Autoroute, autobahn, färja, Danmark och bro

13 söndag Mar 2022

Posted by in Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Lördag på Autobahn i passagerarsätet på väg norrut stickar jag, tränar franska glosor och tragglar fransk grammatik. En natt på hotellet i Luxembourg är avverkad och jag är åter i bilbubblan och solen skiner. L kör. Hela vägen. Jag tycker att det är skönt att slippa. Alla år bakom ratten kors och tvärs får mig att ta mig friheten att slippa när jag inte måste ratta själv. L säger sig inte ha något emot det. Timmarna i bilen på väg genom Europa blir därmed till tid att hinna med sådant som fått vänta när toastolar måst inhandlas och snygga ventiler måst letas upp.

Shoppingbyten för en månad sedan

Men min bilbubbla spricker denna gång. Vi får sällskap på vägen av ett par bilar med ukrainska skyltar. Så dyker en långtradare upp med texter om ”humanitär hjälp på väg” upp i högerfilen, snart i sällskap av en grupp vans från Storbritannien med röda kors på sidorna och bakdörren. Medicinsk ut­rustning på väg till Ukraina står det på engelska och ukrainska.

Då börjar jag gråta. Det bara kommer, fastän jag själv är trygg där jag sitter. Fastän resten av familjen är trygg också. Jag återupptar nyhetshungrigt min avbrutna DN-prenumeration och börjar läsa e-DN på paddan. Hittills sedan starten av den ryska invasionen har Omnis korta notiser varit min huvudsakliga nyhetskälla, kompletterad med sändningar från BBC och CNN. Att läsa fördjupande artiklar är något helt annat, inser jag dock kvickt. Långsamheten i det tvingar fram eftertanken på ett helt annat sätt och jag tar in det jag läser. Tar så fram min reMarkable och skriver lite för att bearbeta. Snyter mig, sväljer hårt och skärper mig.

Så åker stickningen fram och med den för händerna blir jag lugn. Den senaste månadens produktion skvallrar om att jag behövt flera sådana meditativa stunder:

Sedan skänker jag ännu en slant för att stilla samvetet. Funderar över hur Kennaris fjärrundervisning skulle kunna hjälpa till gör jag också. Det är svårt. Profitera på katastrofen är det inte tal om. Men skola är normalitet, ett fokus mot en framtid bortom kata­strofen. Det lär vara många lärare på flykt som kanske redan försöker undervisa barnen? Hur hittar vi och organiserar dem? Kan vi avlöna dem? Crowdfundar vi? Söker medel på annat sätt? Hur länge kommer de att behöva vara på flykt? Kommer de att kunna återvända snart?

Kommer någon att ta sig an Putin och hans banditer? Går det att oskadliggöra dem?

Är det bättre att satsa på att hålla igång utbildning enligt ukrainsk läroplan tills vidare eller skall de ukrainska barnen snabbt införlivas med respektive mottagarlands utbildnings­väsende? Eller både och? Sådär snurrar tankarna. Jag försöker sortera dem, få ordning på dem. Vill hitta sätt att hjälpa. Som så många andra.

Och så, mitt i alltihop, fick vi några fina timmar i Heiligenhafen, där vi sammanstrålade med ett par languedocsvenskar på väg norrut. En bättre middag på lokal innan läggdags följde på det. Heiligenhafen är ett inte alls så pjåkigt stopp efter vägen.

Idag går färden vidare över Danmark,

tillbaka till Tjörn och ännu ett tak över huvudet som är vårt. Jag fryser men solen lyser marsstarkt över oss, medan regn och översvämningar plågar omgivningarna runt murvelhuset. Jag hoppas att det ovädret snart drar vidare.

Så var det dags redan

11 fredag Mar 2022

Posted by in Familjen, grand-mère, Hantverkare, Murvelhuset, resa med hund, Resor

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Vi är på väg norrut igen, efter en intensiv månad i murvelhuset. Det har varit veckor helt utan egentlig av­koppling, där hjärnan gått på högvarv hela tiden. Med ständiga beslut, utryckningar till byggmarknader och med öron och ögon överallt blir det till slut mer tröttsamt än roligt. Fjärrjobbat har jag gjort också, fast i upphackade stunder och det är förstås inte optimalt. Sedan har jag jagat på, härjat, bygglett, ringt, pekat med hela handen och lekt general när projektet riskerat att helt gå i stå. Älskade lilla Ibens ankomst markerade hela tiden skarp deadline för färdigställandet och jag använde henne som argument utan att skämmas alls.

Blev det alltså klart?

Naturligtvis inte, utan bara nästan. En suiten saknar ännu så länge glasväggen till duschen, eftersom leveransen av den blev försenad.

  • Fix med badkarsavloppet – både avloppsröret och de blanka badkarstassarna skall bytas ut mot/ få kopparfärg.
  • Spegel och lampor på plats men kranen skall bytas ut mot en i mässing och golvet skall få en stor rund matta.
  • En duschvägg på det, så är det klart! Lägg gärna märke till trekantsskuggorna som bildas av hyllorna😉
  • Korg för toapapper har jag hittat på Jysk …
  • Och kopparfärgade pedalhinkar från Maisons du monde
  • Ventilgaller i mässing från ett båtvarv i Grau Agde …
  • … och ett motsvarande lite mindre under tvättstället.
  • Nya krokar skall upp också. Från Ikea, minsann.

Försenad blev också leveransen av kranarna till handfaten i båda bad­rummen,

liksom duschblandaren och duschväggen även till gästbadrummet. Duscha går det därför inte att göra där ännu men att göra ifrån sig på porslinsfåtöljen och att tvätta händerna går bra!

  • Himla fiffigt med fungerande toa!
  • Ny lampa från Maisons du monde i göstbadrummet
  • … och dito spegel. Kommoden under tvättstället skall bytas ut mot en kopparfärgad ställning med handdukshängare istället. Kommoden blev för ranglig men i några veckor får den duga.
  • Rörfästena fick importeras från England – sådana lyckades ingen av oss uppbringa i Frankrike.

Och i en suiten går det bra att både duscha och bada.

En del smådetaljer för slutfinish återstår också men det tar vi när vi är tillbaka i påsk. Jag har inte kunnat ta de där välbehövliga kliven tillbaka för att betrakta alltihopa, så jag har svårt att avgöra hur helhetsnöjd jag är. Precis som med målningen av det stora rummet för två år sedan, måste vi lämna innan det är helt klart och det är småirriterande.

Men jag vet att jag är otroligt nöjd med claystonen och jag peppar mig själv med att det trots allt inte är mycket som återstår. Nöjd med Garys alla kopparrör och installationer är jag också, så det finns inget förutom fördröjningarna att klaga över. Tvätta händerna går dessutom bra under de gamla kranarna tills de nya är på plats, medan det förstås är svårt att duscha utan dusch.

Men Iben och hennes päron har installerat sig i murvelhuset, vi har firat Emil som fyllt år, ätit lunch vid havet; vi har spankulerat omkring i ett ganska öde Béziers en liten sväng,

och vi har barnvaktat Iben medan föräldrarna unnade sig en middag på tu man hand ute på byn.

Tid att blogga har jag inte haft.

Inte heller har inspirationen infunnit sig.

Att kunna tillåta sig att fokusera på det jag just beskrivit är vardagligt, självvalt och normalt, hur jobbigt det än kan te sig stundtals.

För mig. För oss.

Kanske är det så att den där förtjusningen över två snart färdiga och vackra badrum inte riktigt vill infinna sig för att den allmänna sinnesstämningen är låg? Bedrövelse och oro låter sig inte knuffas bort av sådant som på intet sätt är livsviktigt; som att badrummen är vackra och färdigställda in i minsta detalj.

Ikväll sover vi på vårt stamlokus i Luxembourg. På söndag kväll är vi tillbaka på Tjörn.

Tillbaka till Murviel längtar jag redan. Och efter lilla solskenet Iben! Men i Sverige väntar prinsar och en liten Maj. Till dem har jag bråttom nu!

Min längtan får sitt lystmäte med jämna mellanrum. Bara en sån sak.

Avenue Fernand Schmidt i kvällsmörker …

The Devil Is in the Details

25 fredag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag fortsätter att ägna mig åt den ofattbara ynnesten att tillåta mig att stressa över små badrumsdetaljer medan världen utanför min bubbla ramlar sönder. Igen. Jag tror inte att någon av oss ännu hunnit förbi det där nymornade upp­vaknandet till en värld utan att covid håller oss i ett järngrepp längre. Vi – jag, iallafall – planerar glatt framåt, lättad över att världen äntligen öppnar sig igen. Två år är lång tid. Mycket har vi fått ompröva, mycket har vi fått lägga i malpåse. Flera gånger har jag tänkt tanken att allt det vi har kan gå om intet från en dag till en annan men ett krig all­deles i vår närhet? Nej, det går nästan inte att ta in.

Där är vi ändå. Hur det kommer att påverka oss vågar jag inte tänka på. Jag vill vara nära mina allra mest älskade nu, precis som för två år sedan. Jag säger det fortfarande – ännu så länge – från den privilegierades plats. Jag puttrar på med mitt, flaxar runt Béziers på jakt efter passande clips till de utanpåliggande kopparrören i badrummen men miss­lyckas. Misströstar, svär, oroar mig för att falla på målsnöret och tvingas acceptera grå plastclips på de vackra
claystoneväggarna.

De hotar att förstöra hela intrycket.

Ja, ni fattar, ett icke-problem av monumentala proportioner. Djävulen bor inte i detaljerna. Han bor i Moskva. Han flyttar runt en del men nu åter­finns han i Kreml. Inte i mina grå plastclips.

Dessutom behövde jag inte bekymra mig. Gary fixade problemet genom att ringa en vän. Vackra, handgjorda clips i mässing är nu i luften på väg från Storbritannien till Hérault.

Snart sitter de fastskruvade i våra badrumsväggar av claystone och full­bordar hela härligheten. Just nu kommer rör, WC, handfat och tillfällig duschblandare och tvättställskran (de beställda i mässing har inte kommit ännu) på plats i gästbadrummet;

I en suiten åker fuktspärr, primer och fix på i en rasande fart.

Med en del härjande, hårt jobb och med så bestämda krav jag vågar ställa, ser det ut som om vi kommer att ha två fungerande, om än inte helt klara, badrum i slutet på nästa vecka. Budgeten spräcker vi men det är verkligen smått fantastiskt och också väldigt skönt att få fokusera på att ha badrummen klara i tid för Ibens och hennes pärons ankomst nästa vecka. Problemen är sådana som låter sig lösas och resultaten blir synliga meddetsamma.

En ofattbar ynnest, alltså. Jag fattar det.

Tramontane och mer att fixa

22 tisdag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det börjar tära en aning att trampa runt i kaos. Jag har visserligen semester från mitt lönejobb, men måste ägna en del tid åt mitt lilla företag den här veckan. För de sysslorna behövs uppkoppling och i det fina huset vi får låna finns inte det för tillfället. Alltså ser ”kontoret” ut så här:

Stina hittar sätt att protestera mot frånvaron av sköna soffor att slafa i …

Det är ganska dammigt, med jämna mellan­rum luktar det från produkterna som används och ytterdörren är en veritabel svängdörr med alla som kommer och går. Igår märktes en viss stress hos oss alla. Vi tappade en dag. Det blir så när kommunikationen inte alltid är klockren – vilket är ganska klassiskt och i sig inte något att yvas över – i kombination med att deadlines skall hållas åt alla håll och kanter. Vi har själva en skarp deadline för när arbetet måste vara klart, Gary har sin, Wills gäng likaså och claystone-folket har ett nytt projekt som väntar om hörnet. Sådant kräver seriös logistik och så här långt får jag nog ändå säga att det gått över förväntan.

En annan detalj i sammanhanget är att covid nu släpper greppet om oss och hantverkarna blir nerringda av alla som vill ha saker fixade i husen de inte kunnat titta till under en lång period. Nu kommer alla tillbaka, tillsammans med alla som skall ner och köpa hus eller som nyss har köpt. Det är som en febrilt kokande kittel!

Med allt det som pågår runtomkring mig, går det sådär att behålla fokus på texter som skall författas och administration som skall skötas. Alltså har en viss trötthet lägrat sig. Men humöret är ändå opåverkat. Jag fortsätter att imponeras över effektiviteten och engagemanget och är så tacksam över att ha så duktiga hantverkare i huset.

Gästbadrummet är bara timmar ifrån att vara redo för kranar, hand­fat, toastol och duschvägg,

Väggarna har fått ett lager lack och snart är det dags för golvet. Färgen mörknar någon nyans med lacken, så väggar och golv kommer att ha samma färg.

medan badrum två nu är i fokus. Badkaret har burits upp, duschkaret är under uppbyggnad och väggarna förbereds för arbetet med claystone.

Stora rummet har fått första strykningen färg och blir klart ikväll, sånär som på boxen med rör, som får fixasnär allt rörmokeri är klart.

Imorgon drar jag därför på mig städpaltorna och återställer vårt vardagsrum. Fem månader efter vattenläckan och i god tid inför att säsong 2022 drar igång. Lättnaden över det börjar anas.

Snart kommer även snickare Loubet och byter terrassdörren och köksfönstret.

Och idag kom den nya soffan. Skönt att den är på plats och redo för montering, även om vi verkligen inte behöver ytterligare bös omkring oss just nu.

Vi ser ljuset i änden av tunneln.
Men tramontanen då?

Jorå, den ryckte tag i voleterna vid poolhusköket och knäckte fästet i laduväggen under den blåsiga natten till igår.

Känns tryggt att veta att vi redan har nya projekt som kommer att hålla oss sysselsatta..

Kompromisser och en himla massa omtänk

19 lördag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Hunden Stina, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Fredagen fick en hetsig start när Wills grabbar knackade på dörren och ville börja med återställandet av det stora rummet. Det var vi inte beredda på och efter några diskussionsrundor bestämde vi att skjuta på starten av det arbetet med en dag.

Så idag strax efter klockan åtta drog de igång. Vi rasslade runt igår och imorse för att plocka undan och förbereda för ytterligare stökiga arbeten i huset. Nu ser därför det stora rummet ut som för två år sedan igen.

Träet under putsen i taket har varit ordentligt fuktigt på sina ställen …

Jag skulle kunna bryta ihop lite över att behöva börja om igen. Det är dammigt, stökigt, det är grejer överallt och om vi inte hade Claes och Evas hus att fly till om kvällarna, skulle jag nog ha misströstat åtminstone lite. Men humöret är faktiskt på topp och jag är mest glad över farten på arbetet, att allt stök sker samtidigt och att det på så sätt blir gjort innan säsongen drar igång och huset fylls med älsklingar igen.

Claystonefolket har fått flytta upp till poolhuset, som raskt säsongstädades igår.

Plattorna och matplatsen har spolades av medan solen gassade och bjöd på sommartemperaturer.

Under tiden ägnade L ännu en dag åt att flaxa runt för att hitta de sista prylarna till badrum 2. Det svarta badkar jag sett framför mig gick inte att uppbringa. Ordern från Gary var att badkaret måste stå på fötter och inte vara för långt. Sådana finns men inte med svart utsida, så det fick bli ett helvitt.

Inte fanns det vare sig svarta eller vita tassar till badkaret med rätt mått heller, utan det blev lejontassar i silver. Det kan jag inte riktigt leva med, så sprayfärg skall införskaffas.

Kopparfärg eller svart till tassarna och möjligen också svart färg till badkarets utsida.

Handfatet som vi bestämt oss för att behålla, är stort och ganska klumpigt, inser vi. Det går ju att byta ut vid ett senare tillfälle. Tillsvidare får det duga.

Mellan varven petar jag in jobb och jag är oändligt tacksam över möjlig­heten att kunna vara digital nomad. Den här processen hade definitivt inte varit möjlig att delta i på distans. Arbetet med badrummen löper på med en rasande fart och det är resultatet av samarbete, engagemang och know-now.

Gamla badrum 2 …
… innan det revs ut
💣💣💣
Förberett med nytt avlopp under nytt duschkar …
… som byggs upp med tegel. Ny golvvärme …
… och så på med underlaget.

Gästbadrummet, som var först ut är snart klart och jag är både förvånad och glad över hur otroligt smidigt arbetet har flutit på. Det klias inte länge i byggdammiga barr när knepigheter uppstår och kreativa lösningar materialiseras på nolltid när frågetecken uppstår.

Nya gipsskivor kommer upp
Duschkaret finputsas
En besvärlig, fastlimmad spegel knackas bort
Redo för fix och fuktspärr
Hallen på plan två är en byggarbetsplats
Fuktspärr på gång …
Kakelfix på …
Och där åker claystonen på!
Det vita till vänster är primern under claystoneytan

Vi handlar och försöker se till att vi skaffar allt vi kan skaffa. I tid måste det göras också, om inte ställtider och dyra förseningar skall uppstå.

Med jämna mellanrum sätter vi oss i solen, tvingar pulsen in i viloläge och låter oss förundras över att det redan är så varmt. Languedochimlen, ja, den är förstås sådär omöjligt blå!

Stina håller koll så att ingen obehörig kommer in. Alla tar sina arbetsuppgifter på stort allvar.

Tornado, torktumlare eller bara lite turbulens?

14 måndag Feb 2022

Posted by in Hunden Stina, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Nu jädrar är det full fart på Avenue F. Schmidt!

Lützendimma av byggdamm i eftermiddagssolen
Nya rör på gång …
Förberedelser för fuktspärr
Duschförberedelser

Alla de inblandade hantverkarna träffades irl för första gången tidigt imorse och som väntat rynkades pannor, kliades det i barr och möjligen skakades det i lönndom på ett och annat huvud. Hittills har all kontakt skett telefon­ledes, antingen via mig eller som direktkontakt. Oundvikligen leder sådant till ett och annat missförstånd och idag för första gången yttrade Gary dubier kring badrum 2. Kommer det att hinnas med under februari? Jag har medvetet pausat det andra bad­rummet tills vi ser viss progression på det första och bättre kan avgöra hur lång tid de olika momenten tar. Efter dagens fartfyllda arbeten har optimismen börjat leta sig tillbaka igen.
Att tidsschemat är pressat är ett understatement, så det springs upp och ner för trappor, ut och in, iväg till byggmeckan runtom i Béziers och tillbaka igen. Vi är galet imponerade av allihopa!
Under tiden tar vi emot leveranser och köper ännu en dusch men får åka hem utan den beställda badkarskranen. Lika bra det, för något lämpligt badkar har vi inte lyckats hitta. Det jag sett ut fick underkänt av Gary, eftersom det skulle kräva en rörledning genom takbjälken under. Det fattar ju vem som helst att det inte går, så jag får jaga vidare.

Så här i elfte timmen kom jag också på att vi behöver hyllor i duscharna. Lite försiktigt och trevande nämnde jag det och vips materialiserades en plan för den detaljen också.

– Vi skär till några block Siporex och fixerar dem i hörnen, kom raskt svaret på den stilla funderingen. Sedan täcks hela klabbet med Claystone – klart!

Bilden har jag knyckt från claystonarnas Instagramkonto. Creative Coatings heter både kontot och företaget, som har sin bas i Stockholm men världen som sin arbetsplats.

Det sitter inte direkt fast hos någon av dem som är här och hjälper oss.

Ett APT på Teams behövde jag också fixa tid för men det tyckte lilla jycken var väl så övermaga, så hon gjorde sitt bästa för att störa det. Det är mycket hund i den lilla pälskroppen och hennes skall kan överrösta det mesta.

För ett år sedan idag hämtade vi hem henne❤️

Alltså fick hon ta med sig sin husse och gå ut. Att tysta mikrofonen var inte ett alternativ, eftersom det var jag som höll i mötet…

Det känns lite som att rumla runt i en torktumlare. Pulsen stiger medan allt, förutom det jag har alldeles framför nyllet, försvinner. Fokus på här och nu är helt nödvändigt. Det är inte mycket vi kan vara behjälpliga med på annat sätt än genom att serva med kaffe och näring, samt komma löpande när beslut om lampors placering och duschars höjd skall tas. I övrigt hjälper vi till genom att hålla oss undan men ändå närvara.

Tidsschemat har nog redan spruckit men vem hade förväntat sig något annat?

Jag går igång lite på alltihop. Det är spännande, nervöst och tillfredsställande på samma gång. Det händer nu, drygt fyra månader efter att förödelsen upptäcktes. Vi kan börja skönja en tillvaro där vi inte skall behöva förlora nattsömn över oro för trasiga rör och vatten som skvalpar runt i det fördolda.

Förberedelserna fortsätter

12 lördag Feb 2022

Posted by in Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Så försvann den lördagen. Det har regnat lite lätt idag och det gjorde mig en smula villrådig. Mina lördagsplaner fick stuvas om och fixet i och omkring poolhuset skjutas upp.

Jag har packat ihop kläder, sängkläder, necessärprylar och handdukar för tillfällig överflytt till Claes & Evas hus.

Där skall vi kampera medan det härjas och renoveras i våra badrum. Det vill till att ha skaffat sig snälla bygrannar med charmigt hus när det skall stökas i det egna.
Förmiddagen ägnades åt att plocka ihop alla saker i badrum två, så nu är det helt tomt på saker.

Presenningar har införskaffats och lagts över sängarna för att skydda dem från slip- och byggdamm,

medan garderoben tömts på sommarkläder för att istället få ta hand om badrumspryttlarna. Det är en konstig känsla att se det tomma badrummet. Som om vi vore på väg härifrån. Jag vill att allt skall gå snabbt så att vi får flytta tillbaka alla sakerna igen.

Gary skulle ha påbörjat arbetet med badrum 2 idag men han blev fast på ett annat jobb. Jag skall inte klaga, för han är superengagerad i våra bad­rum och utan honom hade detta inte gått att genomföra överhuvudtaget.

Istället diskuterade vi kranar och badkar över telefon och nu är därmed allt utom just badkaret beställt. Vi skall mäta och vara säkra på underlaget först, innan vi placerar ett tungt badkar ovanför det nyfixade köket… Det blir en svart dusch och en svart badkarskran,

medan de utanpåliggande kopparrören matchas med en likadan kopparfärgad kran på tvättstället som i det andra badrummet. Besluten är tagna av såväl ekonomiska som tidsmässiga och estetiska skäl.

Min huvudknopp har varit ganska lugn idag och fixet jag ägnat mig åt har flutit på utan att jag funderat så mycket över det. Det lätta regnet tidigare under dagen upphörde ganska snart, så jag kunde ägna eftermiddagen åt att åtgärda en mångårig surdeg. Eller delvis åtgärda, iallafall. Över matplatsen invid poolen har ett stråtak tillåtits skräpa ner i flera år. Inte har det gett tillräckligt skydd för solen heller men nu är det borta!

Ögonen blev fulla med skräp och innanför tröjan hamnade små kliande stickor men jag är nöjd iallafall. Till veckan skall vi hjälpas åt att få på den nya taktäckningen. Den skall förhoppningsvis åldras med större värdighet och skänka välbehövlig skugga när solen står som högst.

Nu tar vi kväll.

Imorgon är en ny dag. Då skall poolhuset städas ur och loungemöbeln komma på plats utanför.

Alexandre skall kontaktas och poolen säsongsöppnas. Inte så mycket för badandets skull ännu, som för att det skall se trevligare ut. Och vem vet, kanske det blir ett och annat kallbad om februarisolen fortsätter att vara lika vänlig som den varit de senaste dagarna!

Full aktivitet på Avenue F Schmidt

11 fredag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Renoveringar

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vi har svängdörrar i murvelhuset just nu. Den ena kommer och den andra går. Telefonen ringer och ringer igen. Och igen. Det plingar i WhatsApp. Nya bilder, nya idéer. Jag springer runt och fotar. Drar iväg sagda foton till Gary för konsultation och goda råd. Jag mood boardar fort­farande. Funderar på om kanske en suite-badrummet skall bli svartvitt och krom istället för koppar som utgångspunkt? Varför då, kan man undra?

Kopparidén ställer till det lite grand och den fördyrar på ett sätt som till slut inte blir riktigt försvarbart. Den senaste planen lyder därför kopparkranar och dito synliga kopparrör i gästbadrummet;

men i en suiten troligen ett svart badkar på tassar, en svart golvkran, det befintliga tvättstället,

och antingen behålls tvättställskranen och den befintliga duschblandaren, i kombination med utanpåliggande, kromade rörledningar, eller så blir det kopparrör och samma kopparkran som i det andra badrummet, medan duschblandaren får bli svart för att matcha badkarskranen.

Alltså svart tillsammans med koppar eller svart tillsammans med förkromat…? Ja, ni hör ju; beslut tas, rivs upp och återupptas för att sedan ändra skepnad igen. Att vara på plats är en absolut nödvändighet!

Nu kan det ju låta som om jag (jo, jag – min andra hälft överlåter valen åt mig men deltar naturligtvis i diskussionen och säger javisst på rätt ställen) inte vet vad jag vill, men det är faktiskt precis tvärtom. Bilderna i mitt huvud är glas­klara. Det som rör till det är omständigheter som tillgång, leveranstider, olika standarder i Frankrike och Sverige, tillsammans med de hänsyn som trots allt måste tas till en plånbok som ändå har sina begränsningar. Det hela är utmattande och en smula stressigt. Men det är vansinnigt kul också och energin är på topp. Att jag sedan med jämna mellanrum kan stjäla mig stunder i varm vårsol med en stickning för händerna gör mig ju inte jätteledsen…

Femte dagen på plats i murvelhuset går snart över i eftermiddag och jag funderar över dagarna som just passerat. De känns snarare som veckor.

Vi har shoppat toastol och handfat till gästbadrummet:

Båda gillades av Gary som slavar på med förberedelserna inför claystone-folkets ankomst på söndag. Vi hittade ingen passande konsol till handfatet under shoppingturen men väl hemma insåg jag att det införskaffade lilla handfatet faktiskt skulle kunna passa i den gamla lavabon, som vi hittills använt som sideboard i vardagsrummet.

Därmed hittade det lilla handfatet sin kommod och jag är ohemult nöjd med att ett sådant hugskott kan förvandlas till en personlig och passande lösning!

Utomhus råder också febril aktivitet. Bertrand och hans nye kompanjon jobbade hela eftermiddagen igår med fortsatt rensning av trädgården, så nu är den stolt, glad och redo för en ny säsong.

Träden har musöron, fåglarna håller hög­ljudd konsert och vinter, kyla och mörker känns långt borta. Igår kom dessutom Will för att mäta och förbereda återställningen av det fukt­skadade taket och väggen i det stora rummet.
Vi har hämtat nycklarna till Claes och Evas hus och i helgen flyttar vi in där för ett par veckor. Murvelhuset blir då på allvar en bygg­arbetsplats, där varken dusch, toa eller sovrum finns tillgängliga för oss. Mer då?

Vi har hunnit med några stunder med bygrannarna och igår kväll traskade vi genom byn för att käka middag hemma hos ett par av dem. Mysigt, fint och otvunget, alltihop.

Jag har röjt och dammsugit hjälpligt för att försöka minimera mängden virvlande byggdamm och L tog igår tillfället i akt och lånade Bertrands höga stege för att byta lysrören i garagetaket. Det har behövts i några år men hela tiden skjutits upp i brist på både stege, tid och ork. Nu lyser det bra i garagetaket igen. Det är bra.

Bra är också vädret. Nätterna är visserligen lika kalla som dagarna är varma när solen är framme men då sover vi gott under duntäckena. Att rabbla veckans aktiviteter får det vara slut med nu. Jag måste få i mig lite lunch och sedan jobba en stund. Skall bara avsluta med att berätta att jag även har beställt en ny soffa. En Söderhamn från IKEA.

Sådär. Skall be att få återkomma med mer work-in-progress, vad det lider.