträdet!

Jag kommer att kunna plocka in en apelsin om dagen under hela vistelsen här, har jag räknat ut, och det är minsann inte illa! Jag hittade till och med en fallfrukt!

Det kommer att ta mig en bra stund innan jag slutar fascineras över att kunna gå ut i min egen trädgård och plocka apelsiner till frukost!

Trädgården har för övrigt fått sig en rejäl ansning sedan vi var här sist. Vildvinet, som klättrat på grannladans mur, är borta;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Träden är nedklippta,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och trädgården badar i ljus;

Visst ser det lite naket ut och visst ser jag nu mer av grannens inte alltför vackra lada,

men numer vet jag ju hur snabbt allting växer här. I sommar kommer träden att återigen skänka skugga men vildvinet kommer aldrig mer att tillåtas växa lika ohämmat igen. Det frodiga vildvinet visade sig nämligen vara oerhört populärt som fristad för byns gnagare. Jag tycker inte om gnagare. Varken i källaren på Tjörn eller rännnande runt i murvelträdgården om nätterna.

En ny säsong står för dörren. Ännu har jag många dagar på mig att förbereda inför den. Och hur fint är det inte att få skrota runt och tänka på alla älsklingar som skall befolka ägorna i sommar!

Ett svalkande kylskåp är bra att ha till hands när en tröttnat på poolen för en stund

Sommar är det ju om alldeles snart, dessutom!

Det är visst vår nu

22 lördag Feb 2020

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, huset på ön, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

Det står så i tidningen. Att det är meteorologisk vår ända upp till norra Värmland. Det kan enligt uppgift inte bli vår förrän efter 15 februari men med tillräckligt många  dagar efter det datumet, så är den ett faktum. Och då betyder det att vi inte haft någon vinter denna säsong. Det passar mig egentligen alldeles utmärkt, om det inte vore för att det inte är som det borde. Det skall trots allt vara vinter i några månader på våra breddgrader.

Februari 2019

Också den gångna hösten var ovanlig med sin brist på ordentliga höststormar på rad. De har kommit nu istället. Nu avlöser de kraftiga vindarna varandra och vädret är ombytligt, opålitligt och lömskt. Som i mars. Solen värmer den lycklige som hittar en husvägg i lä men vinden från havet är isande kall och ingenstans kommer vi undan den. Den bråkar med Kerstins päls på våra promenader och jag drar upp krage och huva på min tjocka dunjacka för att slippa frysa.

Samtidigt är det något med den där nariga, frustande vinden som får havet att skumma och koka, som får mig att känna ett slags lugn. Det är bara att förhålla sig till det. Sådana vädrets makter rår du inte över. Utanför min kontroll, helt och hållet. Och det är lite skönt mitt i allt det som jag upplever att jag måste ha kontroll över.

Nu är det bara dagar kvar tills jag tar med mig min envisa hosta och drar till Murviel.

Tröjstickning i solen vid stängd pool, februari 2019

Till vårt halvfärdiga kök och till ännu mera vår, även om väderprognosen ser något ostadig ut. Jag hoppas att jag kommer ner till en spis som fått vederbörlig tillsyn och rätt kopplingar av François auktoriserade elektriker och jag hoppas spisen passats in ordentligt på sin plats. Att kylskåpet fått sina passbitar hoppas jag också, liksom att de öppna hyllorna har kommit upp ovanför diskbänken. Det senare är kanske att hoppas på för mycket och det vore heller inte hela världen, eftersom det ändå helst skall kaklas först. Och kaklet är ännu inte införskaffat. Första dagen på plats i vårt franska viste drar jag till St Chinian och Helen Heslop på Le studio des Artisans för att få hjälp med just den detaljen.

Det är med andra ord hög tid för lite byggledning på plats om allt skall hinna bli klart innan sommarens alla matglada horder ramlar in.

Poolen är ett annat kapitel. Den skall få en lättare renovering innan säsongen drar igång. Fogarna skall renoveras och de vassa hörnen på pooltrappan skall åtgärdas. Det är faktiskt ett under att det inte uppstått mer blodvite hos badarna än vad som skett genom åren! Nu skall de till slut rundas av och bli snällare mot alla bara fötter och ben. Det kommer att kosta en slant det också. Poollivet är minsann inte gratis!

I sommar börjar vi ändå att i liten skala hyra ut vårt murvelhus. Det dags att det får betala lite för den omsorg det får. I slutet på juli och i augusti är vi inte där själva och då är det högsäsong, trots hettan, så då passar det bra att låta andra få njuta av det en stund.

Jag vill semestra lite på Tjörn då innan terminen drar igång; njuta av salta bad,

och sensäsongen där medan båtarna ännu guppar lojt i hamnen,

och glasscaféet är öppet.

Fast här är det det privata glasscaféet som tillhandahåller godsakerna…

För hur härligt det än kan vara med friska vårvindar, så visar sig vanligtvis Tjörn från sin allra bästa sida just på sensommaren.

Nästa gång jag bloggar är jag nog i Murviel – vi hörs då!

Fredag på Tjörn

07 fredag Feb 2020

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag är förkyld. Vrålförkyld på tredje dagen har jag skrotat runt hemmavid, fjärrjobbat och fått undan en massa surdegar, rastlöst funderat över hur de klarar sig utan mig på Dingle (det gör de, kan jag meddela) och mellan varven har jag betraktat mitt hem i dagsljus.

– Hej, hemmet, säger jag. Är det så här du ser ut? Är du helt nöjd med dammråttorna i hörnen, det halvfärdiga matsalsbordet som behöver slipas, altenativt spacklas, och med den allmänna oredan?

Jag får förstås inget svar. Jag pratar med ett hus. Vårt hus längst ut vid havsbandet, fint egentligen men lite luggslitet igen efter vinterns alla mörka hemmatimmar. Nya mattor har landat på vårt vardagsrumsgolv och genast ser rummet gladare ut;

Färgen var en chansning men jisses vad nyansen fungerar perfekt mot den befintliga sammetsgardinen! Sådant kan en frusthostande och förkyld mänscha som jag bli smått lycklig av en fredag som denna!

Samtidigt fortsätter jag att oroa mig över att jag inte får kontakt med vår köksfixare i Murviel. Spisen behöver fortfarande en elektrikers ömma vård och snart är det dags för ännu en säsongsstart med många besökare i murvelhuset. Kakel- och färgbekymmer har jag också (jorå, för all del vi har– L och jag – men det är jag som håller i taktpinnen) och älskade S och jag skickar pinterestbilder mellan oss och känner oss som värsta bästa inredarna när vi till slut har ett resultat!

Det blir greiga (gråbeiga) snickerier, delar av den gamla gula granitskivan, en mörkgrön köksö och mörkgrönt, blankt tunnelbanekakel.

Nu är det bestämt.

Tror jag.

I moodboarden från Pinterest dyker det upp en dovt aprikos färg som plockas upp av tapeten ovanför buffén:

Hur bra som helst. Är ohemult nöjd, åtminstone för tillfället. Om jag kommer att ändra mig igen när jag väl är på plats är en annan femma. Det dröjer inte så länge nu. Biljetten är fixad men mellan alla olika åtaganden jag ordnat åt mig, så lyckades jag få till en ärkekrock iallafall. Planerna måste alltid anpassas åt något håll, inte för att andra kräver det av mig, utan för att jag vill vara överallt på en gång. När jag blir stor skall jag lista ut hur det skall gå till.

Nu stundar en hel ograverad helg på ön. Jag skall göra inget särskilt. Fortsätta kurera min förkylning, städa äntligen(!) och komma ikapp mig själv. Eller är det något jag glömt? Inga planer? Inga tider att passa? Märkligt.

Jag tror minsann att jag skall se till att njuta av det.

En sällsynt helg på ön

01 lördag Feb 2020

Posted by in huset på ön, Inredning, Kennari fjärrundervisning, Murvelhuset, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Det är grått men ändå vackert på ön idag.

Igår kom det lilla pälsundret Kerstin för att tillbringa en helg hos oss;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hon är ett riktigt litet lyckopiller och det passar oss alldeles utmärkt att få vara hundvakter ibland. En egen dogg nu hade inte riktigt fungerat med det kringflackande liv som framförallt jag lever. Det är februari redan och bakom mig har jag ännu en hektisk vecka. Jag undrar allt oftare när jag skall tillåta – eller kanske rent av kräva? – att det skall bli en något lugnare lunk? Vårt arma hus på ön får inte den omvårdnad det behöver och inatt drömde jag om murvelhuset.

Det var ingen trevlig dröm.

Trädgården hade invaderats av turister som inte alls förstod att den var privat och inte förrän gendarmen tillkallades, lämnade de otäcka turisterna motvilligt poolen och terrassen utanför köket. Efter sig lämnade de skräp och förstörelse…

Jag vaknade kallsvettig och orolig och det tog ett tag innan jag insåg att jag bara drömt. Jag funderar mycket just nu över hur vi på bästa sätt skall ordna vårt gemensamma liv, L och jag. Jag älskar huset på ön och att jag bara en halv minut från husets tröskel hittar vyer som tar andan ur mig, oavsett årstid;

Men det är inte helt okomplicerat. Vi bor längst ut vid havsbandet på vår ö och inte många tar sig tid att hälsa på oss här. Det blir lite ensligt och den vackra naturen runt omkring oss kan bara delvis kompensera för det. Kanske blir det bättre om/när de dagliga resorna blir färre? När längre perioder kan tillbringas i Murviel och somrar åtminstone till dels kan avnjutas på vår svenska ö? Är det månne pensionärslivet jag längtar efter alltmer?

Ändå inte, kanske. Men den större geografiska friheten i kombination med mitt numera alltmer spännande jobbliv vill jag ha mer av. Gärna förr snarare än senare.

På besök i Pajala…

Alltid är det dock något som ställer sig i vägen för en längre sejour i Murviel än en vecka. Det blir en dryg sådan den här gången. Bättre än ingenting men inte helt tillfredsställande. Väl på plats hoppas jag kunna sy ihop det sista med köksrenoveringen. Kranen för bubblande vatten är iallafall till sist installerad:

Om spisen och köksfläkten har jag ännu inte fått besked men kaklet är (nästan) beställt.

Fortfarande (dyr) favorit…

Det är ohemult dyrt och jag blir en smula irriterad; köksrenoveringen är, precis som så mycket annat som byggleds på distans, en segdragen process. Återigen är det inte bara av ondo, för nu har jag kommit fram till att luckorna kanske ändå inte skall vara gröna utan ”greige”.

Typ så…

Väldigt trendigt, har jag förstått, så särskilt unik är inte min trendängsliga smak. Dotter S konsulterades och hon har som vanligt kloka synpunkter, så kanske ändå att de gröna köksluckorna förpassas till den mer daterade idébanken…

Isåfall blir det heller ingen clay stone över diskbänken,

Det visade sig nämligen när expertis tillfrågades, att det inte är tillrådligt att ta sig an en sån stor yta som det är fråga om här för en amatör som jag. Kakel upp till de öppna hyllplanen är därför senaste budet.

Det är ändå ganska rogivande att ta sig tid att fundera över handgripligheter som dessa kring köksrenoveringen. Blir det fel, kan vi köpa nya färgpytsar och göra om och ingen kommer att ha mått dåligt i processen. Världsliga saker är det, minsann.

Kvällen sänker sig över ön. Imorgon är ännu en ledig dag just här och det känns fint. Några helger på ön skall prioriteras och det hägrande sportlovet skall vikas åt mamma i Värmland och prinsarna i Solna. Först därefter, och om en knapp månad, är det det dags för Murviel. Jag ser fram emot alltihop.

Att låta saker ta sin tid…

02 torsdag Jan 2020

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

… frivilligt eller för att någon eller någonting annat försenar processen, har sina klara fördelar, trots allt. Det där finfina engelska uttrycket att ”hjärtat sjönk” var vad jag upplevde när jag klev in genom dörren och såg vårt halvfärdiga kök för några dagar sedan.

Hjärnan drog igång, gick på högvarv och började sedan tänka i andra banor.

Det finns till slut ändå fördelar med att allting tar mycket längre tid än vad man först hade tänkt. Det finns till och med fördelar med att inte vara på plats och byggleda, utan istället komma ner och upptäcka att oj då, titta här; här skulle vi kunna göra på ett annat sätt.

När jag stått och betraktat vårt halvfärdiga kök ett tag, kunde jag konstatera att det kanske ändå inte vore så tokigt att inte ha kakel hela vägen. Det kanske tar bort för mycket av den där snygga kanten på den nya diskbänken, till exempel, om den försvinner in i en kaklad vägg?

Hur får vi det snyggt runt fönstret, som är helt i våg med väggen, funderade jag så vidare.

Det är då jag börjar googla efter kalkfärg och funderar över om vi helt enkelt bara skall måla väggen?

Bäst jag googlar, upptäcker jag igen att det där materialet, den där färgen, eller det där murbruket, som man använder när man kalkar väggar; det går också att behandla, så att det får en vattenavvisande yta. Ungefär som tadelakt. Det kan man förstås också ha på en köksvägg där det skvätts vatten.

Nu är därför det planen; att här skall det bli en vägg behandlad med någon motsvarighet till tadelakt. Och kanske att vi skall ha kakel bakom spisen bara? Ett snyggt, ganska mönstrat kakel, men bara mellan spis och fläkt?

Imorse kom François och vi gick igenom vad som återstår att göra. Att spisen tiltar bakåt fick sin förklaring;

Snett och tokigt ännu så länge…

det är helt enkelt bara ett resultat av att spisen oavsett måste rättas till när den nya, kraftigare elkabeln är på plats. François skall ta med sig ”sin” elektriker – för övrigt från samma firma som drog om elen i huset för ca 20 år sedan – och ordna med detta nästa vecka. Då kommer också bubbelkranen på plats, kylskåpet att byggas in och den sista skåpsinredningen kommer på plats. De resterande lådorna fick jag själv dit de skulle, trots att vår nyinförskaffade skruvdragare fått fötter och gått och gömt sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Trilskande skruvar och halvtaskiga verktyg är ingen toppenkombination men ett antal svavelosande eder senare hamnade lådorna ändå där de skulle och självstänger sig precis så mjukt och fint som de skall. Kryddor, redskap, grytor och pannor finns nu nära till hands för alla glada matlagare som kommer att befolka vårt kök framöver.

François fick också lyssna på när jag beklagade mig över alla fula köksfläktar jag inte vill ha men det hade han förstås redan funderat över. Han föreslog en skräddarsydd variant med metallram och glas, varpå jag fick något religiöst i blicken och nickade ivrigt.

Jag sansade mig dock och svarade myndigt att, jovisst, det låter toppen:

– Skicka en devis, så tittar vi på det.

Deviser är bra grejer. Dem skall en inte glömma bort. Plånboken gillar förutsägbarhet.

Vad mer på köksfronten?

Nya barpallar från IKEA blev bra, liksom belysning i skafferiet;

Hyllplanen vid diskbänken kommer upp nästa vecka men kakel blir svårt. Vi gav oss iväg på kakeljakt idag men kan återigen konstatera att det där traditionella franska, gedigna är svårt att hitta. Kopior på marockanskt finns i minut och parti men det känns inte aktuellt, så imorgon bär det av till St Chinian för att förhoppningsvis få fatt i den engelska madamen som har ett inredningsföretag där. Fånigt, kan tyckas, och något av ett misslyckande, återigen, att inte hitta det där rustika, äkta, på plats i kaklets och carrelagets förlovade land.

Ärtgrönt, orange, trämönstrat, silvrigt eller med mönster tryckt på en kakelplatta,

Kunde varit snyggt om det inte bara varit stencilerat…

får mig liksom inte att rysa av välbehag.

En annan dag berättar jag kanske om nyårsafton, den efterföljande nyårsdagen och promenader i solen vid havsstranden. Men idag har det handlat om kök, nästan bara om kök. Slitsamt värre.

Ljuset

29 söndag Dec 2019

Posted by in Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

När klockan är fyra är det ännu fullt dagsljus och jag blir till slut alldeles rådvill över vad jag skall göra med så många fler timmar utan skumrask. Skall jag fortsätta med mitt plock? Skall jag skruva knoppar och beslag på kökslådor och skåp eller räcker det med att jag märkt ut var de skall sitta?

Skall jag ta fram lövblåsen och gå ut och röja i trädgården eller skall jag rent av ta fram Kärchern och få bort algtillväxten på den nya betongsulan,

och mossan i trappan upp till den övre delen av trädgården?

Bör kanske röjning av terrassen hamna högst upp på min  to-do-list eller måste jag överlåta det till någon med en starkare kropp än min?

Gamla porslinshon och granitskiva förpassade ut ur köket…

Jag har iallafall samlat ihop det som blivit över efter den senaste omgången köksrenovering och bestämt att imorgon blir det en tur till IKEA, dels för att lämna tillbaka felbeställningar, dels för att komplettera med sådant som inte kom med i den senaste beställningen.

Jag är otålig nu. Vill att det skall bli klart. Jag har provmålat med två grönfärger till skåpsluckorna och hittills fastnat för den till höger:

Fast färgduttarna skall först torka och sedan flyttas runt för att upplevas i olika sorters ljus innan vi slutligen bestämmer vilken färg det skall bli.

Sedan funderar jag på om jag skall sätta upp gardiner vid terrassdörren, eller rätta till en topp jag hade tänkt ha på mig på nyår men sedan fångar mitt pågående stickprojekt min uppmärksamhet

och jag bestämmer mig för att det också är fint att äntligen få sticka i dagsljus. Så får det alltså bli. Det är trots allt en ny murveldag imorgon också